I går skällde jag på Findus för deras märkning ”utan konserveringsmedel” på frysta färdigrätter. I dag berömmer jag.

För beröm ska Findus ha för informationen på deras nya förpackningar. Bland annat för att de på baksidan av förpackningarna avbildar den frysta maträtten precis som den ser ut när den kommer ur förpackningen. Häftigt. Det har så vitt jag vet inget annat företag gjort tidigare.

Dessutom informerar Findus om varför man använder en viss tillsats, om man nu gör det. Det är lite banbrytande. Heja!

PS Just nu såg jag att Findus bemött min kritik mot deras märkning och även tar bort märkningen med ”utan konserveringsmedel”. Ännu mer beröm åt Findus för snabbt agerande. Läs deras svar här.


Vid mitt studiebesök hos Findus diskuterade vi företagets nya märkning på deras frysta produkter. Där är vi absolut inte överens.

Att det står ”utan onödiga tillsatser ” på paketen kan till nöds gå an ett kort tag. Företaget plockar bort så gott som alla tillsatser i sina produkter just nu, liksom t ex Dafgårds och många andra som säljer fryst mat.

Men ”utan konserveringsmedel” och ”utan transfetter” är en helt oacceptabel märkning tycker jag. Den vilseleder och förvirrar.


  1. Findus frysta rätter har ju aldrig haft mycket av konserveringsmedel i sig. Behövs inte. De är ju frysta. Det hjälps inte att konsumenter enligt undersökningar tror att det är konserveringsmedel i fryst a rätter. Märkningen ska bort!
  2. Hur mycket transfetter har det funnits i de frysta färdigrätterna de senaste åren? Inga alls. Det lilla som fanns togs bort helt 2007. Det är tre år sedan. Bort med märkningen – nu genast!

Hallå Livsmedelsverket! – varför agerar ni inte?

Jag har fortsatt att reta mig på dumma schampo- och duschkrämflaskor som man inte kan tömma på ett enkelt sätt. Se videon! Vilken schampoförpackning tycker du är korkad?

Att kunna få ut det sista ur flaskan är väl värt att ha i åtanke när du prisjämför schampo, tänk på hur mycket pengar som blir kvar om du använder ett dyrare schampo.

Läser i ATLs nyhetsbrev följande:

”En ny och bättre märkning av smörgåsskinka är också på gång i Sverige. Där ska tydligt framgå att skinkan är sammansatt och inte kommer från en hel muskel. Märkningen kan bli verklighet på förpackningar i butikerna tidigast i höst.
- Vi håller på att förankra detta hos Livsmedelsverket, därefter ska vi kräva detta av samtliga företag som är anslutna till KCF, säger Rutegård.”

Heja och äntligen säger jag! Särskilt med tanke på debatten som blossade upp om köttklister.

Säkert kommer det också att leda till att det blir fler skinkor gjorda av hela stycken, så kallade helmuskelskinkor, i butikernas charkdiskar.

Som sagt, vi har fått massor av reaktioner på mejeriernas ”takåsförpackningar”. Oavsett vad vi tycker så har de kommit för att stanna – ett tag i alla fall. Investeringar i nya förpackningsmaskiner är redan gjorda, de kostar multum.

Därför denna film!

Om du vill läsa mer om vad jag skrivit i debatten finns mina tidigare inlägg staplade här.

Vilket liv det blev om takåsförpackningarna

Kladdiga Arlaförpackningar

Ljus i förpackningsmörkret – fortsättning

2000 ton yoghurt rakt ner i soporna

Ljus i förpackningsmörkret

Mejerierna slänger yoghurt


Tetra Pak visar även hur man tömmer andra förpackningar i följande filmer.


Jisses vilket livs det blev när jag i senaste MerSmak från Coop klagade på Arlas nya förpackningar med fil, så kallade takåsförpackningar. Andra mejerier har sådana sedan länge tillbaka.

Jag började svara alla er personligen men för att effektivisera lite så gör jag ett massvar genom bloggen i stället.

