På påskafton lär vi äta sex miljoner ägg i timman. De värps av våra sex miljoner svenska hönor. Ungefär 12 procent är ekologiska, 55 procent föds upp i frigående system och 33 procent i inredda burar. Själv väljer jag ekologiska. Hönsen föds upp i mindre flockar och har möjlighet att gå ut och spatsera när vädret så tillåter. Dyrare javisst- men det har jag råd med.

I påsk lär det väl inte bli så många ägg över. Men sedan kommer vardagen. Kom ihåg att ägg håller bra kvalitet jättelänge. Släng inte äggen på bäst- före datum, som en av fem svenskar gör enligt vår nya undersökning. Håll äggen kallt, i  + 5 grader, det är en bra kylskåpstemperatur, så håller de sig i minst en månad efter bäst-före datum, oftast mer.

Ska du bjuda släkten på påskbuffé? Visst är det svårt att beräkna hur mycket som går åt? Ofta lagar vi till för mycket. Ta råd av vår portionsguide. Väldigt käck. Beräkningarna går förstås att applicera på både studentbuffén, midsommarbuffén och skördefesten!

Till julbordet tar vi fram en ny. Men det är långt till dess, tack och lov.

GLAD PÅSK!

Till min stora förvåning har Coop fortfarande krav på att Coops så kallade ”Sprättägg” ska vara bruna. Såååå dumt! Det är hönsproducenterna själva som ska bestämma vilken hönsras som passar dem bäst. Det ska inte Coop lägga sig. Tycker jag.

Vita höns värper vita ägg, bruna höns värper bruna ägg. Några undantag finns men märkligare än så är det inte. Bruna ägg kan tyckas mer naturliga och sörgårdsaktiga, men det är en skimär.  Den vanligaste bruna hönsrasen är mer aggressiv än den vita, även om det säkert finns sprättäggsgårdar där de bruna hönorna fungerar utmärkt. Men bruna höns har jämfört med vita har större fallenhet för att bråka och hacka varandra än de vanliga vita, även om  aveln de senaste åren har gjort att de bruna hönsen har lugnat ner sig.

Coops sprättägg togs fram när det knappt fanns några höns i frigående system utan så gott som alla höns satt i trånga burar. Det ska Coop ha all heder av! Hönsen  har också en något större yta att röra sig på än i vanliga frigångssystem. Det är också bra. Men Coop, sluta diktera hönsras utan överlåt det beslutet till dem som begriper bäst, det vill säga hönsproducenterna.

Himmel! Nu handlar det om kött överallt. I går cancerlarm i Expressen och Vetenskapsradion, i dag om kötttrenden i DN och i SvD om griskött. Finska smågrisar som importeras och där Gunnela Ståhle, Svenskt Sigill larmar om sänkt djurskydd och ökad smittspridning på sikt.

Måndag den 7 maj, på Kungliga Skogs- och Lantbruksakademien hålls ett seminarium, ”Den globala köttexplosionen- effekter för hälsa och miljön”. Inbjudna är bland andra Mats Lannerstad, Stockholm Environment Institute som talar om kött, människor och miljö. Alicja Wolk, KI och Denis Corpet Université de Toulouse reder ut kopplingen mellan cancer och köttkonsumtion och Johan Djureskog, kock och köttsommelier på restaurang AG och Christina Cheng trendanalytiker, pratar om varför vi äter så mycket kött.

Kan nog bli bra. Jag är moderator .

Program och anmälan läggs snart ut på www.ksla.se.

Läser i ATL att korna mår bättre och släpper ut mindre metangas, en superpotent växthusgas,  om de utfordras med linfrö i stället för soja och palmolja. Skoj! Räknar man dessutom bort de mycket negativa klimateffekterna av sojan och palmoljan så borde det bli en riktig win-win situation. För korna, miljön och sveriges bönder, ty linfröt kan odlas här.

Frågan är bara hur mycket dyrare kornas foder blir. Tål vi en höjning av mjölkpriset? Och priset på osten och yoghurten? Eller kommer billigare mejerivaror att strömma in i landet och konkurrera ut den svenska mjölken och mjölkbönderna i dess följe? Vore synd tycker jag.

Ska bli spännande att följa forskningen.

