I dag skriver DNs Karin Bojs om sambandet mellan hög konsumtion av kött och charkprodukter och cancer. Bland annat nämns nitrithaltiga charkprodukter som en riskfaktor.

Enligt EUs regler får charkföretag högst tillsätta 150 mg nitrit per kilo chark. Danmark har på grund av kopplingen mellan nitrit och cancer begärt undantag, där får man blanda in 60 – 100 mg beroende på produkt. För EU ekologisk chark är högsta tillåtna gräns 50 mg.

Det verkar som om många charktillverkare i Sverige ligger på den högsta gränsen, ca 140-150 mg.

Nitrit blandas i chark för att skydda mot den mycket elaka bakterien clostridium botulinum, men nitrit påverkar också korvar och annat så de får en mer tilltalande rosa färg.

Det är hög tid att Livsmedelsverket antingen, kräver undantag från EUs regler och sänker den tillåtna halten nitrit i charkprodukter  alternativt går ut med en stark rekommendation till tillverkarna att sänka nitrithalten till åtminstone Danmarks nivå.

Norges livsmedelsmyndighet  har i dagarna antagit nya kostrekommendationer där man bland annat lyfter fram att norrmännen inte bör äta mer än 500 gram tillagat rött kött och chark i veckan.

När får vi ett sådant råd, tro?

Omdiskuterade tillsatser som nitrit och även andra tillsatser kan troligen hållas på en lägre nivå om temperaturen i kyldiskarna sänks.

Nu ska det snart vara slut på min litania om mobiltelefoner, Apple och Phone House i synnerhet. Men kan inte låta bli att delge detta:

I går kväll slinker jag in i en Telenorbutik som jag råkar passera för att kolla utbudet av telefoner. Jag ska ju köpa en ny, och inte en iPhone! Tycker Samsung Galaxy II verkar bra men den är ju så himla stor… Så jag kollar runt lite.

Telenor verkar i alla fall ha en försäkrings som är vettig. 59 kronor per månad, d v s 700 kr,  och tappar man en iPhone i toaletten tar fuktskador 1 vecka på verkstaden att kolla upp. Går  den inte att reparera så får man en helt ny telefon i den vanliga förpackningen. Allt enligt försäljaren. Schysst tänker jag… Men så kommer det in en kvinna i 45 års åldern…

Hon har köpt en iPhone för tre dagar sedan. När hon ska använda telefonen visar det sig att den är sönder. Jaha, säger butikssäljaren, det där får vi titta på. Nu? säger kvinnan. Nej, den måste skickas in till reparationsverkstaden. Jaha säger kvinnan, och hur lång tid tar de på sig? Fyra veckor säger säljaren. Du menar alltså att jag som har köpt en helt ny iPhone som är obrukbar ska vänta fyra veckor på att någon tittar på den och under tiden ska jag inte ha någon telefon. Ja, sådana är rutinerna säger Telenorförsäljaren.

Är ni inte kloka? säger kvinnan. Vore det inte på sin plats att i stället be tusen gånger om ursäkt för att ni har sålt en telefon som är sönder och genast ge mig en ny? Nej det går inte säger säljaren.

Där lämnade jag butiken för jag tänkte att står jag kvar kommer jag få ett vansinnesutbrott och det verkade också kvinnan få. Räcker med ett tänkte jag och drog.

PS: Se kommentar från Telenor nedan

Eftersom jag har haft otur med tidigare mobiltelefoner så har jag alltså köpt en försäkring privat. Tycker inte att föreningen ska stå för kostnader för en ny mobiltelefon om jag klantar mig, tappar eller får en telefon fuktskadad.
Försäkringen kostade 1495 kronor. Svindyr, men så fick det bli. Jag tackade min skapare för försäkringen när mobilen föll i toaletten.
Väl hemkommen från min långa resa i måndags gick jag glad och nöjd till Phone House för att äntligen hämta en ny telefon. Min egen telefon gick ju inte att laga, det visste jag ju från början.

Men jag fick ingen ny telefon.

