Hittade just en artikel från 18 december 1996. Det är 15 år sedan. På bilden pratar en betydligt yngre jag med gubbar på Gomans charkfabrik. Om att livsmedelshandel och industri borde ställa samma krav på djuromsorg på det importerade köttet som svensk lagstiftning gör på svensk djuruppfödning. Bland annat ska inga grisar som säljs i svenska butiker ges antibiotika i djurfodret för att få dem att växa bättre, tyckte jag. Det var förbjudet i Sverige sedan flera år, men inte i övriga Europa.

Uttalandet gjorde förstasidestoff på DN och det ringde journlister från BBC och Deutsche Rundfunk och massa fler och ville veta mer. Riktigt ståhej blev det. Inte minst på KFs detaljhandel, som Coop hette på den tiden och som ägde Gomans. De var väl inte alldeles glada åt mitt tilltag…

Tro’t eller ej, men efter ett intensivt och mycket spännande arbete genom ett nätverk med alla inblandade aktörer som slakt, foderfabrikörer, livsmedelsindustrier, veterinärer, myndigheter, politiker, bönder, läkare och konsumentorganisationer – så blev det från och med år 2006 förbjudet i hela EU att ge grisar och andra köttdjur tillväxtantibiotika. Heja oss! Däremot upphörde inte överutskrivningen av annan antibiotika.

För ett litet tag sedan, 15 år senare, träffar jag nätverket igen. Gunnela Ståhle, Svenskt Sigill, drar ihop oss en gång om året till sitt lantställe med en diger dagordning. Där vankas god mat och gott vin. Och så pratar vi strategier för att minska antibotikaanvändningen i världen. För frågan är ännu mer brännande i dag än då. Nu ser vi tydligt vad överförbrukning av antibiotika, såväl till människor som till djur, innebär. Resistenta, motståndskraftiga bakterier som antibiotika inte biter på. Folk dör. Fy tusan säger jag bara… Läs för övrigt Jenny Jewerts utmärkta inlägg i Dagens Nyheter i dag.

Apropå tillväxtantibiotika. I många lite tjusigare köttdiskar så säljs fint marmorerat nötkött från USA, uppskyltat med amerikanska flaggan. Såg det sist i nya Coop Extra i Enebyberg. Hur mycket antibiotika tror ni de kalvarna är uppvuxna med? Ska ta reda på det. För i USA flödar tillväxtantibiotikan.

Christina Greko Sveriges Veterinärmedicinska anstalt, Leif Denneberg Jordbruksverket, Hans Andersson Svensk Mjölk och Sten-Olof Dimmander Svenska Djurhälsovården i allvarliga samtal hemma hos Gunnela om antibiotikaanvändning.

Jepp, den teorin förs fram på olika håll. Mycket spannmål i fodret,  i stället för mycket grovfoder som ensilage och hö, ger lägre pH i kornas magar och  innebär ökad risk för att vetec ( den giftiga ecolibakterien) att utvecklas.  Det vore ju bra för då kunde man begränsa ehec på ett någorlunda enkelt sätt. In med mindre spannmål och mer högvärdigt grovfoder så är saken biff. Men så enkelt är det tyvärr inte enligt en ganska färsk doktorsavhandling i ämnet. Erik Erikssons ”Verotoxinogenic Escherichia coli 0157:H7 in Swedish Cattle and Pigs”.  På sidan 43 kan du läsa  citat längst ner i detta inlägg. Alltså inga klara besked….

Nu har jag också tagit mig igenom några andra sidor av avhandlingen. Som fullständig amatör på området tycker jag mig se andra möjliga orsaker till varför just Sverige drabbas värre än många andra länder.  I Sverige är ett krav  att alla kor ska  komma ut på bete på sommaren. Där sprids koskit och i gödseln kan finnas vetec som vid vid kraftiga regn kan hamna i sjöar och vattendrag. På så sätt sprids bakterien vidare till människa antingen direkt eller också via bevattning av t ex grönsaker. Det förklarar ju också varför flest insjuknar på sommaren. Om ehec fortsätter att öka så  kanske man också ska fundera på om man överhuvud taget ska gödsla grönsaker med stallgödsel… bakterien överlever länge i både vatten och jord.

Nåväl, nu ska väl inte min blogg snöa in alldeles på ehec framöver, men jag kan inte låta bli att delge er vad jag hittar. Ehec är en jätteläskig bakterie som man absolut inte vill att ett barn om dagen ska insjukna i, som var fallet under augusti i år enligt Svenska Dagbladet.

