Vad var det jag sa om Lifebutikerna? Lagstiftningen är usel  när det gäller att stoppa vilseledande  och oredlig marknadsföring.

I går meddelade Konsumentverket att de lämnar Lifebutikernas enorma och helt oseriösa annonskampanj helt utan åtgärd. Life hade ju dragit tillbaka sin oredliga annonskampanj.

Fel, fel, fel, Konsumentverket. Life körde på som attan och fick ut hela sitt budskap på annonstavlor, i tidningar, i busskurer. Överallt i hela Stockholm kunde man se deras bedrövliga budskap, typ ”eftersom den vanliga maten inte innehåller någon näring – ät bara ekologiska livsmedel eller köp kosttillskott ( i Lifebutikerna…)”

När Livsmedelsverkets anmälan om vilseledning kom så skylde Life på reklambyrån, att de inte visste bättre, om jag förstår rätt .

Sååå himla pinsamt av en stor detaljhandelskedja.

Konsumentverket har för få medel till buds för att kunna slå till på direkten när en anmälan om vilseledande marknadsföring eller olagliga hälsopåståenden kommer in. Konsumentverket skriver till företaget, och medan företaget i fråga grunnar på vad de ska anföra till sitt försvar så fortsätter de att köra ut sin reklam. Reklam som de ofta vet går över gränsen för vad som räknas som anständigt, redligt och god affärssed.

Konsumentverket måste ges muskler att agera mycket snabbare. Nu kostar det inte företaget ett dugg att göra fel. Dåligt! På liknande sätt har Sova sängvaruhus använt vilseledande reklamkampanj om pengarna tillbaka om det regnar på midsommarafton. Samma kampanj tre gånger! Erbjudandet gäller bara om det regnar mer än 5mm mellan kl 13-15 i Malmö.

Lifebutikernas kampanj har resulterat i en liten bloggserie, nedan hittar du tidigare inlägg.

Lifebutikernas reklam vilseledande säger konsumentombudsmannen

Lifes källor har band till livsmedelsbranschen

Livsmedelsverket anmäler Lifebutikernas annonser

Snuvad av Life del? 2

Snuvad av Lifebutikerna?

Behöver vi ta vitamintillskott?

I dag har vi bett Livsmedelsverket pröva om det är okej att en korv signalerar gammalt beprövat recept och original när köttråvaran kommer från Danmark respektive Finland, dels om det är korrekt eller ej att ursprungsmärkningen kan stå lite varstans på förpackningen så man som intresserad konsument ska behöva leta efter den.    

Vissa av er kanske tycker att vi är småaktiga.  Må så vara.

Men frågan kommer upp allt som oftast, och det är bra att få den prövad en gång för alla. Bl a  i artikel i GP i veckan.

Så bra. KO anser att Lifes annons är vilseledande, precis som jag och många andra kloka människor har tyckt. Läs skrivelsen ifrån KO här.

Lite pyrt för Life med tanke på att annonskampanjen måste ha kostat miljontals kronor. Men Life kanske tänker som många andra  att ”all publicitet är bra och vi fick ju ut vårt budskap”.

Själv hoppas jag att ledningen för Lifebutikerna skäms. Och att kedjan får ordentligt badwill och dåligt rykte för sitt utomordentliga dåliga omdöme och affärsmannaskap.

Jag skrev tidigt om Life och att allt inte stod rätt till. nedan hittar du alla inläggen.

Lifes källor har band till livsmedelsbranschen

Livsmedelsverket anmäler Lifebutikernas annonser

Snuvad av Life del? 2

Snuvad av Lifebutikerna?

Behöver vi ta vitamintillskott?

Lars Fins, som är VD för hälsokedjan Life, kallar Livsmedelsverkets anmälan av Lifes stora annonskampanj till KO, för ”bisarr och förbluffande”.

