Odling av jätteräkor vid våra svenska pappersbruk kan bli verklighet om två år. Spännande forskning tycker jag. Inte minst om räkorna kan  samodlas med tilapia, en fisk som kan leva gott på vegetabilier.

Själv åker jag och tittar på certifierad ekologisk jätteräkodling i Vietnam i vinter. Det ska bli intressant att med egna ögon se hur den fungerar. Jag ska också försöka besöka någon forskningsstation eller universitet i Thailand eller Vietnam som kan berätta om arbetet med att  få fram mer hållbar räkproduktion.

Naturskyddsföreningen och jag har lite olika åsikter i frågan. Jag tror nämligen inte att vi någonsin kommer att få hejd på odling av tropisk räka. Därför gäller det att utveckla så bra metoder som möjligt och sätta stopp för den odling som inte håller måttet. Naturskyddsföreningen är mer hoppfull och tror att man på sikt, med en stark global opinion och bojkott,  kommer att lyckas få slut på all odling. Föreningen anser att det inte går att bedriva räkodling som är okej ur miljösynpunkt. Vi får se hur det går.

Inga reko jätteräkor?

Det finns ingen miljövänlig odling av jätteräkor hävdar Naturskyddsföreningen i dag i ett angrepp på Coop. Javisst, håller med. För det finns knappast någon miljövänlig livsmedelsproduktion över huvud taget. All framställning av mat påverkar miljön, mest negativt.

Men det måste väl finnas någon jätteräkodling i världen som inte skövlar mangrove, hivar i kemikalier och antibiotika i dammarna, låter förgiftat vatten rinna rakt ut i haven och driver bort fattiga småbönder från deras marker. Eller?

Det pågår mängder av olika initiativ för att förbättra odlingen av tropiska räkor, det forskas och bedrivs olika projekt för att studera metoder som är bättre för miljön världen över. Något måste väl ha kommit ut av det?

Jag tänker ta reda på det, på plats. I vart fall om det finns någon sådan odling i Thailand eller Vietnam dit jag åker i vinter.

”Hjälp oss att bli av med jätteräkorna en gång för alla” uppmanar Naturskyddsföreningen. Sorry, men jag tycker att det är naivt. Jag tror inte att man via kampanjer ska få världens producenter, stora som små, att upphöra helt med produktion och handel. Därför är det så viktigt att arbetet med att förbättra produktionen fortgår och att lagar och regler upprätthålls.

 Men kampanjer är bra för att få oss, konsumenter, restaurangägare och handel, att ställa miljökrav på räkorna.  Det driver forskning och utveckling framåt.

Om de ekologiska räkorna i Coops butiker håller måttet eller ej, det har jag ingen aning om. Håller inte certifieringen, ska kritiken i första hand riktas till certifieringsföretaget Naturland och IFOAM. Det är orimligt om detaljhandeln ska ha egna kontroller av certifierare som Naturland eller till exempel KRAV, som i sin tur är kontrollerade och godkända av IFOAM och andra organ för att kunna kontrollera producenterna. Hela systemet med tredjepartcertifiering bygger på tillit till att verksamheten är korrekt, att man får den miljönytta man betalar för. Och givetvis måste även leverantörerna kunna ställa rätt frågor när de köper in för att sälja vidare till handeln. Sedan finns det alltid risk för korruption, att fel uppdagas och då ska sanktioner utgå. Men certifieringen ska fungera, utan att enskilda handlare behöver vara där och rota.

I fallet med Coops ekologiska jätteräkor  tycker jag dock att Coop ska göra ett undantag. Frågan om Coops ekologiska jätteräkor har varit infekterad i så många år att Coop själv borde utreda den, på plats.

Och så kan jag inte låta bli att ställa mig frågan om varför just Coop får så mycket skäll.  Enskilda ICA handlare och andra köper också in ekologiska jätteräkor. Och för övrigt vimlar det av jätteräkor av mer dubiös karaktär i varenda butik och restaurang i dag. Tycker det är lite konstigt.

Jag vet att rå lax, till exempel till gravning, ska frysas i minst tre dagar innan man tillagar den. Det säger Livsmedelsverket. Lax kan i värsta fall  innehålla  parasiter, t ex Anisakismask, som kan ge övergående magsmärtor, illamående, kräkningar och diarré, eller binnikemask som kan utvecklas i människans tarm. Parasiterna dör vid upphettning till minst 66 grader och vid frysning, allt enligt Livsmedelsverket.

