I dag skriver DNs Karin Bojs om sambandet mellan hög konsumtion av kött och charkprodukter och cancer. Bland annat nämns nitrithaltiga charkprodukter som en riskfaktor.

Enligt EUs regler får charkföretag högst tillsätta 150 mg nitrit per kilo chark. Danmark har på grund av kopplingen mellan nitrit och cancer begärt undantag, där får man blanda in 60 – 100 mg beroende på produkt. För EU ekologisk chark är högsta tillåtna gräns 50 mg.

Det verkar som om många charktillverkare i Sverige ligger på den högsta gränsen, ca 140-150 mg.

Nitrit blandas i chark för att skydda mot den mycket elaka bakterien clostridium botulinum, men nitrit påverkar också korvar och annat så de får en mer tilltalande rosa färg.

Det är hög tid att Livsmedelsverket antingen, kräver undantag från EUs regler och sänker den tillåtna halten nitrit i charkprodukter  alternativt går ut med en stark rekommendation till tillverkarna att sänka nitrithalten till åtminstone Danmarks nivå.

Norges livsmedelsmyndighet  har i dagarna antagit nya kostrekommendationer där man bland annat lyfter fram att norrmännen inte bör äta mer än 500 gram tillagat rött kött och chark i veckan.

När får vi ett sådant råd, tro?

Omdiskuterade tillsatser som nitrit och även andra tillsatser kan troligen hållas på en lägre nivå om temperaturen i kyldiskarna sänks.

Är jag bland de fyra av tio svenskar som köper närodlat en gång i veckan? Nä. Förra veckan köpte jag i och för sig goda korvar från mathantverkare på Kungsholmen. Men varifrån kom grisen? Arlas mjölk kommer från Kallhällsmejeriet så visst är själva mjölkförpackningen närproducerad, men kommer mjölken från ladugårdar inom en 25-mils radie från Stockholm? Inte vet jag. Och kanske stordrift inte gills inom begreppet närodlat? Gotländska morötter kan väl i alla fall kallas för närproducerade om man bor i Stockholm- eller?

 40 procent av oss svenskar köper närodlat minst en gång i veckan, enligt Handelns utredningsinstitut. Jag tycker att det låter mycket. Bor man utanför storstäderna kanske livsmedelshandlarna kör med  potatis från trakten, men här i Stockholm tycker jag inte man ramlar på så mycket närodlat i butikerna. Trots att jag vet att både Coop och andra livsmedelskedjor har projekt för att öka inslaget av mat från regionen.

Det råder osäkerhet om kvaliten på närodlat är bättre, berättar DN. Närodlade grönsaker i säsong som levereras direkt har mer  vitaminer och mineraler än grönsaker som har lagrats, fraktats och legat länge i butikshyllorna. Det är fastslaget. Men vår odlingssäsong är kort, och inte kan det väl skilja på närodlade och därodlade grönsaker och rotfrukter i  februari?

Jag gillar lantbrukare  som öppnar gårdsbutiker och odlar för den lokala marknaden. Det skapar arbetstillfällen på landsbygden nu när lantbruk slås ihop till större enheter i snabbare omfattning än någonsin. Eller hur?

källa: Annika Olsson, Lunds Tekniska Högskola och foto: Erik Andersson

Jag funderar över varför livsmedelsindustrin inte helt och hållet går över från konservburkar av plåt till att ha konserverad mat i pappersförpackningar. Kolla hur många fler lastbilar som behövs för att transportera bönor i runda burkar i stället för i fyrkantiga pappersförpackningar! Det måste finnas en förklaring. Ska luska reda på den. Jag återkommer!

Hemma igen efter dagar intensiva dagar i Visby. Jag gillar Almedalsveckan. Blir glad av att i arla morgonstund möta mängder av människor i gränderna, alla på väg till något seminarium för att diskutera, debattera och lära sig mer. Och så håller det på hela dagarna med surr av seminarier, debatter och utställningar i varenda buske, allt i en salig blandning. Jag gillar att inget kostar, man får helt enkelt inte inte ta betalt av besökarna oavsett kostnaderna för arrangemanget. Då får man inte vara med. Jag har lärt mig massor och haft skoj!

