Du som inte hade möjlighet att delta i vårt seminarium om kosmetika, ”Hudnära”, i måndags. Här har min kära kollega Adam Svensson knåpat, klippt och klistrat ihop alla duktiga talares föredrag och många bilder i videoklipp. Se och begrunda! Och kommentera gärna, eller ställ en fråga, så kan vi vidarebefordra den till respektive talare. PS 10/4: I dag har SR ekot inslag om eventuella risker med kosmetiska produkter..

Jean-Pierre Barda	Hedvig von Mentzer	Olof Holmer

På KfS webbplats kan du se alla videoklipp, här är ett av dem.

Och när du ändå är inne på vår hemsida. RÖSTA FRAM DINA FÖRTROENDEVALDA!

Använd din röst och var med och välj förtroendevalda i föreningen. Som tack kan du välja mellan att få ett träd i Vi-skogen eller ett paket Änglamarkskaffe. Möjligheten att rösta pågår t o m den 15 april.

Precis som jag trodde. Det är inte många som känner till att man kan reklamera en vara i tre år efter inköpet. Går plattan på spishällen sönder, gånggärnet på kylskåpsdörren eller sömmen på dina skor inom tre år efter köpet. Reklamera! Har du behandlat din ägodel varsamt och inte utsatt den för onormalt slitage och den ändå går sönder. Reklamera!

Endast 14 procent av vi som bor i Sverige känner till den rättigheten. Det visar en undersökning av SKOP som vi låtit göra. Vi blandar ihop garanti med reklamation och har garantitiden gått ut anser många att loppet är kört. Men si det är det inte. Garanti är ett frivilligt åtagande av tillverkaren eller butiken. Reklamationsrätten är inskrivet i lag. Kruxet är att eftert sex månader så är det vi själva som ska påvisa att felet har funnits på varan från början, och att det inte är vi själva som varit oaktsamma.Det kan vara knepigt.

Men såvida inte fläkten har dunsat ner på spishällen, att barnen har hängt på kylskåpsdörren eller du gått med skorna i ur och skur, sällan smörjt in dem och ställt dem under elementet så att skinnet torkat ut, så är det fel på varan om den går sönder. Saker ska hålla i minst tre år om de är av någorlunda kvalitet. Reklamera felet - och stå på dig!

Många gånger hänvisar företaget till att garantitiden har gått ut och man kan få ersättning genom sin hemförsäkring. Gå inte på det. Då får du betala självrisk och kan få ålderavdrag när det gäller ersättning. Vid normal användning och försiktighet ska varor hålla, annars är det fabrikationsfel.

Läs hur jag fick rätt när kylskåpsdörren knakade och hur min kollegaUlrika  fick ge sig trots fel på spishäll och att hon hade rätt i sak.

Visst ser påsarna lika stora ut? Och de kostar lika mycket, 15.95 kronor. Men innehållet skiljer vid en närmare titt. Påsarna innehåller från 15 till 25 bitar. På Extrapåsarna anges antalet klart och tydligt när man väl hittar siffrorna, V6 har pyttesiffror  uppe i högra hörnet och på Läkeroltugget får man leta sig fram till baksidan och läsa ”17 bitar.” Jämförpriset är detsamma, 530 kronor kilot förutom Extra White som kostar 457 kronor kilot!

Jag har varit en storkonsument av tuggummi och aldrig tänkt på att påsarna innehåller olika många tuggummin och därmed i pris per bit. Stor sak? Nej kanske inte. Men vi köper tuggummin för över en miljard kronor per år och hela kategorin ”uppfräschare” som också inkluderar halstabletter, för nästan det dubbla. Och det är en marknad som växer.

Att få ett jämförpris per bit på etiketten i hyllan är väl inte att begära för mycket?

Här är styckpriserna: Extra liquid: 1,06 kr/bit, Läkerol 0.95 öre/bit, Extra professional och V6 Dental 0,75öre/bit, Extra white 0.64 öre/bit.

Lite tuggummihistoria, artikel i E 24.  

PS 8/3 2012. Nu har jag fått svar från Konsumentverket. Och ja, det verkar som om tuggummi ska ha jämförpris per bit vilket verkar klokt. Så här skriver Konsumentverket:

I Konsumentverkets föreskrifter om prisinformation KOVFS 2012:01 framgår i 7 § p.1 att ”För varor som säljs i förpackningar med flera enheter som konsumeras styckevis beräknas jämförpriset i samma måttenhet som för den enskilda varan.”  (Alltså kr/st.) I Konsumentverkets vägledning om prisinformation exemplifieras detta genom tepåsar. I vägledningen från 2008 anges även förpackningar med glasspinnar och ägg som exempel. Man borde därför kunna anse att detta även ska gälla för de tuggummiförpackningar som du påtalat.