Jag fick en ”ersättningstelefon”, allt enligt Phone House – och Apples antar jag- finstilta försäkringsvillkor. Det kan vara en ny iPhone 4 , men det kan också vara en gammal som har reparerats till fullgott skick, sa säljaren. Självrisk 500 kronor. Totalt har jag alltså betalat 2000 kronor för en försäkring för att få en, troligen gammal, telefon.
OK. Om jag inte hade haft Phone House försäkring, vad hade jag då fått betala? Då hade jag haft möjlighet att få samma telefon för 1995 kronor (!). Kan jag få en ”ersättnings” iPhone 4S med bättre kamera i stället för den här mobilen (alltid något tänkte jag…)? Nej, det går absolut inte. Det godkänner inte Telia. Säljaren föreslog att jag skulle ta ersättningsmobilen, sälja den på Blocket för 2000 kronor, och köpa en ny för 2 800 kronor genom att förlänga abonnemanget.

Någonstans där tappade jag bort mig i resonemanget och begav mig till Telia.

På vägen bestämde jag mig att för att jag inte vill ha med varken Apple eller Phone House att göra. Aldrig mer. Jag kommer att ta ”ersättningstelefonen” och sälja den på Blocket. Så köper jag en ny Samsung direkt av Telia för en hundralapp mer i månaden än vad det fasta abonnemanget kostar. Visserligen tvingas jag teckna ett 24-månaders abonnemang och det hatar jag, men jag får bita i det sura äpplet.

Samsung har bättre kamera och video och en radio som man inte behöver ladda ner från nätet utan som går utan störningar både morgon och kväll. Dessutom två års garanti till skillnad från iPhone som bara har ett års garanti, trots att den går sönder lättare enligt uppgift från flera försäljare jag har talat med. Så är det med det.

PS: Se kommentar från Phone House nedan

Tycker hjärtligt illa om Apple och Phone House

Två dagar innan en fem veckors lång semesterresa kombinerad med jobb, tappar jag min Iphone i toaletten. Det är inte första gången, men förhoppningsvis den sista. Hoppades att den hade klarat den halva sekunden i vattnet, men mobilen sprakade till och tvärdog. Kortslutning. Goda råd var dyra. Tack och lov för min privata telefonförsäkring tänkte jag. Dyr, men nu kommer den väl till pass.

Men si så enkelt var det inte. Hade mobilen varit en Samsung eller annat märke hade jag fått en ny telefon på direkten av Phone House, där vi har avtal. Men nu var det en Apple. Då ska telefonen in på besiktning i 14 dagar för att kolla att den verkligen är stendöd och inte går att reparera. Dessutom kräver de att simkortet följer med till reparatören.

14 dagar! Jag ska ju resa bort i fem veckor! Jag vädjade på mina bara knän i butiken om en ny telefon, eftersom jag var bombsäker att den inte skulle gå att laga. Icke. Jag ringde till Phone House och klagade min nöd, högljutt, och frågade om de inte kunde göra ett undantag eftersom jag skulle ut på resa och verkligen behövde en telefon med alla lagrade uppgifter. Nix. Jag föreslog att jag kunde köpa en ny telefon, och om det mot alla förmodan gick att reparera min gamla fick jag stå mitt kast, om inte kunde de ju få min utbytestelefon tillbaka. Nix, det gick inte det heller. Mitt simkort då’? Nix det gick inte, det ska följa med telefonen. Om hur lång tid kan jag få en ny telefon och simkortet? Om ungefär fjorton dagar. Men då är ju jag på andra sidan jordklotet svarade jag. Nix. Det går inte att göra något, vi har våra rutiner svarar Phone House. Vems rutiner är detta frågade jag. Apples fick jag till svar. Kunde jag få telefonnumret till Apple och tala med dem och be dem göra ett undantag? Nix det gick inte. De hade inte telefonnumret. Men hallå…

Ingen skugga ska falla på den hygglige kille i Phone House butik som fixade ett annat simkort till mig som jag kunde använda i en mobil av gammal modell som fanns på jobbet. Men där fanns ju en bråkdel av de uppgifter jag hade behövt.
Uppenbarligen är det Apple som har dessa hårdnackade regler inskrivna i kontraktet mellan Apple och vidareförsäljarna. De verkar sitta helt i knät på Apple och tvingas till rutiner utan en enda möjlighet till avsteg.

