Få barn är laktosintoleranta men ges ändå diagnosen. Många vuxna i Sverige kan få besvär av laktos om de dricker eller äter mycket mejeriprodukter medan några knappt tål en gnutta laktos.

Laktosfria mejeriprodukter säljer som aldrig förr, och rävig som jag är har jag ofta tänkt att den numera frekventa diagnosen, var sig det är självdiagnos eller ställd av vänner, farmaceuter eller sjukvårdspersonal, måste vara ”gefundenes fressen*” för mejeriindustrin.

Laktosfri mjölk, yoghurt och alla andra produkter som spottas ut på de expanderande hyllorna för laktosfritt i butikerna, är dyra jämfört med vanliga mejeriprodukter. Visserligen görs laktosfritt i betydligt kortare serier än de vanliga mejerivarorna, och det kostar väl ett och annat att få bort laktosen och hålla mejerilinjen åtskild, men ändå…

Att en stor variation av laktosfria produkter finns och är lätta att få tag i är förstås utmärkt men vill bara erinra om att populära diagnoser också kan ge bra klirr i kassan

*)Gefundenes fressen är ett tyskt talesätt och betyder ungefär ”kommer väl till pass”

I dag skriver DNs Karin Bojs om sambandet mellan hög konsumtion av kött och charkprodukter och cancer. Bland annat nämns nitrithaltiga charkprodukter som en riskfaktor.

Enligt EUs regler får charkföretag högst tillsätta 150 mg nitrit per kilo chark. Danmark har på grund av kopplingen mellan nitrit och cancer begärt undantag, där får man blanda in 60 – 100 mg beroende på produkt. För EU ekologisk chark är högsta tillåtna gräns 50 mg.

Det verkar som om många charktillverkare i Sverige ligger på den högsta gränsen, ca 140-150 mg.

Nitrit blandas i chark för att skydda mot den mycket elaka bakterien clostridium botulinum, men nitrit påverkar också korvar och annat så de får en mer tilltalande rosa färg.

Det är hög tid att Livsmedelsverket antingen, kräver undantag från EUs regler och sänker den tillåtna halten nitrit i charkprodukter  alternativt går ut med en stark rekommendation till tillverkarna att sänka nitrithalten till åtminstone Danmarks nivå.

Norges livsmedelsmyndighet  har i dagarna antagit nya kostrekommendationer där man bland annat lyfter fram att norrmännen inte bör äta mer än 500 gram tillagat rött kött och chark i veckan.

När får vi ett sådant råd, tro?

Omdiskuterade tillsatser som nitrit och även andra tillsatser kan troligen hållas på en lägre nivå om temperaturen i kyldiskarna sänks.

- Hur reklamerar jag medicin som inte fungerar, frågade en klok person häromdagen vid ett möte med Konsumentverkets insynsråds. Alla blev svaret skyldigt. Tänker på det när jag läser om hostmedicin som inte funkar. Åtminstone inte bättre än vanligt vatten. Vi köper hostmediciner för 400 miljoner kronor om året. 

Det är ungefär som om man skulle sälja en TV apparat som inte visar bild eller en diskmaskin som inte diskar rent. Då reklamerar vi ju på direkten och för ett jäkla liv. Men med receptfria hostmediciner,  fettreducerande tabletter och allsköns andra mediciner inklusive naturläkemedel och kosttillskott som inte håller vad de lovar, där fogar vi oss beskedligt trots att hundralapparna flyger ur plånboken.

Tydligen har inte hostmedicinernas effekt prövats på många år. Läkemedelsverket godkänner ju all försäljning av läkemedel, och medicin som inte har effekt ska inte säljas. Hur kan de godkänna något sådant här? Det liknar bondfångeri- eller slarv rätt och slätt. Eller så finns det något annat bakom notisen.

Jag ringer Läkemedelsverket men får inte tag i någon som kan svara. Ringer  Kronans Droghandel som berättar att  Läkemedelsverket har ansvar för att återkalla mediciner om de inte har den effekt som åberopas. Om en vara är behäftad med fel får man vanligvis en ny. Frågan är om utebliven effekt kan betraktas som fel…

Jag tror att det är dags att vi konsumenter morskar upp,  ställer krav och för liv. De produkter som säljs på Apoteken och alla andra försäljningsställen som Coop, Statoil med flera ska ha den effekt som sägs på förpackningar och i reklamen. Inte sant? Har de det?  Inte vet jag.