Här är en länk om vetec/ehec och vilken forskning som pågår just nu:

 http://www.svdhv.org/nyhemsida/Not/aktuella_sjukdomar_ehec.html

Här är citatet om mycket spannmål i foderstaten som möjlig orsak till ehec:    
”Studies on feed composition and faecal shedding of VTEC O157:H7 in cattle have presented contradictory results. It has been suggested that a grain-rich diet could induce VTEC acid resistance in the rumen and that this would favour survival of VTEC O157:H7. This mechanism should lead to increased faecal shedding by cattle that are fed a grain diet compared with cattle fed a forage-based diet (Diez-Gonzalez et al., 1998). Some studies support this hypothesis (Boukhors et al., 2002; Tkalcic et al., 2000), while others show that forage-fed cattle shed VTEC O157:H7 for longer periods than grain-fed animals (Midgley & Desmarchelier, 2001; Hovde et al., 1999). There are yet other studies reporting no differences between the two feed categories (Grauke et al., 2002; Hancock et al., 1994).

Several studies have reported that feeding cattle with barley may increase shedding of VTEC O157:H7, compared with feeding a corn-based diet (Berg et al., 2004; Boukhors et al., 2002). Several studies report that fasting increases the shedding of VTEC O157:H7 and makes calves more susceptible to colonization (Magnuson et al., 2000; Cray et al., 1998), while one study indicates that fasting has little effect on shedding (Harmon et al., 1999).

It has been demonstrated under experimental conditions that VTEC O157:H7 can multiply in poorly fermented silage in numbers up to >106 cfu/g (Fenlon & Wilson, 2000) but does not survive a good silage fermentation process (Byrne et al., 2002). Furthermore, inoculation of lactic acid-producing bacteria in ensilage hastens elimination of VTEC O157:H7 (Bach et al., 2002).”

Lärde mig lite mer om ehec i veckan…

•  E-coli bakterien finns normalt i kornas tarmar. Vissa e-colistammar utvecklar gift, de kallas för vetec hos idisslare, och det är dessa bakterier som kan ge ehec på människa. Det går alltså inte att dra några paralleller med salmonella, som är bakterier som normalt inte ska finnas hos djur utan hamnat på avvägar. Salmonella är betydligt lättare att göra något åt.
• Det finns i dag ingen säker metod för att se om korna i en besättning har de smittsamma vetecbakterierna, bakterierna kommer i olika stammar och skepnader. Svenska forskare följer 125 besättningar för att få fram metoder som gör att man kan ta prover på besättningsnivå. Att ta prov på miljontals enskilda kor och får i Sverige går förstås, men skulle kosta oerhörda summor och ta lång tid. Dessutom är som sagt proverna osäkra i dag.
• Vissa kor är ”superutsöndrare” av vetec. De har liksom som en fabrik i ändtarmen som spottar ur sig giftiga bakterier med gödslet. Kan man identifiera dessa kor, behandla dem eller slakta ut dem, så finns det hopp om att på lång sikt utrota vetecbakterierna helt. Forskare i Skottland arbetar intensivt med frågan.
• I veckan uttalade sig en majoritet i riksdagen att staten ska ta ett ekonomiskt ansvar för att stoppa ehec enligt Svenska Dagbladet. Det tycker jag också. Men mot bakgrund av ovanstående så gäller det att först hitta en hyfsat säker metod för att spåra vetec, vilket förhoppningsvis är på gång. Det skadar inte heller om mer resurser sätts in för att begripa hur vetec smittar. Där fattas fortfarande kunskap. Bra att frågan är i fokus.
• Det finns mer att göra.

I dag fortsätter SvD sin artikelserie om att antalet personer som smittas med ehec ökar. Jag uttalar min stora oro i artikeln, att åtgärder måste sättas in snabbt och att bönderna inte ska drabbas av kostnaderna. De har det tufft redan och bakterien är inte deras förskyllan. 

Enligt Svensk Djurhålsovård arbetar man med flera åtgärder, vilket inte framgår i Svenska Dagbladets artiklar. Bland annat tas nu prover från 125 nötkreatursgårdar i Sverige sex gånger per år för att  mäta förekomst av smitta och utvärdera provtagningsmetoder som är enkla och billiga. Metoder testas  för att sanera/smittreducera smittade besättningar och en studie förebereds för att ett vaccin mot vtec (ehec) hos nötkreatur. Förhoppningsvis sjösätts ett kontrollprogram så snart som möjligt. Från veterinärt håll arbetar man på, kort sagt, med de resurser man har. Och det finns mer att göra.

