Häromdagen fick vi ett brev från en medlem. Per blir inte glad när han får vårt medlemsblad ”Medlem Stockholm” skriver han, och jag känner mig riktigt träffad. Hör här:

”Jag blir sannerligen inte glad när jag får något skriftligt från er. Alltid kritik och pekpinnar mot oss som handlar hos er. Nu sist får vi skäll och påstås slänga 20-25 procent av vår mat. /…/ Vidare klagar ni på att vi slänger vatten. /:::/ Tidigare har ni kritiserat att vi inte stänger av TVn på natten/…/

Klaga i stället på all reklam, alla energislukande evenemang och alla eluppvärmda indrottsarenor men lämna oss vanliga människor i fred. Jag ser INTE fram mot era hurtfriska men sadistiska pekpinnar i nästa numer. Ni låter som en del präster från förr som hotade med helvetet om församlingen inte gjorde bot och bättring.” Så avslutar Per sitt brev.

Det ligger en hel del i Pers resonemang. Staplat på varann kommer föreningen ofta med pekpinnar. Släng inte mat, släng inte kläder,  släng inte vatten,  släck ljuset , köp ekologiskt och rättvisemärkt, ät inte så mycket kött, gör si och gör så….Medan vi själva  har  jättekonsert på Globen i veckan som slösar energi och Coop som vi äger, skickar ut mängder med tryckt reklam i brevlådorna.

Vår verksamehtsidé är att föreningen ”ska verka för att medlemmarna i sin konsumtion kan bidra till en hållbar utveckling för människor och miljö”. Men är vi alldeles för tjatiga och pekpinneaktiga?  Kanske det. Vad säger du?

Källa Annika Olsson, Lunds Tekniska Högskola. Foto Erik Andersson

Kommer ni ihåg den här bilden? Nu har jag grävt i, med hjälp av duktigt folk på Coop, varför inte alla förtag går över till att packa konserver i papperförpackningar, sk ”tetror”. De är ju så mycket mer transporteffektiva. Förklaringen visade sig  ganska självklar:

1. Leverantören  har redan en bra linje för plåt, och det kostar massor att nyinvestera i maskiner för pappersförpackningar.

2. Företag som exporterar till andra länder investerar ogärna i maskiner för pappersförpackningar. Det finns knappast någon efterfrågan utanför Skandinavien.

3. Generellt har mat i plåt lite längre hållbarhet än i pappersförpackningar ( fast hållbarheten är ju redan superlång, min anmärkning.)

Men att det skulle vara någon skillnad på smak och färg var det ingen som tyckte. Det var nog andra orsaker i så fall.

Summa summarum: Vi får nog dras med plåtburkarna ett tag till, men i takt med att efterfrågan ökar även i andra länder så kanske leverantörer går över till tetror.  Det beror säkert också på konsumenters efterfrågan.

Visst föredrar vi väl papperförpackningar? Eller?

Är jag bland de fyra av tio svenskar som köper närodlat en gång i veckan? Nä. Förra veckan köpte jag i och för sig goda korvar från mathantverkare på Kungsholmen. Men varifrån kom grisen? Arlas mjölk kommer från Kallhällsmejeriet så visst är själva mjölkförpackningen närproducerad, men kommer mjölken från ladugårdar inom en 25-mils radie från Stockholm? Inte vet jag. Och kanske stordrift inte gills inom begreppet närodlat? Gotländska morötter kan väl i alla fall kallas för närproducerade om man bor i Stockholm- eller?

 40 procent av oss svenskar köper närodlat minst en gång i veckan, enligt Handelns utredningsinstitut. Jag tycker att det låter mycket. Bor man utanför storstäderna kanske livsmedelshandlarna kör med  potatis från trakten, men här i Stockholm tycker jag inte man ramlar på så mycket närodlat i butikerna. Trots att jag vet att både Coop och andra livsmedelskedjor har projekt för att öka inslaget av mat från regionen.

Det råder osäkerhet om kvaliten på närodlat är bättre, berättar DN. Närodlade grönsaker i säsong som levereras direkt har mer  vitaminer och mineraler än grönsaker som har lagrats, fraktats och legat länge i butikshyllorna. Det är fastslaget. Men vår odlingssäsong är kort, och inte kan det väl skilja på närodlade och därodlade grönsaker och rotfrukter i  februari?

Jag gillar lantbrukare  som öppnar gårdsbutiker och odlar för den lokala marknaden. Det skapar arbetstillfällen på landsbygden nu när lantbruk slås ihop till större enheter i snabbare omfattning än någonsin. Eller hur?