Vårt eget seminarium om kläder blev lyckat – och fullsatt. Tack  vare duktiga medverkanden – David Palm, forskare, IVL, Sara Winroth, miljöchef Lindex, Emma Enebog, hållbarhetschef Myrorna och Åsa Coenraads, moderat riksdagsledamot- och en diskussionssugen publik.

På torsdagseftermiddagen bjöd vi in till mingel tillsammans med Coop på Briggen Tre Kronor. Sara Begner tillsammans med unga ekokockar stod för urgod mat, ekologiskt vin serverades och solen sken.

Här är lite mingelbilder!

Har just läst ett bra blogginlägg av Anna Billing, ICA handlare i Lund, om fairtrade- och kravodlade bananer med efterföljande kommentarer.

Här klagar några på att Fairtrade och Kravmärkta bananerna oftast säljs i plastpåsar, och hur dåligt det är för miljön.

Nej, nej och åter nej!!! Att det ska vara så svårt att få fram att förpackningar inte alltid är av ondo. Även många miljöengagerade människor med goda kunskaper tror att förpackningar är fy! Förpackningar är av godo- om de är bra!

Och det är plast runt bananer.

1. Bananklasar packas för det allra mesta i bananlådor på plantagerna, och bananlådorna kläs invändigt med ganska tjock plast. Detta för att bananerna ska behålla fukten, plasten skyddar också mot stötar och annat som kan förstöra de lättförstörda bananerna.

2. Om bananklasarna, t ex Fair trade och Krav, packas i små plastpåsar på bananplantagen, så kläs inte lådan in med plast. Alltså blir det jämförelsevis inte så mycket mer plast totalt sett.

3. Plastpåsarna kring  bananerna du hittar i butikerna skyddar bananerna och gör att de håller sig fräscha längre än konventionella bananer utan plast. Plasten gör att fukten behålls-  bananer gillar fukt, de växer ju  i varma och fuktiga områden- och eftersom det är hål i påsarna kan bananerna andas.

4. Således: Bananer gillar plastpåsar, de behåller kvalitén bättre och butikerna slipper slänga ofräscha bananer. Miljöbelastningen av själva odlingen av bananer, även Kravbananer belastar som bekant miljön, är vida överlägsen miljöbelastningen av plastpåsen. Måste bananen slängas för att den har skadats på något sätt har den negativa miljöpåverkan av odlingen skett helt i onödan.

Man kan kanske i stället fråga sig varför inte alla bananer säljs i plastpåsar… Och då är skälet, precis som Anna skriver, att personer som bara vill köpa några få bananer utesluts, eller måste klippa upp plastpåsen. Och det är bökigt förstås. Och givetvis skulle man vilja ha annat en plast runt bananerna, något material som är bättre för miljön. Om jag förstår jobbar man med det, men det är inte alltid så lätt att få fram ett material med samma funktion. Säkert kommer det så småningom!

Jag har hittat världens godaste bröd. Åtminstone tycker jag det. Ett fryst, förgräddat bröd som smakar vidunderligt. KRAV-märkt tillika. Surdeg. Bageriet heter Il Fornaio och ståtar med ”kompromisslöst italienskt hantverk”, fast bageriet ligger i  Danmark. Hur miljövänligt det är att frakta fryst bröd från Danmark och för att sedan sätta på ugnen och värma det till 200 grader hemma i köket kan jag bara ana. Det är säkert superdåligt. Men oj,oj,oj så gott! Hittade det i ett stånd på trädgårdsmässan i Kista i helgen.