Smittvägarna är luriga. En fråga är hur det kommer sig att väldigt små barn smittas. De vistas väl sällan i närheten av kor och äter för det mesta barnmat eller anan kokt mat,  bakterien dör vid 70 grader. Anstränger sig  läkare och forskare tillräckligt för att reda ut hur folk blir smittade?  Innan  man vet det är det svårt med effektiv smittbekämpning. Här fattas kunskap.

Här har Gunnela Ståhle skrivit en blogg i ärendet.

Läser just att jordbruksminstern och Sveriges grisbönder diskuterar att lösa problemen med dålig lönsamhet i grisnäringen med att staten ska ge ett stöd om en tusenlapp per sugga.  Aldrig i livet säger jag. Grisbönder behöver pengarna, det är inte tu tal om det. Men varför i hela friden ska vi skattebetalare stå för fiolerna? Varför kan inte livsmedelsbranschen ge svenska grisbönder skäligt betalt för köttet? Och vi konsumenter betala vad det kostar att föda upp grisar med hyfsad djuromsorg.

Här pratas att det i runda slängar behövs 40 kronor per slaktsvin för att få det att går runt, om jag förstår rätt. Det innebär om jag inte räknar fel ungefär 50 öre per kilo slaktad vikt som är 90 kilo. Låt säga en spänn mer per kilo till bönderna. Visst skulle väl vi konsumenter kunna betala det i slutändan? Eller?

Det är väl vi som äter griskött som ska betala vad det kostar, och inte skattebetalare i allmänhet. Vi lägger redan en himla massa miljarder på EUs jordbruksstöd. 

Importköttet slumpas bort av bland andra Danmark när de har överproduktion. Det pressar priserna även på svenskt kött. Men om det är brist???

Jag begriper ingenting. Var i ligger felet? Handeln säger att det är brist på svenskt griskött. Då brukar man ju betala för att få fram mer- inte sant? Någon?

Enligt en ny studie av Christel Cederberg, en duktig och erkänd forskare,  bidrar ett kilo brasiliansk nötkött med 70 kg växthusgaser medan svenskt nötkött bidrar med 20 kg. Slutsatsen är att vi bör äta svenskt nötkött om vi vill vara klimatsmarta. Det gör jag gärna, men av andra skäl, för jag tycker att resonemanget haltar.

Sex procent av de brasilianska köttdjuren föds upp på marker där regnskogen har huggits ner för att bereda betesmarker till djuren. Regnskogen behövs för att suga upp koldioxid, försvinner den innebär det mer koldioxid till atmosfären. Därför bidrar kor som föds upp på dessa marker med till hela 700 kilo växthusgaser per kilo biff enligt studien. Inte bra. Sedan slår man ut dessa kilon på alla  biffkor i Brasilien, vare sig de betar på avskogad mark eller inte. Och så får man fram siffran 70 kilo växthusgaser per kilo brasilianskt nötkött, alltså drygt tre gånger så mycket växthusgaser i jämförelse med en svensk biff.

Jag begriper inte resonemanget.  Om nu företag som importerar biff från Brasilien ställer krav på att djuren inte ska komma från avskogade marker, så ska väl inte deras biffar belastas med klimatutsläpp från kor som betar på marker där skogen har huggits ner – eller? Om bättre miljöval ska klumpas ihop med sämre finns det ju överhuvudtaget ingen anledning för oss konsumenter att göra miljösmarta val, det vill säga att prioritera varor där företagen har ansträngt sig att minimera miljöbelastningen.

Nu ska jag läsa hela studien för att se hur forskarna har tänkt. Utan att ha torrt på fötter tycker jag att studien verkar vara framtagen i syfte att  slänga skit på importköttet och påvisa miljönyttan av att köpa svenskt kött. Men jag har bara läst en notis och kanske har jag missuppfattat allt.

Viktigast av allt om man vill vara klimatsmart är ju att dra ner på köttätandet till ett minimum.

Ja faktiskt. Uppmaningen att köpa svenskt griskött står jag för fullt ut. Det är totalkris i svensk grisnäring. Usla priser för grisarna gör att många grisbönder lägger av. Och det har varit uselt länge, grisföretag har lagts ner på löpande band. Så nu får inte handel och industri alltid tag i svensk råvara om de vill. Vems fel? I botten finns handel, industrier, slakterier men inte minst restauranger, storkök och  kommuner som inte vill betala tillräckligt. Svensk grisproduktion går med brakförlust.

Som lök på laxen har vi  dioxinskandalen i Tyskland. Stora importländer drar öronen åt sig så grisköttet dumpas och stoppas in i korvar och skinkor på den svenska marknaden.

Vi svenskar handlar helst svenskt färskt kött i butikerna. Men korvarna och smörgåsskinkan? Är det svensk, dansk eller tysk gris som har fått sätta livet till? Kan vi välja?