Läser i Svenska Dagbladet i dag att Konsumentombudsmannen, KO, har begärt att ICA ska redogöra för sina ”superpriser”. Är priserna verkligen  ”superbilliga” och är det ett tillfälligt ”superpris” och inte ordinarie. Utmärkt att KO reder ut frågan. Jag har en känsla av att det inte bara är ICAs prisinformation som behöver granskas utan också många andra livsmedelskedjors. Men det är bara en känsla, jag har ingen vetenskap bakom mitt påstående.

Den frågan hade vi nämligen ingen möjlighet att reda ut när vi gjorde vår rapport ”Extrapriser, Multipriser, Super Duperpriser” som publicerades för någon månad sedan. Den handlar om att prisinformationen är otydlig i de flesta mataffärer, och vad som bör göras åt det.

I höst följer vi upp rapporten och ser om det har blivit  någon bättring. KOs granskning av ICA hjälper säkert till att få övriga kedjor att se över hur de informerar om sina priser i butiker och annonsblad. Bravo!

Med Konsums annonsblad från 1993 i högsta hugg pilar jag återigen ner till Coop Xtra Medborgarplatsen för att jämföra priser, nu mot då. Kan inte låta bli. Och det är banne mig fortsatt jättebilligt oavsett vad man jämför med. Inte minst om man betänker att vi har ungefär dubblat vår disponibla inkomst ökat vår disponibla inkomst med 42 % på dessa 18 år. Fortsätter att häpna!

Det är i princip bara osten, smöret, raklödder och tandborstar som har blivit rejält dyrare. Övrigt är billigare eller ungefär samma pris som för 18 år sedan om man jämför ordinariepriser. Det är faktiskt knäppt. Kolla kycklingen till exempel, den är 10:- billigare - och prinskorven 35 kronor billigare per kilo jämfört med för 18 år sedan.  Och korven är även billigare i dag än extrapriset då. Ska jämföra kötthalten på prinskorven vid tillfälle och försöka utröna om det är någon påtaglig kvalitetsskillnad.

Jag noterar att ordinariepriserna är klart och tydligt utsatt i annonsbladet, till skillnad mot i dag…. Då gick det minsann!

Konsums reklamblad från 1993

Så himla intressant, se bara! Av pur nyfikenhet tog jag tag i ett annonsblad från Konsum från 1993 sprang ner till Coop Extra Medborgarplatsen och jämförde dåtidens matpriser med dagens.
Så här blev resultatet. Jag häpnade!

Det har gått 18 år sedan 1993 och det skiljer inte mycket i pris på de flesta varorna. Trots att hushållens disponibla inkomster säkert har stigit med det dubbla. Vissa varor är ju till och med billigare! Kollar på SCB, och ja, hushållens disponibla inkomster har nog ökat med 42 % det dubbla, ungefär. Den enda serien jag kunde hitta var från 1995 – 2008. Här har den disponibla inkomsten ökat från 106 000 kronor till 172 000. Så mellan 1993 och 2011 är det inte otroligt att inkomsterna har fördubblats. Men det har sannerligen inte matpriserna. Det är inte okänt för varken mig eller livsmedelsbranschen, men det är ganska kul att se det svart på vitt så här. Ska kolla vidare och jämföra andra varor vid tillfälle.

Varorna jag undersökte är nog sådana som alltid har varit prispressade. Men ändå…Begriper inte hur Kelloggs kan ligga kvar på samma pris till exempel. Eller Arlas Yoggi.

OBS! OBS! OBS! Tillägg 1 /9 2011: Det här med disponibel inkomst var inte så enkelt att läsa av som jag trodde, utan en hel, knepig vetenskap. Med hjälp av Jordbruksverket och SCB har vi nu enats om att den disponibla inkomsten, medianinkomsten, har ökat från 139 400 kronor till 191 699 kronor, d v s med 42 procent. Inte till det dubbla som jag skriver här ovan. Att det står disponibel inkomst per konsumtionsenhet betyder att hushållets disponibla inkomst har justerats efter försörjningsbörda. Detta görs främst för att man ska kunna jämföra köpkraften hos olika typer av hushåll, t.ex. ett tvåpersonershushåll med ett trepersonershushåll.

Så här räknar SCB ut den disponibla inkomsten. Läs här. Så nu vet vi det!

.

Extrapris, Vårt pris, Multipris, Just-nu pris, Flerköp, Superklipp, Priser alla gillar, Medlemspris, Super Duper, Super Spar, 26 % billigare, Matglada varor, Kan det bli billigare?…

Det är inget fel på fantasin när livsmedelskedjorna ska locka oss att köpa mer. Visst kan man bli trött, inte minst på mängden av skyltar som anfaller en i butikerna i dag.