Frågan om reklamationsrätt vid utebliven effekt får bli en uppgift på det nya året. En inte alldeles enkel fråga som kräver en del grävande.

Här hittar jag en rapport från Vetenskapsradion i dag och en intervju.

Kan man inte få slut på korkade produkter som marknadsförs av oseriösa företag?

I går damp ”Vivatap ” från företaget Biosoft ner i vår brevlåda. Vivatap ska ”ge nytt liv till ditt kranvatten. Innehåller 18 tepåsar som ger upp till 36 liter renare och friskare dricksvatten”. På fakturan om 39 kronor läsar jag att eländet ”verkar bakteriehämmande och stärker immunförsvaret”. Dessutom ”tillförs vattnet många viktiga mineraler, och eftersom 2 av 3 personer har brist på kalcium så stärks bentätheten samt gör att muskler, hjärta och nervsystem fungerar optimalt. Den lilla magiska påsen drar till sig föroreningar, bakterier och klor och ger ett ”kjempegott” vatten”.

Hur länge ska oseriösa företag få verka på marknaden? Har tillsynsmyndigheter inga muskler alls i fall som detta? Spelar det roll att företaget är baserat i Norge, som inte är med i EU för att få företaget fällt?

Jag ringer upp Livsmedelsverket. Nej, företag som marknadsför produkter i Sverige oavsett var de är baserade, ska naturligtvis följa svensk lag.

Nu anmäler jag företagets marknadsföring till rätt instans, Miljö-och byggnadsnämnden i Sollentuna, eftersom vår brevlåda är belägen i den kommunen, så får vi se vad som händer. Jag anser att marknadsföringen är vilseledande och att företaget använder otillåtna hälsopåståenden.

Hittade just en artikel från 18 december 1996. Det är 15 år sedan. På bilden pratar en betydligt yngre jag med gubbar på Gomans charkfabrik. Om att livsmedelshandel och industri borde ställa samma krav på djuromsorg på det importerade köttet som svensk lagstiftning gör på svensk djuruppfödning. Bland annat ska inga grisar som säljs i svenska butiker ges antibiotika i djurfodret för att få dem att växa bättre, tyckte jag. Det var förbjudet i Sverige sedan flera år, men inte i övriga Europa.

Uttalandet gjorde förstasidestoff på DN och det ringde journlister från BBC och Deutsche Rundfunk och massa fler och ville veta mer. Riktigt ståhej blev det. Inte minst på KFs detaljhandel, som Coop hette på den tiden och som ägde Gomans. De var väl inte alldeles glada åt mitt tilltag…

Tro’t eller ej, men efter ett intensivt och mycket spännande arbete genom ett nätverk med alla inblandade aktörer som slakt, foderfabrikörer, livsmedelsindustrier, veterinärer, myndigheter, politiker, bönder, läkare och konsumentorganisationer – så blev det från och med år 2006 förbjudet i hela EU att ge grisar och andra köttdjur tillväxtantibiotika. Heja oss! Däremot upphörde inte överutskrivningen av annan antibiotika.

För ett litet tag sedan, 15 år senare, träffar jag nätverket igen. Gunnela Ståhle, Svenskt Sigill, drar ihop oss en gång om året till sitt lantställe med en diger dagordning. Där vankas god mat och gott vin. Och så pratar vi strategier för att minska antibotikaanvändningen i världen. För frågan är ännu mer brännande i dag än då. Nu ser vi tydligt vad överförbrukning av antibiotika, såväl till människor som till djur, innebär. Resistenta, motståndskraftiga bakterier som antibiotika inte biter på. Folk dör. Fy tusan säger jag bara… Läs för övrigt Jenny Jewerts utmärkta inlägg i Dagens Nyheter i dag.

Apropå tillväxtantibiotika. I många lite tjusigare köttdiskar så säljs fint marmorerat nötkött från USA, uppskyltat med amerikanska flaggan. Såg det sist i nya Coop Extra i Enebyberg. Hur mycket antibiotika tror ni de kalvarna är uppvuxna med? Ska ta reda på det. För i USA flödar tillväxtantibiotikan.