Men jag bryr mig inte om Livsmedelsverkets råd. Jag äter rå ofryst lax, älskar sashimi med syltad ingefära wasabi och japansk soja.  Jag köper odlad lax, helst norsk Salmalax. Dyr, 245 kronor kilot, men så himla god och det räcker med drygt 100 gram för att bli riktigt mätt, om man har tillbehör. Jag väger nytta ( gott!) mot risk, och tar risken.

Det här med att tvingas frysa lax som man t ex ska grava börjar jag  fundera över. Jag har talat med några erkänt duktiga och välrenommerade fiskhandlare. De fryser inte laxen innan de gravar den och säljer över disk. Parasiten finns inte i deras lax säger de. De säljer odlad lax från Norge. Kan de så kan väl jag, har jag tänkt.

Vad säger Smittskyddsinstitutet? Fiskbinnikemask finns i sötvattenfisk, ger ringa symptom och är sällsynt. Anisakimask ger  framför allt  illamående, eventuellt  kräkningar samt magsmärtor. Komplikationer är sällsynta. Masken måste plockas ut med endoskop ( usch!). 

Hur vanligt förekommande är anisakimasken i oss människor är i Sverige? Vi äter massa lax, och säkert finns det många med mig som inte fryser laxen innan vi gravar eller äter rå. Hittar ingen uppgift om det.

Jag googlar vidare ut i världen, där nämns ”pacific salmon” som smittkälla men inte odlad lax. Men det är ju allra mest odlad lax vi äter…Och nu äntligen hittar jag information:  den odlade laxen behöver vi inte frysa. Det läser jag på branschorganisationen Norsk fisks sajt.  Den är kontrollerad och äter bara pellets. Ingen mask i den alltså.

Hallå Livsmedelsverket, varför informerar ni inte om det? Att odlad norsk lax inte behöver frysas, att det går bra att äta den rå. Och det gäller väl för svensk odlad också – eller? Är det ingen risk, så ska vi väl slippa frysa in laxen och då ska råden ändras. Bums!

Under två mycket stimulerande dagar har jag vistats i Uppsala på Forum för miljöforskning och diskuterat mat och miljö tillsammans med över 300 forskare och andra kunniga personer. Tack Formas, Naturvårdsverket och Mistra för väl genomfört och lärorikt arrangemang.

Här saxar jag några rader ur mina digra anteckningar:

• Världens befolkning är inte problemet, ens på sikt. Det är  hur vi använder våra resurser som är problemet (Hans Rosling, KI)
• Sluta att diskutera vargar- ägna er åt de stora frågorna! (Hans Rosling om resurshushållning och fattigdomsbekämpning- uppmaning riktad till Naturvårdsverket med flera)
• Samtidigt som tillväxtsiffror presenteras för olika länder ska också ländernas ökning av växhusgaser presenteras (Hans Rosling) 
• Naturen är full av överraskningar (Johan Rockström om planetens förmåga att motstå prövningar upp till ”tipping point”/tröskeleffekt)
•  Vi måste sluta att prata i termer om ekologiskt eller konventionellt jordbruk utan sikta på ett hållbart jordbruk i nya former, det måste  till en ny ”grön revolution” på befintlig jordbruksmark. (Johan Rockström, Stockholm Environment Institute)
• Förmena inte kineser eller indier att bygga dammar för vattenkraft. Utvecklingen som måste till för att lyfta människor ur fattigdom är inte vacker. (Hans Rosling)
• Skäll inte på gentekniken, skäll på patenträtten (Torbjörn Fagerström, SLU)
• Naturskyddsföreningen är inte moståndare till genteknik som sådan. Tekniken kan användas till bra och dåliga saker (Svante Axelsson, Naturskyddsföreningen)
• Vi har varken kunskap eller teknik på plats för att mäta risker med hormonstörande ämnen (Leif Busk, Livsmedelsverket m fl)
• Liten kunskap finns om tillförsel av olika metaller till kroppen, förutom bly och kvicksilver. Vi har hittat höga halter av arsenik och mangan i bland annat risbaserad bröstmjölksersättning. (Marie Vahter, KI)
• Varför tillsätta mangan och järn till bröstmjölksersättningar. Spädbarn har inte järnbrist.(Marie Vahter, KI)
• Surdeg bryter ner sockret i spannmålen, det ger minskad risk för akrylamid även om brödet hårdgräddas (Lillianne Abramsson, SLV)
• Enklaste sättet att få i sig gifter är att köpa hälsokostpreparat på internet (Ulla Beckman Sund, SLV)
• I spåret av debatten om tillsatser och ”industrimat” väljer fler företag numera en mildare konservering. Bakterierna stressas för att överleva vilket kan öka toxinbildningen och resultera i ökat antal matförgiftningar (Peter Rådström, Lunds universitet)

Jag har aldrig begripit att vi svenskar tillåts att äta fisk som inte ens är godkänd som djurfoder i resten av EU. Vi har haft undantag från EUs gränsvärden för dioxin, eftersom viss strömming och lax fiskad i svenska vatten innehåller högre halter. Nu verkar det som om Livsmedelsverket själva tycker att risken överstiger nyttan av att äta den feta fisken. Bra.