Men att handeln skulle bluffa, som rubriken är i en artikel i DN idag om vår rapport ” Extrapriser, Multipriser, Super Duperpriser- en rapport om prisinformation i butik” har jag varken menat eller sagt. Blir så sur…att morgontidningarna börjar rubriksätta som kvällstidningar. Nu ligger artikeln ute på DN.se också. Har precis ringt till tidningen och bett dem ändra rubriken, BUMS! Nåväl…

Föreningen är i grunden kritisk till det omfattande systemet med kampanjvaror. Det blir ryckig logistik som driver upp kostnader i hela livsmedelskedjan, kostnader som i slutändan drabbar konsumenten. Ingen inom livsmedelsbranschen som jag har talat med har sagt emot mig. Tvärt om! Samtidigt vet vi att många konsumenter uppskattar extrapriser. Då är det viktigt att informationen är tydlig.

Våra duktiga förtroendevalda och jag själv har besökt ett trettiotal livsmedelsbutiker i Stockholmsområdet, stora som små.

Vi fann bland annat:

• Att ordinariepris många gånger saknas för kampanjvaror i flygblad och på skyltar i butik.
• Att skyltar för varor till ordinariepris och för kampanjvaror ofta är förvillande lika, med samma färgsättning och layout.
• Att multipriserna/flerköpspriserna  -”köp fler och spara mer” – ökar. Ibland är vinsten försumbar eller så blir det riktigt dyrt att enbart köpa ett styck.
• Att multipriser och extrapriser är angivna i en volym/vikt och ordinariepriset i en annan, så man vid en hastig blick förleds att tro att priset är mer förmånlig än vad det är.

Det är dags för livsmedelskedjorna att skärpa sig tycker vi.  Vad tycker du? Läs hela rapporten här och titta på bilder med exempel från butikerna vi har granskat.

År 1993 försökte Konsum ta bort alla extrapriser och införa ett Alltid Lågt Pris. Det gick åt skogen. Vi svenskar är så vana vid prisjakt  på mat, flygblad som dimper ner i brevlådan och bjärta skyltar i butiken, så vi tyckte väl att det såg alldeles för blekt och dyrt ut i Konsumbutiken utan alla störtexponeringar.  Kunderna svek och Konsum hoppade på extrapriståget igen.

Tycker för övrigt att det ser värre ut än vanligt i butikerna just nu. Stora skyltar överallt.Åtminstone på stormarknaderna, oavsett livsmedelskedja. Man ser inte priserna för alla skyltar. Butikerna biter sig i svansen tror jag när de hänger upp plakat  med vanliga ordinariepriser som om det vore extra billigt. Snart gitter vi inte titta på skyltarna, prisinformationen är för kompakt. ”Säljtryck” heter fenomenet på branschspråk. Vete tusan…

Annonsbladet här ståtar med priset på varorna, från 1993 alltså. Jag tog mig just en runda på lunchen för att jämföra med dagens priser. Ganska intressant resultat…    Det kommer på måndag. För i morgon släpper vi vår rapport ”Extrapris, multipris, super duperpris- en rapport om prisinformation i livsmedelsbutiker”. DN skriver, jag bloggar.

I går var jag på utdelning av Coops miljöpris Änglamarkspriset. En sådan härlig dag! Intressanta debatter, fantastisk mat, vackert utsmyckad lokal på Fotografiska museet, sång av Lisa Ekdal och Sven-Bertil Taube och mycket klokskap samlad i salen. Inte minst från årets finalister. Årets pristagare och stipendiat blev Petra Wadström med sin uppfinning Solvatten!  Ett utmärkt val.

Ny jury i år. Sven-Bertil Taube, Hasse Alfredsson och Märta-Stina Danielsson ( Tages änka) har med ålderns rätt lämnat över rordret i juryn till mycket kompetenta barn och barnbarn.

Själv är jag ordförande i i Änglamarksprisets urvalskommitté och får i den egenskapen även vara med på middagen på kvällen  för alla finalister på KFs Vår Gård. I strålande sol åkte vi båt  genom Skurösundet och avnjöt fantastisk mat och viner. Sov för en gång skull över och vaknade till skimmrande hav och jättegod frukost. Inget dåligt sätt att inleda helgen på.

Tack Coop och alla finalister för härlig samvaro! Och tack vänner i urvalskommittén för gott arbete!