Jag kallar Lars Fins debattartikel på Newsmill ”förvånande”.Inte vet jag om han har skrivit den själv eller haft någon PR-byrå till hjälp, men jag tycker hans resonemang är konstigt och faktiskt inte riktigt värdigt en VD för ett stort internationellt företag. (Läs mina övriga inlägg om Lifebutikernas annonskampanj:  http://louisekonsumentkoll.se/behover-vi-ta-vitamintillskott/http://louisekonsumentkoll.se/snuvad-av-lifebutikerna/ http://louisekonsumentkoll.se/snuvad-av-life-del-ii/ )

• Lars Fins. Fråga vem som helst, från barnungar till åldringar, vad som är hälsosamt att äta. Jag lovar dig att minst nio av tio vet att vi bör äta mycket frukt och grönsaker. Livsmedelsverket har inte misslyckats med kostbudskapen som du säger, däremot gör vi människor inte alltid som vi bör.
• Lars Fins tycker att det går att sätta likhetstecken mellan att få i sig omega 3-fettsyror från kapslar och från fet fisk. Men äter man fet fisk får man förutom omega 3 dessutom i sig mat, vitminer, bl a D-vitamin, och mineraler. Inte sant Lars?
• Lars Fins säger att allt färre äter vad som krävs för att uppnå rätt halter av omega 3. Det är möjligt, men jag har för mig att vi äter mer fet fisk i dag, inte minst lax, än för låt säga 20 år sedan. Eller?
• Lars Fins hänvisar till en SIFO-undersökning som säger att endast sju procent av svenskarna äter fisk tre gånger i veckan.  Livsmedelsverkets kostråd är att vi ska äta fisk tre gånger i veckan, varav fet fisk minst en gång i veckan. Det är fet fisk som innehåller gott om omega 3-fettsyror. Säkert äter inte alla av oss det heller, men rätt ska vara rätt i en debattartikel.
• Lars Fins refererar till Livsmedelsverkets ”hastigt producerade”(?) rapport vars slutsats är ”att det är svårt att bedöma om det skett reella förändringar i näringsinnehåll över tiden”. Verkets rapport är gedigen och innehåller en diger lista över referenser, bland andra även dem som Life refererar till. Lifes källhänvisningar är betydligt tunnare. Jag tycker det är märkligt att Life, som måste ha spenderat miljontals kronor på sin annonskampanj, inte har lagt ner mer arbete på att hitta fler studier som belägger deras teser.
• Lars Fins tycker att det är konstigt att verket ifrågasätter Lifes redovisade forskningsrön. Uppenbarligen har verket inte tolkat rönen på samma sätt som Life. Att man gör olika tolkningar av vetenskapliga studier är vanligt i forskarsammanhang.  Det måtte du väl veta, Lars?
• Lars Fins misstänkliggör Livsmedelsverkets verksamhet, bland annat hänvisar han till att verket för några år sedan fick kritik för att anlita experter med ekonomiska band till livsmedelsindustrin. Men Lars Fins egna tyngsta referens är en artikel av David Thomas, som han kallar oberoende forskare. I en fotnot till en av Thomas artiklar uppges att han är  ”the UK Distributor of a liquid, readily assimilated, (non colloidal), multi trace element supplement.” Dvs David Thomas är distributör i Storbritannien av ett flytande kosttillskott med mineraler/spårämnen. Hans studier behöver inte vara inkorrekta för det, men oberoende? Han har uppenbara band till kosttillskottsindustrin.
• Lars Fins hänvisar till läkaren Annika Dahlqvist och Per Wikholms kritik av Livsmedelsverkets kostråd i kvällstidningen Expressen. Jag vet inte riktigt var du Lars har varit de senaste åren, men det är ju knappast dessa människor som har den tyngsta renommén inom vetenskapssamhället i dag.

Jag vet inte om maten har tappat näring. Det kan säkert vara så. Men de  flesta av oss äter mer frukt och grönsaker än tidigare, och om jag inte har fel så äter vi mer fet fisk i dag än på många år. Och att äta allt mer hälsosam mat måtte väl ändock vara bättre än att ta kosttillskott. Eller?

Jag tycker att Lifes annonskampanj är oetisk. Life drar för höga växlar på forskningsrapporter och man är ute för att skrämma folk till hälsokostaffärerna. Räkna inte med maten säger Life, den är näringsfattig. Det kostbudskapet är bra mycket sämre än Livsmedelsverkets.

Jag är en av dem som hörde av sig till verket och ansåg att kampanjen borde prövas av Konsumentombudsmannen. Jag är glad att Livsmedelsverket anmälde kampanjen, så slapp jag. Fallet är principiellt viktigt.