Äntligen ska strömming och lax med höga dioxinhalter ska inte få säljas.  Det finns gott om sådan fisk med lägre halter av dioxin. Vi kommer inte att bli utan. Bra, för jag älskar strömming.

I radions ”Matens pris” diskuteras odling av fisken Pangasius. WWF får kritik för att fisken inte är rödlistad ( dvs ”köp inte”) eftersom många odlingar i Vietnam är dåliga, med bland annat stor användning av antibiotika och bedrövligt fiskfoder. Pangasius är satt i en ny ”färglös” kategori som betyder ”På väg mot certifiering”.

Coop har drivit ett mycket ambitiöst policyarbete för vilken fisk de ska erbjuda sina kunder. Coop har köpt Pangasius av företaget Lobster.

I höstas tog några Coopbutiker in Pangasius från en annan leverantör som inte var godkänd av Coop enligt deras fiskpolicy. Det är helt oacceptabelt enligt Coops miljöchef Micke Robertsson. Det är den fisken P1 pratade om i dag.

(OBS! I dag 9/2 har jag fått höra att Pangasiuspartiet var bra mycket större än att bara några butiker, som jag skriver här ovan, hade tagit in det. Kollar. Återkommer!)

(11/2 Ja, partiet av icke av Coop godkänd fisk var stort och fanns i många butiker. Coop har haft möte med samtliga kedjor och förklarat allvaret med att ta in fisk som inte är godkända enligt Coops fiskpolicy. Vi kunder ska inte behöva fundera över när vi går i butiken om fiskarna som ligger är disken är  producerade på ett okej sätt eller ej. Det ska Coop göra åt oss genom att ställa hårda krav i inköpsorganisationen.

Nåväl, det goda hela medieuppmärksamheten har fört med sig är att nu fattar alla att har man bestämt en policy så är det allvar och mycket viktigt att den följs, överallt och alltid av alla. Det parti pangasius som diskuteras verkar komma från bra odlingar, men det kanske är mer tur en skicklighet….)   

Förra vintern besökte jag fabriken som producerar och packar Lobsters Pangasius. Den ligger i Mekongdeltat, Vietnam. Superfin och med superkoll på odling, kemikalier, miljö och arbetsförhållanden för anställda. Jag tycker WWF gör rätt i att inte rödlista fisken, utan att istället arbeta för för att förbättra och förändra odlingarna. WWF har ett ambitiöst program för att kunna  miljö- och kvalitetscertifiera Pangasiusodlingar. Aquaculture Dialogue kallas arbetet. Inte lätt men någon stans ska man börja.

Vi konsumenter bör gynna den dialogen anser jag genom att köpa Pangasius från livsmedelskedjor som har koll på bra odlingar. Slutar vi köpa fisken helt finns ju inga incitament till förbättringar, produktionen kommer ändå att hålla på –  vare sig vi vill eller inte. Men då gäller det att livsmedelskedjorna har råkoll. Uppenbart brast Coops i höstas. Det får inte ske igen.

Här nedan är några bilder från mitt besök.

Som vanligt i Göteborg besöker Pappa och jag Knipplafisk på Olskrogstorget. Kan varmt rekommenderas. Fantastisk fisk och duktiga och roliga grabbar och tjejer bakom disken. Pappa och jag är sugna på räkor och där ligger de på is, vackert röda och glansiga. Hade det inte varit Knipplafisk så hade jag kanske befarat att räkorna färgade med röd azofärg. Men det är ju vinter och bästa säsongen för räkor, då är de romstinna och röda mot sommarens bleka, magra. Och inte skulle Knippla sälja färgade räkor heller, för den delen.

Förra året uppmärksammade vi att färgade räkor landade i Sverige. Ringer Peter Källman, ordförande för Sveriges Fiskhandlare. Frågar hur det är med den saken i dag.

