Nej, nej, nej. Så blev utfallet av vårt ”Dilemma” där vi frågade om det är okej med viss engelsk text på livsmedelsförpackningar eller ej.

En klar majoritet av KfS Medlemspanel och övriga av de 800 personer som röstade tycker att ingen text ska vara på engelska. Utom möjligen namnet på gröten vars förpackning vi tog som exempel. Nämligen gröten ”Great”. Själv tycker jag också att namnet är fyndig.

Vi frågade även Livsmedelsverket som skickade frågan vidare till den kommunala livsmedelstillsynen i Södertälje. De har ansvar för Lantmännen Cerealia som gör varumärket ”Axa”. De sa också nej klart och tydligt till engelsk text och har ålagt Lantmännen Cerealia att ändra produktinformationen. Men det var inte bara den engelska texten som fick anmärkning:

• Information om namn och adress på tillverkare saknas på svenska. På produkten finns endast en webbadress och det är inte tillräckligt.
• Bruksanvisning på svenska saknas.
• Näringsvärdesdeklarationen ska uppges per 100 g alternativt per 100 ml. På AXAs förpackning anges den per 50 g. Man får deklarera näringsvärde per portion om portionsstorleken anges, men det är inte klart uttryckt på förpackningen.
• I näringsvärdesdeklarationen anges inga enheter utan bara värden. Utan enheter säger näringsvärdena ingenting.
• Ingredienserna anges inte i fallande ordning som sig bör.

Tack alla som har sagt sitt och hjälpt oss med vårt Dilemma! Nu vet vi vad som gäller, naturligtvis inte bara för gröten Great utan för alla livsmedelsförpackningar. Viktig text måste anges på svenska.

Nej blev svaret när vi frågade vår medlemspanel om det är okej med engelsk text på livsmedelsförpackningar. Förutom att kalla gröten för ”Great”, det kan ganska många acceptera. Jag med.

Vi har talat med Lantmännen som äger AXA som gör gröten Great och redovisat Medlemspanelens åsikter. Anledningen att texten är på engelska är att förpackningen också marknadsförs i både Norge och Danmark. Eftersom man anser att det inte finns plats för alla tre språken skriver man viss text på engelska. Norska hade väl i så fall legat närmare till hands – eller? Det förstås ju lätt av både svenskar och danskar.

Nu anmäler vi förpackningen till Livsmedelsverket, så får vi se vad de säger. Det är lag på att viktig text som till exempel tillagningsanvisningar, ska vara på svenska.

Tack alla röstande och kommentatorer. Det är ovärderligt att få hjälp med våra ”Dilemman”! Så här blev resultatet på frågan: Vilken information på en livsmedelsförpackning är okej att ha på engelska? 800 personer har röstat.

Enligt nuvarande lagstiftningen ska all information på en livsmedelsförpackning vara på svenska. Godkänt är också om stavningen av ett ord ”obetydligt skiljer sig från svenska”.
I dag är det allt vanligare med engelska ord i vårt språkbruk. Kan vi i regel så mycket engelska idag att viss information på till exempel livsmedelsförpackningar kan godtas om den ges på engelska? Är lagstiftningen föråldrad? Vad tycker du?

Titta på videoexemplet och tyck till!

Take Our Poll

Finns det nanopartiklar i maten på butikshyllorna?

Ja förvisso, naturligt förekommande sådana som till exempel vissa proteiner finns i maten. Men nanopartiklar som medvetet tillförs maten för att på ett eller annat sätt förbättra näringsvärden, smak, konsistens eller på andra sätt ändra livsmedlets egenskaper finns inte på marknaden ännu, och lär inte komma på ett bra tag heller.