Lite fler än hälften som har hört av sig tycker som jag, att takåsförpackningarna är idiotiska – det är svårt att få ur all yoghurt och dessutom kräver de mer transporter. Det blir luft mellan förpackningarna.

Däremot är vi överens om att det finns fördelar med korken.

Resten tycker att det är jag som är korkad, inte förpackningarna, eftersom jag inte begriper hur man gör för att få ur allt.

Många har kommit med tips om att fylla förpackningarna med lite vatten eller mjölk, skaka och vips så har man en smoothie. Andra att man öppnar förpackningen och gräver ur kletet med en stekspade eller sked. Några tipsar om att skära sönder förpackningen från toppen till botten med en förskärare och sedan äta ur de två ”skålarna” som bildas.  Och det finns fler tips.

Oavsett vad man tycker om förpackningarna har de kommit för att stanna. Tyvärr säger jag.

Så vi återkommer med fler tips från er på bloggen, med filmsekvens eller bilder på hur man gör med takåsen för att slippa slänga 10 procent yoghurt eller fil.

Ska överväga förslagen att starta motståndsgrupp på Facebook och samla namn eller uppmana till totalbojkott, som flera föreslår. Då kanske mejerierna hejdar sig nästa gång de ska investera i förpackningsmaskiner, funderar en gång till och överväger om de ska satsa på förpackningar som underlättar för konsumenter eller gör det besvärligt.

Själv längtar jag efter Ecoleanförpackningar på mejerihyllorna. Man rullar ihop dem enkelt och smidigt. De ger max 1 procent svinn.

Efter en del grävande, med anledning av den enorma prisskillnaden på värktabletter i Sverige och Danmark, fick frågan en tvärvändning.Tillverkaren av Panodil, GlaxoSmithKline, förklarar att en burk med 100 Panodil kostar 56 kr (56 öre/tablett) i Sverige. Men det krävs recept för att kunna köpa så många tabletter åt gången. Utan recept får man snällt köpa en ask med max 20 tabletter till priset av 38.50 kr (1.92 kr/tablett) i Apotekets webbshop. Det är samma pris över disk på både Medstop och Coop.


Hur i hela världen kan prisskillnaden på en receptbelagd och receptfri produkt vara så hög som 243%?!

Tar telefonen för att söka svar. Tandvårds- och Läkemedelsförmånsverket säger att de sköter prissättningen på de läkemedel som är receptbelagda och som ingår i högkostnadsskyddet. Det gör Panodil. De styr däremot inte priset på receptfria läkemedel. Där är prissättningen fri.

Jaha- det märks, så att säga.

Även om jag hade mina farhågor inbillade jag mig att en av anledningarna till att slå sönder apoteksmonopolet skulle vara ökad konkurrens och till följd lägre priset. Bör även nämna att prissättningen inte är något nytt påhitt, skillnaden var lika stor när apoteket var helstatligt.

Jag kan acceptera att mindre förpackningar är något dyrare, men att ta ut det mer än tredubbla priset är orimligt.

Kan någon ge mig en acceptabel förklaring?

Bildar aktörerna någon slags kartell för att tillsammans hålla priset uppe? Eller vad är det frågan om?

Uppriktigt sagt Coop:Det är helt sjukt att alla apotek, gamla som nya, nu har exakt samma pris för 20 tabletter Panodil. Gå i bräschen och gör nytta för medlemmarna. Prispressa marknaden!

Prischock på receptfritt kan man läsa i tidningarna. Vad var det jag sa tänker jag.

Ett tips: Köp receptfria läkemedel i Danmark.

Kolla prisskillnaden på Panodil:

Burken med 100 tabletter kostar motsvarande 63,50 SEK i Danmark ( 63 öre per tablett), en ask med 20 tabletter på Apotekets webshop kostar 38.50 kr (1.92 kr per tablett). Det skulle innebära 192,50 SEK för 100 tabletter Panodil på svenska Apoteket.

