Louise Konsumentkoll

Heja Dagens Nyheter och Karin Bojs som tagit upp riskerna med onödig antibiotikaanvändning.  

Bakterier är finurliga, känner de sig hotade så ändrar de på sig och vips så biter inte antibiotikan längre. Tänk en lunginflammation eller  operation i dag utan antibiotika. Då inser man hur viktigt läkemedlet är.  Det ska användas bara när det verkligen behövs. Så sker inte i dag.

I dagens DN diskuteras den enorma användningen av antibotika i djuruppfödningen världen över. Djuren får antibiotika i förebyggande syfte, direkt i fodret, så att de inte ska bli sjuka. Låter bra, men är förödande.

I Sverige förbjöds antibiotika i förebyggande syfte till djur 1986. Vi var ett stort gäng – veterinärer, svensk foderindustri, politiker, konsumentorganisationer, LRF, läkare, forskare m fl-  som arbetade tillsammans för att påverka övriga EU för ett förbud även där. Och se, det gick! Det blev verklighet för några år sedan.

Vi som arbetade med frågan träffas ibland och är fortfarande förvånade över att vi lyckades driva frågan till ett förbud. Motståndet var hårt, inte minst från läkemedelsindustrin.

Framgången handlade om att  vi formade en koalition tvärs över yrkes - och intressegränserna. Var och en påverkade där vi kunde. Själv var jag i Bryssel flera gånger, bland annat pratade jag för Beuc, konsumentorganisationernas gemensamma lobbyorganisation i EU. Frågan gjordes till deras och duktiga människor i Beuc  påverkade i sin tur EU parlamentariker och kommissionen.

Vilket spännande arbete och vilka spännande år!

Nu gäller det att få till ett förbud mot antibiotika i förebyggande syfte i resten av världen. Det är inte lika enkelt. Men det måste också gå.  Lika viktigt är att se till att inte receptfri antibiotika byts ut mot antibiotika på recept från mindre nogräknade veterinärer. Den risken är stor. Såväl i EU som resten av världen. 

Det är bara att krypa till korset. I mitt förra inlägg om kattmat hade jag noll koll. Begrep inte att det är skillnad på information om kattmat och människomat. Jag slarvade.

Läs  kommentarerna så lär ni er lika mycket som jag. Tack för dem!

Den viktigaste lärdomen är att det ”vatten” som står i näringsgarantin på kattmaten inkluderar vattnet som finns naturligt i fisken eller köttet. I ingrediensförteckningen som finns på livsmedelsförpackningar handlar det däremot om tillsatt vatten. I näringsdeklarationen för livsmedel tas aldrig vatten upp. 

Vi har en katt. Hon heter Molnet och är 22 år. Hon lever på övertid. Därför ska hon ha det extra bra tycker Ulf, min man. Jag är beredd att hålla med honom trots att jag inte är någon kattmänniska. Inte hundmänniska heller för den delen.

Med åren har Molnet blivit allt mer kräsen när det gäller  maten. Bortskämd med andra ord. Sedan Ulf började servera henne svindyra portionspåsar så duger inget annat. I veckan råkade jag ta fel i butiken och kom hem med en ny ännu dyrare sort.  78:50 kronor för 1 kg kattmat om 12 påsar . 56 kronor kilot kostar den vanliga dyra sorten. Enligt förpackningen ska hon äta tre påsar om dagen. Hon äter fler. Kan knappt slita sig från kattskålen.

Varför är den ena sorten så mycket dyrare än den andra? Kattmaten för 56 kronor  innehåller 4 % fisk, spannmål, vegetabiliskt proteinextrakt och mineraler . Och 82 gram vatten per 100 gram! Den andra har 14 procent hel fisk, kött och köttbiprodukter samt 83 gram vatten. Hiskligt dyrt vatten. Och hiskligt dyr fisk.

Tar mig till Whiskas websajt för att få veta mer. Där finns märkligt nog överhuvudtaget ingen information om ingredienserna i produkterna, mer än att just den dyraste innehåller  14 % hel fisk eller kött. Att den billigare varianten bara innehåller 4 procent fisk eller kött tiger man om, trots att  ”oxkött”, ”lamm”, ”tonfisk” och ”räkor”  basuneras ut på förpackningarna.  Om allt vatten  är det helt tyst.

Kilopriset på kattmat för en kräsen katt kan jämföras med priset på ren köttfärs. Räknas vattnet bort  i kattmaten kommer man upp i smått ofattbara siffror, runt  350 kronor kilot!

Sedan någon månad tillbaka har jag ett Coop  MedMeraVisa kort. Det vill säga, jag handlar överallt med kortet och får premiepoäng på allt jag handlar. Hur bra som helst, mängder av premiechecker ramlar in i brevlådan. Gott att ha eftersom jag handlar mycket på Coop Forum i Rotebro, stormarknaden ligger sju minuter hemifrån med bil.