Tog mig en titt i Coop X-tra på Medborgarplatsen i går morse.

Ja, alla charkprodukter, som inte uppenbarligen var gjorda i Italien eller Spanien,var ursprungsmärkta. Utom Lithells korvar. ”Tillverkad i Sverige” stod det på dem. Okej, men varifrån kom grisköttet?

Köttråvaran i Coops X-tra grillkorv kommer från ”Sverige, Finland, Tyskland” kunde jag läsa mig till. Hur stor andel är svensk köttråvara undrar jag.

Coops Bratwurst, Kabanossen och Chorizo har köttråvaran från ”Danmark, Tyskland, Polen”.  Men falukorven, köttbullarna och en hel del annat var gjorda av svensk råvara. Inklusive Scan förstås.

Paul Egger är ett någorlunda nytt och stort varumärke i Coops charkdiskar.Där är råvaran i regel från Tyskland.

Tog mig en titt även på Coop Nära vid Södra station i går kväll. Där hittade jag Coops smörgåsskinka ”Tunna skivor”. Ingen ursprungsmärkning alls. Uselt. Och likaså en Coops grillkorv. Ingen ursprungsmärkning alls. Uselt. Men jag kunde lista ut att det troligen var dansk gris, för korven tillverkades i Danmark. Det såg jag på det ovala märket som anger tillverkningsindustri, där stod det DK. Men det räcker inte.

Jag kommer att fortsätta att köpa svenskt griskött och charkprodukter med svenska råvaror för att stödja den svenska grisnäringen. Där finns tuffa villkor för djuromsorg i jämförelse med alla andra länder. Men den kostar, och då får vi alla betala för den.  Inte mer med det.

Läs annonsen ifrån Svenskt Kött här.

Möjligen kommer det att slinka ner en parmaskinka eller salami Sorpresa i min korg, men i övrigt är det svenskt för min del.  Bland annat av skälen som anges i annonskampanjen här ovan. Fast antibiotika och hormoner får faktiskt inte finnas i kött från i andra länder heller…

Vill vi ha svensk grisproduktion i framtiden också får vi faktiskt köpa svenskt kött. Det kostar mer, men vi kan faktiskt äta mindre kött och fylla på med grönsaker. På 20 år har vi ökat köttkonsumtionen med det dubbla! Och det är inte svenska grisar som står för den ökningen. Tvärt om. Hälften av allt griskött  vi äter i dag kommer från andra länder.

Som jag har bloggat om tidigare är jag mycket positiv till att använda köttmjöl som djurfoder. Det är hög tid att riva upp förbudet som infördes i kölvattnet av galna-kosjukan. Köttmjöl från slaktrester från djur som vi själva äter är ett utmärkt proteinfoder och det är slöseri att inte använda det. Men givetvis inte hur som helst. Och det hoppas jag inte heller någon annan tycker.

Men Marit Paulsens pressmeddelande från i går tyder på det. Annars slår hon in öppna dörrar. För det är väl ingen som i dag vill ge köttmjöl till kor, de är ju vegetarianer, och det är säkert få ur etisk- och kanske också risksynpunkt, som i dag tycker att grisar ska fodras med gris, även om grisar kalasar på varandra i naturen.

Ge livsmedelsgodkända rester av kyckling till gris och vise versa. Det blir ett bra och hyfsat resurssnålt tillskott av högvärdigt protein till de djur som är allätare.

Här nedan är Folkpartiets pressmeddelande, jag ska ta reda på om de slår in öppna dörrar eller ej. Återkommer om detta.

Pressmeddelande från Folkpartiet Liberalerna i Europaparlamentet 2011-03-08:

Nej till kadavermjöl och kannibalism!

Europa har en akut brist på gott protein till djurfoder. Idag importeras, enligt vissa beräkningar, upp till 70% av det protein som behövs. Detta är ett stort problem: kostnadsmässigt, miljömässigt och för hållbarheten i vår livsmedelsförsörjning. Därför diskuteras nu möjligheten att riva upp det gamla förbudet mot att utfodra djur med kött- och benmjöl inom EU. Förbudet som infördes för cirka tio år sedan kom till i den paniksituation som rådde i spåren av galna ko-sjukan (ansvarig: Marit Paulsen).

- Det är bra att förbudet mot animaliskt protein i djurfoder nu omprövas, men jag kommer att slåss som en tiger för de principer som finns i mitt ändringsförslag till betänkandet, kommenterar Marit Paulsen inför Europaparlamentets omröstning.