Tycker Coop ska försöka få in det som ett Änglamarksbröd. Och uppfylls inte miljökriterierna så får det väl bli under Coops nya varumärke ”Prima”. Och funkar inte det – ta in det i butikerna oavsett.  Såå himla gott! Jag vill köpa mer!

Under två mycket stimulerande dagar har jag vistats i Uppsala på Forum för miljöforskning och diskuterat mat och miljö tillsammans med över 300 forskare och andra kunniga personer. Tack Formas, Naturvårdsverket och Mistra för väl genomfört och lärorikt arrangemang.

Här saxar jag några rader ur mina digra anteckningar:

• Världens befolkning är inte problemet, ens på sikt. Det är  hur vi använder våra resurser som är problemet (Hans Rosling, KI)
• Sluta att diskutera vargar- ägna er åt de stora frågorna! (Hans Rosling om resurshushållning och fattigdomsbekämpning- uppmaning riktad till Naturvårdsverket med flera)
• Samtidigt som tillväxtsiffror presenteras för olika länder ska också ländernas ökning av växhusgaser presenteras (Hans Rosling) 
• Naturen är full av överraskningar (Johan Rockström om planetens förmåga att motstå prövningar upp till ”tipping point”/tröskeleffekt)
•  Vi måste sluta att prata i termer om ekologiskt eller konventionellt jordbruk utan sikta på ett hållbart jordbruk i nya former, det måste  till en ny ”grön revolution” på befintlig jordbruksmark. (Johan Rockström, Stockholm Environment Institute)
• Förmena inte kineser eller indier att bygga dammar för vattenkraft. Utvecklingen som måste till för att lyfta människor ur fattigdom är inte vacker. (Hans Rosling)
• Skäll inte på gentekniken, skäll på patenträtten (Torbjörn Fagerström, SLU)
• Naturskyddsföreningen är inte moståndare till genteknik som sådan. Tekniken kan användas till bra och dåliga saker (Svante Axelsson, Naturskyddsföreningen)
• Vi har varken kunskap eller teknik på plats för att mäta risker med hormonstörande ämnen (Leif Busk, Livsmedelsverket m fl)
• Liten kunskap finns om tillförsel av olika metaller till kroppen, förutom bly och kvicksilver. Vi har hittat höga halter av arsenik och mangan i bland annat risbaserad bröstmjölksersättning. (Marie Vahter, KI)
• Varför tillsätta mangan och järn till bröstmjölksersättningar. Spädbarn har inte järnbrist.(Marie Vahter, KI)
• Surdeg bryter ner sockret i spannmålen, det ger minskad risk för akrylamid även om brödet hårdgräddas (Lillianne Abramsson, SLV)
• Enklaste sättet att få i sig gifter är att köpa hälsokostpreparat på internet (Ulla Beckman Sund, SLV)
• I spåret av debatten om tillsatser och ”industrimat” väljer fler företag numera en mildare konservering. Bakterierna stressas för att överleva vilket kan öka toxinbildningen och resultera i ökat antal matförgiftningar (Peter Rådström, Lunds universitet)

Morötter kostar 7 – 8 kronor per kilo, ekologiska morötter uppåt 15 kronor. Det är inte mycket pengar för något så gott. I dagens Svenska Dagbladet kan man läsa att morötter är nyttigare än vad forskarna  har trott. Det är troligen alfakarotenets samverkan med andra antioxidanter som påtagligt minskar risken för att dö i bland annat cancer och hjärtinfarkt.

Jag antar att nyheten är bad news för vitaminpillertillverkarna som tjänar grova pengar på att sälja vitamintabletter till folk, trots att man aldrig har kunnat fastslå något säkert samband mellan intag av vitamintabletter och ett friskare liv.  Vi köper vitamintabletter för miljarder.

I morse köpte jag, säkert inspirerad av SvDs artikel, en liten påse med ”Coops Spröda snackmorötter”. Sju goda små morötter, ”sköljda och färdiga att äta” , för tio kronor. Det är inte mycket man får för en tia i dag. Möjligen en chokladbit. Morötter är nästan lika gott och dessutom rejält nyttiga. Morotspåsen blir nog en ny favorit, den brädar inte Dajm förstås, men nästan.