Apple står numera som nummer 1 på listan på företag jag tycker riktigt illa om. Är man stor måste man vara snäll. Det är inte Apple. Phone House kommer god två på listan. De säljer en fullständigt värdelös försäkring för 1500 kronor. Ska förklara i morgon. Fortsättning följer.

PS 27/1: Läser just om  att det går bra för Samsung, men att Apple gör mycket större vinst. Kan i och för sig beror på ineffektivetet hos Samsung, men också på att Apple snor massa pengar av oss på grund av osjyssta villkor- inte sant…?http://www.mentoronline.se/iuware.aspx?pageid=132580&ssoid=149877.

PSS: Hur stavas osjyssta??? Hjälp!

Gästbloggare, Adam Svensson

Eftersom Konsumentföreningen Stockholm är en väldigt gammal förening springer vi i ibland på intressant information från förr. På kontoret hittade jag en gammal prisbok från 1962 som tillhörde en Konsumbutik. För att ta reda på hur prisutvecklingen på mat har varit under de senaste 50 åren gick jag till ett Coop Extra för att kolla upp priset på samma eller likvärdiga produkter. Många varumärken finns inte längre kvar men eftersom produkterna är någorlunda homogena tror jag inte att märkets värde har en avgörande betydelse. Dock finns det en mängd andra faktorer som spelar en stor roll på hur priserna ser ut.

En intressant upptäckt var hur mycket större alla förpackningar är idag. O’boy och kaffe köper vi idag nästan i bulk medan det var lyxprodukter i små förpackningar för ett halvt sekel sedan. Mindre förpackningar ger ökade kostnader i hantering och förpackningsmaterial.

Den viktigaste aspekten, som vi ofta förbiser i hur det var förr, är inflationen. Det kanske är svårt att tro men sedan 1962 har vi haft en inflation på 952,75 %. Vad vi kan tro är att varor har blivit dyrare medan det egentligen är värdet på valutan som har minskat. Här kan man enkelt räkna om värdet.

Inom jordbruket och tillverkning har det skett en otrolig utveckling när vi ser till effektiviseringen. Mer spannmål per hektar kan skördas och färre arbetstimmar behövs i både jordbruk och tillverkningen med alla maskiners hjälp. Storskalig produktion med minimerad arbetsinsats ger lägre kostnader.

När vi gick med i EU förändrades mycket i handeln. Att analysera exakt vilken betydelse det har för priset skulle kräva mer utrymme än vad jag har plats med här.

Momsen har sedan 1962 pendlat både upp och ner, från 6,4 % till dagens 12 % för livmedel.

Bostadskostnaderna har generellt höjts vilket har gett ändrade förutsättningar för hur mycket vi kan eller är villiga att spendera på mat. Men samtidigt har den disponibla inkomsten ökat vilket gör att vi i dagens läge har mer pengar i hushållet att spendera på annat än de fasta utgifterna.

Det finns givetvis andra faktorer som inte nämns här. T.ex. kan vi inte, av givna skäl, göra någon jämförelse av matens kvalitet nu mot då.

Adam Svensson, Konsumentföreningen Stockholm

- Hur reklamerar jag medicin som inte fungerar, frågade en klok person häromdagen vid ett möte med Konsumentverkets insynsråds. Alla blev svaret skyldigt. Tänker på det när jag läser om hostmedicin som inte funkar. Åtminstone inte bättre än vanligt vatten. Vi köper hostmediciner för 400 miljoner kronor om året. 

Det är ungefär som om man skulle sälja en TV apparat som inte visar bild eller en diskmaskin som inte diskar rent. Då reklamerar vi ju på direkten och för ett jäkla liv. Men med receptfria hostmediciner,  fettreducerande tabletter och allsköns andra mediciner inklusive naturläkemedel och kosttillskott som inte håller vad de lovar, där fogar vi oss beskedligt trots att hundralapparna flyger ur plånboken.

Tydligen har inte hostmedicinernas effekt prövats på många år. Läkemedelsverket godkänner ju all försäljning av läkemedel, och medicin som inte har effekt ska inte säljas. Hur kan de godkänna något sådant här? Det liknar bondfångeri- eller slarv rätt och slätt. Eller så finns det något annat bakom notisen.