Givetvis spelar förpackningstorleken roll. Panodil går bara att köpa i förpackning om 20 st i Sverige, man är rädd att större förpackningar stimulerar till läkemedelsmissbruk. Reglerna är satta av Läkemedelsverket. I Danmark kan jag köpa en burk med 100 st. tabletter. Praktiskt tycker jag, den varar ju i flera år. Men förpackningstorleken kan väl inte förklara den enorma prisskillnaden?

Begriper inte varför Danmark har billigare värktabletter än Sverige. Någon? Är de subventionerade av staten?

Och hur är det med läkemedelsmissbrukarna? Är de fler här än där? Jag skickar frågorna till Apoteket , GlaxoSmithKline som tillverkar tabletterna och Läkemedelsverket. De bör veta.

DN har gjort en prisjämförelse och konstaterar att det inte är så stor skillnad mellan det gamla Apoteket och de nya aktörerna på marknaden. Samtidigt tror inte tillverkaren av Panodil att priset kommer att sjunka framöver. Konstigt.

PS. 2010-01-25: I dag fick vi svar från Läkemedelsverket. Tack! Att bara sälja småförpackningar av Panodil och andra läkemedel med paracetamol ( Alvedon bl a) handlar inte om rädsla för läkmedelsmissbruk, utan att stävja självmordsförsök.

Så här skriver Läkemedelsverket: 

Hej och tack för samtalet!

 Anledningen att panodil i större förpackning kan inte säljas receptfritt är risken för överdos vid självmordförsök. Mer om detta kan du läsa via länken nedan:

 http://www.lakemedelsverket.se/Alla-nyheter/NYHETER-2009/Lakemedelsverket-receptbelagger-storre-forpackningar-smartstillande-lakemedel-och-laxermedel-/

 Med vänliga hälsningar

 Sahra Barzi

Leg  Apotekare



Erbjudandet om att gå med i en bokklubb dimper ner i brevlådan. Kuvertet är knöligt av den numera obligatoriska ”presenten”. Kan inte låta bli att öppna trots att jag lovat mig själv att aldrig någonsin mer gå med i en bokklubb. För att se vad som ligger i. Tar fram två tingestar, varav den ena redan med spricka i plasten. Begriper först inte vad det är. Men det är två kylskåpsmagneter av pissdålig kvalitet.

Här har någon i Sverige ägnat energi åt att beställa, säkert från Kina, något fullständigt onödigt som kommer att antingen hamna i sophinken direkt eller också klamra sig fast på kylskåpet någon månad tills de går sönder helt och hållet. Ge mig en blyertspenna eller något annat användbart om ni absolut måste skicka med något! För jag förstår att det är effektiv marknadsföring. Jag går ju på det.

Av pur nyfikenhet öppnar jag också kuvertet från ”Hembakat”. Där uppmanas jag att

  • ”Öppna pajen och se vad du får”
  • ”Fästa permiemärkena på ditt svarskort”
  • ”Lägg svarskortet i svarskuvertet och skicka in redan i dag”

Känner mig löjlig när jag öppnar pajen. Måste det verkligen gå till så här? År efter år?

Slänger pajen i papperskorgen.


Alla ni som är intresserade av diskussionen kring flaskvatten kontra kranvatten. Här kommer ett tips som jag just fick syn på.  I kväll visas kl 23.30  ”Flaskvatten” i Kanal 2, SVT. Del 6 av 8  i en Brittisk dokumentärserie från 2009.


”Amerikanen David de Rothschild, arvtagare till en av världens största bankförmögenheter, är en sann miljövän och äventyrare. I Miljöresan utforskar han vad som händer med några av våra vanligaste vardagsprodukter på resan från tillverkning till avfall. Vilka effekter kan vi se redan nu i vår miljö och hur påverkas vår hälsa av hanteringen runt dessa produkter?”


Jag ska bänka mig om jag kan hålla mig vaken. Annars får det bli reprisen på söndag i SVT24. Avsnittet finns även på SVT Play.

Klicka på bilden för att beställa en etikett för kranvatten till din flaska.


« Tidigare inlägg