Hittade just en artikel från 18 december 1996. Det är 15 år sedan. På bilden pratar en betydligt yngre jag med gubbar på Gomans charkfabrik. Om att livsmedelshandel och industri borde ställa samma krav på djuromsorg på det importerade köttet som svensk lagstiftning gör på svensk djuruppfödning. Bland annat ska inga grisar som säljs i svenska butiker ges antibiotika i djurfodret för att få dem att växa bättre, tyckte jag. Det var förbjudet i Sverige sedan flera år, men inte i övriga Europa.

Uttalandet gjorde förstasidestoff på DN och det ringde journlister från BBC och Deutsche Rundfunk och massa fler och ville veta mer. Riktigt ståhej blev det. Inte minst på KFs detaljhandel, som Coop hette på den tiden och som ägde Gomans. De var väl inte alldeles glada åt mitt tilltag…

Tro’t eller ej, men efter ett intensivt och mycket spännande arbete genom ett nätverk med alla inblandade aktörer som slakt, foderfabrikörer, livsmedelsindustrier, veterinärer, myndigheter, politiker, bönder, läkare och konsumentorganisationer – så blev det från och med år 2006 förbjudet i hela EU att ge grisar och andra köttdjur tillväxtantibiotika. Heja oss! Däremot upphörde inte överutskrivningen av annan antibiotika.

För ett litet tag sedan, 15 år senare, träffar jag nätverket igen. Gunnela Ståhle, Svenskt Sigill, drar ihop oss en gång om året till sitt lantställe med en diger dagordning. Där vankas god mat och gott vin. Och så pratar vi strategier för att minska antibotikaanvändningen i världen. För frågan är ännu mer brännande i dag än då. Nu ser vi tydligt vad överförbrukning av antibiotika, såväl till människor som till djur, innebär. Resistenta, motståndskraftiga bakterier som antibiotika inte biter på. Folk dör. Fy tusan säger jag bara… Läs för övrigt Jenny Jewerts utmärkta inlägg i Dagens Nyheter i dag.

Apropå tillväxtantibiotika. I många lite tjusigare köttdiskar så säljs fint marmorerat nötkött från USA, uppskyltat med amerikanska flaggan. Såg det sist i nya Coop Extra i Enebyberg. Hur mycket antibiotika tror ni de kalvarna är uppvuxna med? Ska ta reda på det. För i USA flödar tillväxtantibiotikan.

Christina Greko Sveriges Veterinärmedicinska anstalt, Leif Denneberg Jordbruksverket, Hans Andersson Svensk Mjölk och Sten-Olof Dimmander Svenska Djurhälsovården i allvarliga samtal hemma hos Gunnela om antibiotikaanvändning.

Jepp, den teorin förs fram på olika håll. Mycket spannmål i fodret,  i stället för mycket grovfoder som ensilage och hö, ger lägre pH i kornas magar och  innebär ökad risk för att vetec ( den giftiga ecolibakterien) att utvecklas.  Det vore ju bra för då kunde man begränsa ehec på ett någorlunda enkelt sätt. In med mindre spannmål och mer högvärdigt grovfoder så är saken biff. Men så enkelt är det tyvärr inte enligt en ganska färsk doktorsavhandling i ämnet. Erik Erikssons ”Verotoxinogenic Escherichia coli 0157:H7 in Swedish Cattle and Pigs”.  På sidan 43 kan du läsa  citat längst ner i detta inlägg. Alltså inga klara besked….

Nu har jag också tagit mig igenom några andra sidor av avhandlingen. Som fullständig amatör på området tycker jag mig se andra möjliga orsaker till varför just Sverige drabbas värre än många andra länder.  I Sverige är ett krav  att alla kor ska  komma ut på bete på sommaren. Där sprids koskit och i gödseln kan finnas vetec som vid vid kraftiga regn kan hamna i sjöar och vattendrag. På så sätt sprids bakterien vidare till människa antingen direkt eller också via bevattning av t ex grönsaker. Det förklarar ju också varför flest insjuknar på sommaren. Om ehec fortsätter att öka så  kanske man också ska fundera på om man överhuvud taget ska gödsla grönsaker med stallgödsel… bakterien överlever länge i både vatten och jord.

Nåväl, nu ska väl inte min blogg snöa in alldeles på ehec framöver, men jag kan inte låta bli att delge er vad jag hittar. Ehec är en jätteläskig bakterie som man absolut inte vill att ett barn om dagen ska insjukna i, som var fallet under augusti i år enligt Svenska Dagbladet.