Hoppsan vad det brakade till! Debatten har varit superintensiv de senaste dagarna i Svenska Dagbladet om för och nackdelar med genmodifierade grödor. Skoj och nödvändigt. Det ämnet har inte debatterats på länge.

Och kommentarerna har inte låtit vänta på sig.

Själv är jag varken för eller emot genmodifierade grödor. Det beror alldeles på vad tekniken används till. Vilka egenskaper som grödan ges, och vilka konsekvenser det får. Om genteknik är bra eller dålig kan bara bedömas från fall till fall, från gröda till gröda, anser jag.

Men ett uttryck i debatten, oavsett när det används, gör mig allergisk. Det är uttrycket ”medvetet val”, som bland andra Citygross använder i en replik till genteknikföreträdare  i Svenska Dagbladet.

I nio fall av tio när det pratas om ”medvetna val”, så handlar det om att vi konsumenter gör medvetna val när vi väljer ekologiskt, tillsatsfritt, GMO-fritt, rättvisemärkt  eller allsköns andra altruistiska (osjälviska) val.

Ett väldigt medvetet val kan också vara att välja den mat som är billigast. Ty då kanske man får pengar över  att bjuda hela familjen på en välbehövlig semester, eller något annat kul. Det är också ett medvetet val.

För ingen annan kan diktera för mig vad som är ett medvetet val. Det bestämmer jag själv. Eller hur?

Lika negtativ är jag till  uttrycket ”med gott samvete”. Som till exempel ”Du kan äta den med gott samvete” – för att den inte innehåller grädde eller massor av kalorier, för att den är producerad på ett etiskt korrekt sätt etc.

Jag bestämmer själv vad jag ska ha gott respektive dåligt samvete för. Det ska inga marknadsförare göra i mitt ställe. Punkt.

Familjen Olssons chark lanserar korvar och pålägg  ”fria från E-nummer”. ‘

Hur vågar de det, tänker jag. Har de inte ens i nitrit? Nitrit är en vanlig tillsats som hämmar tillväxten av clostridium botulinum, en bakterie man kan dö av.

Jag ringer Lars Andersson på Olssons chark för att ta reda på mer. Lars berättar följande:

Olssons chark köper in ett fryst extrakt av körsbärsblomma som innehåller nitrat. När det blandas med vatten och får stå i 24 timmar så bildas nitrit. Detta tillförs korvarna och påläggen. Som antioxidant har de acerolabär som är c-vitaminrikt, i stället för E numret 330 askorbinsyra, som tillika är C-vitamin.

Då infinner sig frågan.  Är det vilseledande att inte  deklarera att man har använt sig av körsbärsextraktet och att produkten innehåller nitrit?

Och även om körsbärsblommor kommer från naturen, är det fullkomligt säkert att det är så klokt att använda dem som bas för nitrit?  Det kanske inte är någon fara alls, men vi har väl inte mycket erfarenhet av körsbärsblommor, det är ju inget som vi stoppar i oss dagligdags.

Och om nitritet av körsbärsblommor har en teknisk  konserverande funktion, ska extraktet då inte åsättas ett E-nummer, riskbedömas och tas med i innehållsförteckningen? Jag tror att lagstiftningen ser ut så.

Vad många inte vet är att E-nummer är EUs sätt att tala om att en tillsats är riskbedömd och godkänd. Och det finns såväl naturliga som syntetiskt/kemiskt framställda godkända tillsatser. Nitrit bildat av nitrat från körsbärsblomma och nitrit framställd på kemisk väg är ju samma molekyl, om jag förstår rätt.

Jag tycker jakten på att ta bort ”E-nummer” ibland förlorar alla proportioner. Vad tycker du?

Uppdatering: Läs gärna kommentaren nedan ifrån tillverkaren