Coop Visa är bra, men se upp i semestertider! Det finns ingen reseförsäkring kopplad till kortet som med många andra Visa- eller Mastercardkort. (OBS! Reseförsäkringen  kan skilja mycket mellan olika kort och olika banker.)

Så ett gott råd är att inte betala din resa med Coop MedMera Visa, utan välj ett annat kort med utökad reseförsäkring. Och kom ihåg att man ofta måste betala minst 75 procent med kortet för att dessa reseförsäkringar ska gälla.

I helgen ägde den årliga Cykelfesten rum i grannskapet. Ett event väl värt att vidarebefordra till andra att ta efter. Det är jätteskoj. Så här går det till:

Inbjudan kommer. Man anmäler sig och betalar in 200 kronor per person. En vecka innan cykelfesten går av stapeln dimper ett kuvert ner i brevlådan. Där står det ” Ni ska bjuda fyra personer på huvudrätt, (eller förrätt eller dessert).  Vilken rätt man får sig till dels varierar efter ett sinnrikt system mellan åren. I år fick vi huvudrätt på vår lott.

Kl 16.00 i lördags samlades alla som hade anmält sig i en av arrangörernas trädgård.  I år var vi 74 par och nästan 150 cyklar! Alla bor i grannskapet. Några känner man väl, andra bara till ansiktet, många känner man inte alls, trots att man kanske bara bor något kvarter från varandra. 

Vi tar en drink och prick kl 17.00 öppnar alla var sitt kuvert. I kuvertet ligger två kuvert till. Man får bara öppna det ena. Där  kan det  till exempel stå ”Louise och Ulf: Kl 17.15 äter ni förrätt hos Stina och Åke, Kråkvägen 28. I kuvertet ligger också en karta med  alla vägar i området. Och så är det bara att hoppa upp på sin cykel och trampa iväg.

På Kråkvägen 28 tar Stina och Åke emot, inte bara oss utan också ytterligare ett kanske vilt främmande par och så äts det förrätt och dricks något gott. Sedan gäller det att snabbt som ögat cykla hem till sig själv, sätta på spisar och ugnar, värma på, och se till att ha huvudrätten varm när fyra helt nya människor har cyklat till oss och knackar på.

Under middagen, på ett givet klockslag öppnar alla sitt andra kuvert och får information om vart man ska cykla iväg för att äta dessert. Vi skiljs alltså åt för att än en gång träffa nya vänner.  Sedan samlas alla Cykelfestare framåt tiotioden på kvällen för dans i en inhyrd lokal i skolan. Hur kul som helst!

Under en hel kväll har man ätit gott och träffat nya människor, men själv bara behövt att stå för en maträtt. Och eftersom det bara är en rätt lägger vara och en ner lite krut på den. Därför är allt extra gott! Och så är det jätteroligt att cykla och tuta och heja på alla andra som tar sig fam från måltid till måltid.

Givetvis görs inte ett sådant här arrangemang av sig själv. Det ligger mängder av kvällar, jobb och logistik bakom.

Så tusen, tusen tack Inger och Sören, Eva och Rolf, Meta och Janne och Christina och Claes. Det var tionde året ni tog initiativ till Cykelfesten – och rodde den i hamn. Heja, heja er! Hoppas att ni fortsätter!

Vi har fått ett mejl från en medlem som har synpunkter på Coops sortiment av badkläder till barn. Hon tycker att Coop står för sunda värderingar och att de erbjuder bra varor – och just därför blev hon mycket förvånad när hon upptäckte att Coop Forum säljer en trekantsbikini i storlek 92 och uppåt. Hon tycker att det är att sexualisera barn. Hon tycker att Coop ska dra tillbaka kollektionen.

Om frågan engagerar dig kan du passa på att besvara vår minienkät (2 frågor) som vi just nu genomför i vår Föräldrajury. Du blir inte medlem i Föräldrajuryn bara för att du svarar, däremot kan du välja att anmäla dig här efteråt – om du vill.

Gästbloggare: Ulrika Lamberth

Köpte en induktionshäll i augusti 2007 för 6990 kronor. Mycket pengar, men ett medvetet val, eftersom tillverkaren Cylinda står för bra kvalitet och vi var nöjda med tidigare köp. Och inte minst för att försäkra oss om att hällen skulle hålla ett tag.

Nu är 7000-kronors hällen trasig och måste repareras för drygt 5000 kronor. Ett år och sju månader efter att den installerades! Cylinda har bara garanti i ett år så den gäller inte längre. Återstår konsumentköplagen som ger oss konsumenter tre år att reklamera ett ursprungligt fel, till exempel ett fabrikationsfel, på en vara. Men, eftersom det gått mer än sex månader, så är det upp till mig att bevisa att felet är ursprungligt. Och hur i herrans namn ska jag kunna göra det? Jag vet inte vad det är för fel eller hur det uppkommit. Jag är inte elektriker! Hällen sitter där den sitter och har använts högst normalt i en tvåbarnsfamilj.