Här är en länk om vetec/ehec och vilken forskning som pågår just nu:

 http://www.svdhv.org/nyhemsida/Not/aktuella_sjukdomar_ehec.html

Här är citatet om mycket spannmål i foderstaten som möjlig orsak till ehec:    
”Studies on feed composition and faecal shedding of VTEC O157:H7 in cattle have presented contradictory results. It has been suggested that a grain-rich diet could induce VTEC acid resistance in the rumen and that this would favour survival of VTEC O157:H7. This mechanism should lead to increased faecal shedding by cattle that are fed a grain diet compared with cattle fed a forage-based diet (Diez-Gonzalez et al., 1998). Some studies support this hypothesis (Boukhors et al., 2002; Tkalcic et al., 2000), while others show that forage-fed cattle shed VTEC O157:H7 for longer periods than grain-fed animals (Midgley & Desmarchelier, 2001; Hovde et al., 1999). There are yet other studies reporting no differences between the two feed categories (Grauke et al., 2002; Hancock et al., 1994).

Several studies have reported that feeding cattle with barley may increase shedding of VTEC O157:H7, compared with feeding a corn-based diet (Berg et al., 2004; Boukhors et al., 2002). Several studies report that fasting increases the shedding of VTEC O157:H7 and makes calves more susceptible to colonization (Magnuson et al., 2000; Cray et al., 1998), while one study indicates that fasting has little effect on shedding (Harmon et al., 1999).

It has been demonstrated under experimental conditions that VTEC O157:H7 can multiply in poorly fermented silage in numbers up to >106 cfu/g (Fenlon & Wilson, 2000) but does not survive a good silage fermentation process (Byrne et al., 2002). Furthermore, inoculation of lactic acid-producing bacteria in ensilage hastens elimination of VTEC O157:H7 (Bach et al., 2002).”

Lärde mig lite mer om ehec i veckan…

•  E-coli bakterien finns normalt i kornas tarmar. Vissa e-colistammar utvecklar gift, de kallas för vetec hos idisslare, och det är dessa bakterier som kan ge ehec på människa. Det går alltså inte att dra några paralleller med salmonella, som är bakterier som normalt inte ska finnas hos djur utan hamnat på avvägar. Salmonella är betydligt lättare att göra något åt.
• Det finns i dag ingen säker metod för att se om korna i en besättning har de smittsamma vetecbakterierna, bakterierna kommer i olika stammar och skepnader. Svenska forskare följer 125 besättningar för att få fram metoder som gör att man kan ta prover på besättningsnivå. Att ta prov på miljontals enskilda kor och får i Sverige går förstås, men skulle kosta oerhörda summor och ta lång tid. Dessutom är som sagt proverna osäkra i dag.
• Vissa kor är ”superutsöndrare” av vetec. De har liksom som en fabrik i ändtarmen som spottar ur sig giftiga bakterier med gödslet. Kan man identifiera dessa kor, behandla dem eller slakta ut dem, så finns det hopp om att på lång sikt utrota vetecbakterierna helt. Forskare i Skottland arbetar intensivt med frågan.
• I veckan uttalade sig en majoritet i riksdagen att staten ska ta ett ekonomiskt ansvar för att stoppa ehec enligt Svenska Dagbladet. Det tycker jag också. Men mot bakgrund av ovanstående så gäller det att först hitta en hyfsat säker metod för att spåra vetec, vilket förhoppningsvis är på gång. Det skadar inte heller om mer resurser sätts in för att begripa hur vetec smittar. Där fattas fortfarande kunskap. Bra att frågan är i fokus.
• Det finns mer att göra.

I dag fortsätter SvD sin artikelserie om att antalet personer som smittas med ehec ökar. Jag uttalar min stora oro i artikeln, att åtgärder måste sättas in snabbt och att bönderna inte ska drabbas av kostnaderna. De har det tufft redan och bakterien är inte deras förskyllan. 