Christina Greko Sveriges Veterinärmedicinska anstalt, Leif Denneberg Jordbruksverket, Hans Andersson Svensk Mjölk och Sten-Olof Dimmander Svenska Djurhälsovården i allvarliga samtal hemma hos Gunnela om antibiotikaanvändning.

Sitter på tåget till Lund, påväg till Swedish Nutrition Foundations -Svensk näringsforsknings-  symposium och 50 –års jubileum där jag ska prata i morgon.

Apropå näring och forskning och hälsa…har just läst en notis i DN, och sedan en längre artikel, om finsk/amerikansk forskning. En stor och tydligen välgjord studie har slagit fast att inte bara är det så att vitamintillskott inte gör någon nytta, utan studien visar till och med en  ökad dödlighet för äldre kvinnor som ätit vitamin och mineraltillskott.

Det är superintressant.

Marknaden för vitaminer och mineralpiller är enorm, det handlar om miljarder kronors försäljning varje år bara i Sverige ,och lägg sedan till reesten av världen…Och vi handlar mer och mer varje år. Vi lider inte av näringsbrist i Sverige, generellt sett, ändå proppar vi i oss näringstillskott. Är det inte konstigt?

Kan det handla om vår tids ständiga upplevelse av ”brist”? Brist på tid, brist på motion, brist på  pengar, brist på näring…Plus skicklig marknadsföring förstås.

Våra vanliga multivitamintabletter innehåller oftast en dos om 100 % av det rekommenderade dagliga intaget (RDI) , med en lite ökning eller minskning beroende på vilken målgrupp tillskottet riktar sig till.

Den här studien handlar om amerikanska kvinnor, om jag förstår rätt. Den som en gång vandrat omkring i en av USAs ”Vitaminshops” och botaniserat på hyllorna ser att där är skyhöga doser det handlar om. Dubbla eller femdubbla doser av RDI. Kan det spela roll för dödligheten? Vilka doser åt kvinnorna?

Oavsett, att köpa vitamintillskott är att slänga pengarna i sjön vågar jag påstå. Utom om man vill bli eller är gravid, är gammal eller har speciella problem. Eller möjligen tränar på elitnivå.

Att min mat inte skulle räcka som näringskälla, det har aldrig föresvävat mig trots att jag slarvar med maten ganska ofta.

”Ät kött från gräsätande kor så får du i dig de nyttiga omega 3 fettyrorna”. Det kan man ofta läsa.

Det har skrivits spaltmeter om Omega 3 i kött, ochdet nyttiga fettet har  förts fram som ett tungt vägande skäl till varför vi ska äta ekologiskt kött. Ekologiska kor och får äter nämligen mer grovfoder som hö, ensilage och bete än andra kor som äter mer spannmål. Och det ger mer Omega 3 i köttet.

Förvisso, men hur mycket? Är det i halter som spelar roll för vår hälsa?

Nej, vill jag påstå.

Vi ska helst få i oss tre gram Omega 3 fetter per dag enligt Livsmedelsverkets kostråd. Äter vi 200 gram kött per dag ( och det är mycket!) från gräsätande kor så får vi i oss 144 milligram Omega 3*. Det är i och för sig fyra gånger så mycket som från kött från kor som får mer spannmål i fodret. Men ändå… Det är pyttelite i det stora hela.

Välj mycket gärna ekologiskt kött hagmarkskött eller annat kött från djur som har fått äta mycket gräsbaserat foder. Det är bra för korna, det är bra för miljön. Men vill du ha i dig Omega 3 så ät en portion sill, makrill eller lax eller sätt till ett par matskedar rapsolja när du lagar mat. Där kan man snacka om höga halter!