Jag ringer Läkemedelsverket men får inte tag i någon som kan svara. Ringer  Kronans Droghandel som berättar att  Läkemedelsverket har ansvar för att återkalla mediciner om de inte har den effekt som åberopas. Om en vara är behäftad med fel får man vanligvis en ny. Frågan är om utebliven effekt kan betraktas som fel…

Jag tror att det är dags att vi konsumenter morskar upp,  ställer krav och för liv. De produkter som säljs på Apoteken och alla andra försäljningsställen som Coop, Statoil med flera ska ha den effekt som sägs på förpackningar och i reklamen. Inte sant? Har de det?  Inte vet jag.

Frågan om reklamationsrätt vid utebliven effekt får bli en uppgift på det nya året. En inte alldeles enkel fråga som kräver en del grävande.

Här hittar jag en rapport från Vetenskapsradion i dag och en intervju.

Läser just WWFs pressmeddelande om palmolja och att Coop tillsammans med Lidl är sämst när det gäller att använda certifierad hållbar palmolja, så kallad RSPO. En olja som är bättre för miljön än annan. Mikael Robertsson, miljöchef Coop, hur i  ( h-e höll jag på att skriva men man får inte svära…) kan det vara så? Jag bara undrar???

Mikael Robertsson: WWFs rapport är upplagd på ett poängystem. Anledningen att Coop kommer dåligt ut är för att

• Den nordiska konsumentkooperationen har haft en gemensam inköpsorganisation där medlemskapet har funnits, representerat av Finland. Det inköpssamarbetet avslutades 1 januari 2011 och Coop har helt enkelt inte hunnit att gå in med eget medlemskap. Det har varit så många andra frågor att ta i. Därför fick vi ingen poäng. Coop har varit med och stött RSPO från start.
• I alla varukrav de senaste sex-sju åren , så fort vi har omförhandlat eller köpt nya produkter så har Coop krav på certifierad palmolja. Leverantörer som Findus och andra får ju bra poäng i undersökningen och det är just för att vi och andra ställer krav på RSPO certifierad palmolja i deras produkter. I egna varumärken är det självklart. Men vi har inte räknat ut hur mycket certifierad olja vi har, därför kunde vi inte svara på WWFs formulär, och därför får vi inga poäng för det.
• WWFs frågorna är ställda på ett sätt som inte passar in i vårt arbete, men vi saknar också en övergripande strategi för hur vi ska arbeta med frågan. Våra varukrav är förstås mycket viktiga men vi behöver också en plattform för hur vi ska driva frågan vidare, nyckeltal etc. Det har vi inte i dag och det måste vi skaffa oss. Därför får vi låga poäng och det är bara att beklaga säger Mikael Robertsson.

Okej, det var inte  riktigt lika  illa som jag trodde. Men vi måste från föreningens sida  driva på Coops mer så att Coop arbetar mer strategiskt  med viktiga frågor som denna. Det här är inte bra…

Enligt nuvarande lagstiftningen ska all information på en livsmedelsförpackning vara på svenska. Godkänt är också om stavningen av ett ord ”obetydligt skiljer sig från svenska”.
I dag är det allt vanligare med engelska ord i vårt språkbruk. Kan vi i regel så mycket engelska idag att viss information på till exempel livsmedelsförpackningar kan godtas om den ges på engelska? Är lagstiftningen föråldrad? Vad tycker du?

Titta på videoexemplet och tyck till!

Take Our Poll

Är man road och har all tid i världen, kan man precis som Mats-Eric Nilsson i Svenska Dagbladet i dag experimentera med olika kryddor som kanel, chili, vitvinsvinäger och annat för att få till en god soppa. Eller så kan man tillsätta en äkta buljong, egenhändigt kokt på köttben eller fiskrens , kycklingskrov, grönsaker etc.  Brukar själv koka räkskal på spisen med lite vatten efter en räkfrossa och frysa in. 