Det var den samfällda bedömningen vid Kungliga Skogs-och Lantbruksakademiens( KSLAs) seminarium i går. Skälet är att regelverket är strängt och säkerhetsbedömningarna blir för svåra, omfattande och dyra. Livsmedelsförpackningar som förbättrats med hjälp av nanoteknik kan däremot dyka upp på marknaden. Där är jag positiv! Tänk yoghurt- och ketchupförpackningar där allt innehåll åker ut i ett huj! Det vore verkligen en innovation, och där är riskvärderingen lite enklare. Då gäller det bland annat att se till att partiklarna stannar i förpackningen och inte migrerar till maten. 

Inom en vecka ungefär så läggs alla föredrag ut på www.ksla.se. Läs och begrunda! Det är ett väldigt spännande område som ger stora möjligheter. Men, som vanligt med alla ny teknik, det gäller att hålla tunga rätt i mun så att vi inte drar på oss nya problem.

Tack alla duktiga föreläsare, och tack all publik som kom med kloka inpass och funderingar!

Här om dagen var jag hungrig som bara tusan och köpte en påse med nötter och bär i Pressbyrån. Gott och ganska nyttigt tänkte jag. Och nötterna passade också in i min hastigt påkomna GI diet för att gå ner ett kilo eller två efter alla sommardrinkar på verandan.

När jag stjälpte ut innehållet i handen såg jag nästan bara nötter, knappt några bär. Kollade ingrediensförteckningen :  jordnötter (50 %), cashewnötter (20 %), torkad bärmix 30% (socker!!!, ananas (26%), tranbär (16%), blåbär (15%). Räknar till sex jordnötter och nio fruktbitar på förpackningen. Bilden stämmer inte på något sätt med innehållet.

Så sur jag blir. Kan OLW inte hålla sig för god för att vilseleda oss på det simplaste sätt.

För övrigt: 23 kronor för en påse nötmix om 70 gram. Det gör 328 kronor kilot. Och  570 kilokalorier per 100 gram, långt mer än lösgodis…

Fast köpte man tre påsar blev det väsentligt mycket billigare per påse. Men varför ska jag köpa tre när jag behöver en…retar mig på alla ”multipriser”.

24 aug PS: Jag fick hjälp att räkna ut sockerinnehållet, det är  15,8 g sockerarter per 100 Gram. Det ger 10,5 g per 70 gramspåse.  Jag tillhör inte dem som tycker att socker är ett gift, men begriper inte varför man ska tillsätta socker. Nötmixen ska ju vara ett extra nyttigt mellanmål och ananasen i sig är ju söt…

källa: Annika Olsson, Lunds Tekniska Högskola och foto: Erik Andersson

Jag funderar över varför livsmedelsindustrin inte helt och hållet går över från konservburkar av plåt till att ha konserverad mat i pappersförpackningar. Kolla hur många fler lastbilar som behövs för att transportera bönor i runda burkar i stället för i fyrkantiga pappersförpackningar! Det måste finnas en förklaring. Ska luska reda på den. Jag återkommer!

Ja, jag färgar håret. De gråa stråna har inte undsluppit mig. Men jag begriper inte varför jag ska behöva köpa en flaska starkt, läskigt, hälso- och säkert miljöfarligt medel när jag oftast  som mest använder bara hälften av flaskan, och tvingas slänga resten.

Varför säljs inte hårfärgningsmedel också i mindre förpackningar? För jag kan väl inte vara den enda som nästan alltid  bara färgar benan och lite till. Och då går inte mycket medel åt. Kvar blir en kladdig, halvfull flaska som jag ska göra mig av med. Och hur gör jag det förresten?

  ” Töm ut innehållet” står det på förpackningen. Jaha. Tömma ut i avloppet eller? Känns inte bra. Egentligen bör den väl lämnas in på en miljöstation som miljöfarligt avfall, men det står det inget om.

