I dag börjar Stockholm World Water Week där världens vatten sätts i fokus. Scandic hotel är en av de stora sponsorerna. Heja Scandic, och heja Stockholm International Water Institute, SIWI, som håller i trådarna för vattenveckan.

Scandickedjan gör en stor affär av att man inte längre säljer vattten på flaska på restaurangerna, som ett led i arbetet att bidra till bättre miljö.

Men varken i alla pressmeddelanden som går ut eller på deras webbplats talar man om att de tar rejält betalt för vattenkarafferna. Närmare 60 kronor litern kostar det att få bubbelvatten tillverkat av filtrerat kranvatten på Scandics restauranger.

Jag har retat mig på det förr, och gör det i dag också.

Öppenhet och ärlighet  är ledord för företag i dag. Jag har mycket stor respekt för Scandic hotels miljöarbete. Men jag blir helt enkelt besviken att de inte är ärliga och också redogör för att de tar ordentligt betalt för vattnet.

Det är inget fel att tjäna pengar på sitt miljöarbete. Men med Scandics information förleds man att tro att övergången till kranvatten mer eller mindre är en ideell handling från Scandics sida. Det gillar inte jag.

I dag var det knökfullt på pendeltåget .Det pratades kinesiska, portugisiska, ryska och massor av andra språk. Alla var på väg till en jättekonferens på Älvsjömässan för hjärt - och kärlläkare och forskare, så kallade kardiologer.

I går släpptes nyheten att margarin som tillförts omega 3 inte har någon  märkbar effekt på hjärt och kärlsjukdomar.

Jag tittade förbi Coop Nära i morse. En liten ask vanligt Lätt och Lagom kostade 17.50, en med Omega 3 kostade 24:50.  Man slänger såldes mycket pengar i sjön om man väljer omega 3 - asken. Bra att det blev utrett en gång för alla.

Och Livsmedelsverket bör oberoende av alla diskussioner som pågår i EU kring hälsobudskap i livsmedel omedelbart se över texten på Lätt och Lagom Omega 3.

Där står: ”En näringsriktig kost med långa omega 3-fettsyror från fisk bidrar till att hålla ditt hjärta och dina blodkärl friska”. Må så vara, men sedan kommer ”Med Lätt & lagom Omega 3 på smörgåsen så får du automatiskt i dig de nyttiga omega 3-fettsyrorna från fisk”. Yepp, men tydligen inte så att de ”håller hjärta och blodkärl friska”. Härmed anmäler jag Arla foods forumuleringen till Livsmedelsverket så får de se över om texten är  vilseledande eller ej.

Coop formar just nu sin policy för djurvälfärd. De gör ett gediget arbete. Forskare, branschfolk med flera har inbjudits för att beskriva hur lantbrukets djur i Sverige och andra länder har det i dag. Vad som är bra, vad som kan göras bättre, var forskningen står när det gäller djurvälfärd

Jag deltar i det arbetet.

I dag diskuterade vi bland annat ”kommunikation”.

Vi diskuterade att ekologiska gårdar som levererar till Coop ska kunna visa  sin djurproduktion på Webb-TV.  Men varför bara KRAV-gårdar med ekologisk produktion? Varför inte visa vanlig svensk djurproduktion som står för den absolut största delen av Coops försäljning.  Och varför inte också hur djuren har det i Danmark, Ungern eller Thailand där också mycket kött kommer ifrån?

Slaktsvinsuppfödning

Jag är så trött på glättiga bilder med ”Bregottkor”, grisar bökandes i gyttja, pickande hönor med dessa ständigt gröna ängar i bakgrunden så fort ett lantbruksdjur ska visas på bild. Och där syndar inte bara Coop, utan alla i livsmedelsbranschen.

De flesta kött- och mjölkproducerande djur i Sverige har det hyfsat bra,  inte minst i jämförelse med djur i andra delar av världen.

Men för det mesta går de inte på gröna ängar eller bökar i gyttja. De flesta lever i stallar. Dels för att det ger en rationell och effektiv djurhantering, med lägre arbetskostnader, dels för det är smidigt att kontrollera djurens hälsa, att betäcka dem, att fodra dem och kontrollera att de får i sig tillräckligt med foder så att de har en hög produktion och tillväxt. Och därmed ger billigare kött – och mejerivaror.