Vill gå ner två kilo som jag drog på mig på min långa härliga semester i julas. Gillar genvägar. Så när en kompis tipsade om att dricka en bantningsprodukt i stället för lunch i några veckor nappade jag direkt.

Att banta är inte min specialitet, men protein har man ju hört mättar. Och vem vill vara hungrig. Så jag köpte några ”Nutrilett Hunger Control” som är”rik på protein” och ”part of a low calorie diet”.  Kronor 23:50 för 330 ml. Knappast billigt men vad gör man inte. För det priset fick jag 209 kilokalorier, 13,5 gram protein + en massa tillsatta vitaminer och mineraler per portion.

Men så råkade jag titta titta till i butikshyllan i dag och där stod Verum drickyoghurt. Den kostar 13:65 för samma mängd. Himla mycket billigare alltså. För det priset får jag 198 kcal och 10,2 gram protein per portion.

Nu är frågan, blir jag så mycket mättare på 3,3 gram mer protein så det är värt priset för ”hungerkontrollen”? Inte vet jag. Någon? Är man ute efter vitaminerna så kan man väl toppa yoghurten med en multivitamintablett. Eller?

Till råga på allt så hittade jag också  en ”isländsk yoghurt naturligt proteinrik och mättande”.  120 kcal och 16 gram protein per portion för 17:65.  Alltså nästan hälften så många kalorier men mycket mer protein än ”Hunger control”.

Vad tusan ska jag välja?  Hur blir jag mest mätt och fortast smalast för pengarna?  Ska pröva den isländska yoghurten, den är i alla fall av någorlunda fast konsistens.  Det roligare att äta än dricka sig smal. Får se hur länge jag håller ut. Fördelen är att jag har så tråkigt på lunchen med smalmaten att jag snabbt går tillbaka och arbetar och får mycket gjort. Men det är en klen tröst.

Diskborstar liksom disksvampar, eller vad de nu heter, kan man köpa usla eller bra. Usla är de som blir sunkiga efter en vecka.  Diskborstarnas strån är stenhårda eller lägger sig raklånga längs med bottenplattan. Och svamparnas gnugg försvinner eller geggar igen av diskmedel hur mycket man än försöker krama ur dem. Soppåsen är det enda som återstår.

Men jag har sett ljuset och behöver hjälp. Den här diskborsten har jag haft i säkert ett halvår och den är ännu vid utmärkt vigör. Vet inte var jag har köpt den eller ens om jag har köpt den. Kanske har jag fått den på någon mässa eller utställning.

Den är inte av plast utan av något gummiliknade material. Någon? Vill ha fler. Kan till och med tänka mig att ge bort som present. Låter det knäppt?

Tipsar också om en utmärkt disksvamp. Viledas gröna. Absolut dyrare än förpackningen med tio svampar av kass kvalitet som man köper för en spottstyver, men värd varenda krona. Håller sig fräsch och gör sitt jobb ur länge som helst. Tror priset är 20:- för tvåpack. Väldigt värd.

I dag skriver DNs Karin Bojs om sambandet mellan hög konsumtion av kött och charkprodukter och cancer. Bland annat nämns nitrithaltiga charkprodukter som en riskfaktor.

Enligt EUs regler får charkföretag högst tillsätta 150 mg nitrit per kilo chark. Danmark har på grund av kopplingen mellan nitrit och cancer begärt undantag, där får man blanda in 60 – 100 mg beroende på produkt. För EU ekologisk chark är högsta tillåtna gräns 50 mg.

Det verkar som om många charktillverkare i Sverige ligger på den högsta gränsen, ca 140-150 mg.

Nitrit blandas i chark för att skydda mot den mycket elaka bakterien clostridium botulinum, men nitrit påverkar också korvar och annat så de får en mer tilltalande rosa färg.

Det är hög tid att Livsmedelsverket antingen, kräver undantag från EUs regler och sänker den tillåtna halten nitrit i charkprodukter  alternativt går ut med en stark rekommendation till tillverkarna att sänka nitrithalten till åtminstone Danmarks nivå.

Norges livsmedelsmyndighet  har i dagarna antagit nya kostrekommendationer där man bland annat lyfter fram att norrmännen inte bör äta mer än 500 gram tillagat rött kött och chark i veckan.

När får vi ett sådant råd, tro?

Omdiskuterade tillsatser som nitrit och även andra tillsatser kan troligen hållas på en lägre nivå om temperaturen i kyldiskarna sänks.

Nu ska det snart vara slut på min litania om mobiltelefoner, Apple och Phone House i synnerhet. Men kan inte låta bli att delge detta:

I går kväll slinker jag in i en Telenorbutik som jag råkar passera för att kolla utbudet av telefoner. Jag ska ju köpa en ny, och inte en iPhone! Tycker Samsung Galaxy II verkar bra men den är ju så himla stor… Så jag kollar runt lite.