Så jag sveper in flaskan i en plastpåse och slänger i soptunnan och hoppas att ammoniakgaserna renas i kommunens förbränningsanläggning. Fast fan vet…

Ammoniak förresten… I Indien för några år sedan var det dags att färga håret. Gick in på en helt vanlig ”hål i väggen” frisersalong. Där hade de samma varumärke, samma färg som jag använder. Men det luktade inte starkt om medlet. Säkert en kopia tänke jag, fördomsfullt skulle det visa sig.  ”I Indien är det förbjudet att använda amoniak i hårfärgerna”, sa frisören.

Tji fick jag. Det är lätt att inbilla sig att vi i väst alltid ligger före…

Har just läst ett bra blogginlägg av Anna Billing, ICA handlare i Lund, om fairtrade- och kravodlade bananer med efterföljande kommentarer.

Här klagar några på att Fairtrade och Kravmärkta bananerna oftast säljs i plastpåsar, och hur dåligt det är för miljön.

Nej, nej och åter nej!!! Att det ska vara så svårt att få fram att förpackningar inte alltid är av ondo. Även många miljöengagerade människor med goda kunskaper tror att förpackningar är fy! Förpackningar är av godo- om de är bra!

Och det är plast runt bananer.

1. Bananklasar packas för det allra mesta i bananlådor på plantagerna, och bananlådorna kläs invändigt med ganska tjock plast. Detta för att bananerna ska behålla fukten, plasten skyddar också mot stötar och annat som kan förstöra de lättförstörda bananerna.

2. Om bananklasarna, t ex Fair trade och Krav, packas i små plastpåsar på bananplantagen, så kläs inte lådan in med plast. Alltså blir det jämförelsevis inte så mycket mer plast totalt sett.

3. Plastpåsarna kring  bananerna du hittar i butikerna skyddar bananerna och gör att de håller sig fräscha längre än konventionella bananer utan plast. Plasten gör att fukten behålls-  bananer gillar fukt, de växer ju  i varma och fuktiga områden- och eftersom det är hål i påsarna kan bananerna andas.

4. Således: Bananer gillar plastpåsar, de behåller kvalitén bättre och butikerna slipper slänga ofräscha bananer. Miljöbelastningen av själva odlingen av bananer, även Kravbananer belastar som bekant miljön, är vida överlägsen miljöbelastningen av plastpåsen. Måste bananen slängas för att den har skadats på något sätt har den negativa miljöpåverkan av odlingen skett helt i onödan.

Man kan kanske i stället fråga sig varför inte alla bananer säljs i plastpåsar… Och då är skälet, precis som Anna skriver, att personer som bara vill köpa några få bananer utesluts, eller måste klippa upp plastpåsen. Och det är bökigt förstås. Och givetvis skulle man vilja ha annat en plast runt bananerna, något material som är bättre för miljön. Om jag förstår jobbar man med det, men det är inte alltid så lätt att få fram ett material med samma funktion. Säkert kommer det så småningom!

Hjälp till att få få bort oläsbara texter på livsmedelsförpackningar från butikshyllorna! Du kan vara med om utlottning av fem restaurangcheckar om vardera 1000 kronor. Läs mer här!

Videoklippet är från SVTs morgonsoffa i går där jag uppmanar handel och industri att skärpa sig. Även Livsmedelsverket får sig en släng av sleven!

Visst är Saltå Kvarns förpackningar snygga. Men försök själv att läsa texten på gavlarna på Havrekli och Råg. Det går inte om man inte anstränger sig över hövan. Inget fel på storleken på bokstäverna, men kontrasten på den guldiga texten på gavlarna och bakgrunden gör att det hart när är omöjligt.

Nåväl, Saltå är verkligen inte de enda syndarna. Vi och organisationen Sveriges Konsumenter är trötta på svårlästa förpackningar, för att inte tala om alla medlemmar som hör av sig i frågan år efter år.

Därför har vi granskat marknaden, skrivit en rapport med dåliga exempel och startat ett upprop.

Hjälp till att få läsbara förpackningstexter du med! Du kan vara med om utlottning av fem restaurangcheckar om vardera 1000 kronor. Läs mer här!