Eftersom vi hela tiden matas med tjusiga bilder på lantbrukets djur, så tappar många av oss hakan och blir väldigt indignerade när bilder visar på hur de flesta djur lever. Vi inbillar oss en Disneyvärld med snudd på talade djur med mänskliga egenskaper och så får vi se dem i boxar med gallergrindar (grisar) eller enorma hangarer med kycklingar.

Mitt budskap till Coop är: Visa inte bara upp den glättiga djuromsorgen, som inte alltid är så glättigt heller för den delen. Naturen är inte alltid god.

Visa gärna hur ni vill att djuren ska ha det. Men visa också hur de flesta djur, vars kött Coop säljer, har det i dag. Och stå för det.

Ja, mycket ska man höra innan öronen trillar av.

Tidigare skrev jag om det höga priset på grisöron. Jag började undersöka varför torkade grisöron till hund (ett slags hundgodis) kostar närmare 400 kronor kilot i butik.
Så här ligger det till.
Det är brist på grisöron i hela världen och därför är priset så extremt högt. Så enkelt är det. Men bara i Sveriges slaktas det ju tre miljoner grisar invänder jag, det är gör ju 6 miljoner grisöron på marknaden. Spelar ingen roll säger min källa. Coop t ex säljer nog minst en halv miljon grisöron som hundmat. Och i Kina och andra asiatiska länder räknas grisöron som en stor delikatess och en växande medelklass kan betala ordentligt. Det är brist på grisöron på världsmarknaden.

Friterade grisöron med majonäs

Dessutom finns ingen prispress nedåt på hund och kattmat. Billig djurmat går knappt att sälja i dag. De senaste tio åren har vi börjat skämma bort våra husdjur ordentligt och bara det bästa är gott nog.

Därför är kilopriset på torkade grisöron som oxfilé, ungefär. Och hundägare betalar.

DN avslöjar att det finns problem med tvångsarbete, barnarbete och låsta branddörrar bland Coops  leverantörer. Så intressant, DN satsar på grävande journalistik tänker jag.

Men nej. DNs ”avslöjande” är inget avslöjande. DN har gjort det enkelt för sig och läst Coops hållbarhetsredovisning som till punkt och pricka tar upp hur Coop kontrollerar sina leverantörer, hur många som får anmärkningar och vad anmärkningarna består i. 

Intercoop, den europeiska konsumentkooperationens inköpsorganisation, har arbetat i många, många år med att ställa krav om rimliga arbetsvillkor i leverantörernas fabriker. Långt innan det blev populärt för företag att arbeta med socialt ansvarstagande.

Det är ingen enkel uppgift och säkert kan man göra ännu mer. Men det är märkligt att det nästan alltid är de företag som ställer krav, genomför revisioner och de fakto arbetar med att förbättra arbetsvillkor i fattiga länder som oftast lyfts fram, skapar rubriker och kritseras av medierna. De företag som sitter med armarna i kors går oftast fria. Det tarvar nämligen mer jobb för journalisterna att granska dem. Hur det är i deras fabriker står nämligen inte att läsa i deras årsredovisning.

Nu går Intercoop över till att revidera fabrikerna med hjälp av BSCI( Business Social Compliance Intitiativ) , en fristående tredjepartsorganisation. Själv hoppas jag att även Coop gör besök och stickprover, så behålls kunskapen och engagemanget också  inom den egna organisationen.

Nej, faktiskt inte.

Här om året kom ett stort larm om att man hittat bensen, som är cancerframkallande, i läsk som har tillsatt citronsyra och konserveringsmedel. Inte i stora mängder, men ändå. Fyra läsk av 150 hade förhållandevis ganska mycket bensen.

Är det någon stans det skulle kunna finnas massor av bensen så är det i flädersaft, tänkte jag förra sommaren när jag proppade i citronsyra och lite natriumbensoat i saften.

Sagt och gjort. Jag skickade ner ett prov av flädersaften till Eurofins, ett stort ackrediterat laboratorium och bad dem leta efter bensen. De hittade spår av bensen men i pytte, pyttemängder, under 0,7o mikrogram per liter.