- Nej, nu har oskicket upphört säger Peter.  Så bra säger jag. Då kan vi på Konsumentföreningen Stockholm vid utvärderingen av vårt arbete 2010 bocka av frågan om azofärgade räkor, och och peta in den under rubriken: ”Påverkat till resultat”.

Läs gärna bloggdebatten om de färgade räkorna.

Räkor färgas med azofärgämnen

Räkor färgas med azofärgämnen, fortsättning

Ofärgad räka

Bojkotta färgade räkor

GOTT NYTT ÅR!

I förrgår skrev jag ett inlägg om silverjoner och silversalter, med anledning av två debattartiklar i SvD där åsikter bröts mot varandra.  Ämnena har en antibakteriell funktion i bl.a. sköljmedel när man tvättar kläder.

Vem har rätt om ämnenas miljöpåverkan- tillverkaren Polygiene  eller Naturskyddsföreningen och Svenskt Vatten?

Härär Anders Finnsons, SvensktVatten, svar på min fråga:

”Precis som du skriver i din blogg är det ju oerhört viktigt att vi baserar våra utspel på fakta – annars kan vi i förlängningen inte påverka. Innan vi skrev DNdebattartikeln gjorde vi en grundlig genomgång av både silvrets miljöpåverkan och olika silverprodukter som säljs till konsumenter.

Vi har baserat debattartikeln på bl a på Stockholms stads projekt ”Nya gifter – nya verktyg”, Göteborgs genomgång av antibakteriella ämnen i konsumentprodukter, ett antal forskningsartiklar om silver samt tyska miljödepartementets rapport om silver.

Under resans gång har vi vid flera tillfällen varit i kontakt med Polygiene och berättat vad vi tycker om deras (och liknande produkter). Polygiene har hela tiden svarat ungefär det som står i deras DNdebattreplik.

Det enda som är korrekt i Polygienes replik är att silversulfid inte är speciellt giftigt för vattenlevande organismer.
Vi anser däremot att det inte går att hävda att allt silver blir silversulfid i avloppet och att denna nybildade silversulfid ej påverkar avloppsvattenreningen eller i en framtid övergår till annan form när den kommit ut i vattenmiljön/sedimenten.
Det går inte heller att hävda att silversulfiden ej skulle orsaka miljöproblem i bottensedimenten nedströms reningsverken.
När det gäller kvaliteten på slammet så är silver den metall som vi behöver arbeta allra hårdast med för att få ner till långsiktigt hållbara koncentrationer.

Polygiene låter det även framstå som att deras sköljmedelsprodukt är märkt med  Bluesign. Detta är helt fel, däremot finns det en textilfiber som tagits fram av Polygiene som är Blusesign märkt. Jag ställde frågan direkt till Bluesign när jag hade ett möte med dem i vintras om det nu KO-anmälda sköljmedlet kunde Bluesignmärkas. ”En sådan sköljprodukt kan aldrig bli Bluesignmärkt” var Bluesigns svar.”

Anders Finnson, Svenskt Vatten

I dag finns det inga ekonomiska incitament för apoteken och läkemedelsindustrin att gynna läkemedel som producerats mer miljövänligt än andra. Regelverket ser till att det är lägsta pris som gäller, och vi konsumenter har inte möjlighet att välja mer miljövänliga och hållbara läkemedel, om vi skulle vilja det. Så skriver Cecilia Marlow, Kronans droghandel och Bengt Mattsson, LIF i dag på Di debatt.

Efter att ha fått insikt i hur läkemedel produceras i syd, där substanser ibland går rakt ut i vattendragen utan någon som helst rening är jag verkligen beredd att hålla med debattörerna, utan att kunna frågan ingående.

Och efter att ha lyssnat på en mängd duktiga personer från textilbranschen under på ett seminarium anordnat av Swedish Water House under Almedalsveckan, bland andra Indiskas miljöchef, så vet jag att det går att åstadkomma stor nytta för människor och miljö om företag samarbetar över företagsgränserna utan prestige och med en vilja att lära och förbättra.

Men då gäller det förstås också att inte byråkratiska regler sätter käppar i hjulen.

Jag vet inte hur många säckar jord vi köper till grönsaksland och rabatter varje år. Säkert sjuttio stycken. För några år sedan hade DN, tror jag, en test av planteringsjord. Änglamarksjorden var bland de sämsta. Nu har GP/Testfakta gjort om testet och något har hänt. Änglamarksjorden är näst bäst, trots att den bara gödslas med naturlig gödsel. Så bra. Heja.