Visst! Men nu är inte alla så himla roade av att laga mat. Kan man då inte få använda en buljongtärning utan att behöva känna sig som en sämre människa? Har slagit ett slag för Knorrs ekologiska buljongtärning och gör det igen. Den tycker i alla fall jag är god. Javisst, den innehåller jästextrakt som är finsmakarnas nya hatobjekt  efter natriumglutamatet, men i övrigt så är den inte ”E-nummerstinn” som Mats- Eric skriver. Det har hänt mycket på den fronten sedan hans bok ”Äkta vara” kom ut. Heja!

Nåväl, se här ingrediensförteckningen för buljongtärningen: Salt, vegetabiliskt fett, jästextrakt, maltodextrin, stärkelse, kycklingkött ( 4,0 %), kycklingfett, arom, lökpulver, kryddor, persilja, kryddextrakt. Maltodextrin och stärkelse antar jag man har i för att tärningen ska hålla ihop. (För att kunna läsa ingrediensförteckningen  fick jag dock ställa mig under den kraftigaste lampan i hela huset, men texten var så gott som oläsbar ändå. Skäms Knorr! )

I kokböckernas recept kan man ju ange ”ta en buljongtärning eller tillsätt ytterligare kryddor si och så..”för att inte slentrianmässigt  föreslå buljongtärningar. Men sluta hacka på buljongtärningar och dra alla över en kam, de är en bra genväg i köket. Tycker jag!

Inga reko jätteräkor?

Det finns ingen miljövänlig odling av jätteräkor hävdar Naturskyddsföreningen i dag i ett angrepp på Coop. Javisst, håller med. För det finns knappast någon miljövänlig livsmedelsproduktion över huvud taget. All framställning av mat påverkar miljön, mest negativt.

Men det måste väl finnas någon jätteräkodling i världen som inte skövlar mangrove, hivar i kemikalier och antibiotika i dammarna, låter förgiftat vatten rinna rakt ut i haven och driver bort fattiga småbönder från deras marker. Eller?

Det pågår mängder av olika initiativ för att förbättra odlingen av tropiska räkor, det forskas och bedrivs olika projekt för att studera metoder som är bättre för miljön världen över. Något måste väl ha kommit ut av det?

Jag tänker ta reda på det, på plats. I vart fall om det finns någon sådan odling i Thailand eller Vietnam dit jag åker i vinter.

”Hjälp oss att bli av med jätteräkorna en gång för alla” uppmanar Naturskyddsföreningen. Sorry, men jag tycker att det är naivt. Jag tror inte att man via kampanjer ska få världens producenter, stora som små, att upphöra helt med produktion och handel. Därför är det så viktigt att arbetet med att förbättra produktionen fortgår och att lagar och regler upprätthålls.

 Men kampanjer är bra för att få oss, konsumenter, restaurangägare och handel, att ställa miljökrav på räkorna.  Det driver forskning och utveckling framåt.

Om de ekologiska räkorna i Coops butiker håller måttet eller ej, det har jag ingen aning om. Håller inte certifieringen, ska kritiken i första hand riktas till certifieringsföretaget Naturland och IFOAM. Det är orimligt om detaljhandeln ska ha egna kontroller av certifierare som Naturland eller till exempel KRAV, som i sin tur är kontrollerade och godkända av IFOAM och andra organ för att kunna kontrollera producenterna. Hela systemet med tredjepartcertifiering bygger på tillit till att verksamheten är korrekt, att man får den miljönytta man betalar för. Och givetvis måste även leverantörerna kunna ställa rätt frågor när de köper in för att sälja vidare till handeln. Sedan finns det alltid risk för korruption, att fel uppdagas och då ska sanktioner utgå. Men certifieringen ska fungera, utan att enskilda handlare behöver vara där och rota.

I fallet med Coops ekologiska jätteräkor  tycker jag dock att Coop ska göra ett undantag. Frågan om Coops ekologiska jätteräkor har varit infekterad i så många år att Coop själv borde utreda den, på plats.

Och så kan jag inte låta bli att ställa mig frågan om varför just Coop får så mycket skäll.  Enskilda ICA handlare och andra köper också in ekologiska jätteräkor. Och för övrigt vimlar det av jätteräkor av mer dubiös karaktär i varenda butik och restaurang i dag. Tycker det är lite konstigt.