Och jag begriper inte att Lars Fins tycker att det är konstigt att verkens båda generaldirektörer diskuterar anmälan.

Jag begriper mig helt enkelt inte på Lars Fins.

Upplysningsvis: Jag är ledamot av Livsmedelsverkets strategigrupp för konsumentfrågor. Det betyder inte att jag har några band till Livsmedelsverket. Jag, och de andra som ingår i gruppen, representerar bland annat olika konsumentorganisationer. Vi har ombetts att ge synpunkter på myndighetens verksamhet och dela med oss av erfarenheter som vi tycker att verket bör ta till sig till nytta för konsumenterna.

Nu har Livsmedelsverket anmält Lifebutikernas annonser till Konsumentverket. Så bra! Reklamen är osaklig och spelar på människors oro är Livsmedelsverkets bedömning. Det är även min bedömning.

Problemet är bara att skadan redan är skedd. Många företag anar eller vet att deras reklam inte följer lagstiftningen, men ändå sätter de stora kampanjer i sjön. I tidningar och stortavlor på stan trumpetas budskapet ut. Företaget anmäls. Konsumentverket uttalar att om de inte upphör med annonseringen så ska de betala böter.

Oj då säger företaget, då får vi rätta oss efter det.

Det kostar inte företag något att tänja på gränserna. Det tycker jag är dumt.

Här har Lotta Brinck bloggat klokt om Lifes annonser

Nu ska vi tvaga och smörja oss med ”naturliga” och ”rena” produkter. ”Utan parabener”, ”utan petrokemiska produkter” och ”utan parfymämnen”. Och vi vill ju så gärna att det ska vara bättre än allt det där andra som vi kladdar på oss. Men är den så kallade naturliga kosmetikan bättre än den ”vanliga”? Vi har granskat naturkosmetiken i allmänhet och dess marknadsföring i synnerhet. Idag presenterade vi resultatet i rapporten ”Naturligt – Värderingar eller vetande?”, vid ett fullsatt seminarium.

Någon liknande studie har oss veteligen inte gjorts tidigare. Och det är verkligen på tiden, för detta är en snårig business. Det kan min urduktiga kollega Ulrika Lamberth, som skrivit rapporten intyga. Hon har verkligen slitit sin lockiga kalufs för att reda ut begreppen.

Det finns en uppsjö av olika märkningar, alla med olika certifieringsorgan. Som alla har olika kriterier. Det är omöjligt för en normalbegåvad konsument att begripa skillnaden. Det hela blir inte enklare av att naturkosmetikbranschen och förespråkare från ”vanliga” kosmetikbranschen är oense om naturkosmetikens miljö- och hälsoeffekter. Naturkosmetikbranschen hävdar till exempel att vegetabiliska oljor är bättre än mineraloljor, medan ”vanliga” branschen menar att det inte finns några vetenskapliga bevis för det. Vem har rätt?

Vi har också reagerat på är att så gott som alla naturkosmetiska produkter marknadsförs med vad de inte innehåller – att det är fria från artificiella parfymer, silikoner, paraffin- och mineraloljor, parabener och annat.  Vi ställer oss tveksamma till så sådan här ”innehåller inte-marknadsföring”. Majoriteten av vår Medlemspanel håller med, 67 procent av de 1 130 som svarade på vår enkät om naturkosmetik tycker att ”innehåller inte-marknadsföringen” får dem att fundera över vad som finns i andra produkter, som inte har samma information. Å andra sidan uppger 37 procent att det är bra information som hjälper dem i valet av kosmetisk produkt.

Vi vill i alla fall att Läkemedelsverket och Konsumentverket sätter ner foten och talar om vad som gäller på det här området. Därför överlämnar vi idag några exempel att begrunda till dem. Även Reklamombudsmannen ska få ta sig en titt på detta.

TV 4 Nyheterna intervjuade Ulrika, så förhoppningsvis blir det ett inslag i kvällens sändning.

”Inget socker tillsatt” står det på vissa juiceförpackningar. Jaha, då innehåller väl de andra juicerna en massa tillsatt socker, tänker säkert många konsumenter. Men det gör de inte alls. Det finns inte en enda juice med tillsatt socker på hyllorna i livsmedelsbutikerna, åtminstone inte när jag  kollade senast. Däremot innehåller juice ganska mycket naturliga sockerarter, så sockerfria är de knappast.