Telenor verkar i alla fall ha en försäkrings som är vettig. 59 kronor per månad, d v s 700 kr,  och tappar man en iPhone i toaletten tar fuktskador 1 vecka på verkstaden att kolla upp. Går  den inte att reparera så får man en helt ny telefon i den vanliga förpackningen. Allt enligt försäljaren. Schysst tänker jag… Men så kommer det in en kvinna i 45 års åldern…

Hon har köpt en iPhone för tre dagar sedan. När hon ska använda telefonen visar det sig att den är sönder. Jaha, säger butikssäljaren, det där får vi titta på. Nu? säger kvinnan. Nej, den måste skickas in till reparationsverkstaden. Jaha säger kvinnan, och hur lång tid tar de på sig? Fyra veckor säger säljaren. Du menar alltså att jag som har köpt en helt ny iPhone som är obrukbar ska vänta fyra veckor på att någon tittar på den och under tiden ska jag inte ha någon telefon. Ja, sådana är rutinerna säger Telenorförsäljaren.

Är ni inte kloka? säger kvinnan. Vore det inte på sin plats att i stället be tusen gånger om ursäkt för att ni har sålt en telefon som är sönder och genast ge mig en ny? Nej det går inte säger säljaren.

Där lämnade jag butiken för jag tänkte att står jag kvar kommer jag få ett vansinnesutbrott och det verkade också kvinnan få. Räcker med ett tänkte jag och drog.

PS: Se kommentar från Telenor nedan

Eftersom jag har haft otur med tidigare mobiltelefoner så har jag alltså köpt en försäkring privat. Tycker inte att föreningen ska stå för kostnader för en ny mobiltelefon om jag klantar mig, tappar eller får en telefon fuktskadad.
Försäkringen kostade 1495 kronor. Svindyr, men så fick det bli. Jag tackade min skapare för försäkringen när mobilen föll i toaletten.
Väl hemkommen från min långa resa i måndags gick jag glad och nöjd till Phone House för att äntligen hämta en ny telefon. Min egen telefon gick ju inte att laga, det visste jag ju från början.

Men jag fick ingen ny telefon.

Jag fick en ”ersättningstelefon”, allt enligt Phone House – och Apples antar jag- finstilta försäkringsvillkor. Det kan vara en ny iPhone 4 , men det kan också vara en gammal som har reparerats till fullgott skick, sa säljaren. Självrisk 500 kronor. Totalt har jag alltså betalat 2000 kronor för en försäkring för att få en, troligen gammal, telefon.
OK. Om jag inte hade haft Phone House försäkring, vad hade jag då fått betala? Då hade jag haft möjlighet att få samma telefon för 1995 kronor (!). Kan jag få en ”ersättnings” iPhone 4S med bättre kamera i stället för den här mobilen (alltid något tänkte jag…)? Nej, det går absolut inte. Det godkänner inte Telia. Säljaren föreslog att jag skulle ta ersättningsmobilen, sälja den på Blocket för 2000 kronor, och köpa en ny för 2 800 kronor genom att förlänga abonnemanget.

Någonstans där tappade jag bort mig i resonemanget och begav mig till Telia.

På vägen bestämde jag mig att för att jag inte vill ha med varken Apple eller Phone House att göra. Aldrig mer. Jag kommer att ta ”ersättningstelefonen” och sälja den på Blocket. Så köper jag en ny Samsung direkt av Telia för en hundralapp mer i månaden än vad det fasta abonnemanget kostar. Visserligen tvingas jag teckna ett 24-månaders abonnemang och det hatar jag, men jag får bita i det sura äpplet.

Samsung har bättre kamera och video och en radio som man inte behöver ladda ner från nätet utan som går utan störningar både morgon och kväll. Dessutom två års garanti till skillnad från iPhone som bara har ett års garanti, trots att den går sönder lättare enligt uppgift från flera försäljare jag har talat med. Så är det med det.

PS: Se kommentar från Phone House nedan

Tycker hjärtligt illa om Apple och Phone House

Två dagar innan en fem veckors lång semesterresa kombinerad med jobb, tappar jag min Iphone i toaletten. Det är inte första gången, men förhoppningsvis den sista. Hoppades att den hade klarat den halva sekunden i vattnet, men mobilen sprakade till och tvärdog. Kortslutning. Goda råd var dyra. Tack och lov för min privata telefonförsäkring tänkte jag. Dyr, men nu kommer den väl till pass.

Men si så enkelt var det inte. Hade mobilen varit en Samsung eller annat märke hade jag fått en ny telefon på direkten av Phone House, där vi har avtal. Men nu var det en Apple. Då ska telefonen in på besiktning i 14 dagar för att kolla att den verkligen är stendöd och inte går att reparera. Dessutom kräver de att simkortet följer med till reparatören.