Källa: Jana Pickova, forskare, SLU

Lärde mig lite mer om ehec i veckan…

•  E-coli bakterien finns normalt i kornas tarmar. Vissa e-colistammar utvecklar gift, de kallas för vetec hos idisslare, och det är dessa bakterier som kan ge ehec på människa. Det går alltså inte att dra några paralleller med salmonella, som är bakterier som normalt inte ska finnas hos djur utan hamnat på avvägar. Salmonella är betydligt lättare att göra något åt.
• Det finns i dag ingen säker metod för att se om korna i en besättning har de smittsamma vetecbakterierna, bakterierna kommer i olika stammar och skepnader. Svenska forskare följer 125 besättningar för att få fram metoder som gör att man kan ta prover på besättningsnivå. Att ta prov på miljontals enskilda kor och får i Sverige går förstås, men skulle kosta oerhörda summor och ta lång tid. Dessutom är som sagt proverna osäkra i dag.
• Vissa kor är ”superutsöndrare” av vetec. De har liksom som en fabrik i ändtarmen som spottar ur sig giftiga bakterier med gödslet. Kan man identifiera dessa kor, behandla dem eller slakta ut dem, så finns det hopp om att på lång sikt utrota vetecbakterierna helt. Forskare i Skottland arbetar intensivt med frågan.
• I veckan uttalade sig en majoritet i riksdagen att staten ska ta ett ekonomiskt ansvar för att stoppa ehec enligt Svenska Dagbladet. Det tycker jag också. Men mot bakgrund av ovanstående så gäller det att först hitta en hyfsat säker metod för att spåra vetec, vilket förhoppningsvis är på gång. Det skadar inte heller om mer resurser sätts in för att begripa hur vetec smittar. Där fattas fortfarande kunskap. Bra att frågan är i fokus.
• Det finns mer att göra.

I dag fortsätter SvD sin artikelserie om att antalet personer som smittas med ehec ökar. Jag uttalar min stora oro i artikeln, att åtgärder måste sättas in snabbt och att bönderna inte ska drabbas av kostnaderna. De har det tufft redan och bakterien är inte deras förskyllan. 

Enligt Svensk Djurhålsovård arbetar man med flera åtgärder, vilket inte framgår i Svenska Dagbladets artiklar. Bland annat tas nu prover från 125 nötkreatursgårdar i Sverige sex gånger per år för att  mäta förekomst av smitta och utvärdera provtagningsmetoder som är enkla och billiga. Metoder testas  för att sanera/smittreducera smittade besättningar och en studie förebereds för att ett vaccin mot vtec (ehec) hos nötkreatur. Förhoppningsvis sjösätts ett kontrollprogram så snart som möjligt. Från veterinärt håll arbetar man på, kort sagt, med de resurser man har. Och det finns mer att göra.

Smittvägarna är luriga. En fråga är hur det kommer sig att väldigt små barn smittas. De vistas väl sällan i närheten av kor och äter för det mesta barnmat eller anan kokt mat,  bakterien dör vid 70 grader. Anstränger sig  läkare och forskare tillräckligt för att reda ut hur folk blir smittade?  Innan  man vet det är det svårt med effektiv smittbekämpning. Här fattas kunskap.

Här har Gunnela Ståhle skrivit en blogg i ärendet.

Håller mig avsiktligen från fettdebatten. Den är alldeles för infekterad. Smörkramarna är lite rabiata. Skulle man säga att ligger något i Livsmedelsverkets kostråd om att inte äta så mycket mättat fett, så blir man säkert beskylld för att inte begripa någonting. Eller också  är man förledd av någon. Till exempel margarinindustrin. Än så länge har jag inte hittat någon myndighet i världen som efter noggranna studier hävdar att det är bra att vräka i sig mättat fett. Kostråden är ganska samstämda i olika länder. Man ska hålla igen på det mättade fettet. Själv äter jag smör, fast i mycket måttliga mängder. Det är gott. Aldrig margarin. Smakar äckligt tycker jag. I övrigt använder jag oliv-och rapsolja. 

Vi har haft  fettdebatter och sockerdebatter. Nu kommer proteintrenden, vänta bara… Snart kommer vi att få se allt fler vanliga livsmedel marknadsförda med ”hög proteinhalt”, ”högvärdigt protein”, ”proteinchock” med mera. Och så kommer debatten att vara i full gång med ”för” och ”emot”! Igen. Här är en bra artikel i ämnet från GP, som för övrigt har landets bästa konsumentreportage. Läs här.