Vi tycker att Arlas logga är vilseledande. Ange vad som finns i produkten, och inte vad som inte finns i är vår enkla mening. Därför anmälde vi Arla till Livsmedelsverket i samband med att vi presenterade rapporten ”Tvivelaktig marknadsföring” förra året.

På grund av EUs knepiga  ”juicedirektiv” kunde inte Livsmedelsverket göra något åt saken. Men nu har verket morskat upp sig.  Livsmedelsverket kommer att arbeta för att den juice som är sockersötad  ska märkas med ”tillsatt socker” och inte tvärt om. Go’ Livsmedelsverket!

Under tiden tycker vi att Arla, ett företag med mycket hög trovärdighet, självmant ska plocka bort sina loggor. Det kallas redlighet.

Vi har sträng alkohollagstiftning i landet. Den här flaskan med ”ICE vodka” hittade vi i Coop Extra i Stuvsta.  På flaskhalsen står det ”3,5″. Vaddå 3,5? Inte vet jag.

Innehållsföreckningen meddelar  att flaskan innehåller minimum 2.25 % alkohol. Ingredienserna är kolsyrat vatten, vodka, socker, surhetsreglerande medel, smaksättning och olika konserveringsmedel.

Drycker med maximum 2,25 procent alkohol som inte är öl får säljas i livsmedelsbutiker. Hur mycket alkohol innehåller den här? 

Och är inte det här förtäckt alkoholreklam?  Vad tycker Livsmedelsverket? Vad säger Folkhälsoinstitutet? Vad tycker Coop centralt? Det ska vi ta reda på.

Vad tycker du? Ska den säljas i Coops butiker?

”Tillfällig klippvara” meddelar butiken när vi frågar. Men ändå.

Ice Vodkan är slutsåld kan vi meddela alla hugade Valborgsfirare.

Men visst är väl krämen på bilden samma som Chanel haussar i fredags  i en artikel om antirynkkrämer i Svenska Dagbladets helgbilaga? Nämligen ”Chanel Precision Ultra Correction line repair”. Den här heter i och för sig ”anti-wrinkel restructuring cream”, men det betyder väl samma sak?

I så fall har krämen inte ett dugg bättre effekt på rynkorna  än vanlig billig ansiktskräm. Det har Marie Lodén och Karin Halvarsson et al bevisat i en vetenskaplig artikel publicerad i Skin Research and Technology 2007:13.

Jag hittade burken i badrumsskåpet i morse, inhandlad för några år sedan (pris nästan 1000 kronor) när föreningen började sitt arbete mot vilseledande reklam för hudvårdsprodukter, främst antirynkkrämer. Redan 2006 anmälde vi ett sjuttiotal annonser till Läkemedelsverket. Inte mycket hände där.

Ett år senare, i juli 2007, gick vi vidare och anmälde sex av annonserna till Konsumentombudsmannen. KO gav oss uppmuntrande besked, frågan var viktig, reklam för kosmetika borde granskas hårdare och verket skulle ge frågan hög prioritet.

Det är snart två år sedan. Inget  har hänt – än.

Och företag fortsätter- i dag som då- att marknadsföra prdoukterna med nonsensord eller vetenskapliga termer som är totalt obegripliga för oss konsumenter.

Våra krav på kosmetikabranschen är tydliga och lika aktuella i dag som för tre år sedan. Vi ger oss inte.

I somras upptäckte vi att det inte är mjölkpulver och vatten som rinner ur kontorets kaffeautomat när vi tryckte på knappen för ”mjölk” – utan glukossirap och annan sörja. Vi  anmälde Selecta för vilseledande marknadsföring och Livsmedelsverket gav oss rätt.  ”Mjölk” är 100 procent mjölk och inget annat enligt EUs regler.  Selectas ”mjölk” hade inte varit i närheten av en ko.

Nu ska  branschen, med Selecta i spetsen märka om alla automater. ”Kaffe med mjölk” ska i fortsättningen kallas för ”kaffe vitt”,  ”Cappuccino vitt” o s v.

Selecta håller på att byta ut alla skyltar på sina 20 000 automater. Det ska även övriga leverantörer göra. Bra.

Henrik Ennart, Svenska Dagbladet bloggar om Selecta