Enligt Svensk Djurhålsovård arbetar man med flera åtgärder, vilket inte framgår i Svenska Dagbladets artiklar. Bland annat tas nu prover från 125 nötkreatursgårdar i Sverige sex gånger per år för att  mäta förekomst av smitta och utvärdera provtagningsmetoder som är enkla och billiga. Metoder testas  för att sanera/smittreducera smittade besättningar och en studie förebereds för att ett vaccin mot vtec (ehec) hos nötkreatur. Förhoppningsvis sjösätts ett kontrollprogram så snart som möjligt. Från veterinärt håll arbetar man på, kort sagt, med de resurser man har. Och det finns mer att göra.

Smittvägarna är luriga. En fråga är hur det kommer sig att väldigt små barn smittas. De vistas väl sällan i närheten av kor och äter för det mesta barnmat eller anan kokt mat,  bakterien dör vid 70 grader. Anstränger sig  läkare och forskare tillräckligt för att reda ut hur folk blir smittade?  Innan  man vet det är det svårt med effektiv smittbekämpning. Här fattas kunskap.

Här har Gunnela Ståhle skrivit en blogg i ärendet.

Läser just att jordbruksminstern och Sveriges grisbönder diskuterar att lösa problemen med dålig lönsamhet i grisnäringen med att staten ska ge ett stöd om en tusenlapp per sugga.  Aldrig i livet säger jag. Grisbönder behöver pengarna, det är inte tu tal om det. Men varför i hela friden ska vi skattebetalare stå för fiolerna? Varför kan inte livsmedelsbranschen ge svenska grisbönder skäligt betalt för köttet? Och vi konsumenter betala vad det kostar att föda upp grisar med hyfsad djuromsorg.

Här pratas att det i runda slängar behövs 40 kronor per slaktsvin för att få det att går runt, om jag förstår rätt. Det innebär om jag inte räknar fel ungefär 50 öre per kilo slaktad vikt som är 90 kilo. Låt säga en spänn mer per kilo till bönderna. Visst skulle väl vi konsumenter kunna betala det i slutändan? Eller?

Det är väl vi som äter griskött som ska betala vad det kostar, och inte skattebetalare i allmänhet. Vi lägger redan en himla massa miljarder på EUs jordbruksstöd. 

Importköttet slumpas bort av bland andra Danmark när de har överproduktion. Det pressar priserna även på svenskt kött. Men om det är brist???

Jag begriper ingenting. Var i ligger felet? Handeln säger att det är brist på svenskt griskött. Då brukar man ju betala för att få fram mer- inte sant? Någon?

Enligt en ny studie av Christel Cederberg, en duktig och erkänd forskare,  bidrar ett kilo brasiliansk nötkött med 70 kg växthusgaser medan svenskt nötkött bidrar med 20 kg. Slutsatsen är att vi bör äta svenskt nötkött om vi vill vara klimatsmarta. Det gör jag gärna, men av andra skäl, för jag tycker att resonemanget haltar.

Sex procent av de brasilianska köttdjuren föds upp på marker där regnskogen har huggits ner för att bereda betesmarker till djuren. Regnskogen behövs för att suga upp koldioxid, försvinner den innebär det mer koldioxid till atmosfären. Därför bidrar kor som föds upp på dessa marker med till hela 700 kilo växthusgaser per kilo biff enligt studien. Inte bra. Sedan slår man ut dessa kilon på alla  biffkor i Brasilien, vare sig de betar på avskogad mark eller inte. Och så får man fram siffran 70 kilo växthusgaser per kilo brasilianskt nötkött, alltså drygt tre gånger så mycket växthusgaser i jämförelse med en svensk biff.

Jag begriper inte resonemanget.  Om nu företag som importerar biff från Brasilien ställer krav på att djuren inte ska komma från avskogade marker, så ska väl inte deras biffar belastas med klimatutsläpp från kor som betar på marker där skogen har huggits ner – eller? Om bättre miljöval ska klumpas ihop med sämre finns det ju överhuvudtaget ingen anledning för oss konsumenter att göra miljösmarta val, det vill säga att prioritera varor där företagen har ansträngt sig att minimera miljöbelastningen.

Nu ska jag läsa hela studien för att se hur forskarna har tänkt. Utan att ha torrt på fötter tycker jag att studien verkar vara framtagen i syfte att  slänga skit på importköttet och påvisa miljönyttan av att köpa svenskt kött. Men jag har bara läst en notis och kanske har jag missuppfattat allt.

Viktigast av allt om man vill vara klimatsmart är ju att dra ner på köttätandet till ett minimum.