Konsumentverket medger att det är svårt för en konsument när det gäller att bevisa ett ursprungligt fel och man behöver hjälp av en oberoende expert. Men, affären där jag köpte hällen säger att de helst inte reparerar så länge reklamationstiden gäller, eftersom tillverkaren då kan hävda att reparationen åsamkat skada. Moment 22 minst sagt.

Enligt Cylinda är det inget ursprungligt fel och vi får ta det på vår hemförsäkring. Slutnotan blir 1200 kronors självrisk. Bättre än drygt 5000. Men, lik förbannat så gnager det i mig. Är det verkligen okej att en produkt som kostar nästan 7000 kronor att köpa ska gå sönder så snabbt och vara så dyr att laga? Är det en kvalitetsprodukt när kvalitén inte varar längre än ett år och sju månader. Får vi samma fel en gång till så kostar ju eländet mer att reparera än att köpa en ny. Sjukt!

Hur kommer man runt det här? Coop har en garantitid på två år på ”allt som har sladd”. Jag hade i alla fall varit gladare idag om jag handlat hällen där.

Ulrika Lamberth

I Svenska Dagbladets ledarblogg av Maria Abrahamsson kritiseras jag för att ha kallat debatten om buteljerat vatten och kranvatten för en symbolfråga.

Okej, att kalla det buteljerade vattnet för en symbolfråga var kanske inte så välfunnet i sammanhanget. Men faktum är att många människor har börjat fundera över sin konsumtion i vidare bemärkelse efter att de fått upp ögonen för att flaskvatten produceras och fraktas från när och fjärran trots att vi har gott vatten av bra kvalitet direkt ur kranen på de flesta ställen i Sverige. Därför kallade jag det för en symbolfråga. Men konsumtionen av buteljerat vatten är mer än en symbolfråga.

Miljön bryr sig inte om hur mycket koldioxidutsläpp det blir av flaskvatten per person och år. Miljöeffekterna handlar om det totala utsläppet av växthusgaser. En grov uppskattning är att den minst 13 procentiga minskning av försäljningen av flaskvatten som har skett i Sverige sedan 2007 har reducerat växthusgaserna med 4000 ton koldioxid totalt. Det är ungefär lika mycket som om 1 600 bilar togs bort från vägarna. Inte helt försumbart tycker jag.

När vi redan 2004 ställde oss frågan varför försäljningen av buteljerat vatten ökade år för år blev det inte så mycket ståhej. Vi lät göra en livscykelanalys där vi jämförde miljöutsläppen från buteljerat vatten och kranvatten. 20 000 ton koldioxid beräknades det buteljerade vattnet motsvara år 2004. Tre år senare, 2007, hade försäljningen ökat och utsläppen av koldioxid var 34 000 ton, lika mycket utsläpp som från 12 500 bilar.

Och det var då, 2007, som klimatfrågan blev het. Många svenskar, även kommuner och offentliga inrättningar, började ifrågasätta varför de köpt mer buteljerat vatten de senaste åren. Man funderade över kostnaderna, hur mycket besvär det var att släpa hem flaskvattnet och på konsekvenserna för miljön. Folk började köpa mindre flaskvatten, dricka kranvatten och/eller installera kolsyremaskiner. Liksom de började fundera på att köpa miljöbil och grön el, installera jordvärme, flyga mindre och ta tåget oftare. Få människor är så okloka att de tror att kranvatten ensamt löser problemet med växthuseffekten.

Försäljningen av buteljerat vatten – ”The liquid gold” har, från att ha ökat år efter år, nu börjat minska. Jag begriper varför reklamen är så frekvent och varför Bryggerinäringen vill få oss att köpa mer flaskvatten igen. Men vi lägger oss inte i vad folk dricker, vi informerar om konsekvenserna. Det är upp till var och en.

 
Råkade precis se ”Niklas mat på TV”. Det var ljuv musik för öronen.  Temat var klimatsmart mat. ”Använd kött som krydda och släng inte maten”. Det var budskapet. Så bra! Dessutom presenterades urgod mat. Linsgrytan ska jag prova i helgen. God och vacker.

Jag var på möte med Livsmedelsverkets strategigrupp i dag. Verket har fått extrapengar av regeringen till sitt arbete kring mat och miljö. Vi diskuterade bland annat satsningar på forskning och information om matsvinnet. Det börjar verkligen röra på sig på den fronten. Så skoj!

Vill du veta mer om ämnet matsvinn så gå in på vår hemsida. Där kan du bl a annat hämta ner broschyren ”Släng inte maten”, få tips och råd på sajten ”Love food- hate waste” och se TV-inspelning av vårt seminarium ”Släng inte maten”  på Cirkus i mars 2009.

Jag vill passa på att tacka alla som lämnade värdefulla synpunkter vid utvärderingen av seminariet. Vi fick högt betyg!