14 dagar! Jag ska ju resa bort i fem veckor! Jag vädjade på mina bara knän i butiken om en ny telefon, eftersom jag var bombsäker att den inte skulle gå att laga. Icke. Jag ringde till Phone House och klagade min nöd, högljutt, och frågade om de inte kunde göra ett undantag eftersom jag skulle ut på resa och verkligen behövde en telefon med alla lagrade uppgifter. Nix. Jag föreslog att jag kunde köpa en ny telefon, och om det mot alla förmodan gick att reparera min gamla fick jag stå mitt kast, om inte kunde de ju få min utbytestelefon tillbaka. Nix, det gick inte det heller. Mitt simkort då’? Nix det gick inte, det ska följa med telefonen. Om hur lång tid kan jag få en ny telefon och simkortet? Om ungefär fjorton dagar. Men då är ju jag på andra sidan jordklotet svarade jag. Nix. Det går inte att göra något, vi har våra rutiner svarar Phone House. Vems rutiner är detta frågade jag. Apples fick jag till svar. Kunde jag få telefonnumret till Apple och tala med dem och be dem göra ett undantag? Nix det gick inte. De hade inte telefonnumret. Men hallå…

Ingen skugga ska falla på den hygglige kille i Phone House butik som fixade ett annat simkort till mig som jag kunde använda i en mobil av gammal modell som fanns på jobbet. Men där fanns ju en bråkdel av de uppgifter jag hade behövt.
Uppenbarligen är det Apple som har dessa hårdnackade regler inskrivna i kontraktet mellan Apple och vidareförsäljarna. De verkar sitta helt i knät på Apple och tvingas till rutiner utan en enda möjlighet till avsteg.

Apple står numera som nummer 1 på listan på företag jag tycker riktigt illa om. Är man stor måste man vara snäll. Det är inte Apple. Phone House kommer god två på listan. De säljer en fullständigt värdelös försäkring för 1500 kronor. Ska förklara i morgon. Fortsättning följer.

PS 27/1: Läser just om  att det går bra för Samsung, men att Apple gör mycket större vinst. Kan i och för sig beror på ineffektivetet hos Samsung, men också på att Apple snor massa pengar av oss på grund av osjyssta villkor- inte sant…?http://www.mentoronline.se/iuware.aspx?pageid=132580&ssoid=149877.

PSS: Hur stavas osjyssta??? Hjälp!

Gästbloggare, Adam Svensson

Eftersom Konsumentföreningen Stockholm är en väldigt gammal förening springer vi i ibland på intressant information från förr. På kontoret hittade jag en gammal prisbok från 1962 som tillhörde en Konsumbutik. För att ta reda på hur prisutvecklingen på mat har varit under de senaste 50 åren gick jag till ett Coop Extra för att kolla upp priset på samma eller likvärdiga produkter. Många varumärken finns inte längre kvar men eftersom produkterna är någorlunda homogena tror jag inte att märkets värde har en avgörande betydelse. Dock finns det en mängd andra faktorer som spelar en stor roll på hur priserna ser ut.

En intressant upptäckt var hur mycket större alla förpackningar är idag. O’boy och kaffe köper vi idag nästan i bulk medan det var lyxprodukter i små förpackningar för ett halvt sekel sedan. Mindre förpackningar ger ökade kostnader i hantering och förpackningsmaterial.

Den viktigaste aspekten, som vi ofta förbiser i hur det var förr, är inflationen. Det kanske är svårt att tro men sedan 1962 har vi haft en inflation på 952,75 %. Vad vi kan tro är att varor har blivit dyrare medan det egentligen är värdet på valutan som har minskat. Här kan man enkelt räkna om värdet.

Inom jordbruket och tillverkning har det skett en otrolig utveckling när vi ser till effektiviseringen. Mer spannmål per hektar kan skördas och färre arbetstimmar behövs i både jordbruk och tillverkningen med alla maskiners hjälp. Storskalig produktion med minimerad arbetsinsats ger lägre kostnader.

När vi gick med i EU förändrades mycket i handeln. Att analysera exakt vilken betydelse det har för priset skulle kräva mer utrymme än vad jag har plats med här.

Momsen har sedan 1962 pendlat både upp och ner, från 6,4 % till dagens 12 % för livmedel.

Bostadskostnaderna har generellt höjts vilket har gett ändrade förutsättningar för hur mycket vi kan eller är villiga att spendera på mat. Men samtidigt har den disponibla inkomsten ökat vilket gör att vi i dagens läge har mer pengar i hushållet att spendera på annat än de fasta utgifterna.

Det finns givetvis andra faktorer som inte nämns här. T.ex. kan vi inte, av givna skäl, göra någon jämförelse av matens kvalitet nu mot då.

Adam Svensson, Konsumentföreningen Stockholm