Här om månaden var det en duktig person, väl insatt i livsmedelsbranschen, som viskade i mitt öra att bensenen i läsk utvecklas om den får stå i solljus. Inget solljus, ingen bensen. Jag ställde ut en flaska med flädersaft i solen i några dagar och skickade den återigen till labbet. Nu var halten ännu lägre, under 0,2 mikrogram per liter.

Men jag kan inte låta bli att fortsätta att luska i ryktet. Så snart skickar jag ner en flaska Fanta som har fått stå någon vecka på min altan i full sol till labbet. Jag rapporterar hur det går!

Mer om flädersaft på min blogg kan du läsa här

http://louisekonsumentkoll.se/antligen-santa-maria/

http://louisekonsumentkoll.se/mer-an-dubbelt-sa-dyrt/

http://louisekonsumentkoll.se/gillar-inte-tonen-i-akta-vara/

Varmt. Jag kan inte sova. I stället ömsom läser jag, ömsom ögnar jag Henrik Ennarts och Mats-Eric Nilssons ännu ej utgivna bok ”Döden i grytan”, som jag fick ett ex av i går. Jag gillar den. I stort sett gillar jag boken. Inte minst för att den påminner lite om min stora idol Marion Nestles teser och sätt att skriva. Hon är flitigt citerad.

”Att baka bröd eller hantera sådant som kött, fisk, frukt och grönsaker betraktas i dag som högriskverksamhet (av myndigheterna, min anm). Och till slut är det endaste de riktigt stora industrierna som klarar av de nya skärpta hygienkraven som ständigt ska höja produktsäkerheten”. Så står det i förordet till ”Döden i grytan”.

Men är det bakterierna i småbagerier, butiker eller korvkiosker som utgör den största hälsorisken? Hur många blir egentligen matförgiftade av bakterier vid matlagning på sjukhus och i hemmen? Lyft blicken från diskbänkar, kylskåp och bakbord  till där de verkliga problemen frodas, uppmanar författarna. Till de storskaliga djurfabrikerna världen över där dödliga bakterier som E-coli, 0 157,  salmonella, campbylobacter, listeria och resistenta antibiotikastammar utvecklas. Eller till gödselstinna bevattningsanläggningar som smittar grödor med calicivirus, vinterkräksjukan, eller till slakterierna där slarvig hantering kan föra smitta vidare från slaktkropparna till köttet på vår tallrik. Och lyft blicken och se hur många som blir sjuka av att äta näringsmässigt dålig mat. Det är några av budskapen, i en för övrigt lättläst bok med många historiska referenser.

Tre reflektioner, det finns säkert anledning att återkomma med fler:

1. Ett långt intressant kapitel handlar om att ingen egentligen vet hur många som blir magsjuka och matförgiftade av dålig hygien köken, och att det troligen är långt färre än vad myndigheterna i Sverige och EU uppskattar. Trots detta satsas mängder av pengar och möda på stränga hygienregler och livsmedelskontroller.

En fråga infinner sig dock. Att få  blir matförgiftade, kan det möjligen bero på det faktum att vi har så stränga hygienregler? Fast även om det skulle vara så många som 500 000 fall om året, vilket är Livsmedelsverkets siffra, så är ju inte det så jättemånga. En ovetenskaplig fundering är att i så fall blir varje svensk i genomsnitt magsjuk en gång vart tjugonde år. Inte så farligt- eller hur? Om man inte drabbas av någon värsting som listeria, salmonella eller något annat otyg vill säga.

2. Ett kapitel i boken tar upp de ökande allergierna i västvärlden och hygienhypotesen. Professor emeritus Bengt Björkstén tror bland annat att de många konserveringsmedlen i maten och de moderna metoderna att ta död på varenda mikroorganism kan bidra till att rubba tarmfloran och ge oss en rad andra problem som t ex allergier.

Just detta läste jag om i en artikel för något år sedan. Jag tyckte det var jätteintressant och en rimlig hypotes. Slängde mig på telefonen och fick tag i en forskare på KI. Fanns något publicerat i ämnet? Nej, det fanns det inte fick jag till svar.

Det tycker jag är konstigt. Nog måste det väl finnas någon som gräver sig ner i detta kring konserveringsmedel, tarmbakterier och allergier och andra sjukdomar? Jag får fortsätta att leta.