Principerna Marit Paulsen kräver ska tas med är att:
1) Idisslare är och ska förbli veganer.
2) Proteinet måste komma från livsmedelsgodkända råvaror, och inte ur kadavermjöl som före totalförbudet.
3) Kannibalismen, eller annorlunda uttryckt: ”inomartsåtervinningen”, måste fortsatt vara förbjuden, i enlighet med försiktighetsprincipen.

Kan man säkra dessa principer är det möjligt att man kan öppna upp för ny användning av kött- och benmjöl i foder till grisar och fjäderfän. Det handlar om effektiv resursanvändning.

- Livsmedel, även det som kastas, har en stor miljöbelastning. Kan man använda materialet en gång till innan cirkeln sluts bör vi titta på det, menar Marit Paulsen.

Betänkandet om proteinbristen i Europa – med Marits ändringsförslag om att luckra upp kött- och benmjölsförbudet – kommer upp för omröstning i Europaparlamentet idag (tisdag).

Genmodifierad lusern (alfalfa) kan orsaka missfall hos kor skriver nyhetsbrevet ATL. Mycket intressant och oroväckande. Om jag inte minns fel från mina lantbruksstudier innehåller klöver och men även lusern växtöstrogener. När jag arbetade på en estancia i Argentina” för år och dag sedan” fick några kor tidiga missfall och/eller blev i bland inte dräktiga. Hypotesen var då att vid viss väderlek och vid speciellt frodiga beten utvecklades för mycket fytoöstrogener som påverkade fruktsamheten. Kan detta också vara fallet med GMO lucernen? Att den nyupptäckta organismen har hormonstörande effekt? Det återstår att se. Jag ska följa frågan med stor uppmärksamhet.

Så här skriver ATL i dag:

”Enligt forskarrapporter har en helt okänd organism hittats i gmo-alfalfa som orsakar missfall hos boskap. Nu höjer forskare ett varningens finger.

I radions ”Matens pris” diskuteras odling av fisken Pangasius. WWF får kritik för att fisken inte är rödlistad ( dvs ”köp inte”) eftersom många odlingar i Vietnam är dåliga, med bland annat stor användning av antibiotika och bedrövligt fiskfoder. Pangasius är satt i en ny ”färglös” kategori som betyder ”På väg mot certifiering”.

Coop har drivit ett mycket ambitiöst policyarbete för vilken fisk de ska erbjuda sina kunder. Coop har köpt Pangasius av företaget Lobster.

I höstas tog några Coopbutiker in Pangasius från en annan leverantör som inte var godkänd av Coop enligt deras fiskpolicy. Det är helt oacceptabelt enligt Coops miljöchef Micke Robertsson. Det är den fisken P1 pratade om i dag.

(OBS! I dag 9/2 har jag fått höra att Pangasiuspartiet var bra mycket större än att bara några butiker, som jag skriver här ovan, hade tagit in det. Kollar. Återkommer!)

(11/2 Ja, partiet av icke av Coop godkänd fisk var stort och fanns i många butiker. Coop har haft möte med samtliga kedjor och förklarat allvaret med att ta in fisk som inte är godkända enligt Coops fiskpolicy. Vi kunder ska inte behöva fundera över när vi går i butiken om fiskarna som ligger är disken är  producerade på ett okej sätt eller ej. Det ska Coop göra åt oss genom att ställa hårda krav i inköpsorganisationen.

Nåväl, det goda hela medieuppmärksamheten har fört med sig är att nu fattar alla att har man bestämt en policy så är det allvar och mycket viktigt att den följs, överallt och alltid av alla. Det parti pangasius som diskuteras verkar komma från bra odlingar, men det kanske är mer tur en skicklighet….)   

Förra vintern besökte jag fabriken som producerar och packar Lobsters Pangasius. Den ligger i Mekongdeltat, Vietnam. Superfin och med superkoll på odling, kemikalier, miljö och arbetsförhållanden för anställda. Jag tycker WWF gör rätt i att inte rödlista fisken, utan att istället arbeta för för att förbättra och förändra odlingarna. WWF har ett ambitiöst program för att kunna  miljö- och kvalitetscertifiera Pangasiusodlingar. Aquaculture Dialogue kallas arbetet. Inte lätt men någon stans ska man börja.

Vi konsumenter bör gynna den dialogen anser jag genom att köpa Pangasius från livsmedelskedjor som har koll på bra odlingar. Slutar vi köpa fisken helt finns ju inga incitament till förbättringar, produktionen kommer ändå att hålla på –  vare sig vi vill eller inte. Men då gäller det att livsmedelskedjorna har råkoll. Uppenbart brast Coops i höstas. Det får inte ske igen.

Här nedan är några bilder från mitt besök.