3. Problemen radas upp i boken men ingen lösning i sikte, mer än att man ska äta mat från småskaliga leverantörer med bra råvaror. Vad mer bör göras, Henrik och Mats- Eric?

Tack duktiga paneldeltagare och publik för många bra inlägg under vårt seminarium om ”Myter om maten” idag.  Det blev totalt fullsatt. Roligt!

Alla medverkanden var överens om att vi inte behöver känna någon oro över att maten är farlig, men däremot lyfte flera i publiken upp att man ofta känner sig lurade av tillverkarna. Dels genom otydlig märkning, svårläst text, kött som ”mörats” med insprutat saltlake, livsmedel som försöker påskina att de är äkta och naturliga och ”efter gammalt recept”, men som inte är det, etcetera.

Snabba frågor till några av talarna

Själv är jag inte riktigt nöjd med min egen prestation. Jag tycker att jag som moderator kunde ha satt mer press på Margareta Thorngren från Scan och Magnus Nelin på Coop med tuffare frågor, men det får bli någon annan gång. Bland annat kunde jag ha frågat varför  man har väntat så länge med att klart och tydligt deklarerar vilken slags skinka vi köper. Är den i hopfogad av småbitar eller är den från en hel muskel? I höst kommer vi äntligen att få raka besked om det på förpackningen. Bra!

Här är ett klipp som TV4 Malmö gjort om seminariet. Kul att vi syns och märks. Som svar på Affis kommentar så kan jag visa att vi idag uppmärksammas lite.

Idag har vi vårt seminarium i Almedalen ”Myter om maten – vad tusan ska man tro”.

Vi ska diskutera det faktum att vi svenskar är oroliga för maten. För det är vi, det visar bland annat en studie som gjorts bland 35 barnfamiljer. Läs gärna rapporten ”Varför skiljer sig intention från handling vid val av livsmedel”.

Vår egen studie ”Gamla och nya matmyter” visar att det finns många missförstånd om mat. Bland annat att det skulle finnas plastkulor i lättmargarin och mycket industriella transfetter i maten.  Vi tog pulsen på några förbipasserande i Visby.

Vad var det jag sa om Lifebutikerna? Lagstiftningen är usel  när det gäller att stoppa vilseledande  och oredlig marknadsföring.

I går meddelade Konsumentverket att de lämnar Lifebutikernas enorma och helt oseriösa annonskampanj helt utan åtgärd. Life hade ju dragit tillbaka sin oredliga annonskampanj.

Fel, fel, fel, Konsumentverket. Life körde på som attan och fick ut hela sitt budskap på annonstavlor, i tidningar, i busskurer. Överallt i hela Stockholm kunde man se deras bedrövliga budskap, typ ”eftersom den vanliga maten inte innehåller någon näring – ät bara ekologiska livsmedel eller köp kosttillskott ( i Lifebutikerna…)”

När Livsmedelsverkets anmälan om vilseledning kom så skylde Life på reklambyrån, att de inte visste bättre, om jag förstår rätt .

Sååå himla pinsamt av en stor detaljhandelskedja.

Konsumentverket har för få medel till buds för att kunna slå till på direkten när en anmälan om vilseledande marknadsföring eller olagliga hälsopåståenden kommer in. Konsumentverket skriver till företaget, och medan företaget i fråga grunnar på vad de ska anföra till sitt försvar så fortsätter de att köra ut sin reklam. Reklam som de ofta vet går över gränsen för vad som räknas som anständigt, redligt och god affärssed.

Konsumentverket måste ges muskler att agera mycket snabbare. Nu kostar det inte företaget ett dugg att göra fel. Dåligt! På liknande sätt har Sova sängvaruhus använt vilseledande reklamkampanj om pengarna tillbaka om det regnar på midsommarafton. Samma kampanj tre gånger! Erbjudandet gäller bara om det regnar mer än 5mm mellan kl 13-15 i Malmö.

Lifebutikernas kampanj har resulterat i en liten bloggserie, nedan hittar du tidigare inlägg.

Lifebutikernas reklam vilseledande säger konsumentombudsmannen

Lifes källor har band till livsmedelsbranschen

Livsmedelsverket anmäler Lifebutikernas annonser

Snuvad av Life del? 2

Snuvad av Lifebutikerna?

Behöver vi ta vitamintillskott?