Nä‘ nu går skam på torran land tänkte jag när jag såg rubriken ”Kärringtand ger en vitaminkick” i ATLs nyhetsbrev.

Att i stort sett varenda råvara i dag har ett forskningslabb bakom sig som rotar fram nyttigheter i grönsaker, kött, fisk och allsköns annan mat, det vet jag ju. Efter farligheter rotas aldrig. Men kärringtand! Herre min skapare tänkte jag och drog en djup suck.

Nu var det faktiskt inte någon som skulle få oss människor att äta Kärringtand, utan en forskare som hade kommit på att kor möjligen skulle kunde få sig en vitaminkick av blomman. Men snart kommer säkert kärringtanden farandes på restaurangmenyer, i GI kost och som extraherade lyckopiller i hälsokostbodarna. Vänta bara…

Slöglor på TV och blir avbruten av reklamfilm för fiskpinnar från Findus. ”Innehåller omega 3″ säger någon utspökad typ. ”Nyttigt” ska vi tittare tänka. Har inget direkt emot fiskpinnar, men nyttiga Omega 3 fettsyror i fiskpinnar? Har jag missat något?

Nyligen kom en rapport från Livsmedelsverket där man har uppdaterad fakta om näringsämnen  i olika fiskslag. Inte visar den att stekta fiskpinnar har en bra  halt av Omega 3.Tvärt om. Eller hur? Se diagrammet sid 20.

I sammanfattningen av SLVs rapport står ”Men de importerade fiskarna pangasiusmal och tilapia, de för barn så vanliga fiskprodukterna fiskbullar och fiskpinnar samt skaldjuren räkor och kräftor hade inget högt innehåll av n3-fettsyror.”

Javisst, fiskpinnar innehåller Omega 3, men banne mig inte tillräckligt för att lyftas fram i en reklamfilm tycker jag. Fy Findus. Blir besviken.

Letar vidare. Tydligen menar Findus att eftersom deras pinnarna är stekta i rapsolja så tillförs omega 3 med rapsoljan. Innehållet av 0mega 3  blir 0,9 gram/100 gram. Inte alldeles tokigt kanske, men ändå…

Så här kan jag hålla en lördagkväll när jag inget annat har för mig.  Knäppt kanske..? Ska ringa Livsmedelsverket och Findus på måndag och höra hur de resonerar. Är fundersam.

PS: Nu har jag talat med Findus. Enligt livsmedelslagstiftningen är ett livsmedel med minimum 0,3 gram långa fiskfettsyror att ”en källa till omega 3″. Där ligger fiskpinnarna ungefär och tillsammans med rapsoljan så kommer man upp i 0.9 gram/100 gram vilket är ungefär en tredjedel av dagsbehovet i teorin.. Men allt i rapsoljan omvandlas inte rakt av, lite går förlorat på vägen. Det är himla krångligt det här med Omega 3, lång ochkorta kedjor, alfa linolensyra och allt vad det heter…

Nåväl. Jag tycker fortfarande att det är dålig affärssed av Findus att i en reklamfilm- mediet har enorm genomslagskraft- stå  och dingla med en torsk och säga ”innehåller omega 3″. Okej, fiskpinnarna innehåller lite omega 3,  men som tittare uppfattar vi ”mycket” och det är inte korrekt.

Du som inte hade möjlighet att delta i vårt seminarium om kosmetika, ”Hudnära”, i måndags. Här har min kära kollega Adam Svensson knåpat, klippt och klistrat ihop alla duktiga talares föredrag och många bilder i videoklipp. Se och begrunda! Och kommentera gärna, eller ställ en fråga, så kan vi vidarebefordra den till respektive talare. PS 10/4: I dag har SR ekot inslag om eventuella risker med kosmetiska produkter..

Jean-Pierre Barda	Hedvig von Mentzer	Olof Holmer

På KfS webbplats kan du se alla videoklipp, här är ett av dem.

Och när du ändå är inne på vår hemsida. RÖSTA FRAM DINA FÖRTROENDEVALDA!

Använd din röst och var med och välj förtroendevalda i föreningen. Som tack kan du välja mellan att få ett träd i Vi-skogen eller ett paket Änglamarkskaffe. Möjligheten att rösta pågår t o m den 15 april.

I ett inslag i SVTs Aktuellt i kväll säger professor  Charlotte Erlanson-Albertson att bantingsprodukten jag skrev om härförleden innehåller ”energi och mycket socker”. Begriper inte riktigt. 209 kilokalorier är väl inte mycket energi om drycken ska ersätta en måltid. Energi anges i kilokalorier. En vanlig lunch är väl på 600 kalorier ungefär. 209 kcal är väl inte många kalorier att tala om, i  jämförelse….eller?

Nu ska jag sluta blogga om bantning. Har fått kritik för det. Kan hålla med. Det är trist.

Läkemedelsverket har kollat 74 hudprodukter och i var tionde hittade man konserveringsmedel som inte var deklarerade i innehållsförteckningen. Risk för allergi varnar Läkemedelsverket.

- Konserveringsmedel, hjälp! Parabener som gömmer sig i produkterna - hjälp! Så tänker nog många eftersom det knappt går att köpa en hudkräm i dag som inte signalerar ”parabenfri”. Åtminstone är marknaden på väg åt det hållet.

Parabener är konserveringsmedel. De är väldigt pålitliga när det gäller allergier, det vill säga de ger mycket sällan allergi. Det är därför Astma-och allergiförbundet rekommenderar dem i hudkrämer och kosmetika.  - Men de är ju farliga, är hormonstörande och ger cancer – eller hur? frågar många.

Anmäl dig till vårt seminarium ”Hudnära- ett möte om förhoppningar, trender och vetenskap” måndagen den 26 mars kl 14 – 18. Där reder vi ut den och många andra frågor.

Välkommen!

Nu ska American Heart Association märka förpackningar med mandlar med ”heart healthy”, typ ”bra för hjärtat”. Och visst. Mandlar är nyttigt, nötter är nyttigt. I lagom mängd. Nötter är mycket nyttigare än smågodis men innehåller ännu fler kalorier och är lika svåra att sluta äta när man väl har börjat. Hoppas att det också går fram på förpackningen.

Smågodis innehåller 350 – 400 kilokalorier per 100 gram, mandlar och de flesta andra nötter över 600 kcal. Superbra näring per kalori, men ändå.

I USA går det knappast att köpa något livsmedel som inte har påståenden om hur bra det är för hälsan. Det blir lite tjatigt och till slut ser man inte skogen för alla träd.

Här är ett avskräckande exempel. Ett kexpaket med tio olika hälsopåståenden om allt från fullkorn och fiber till noll kolesterol och transfett.

Vill gå ner två kilo som jag drog på mig på min långa härliga semester i julas. Gillar genvägar. Så när en kompis tipsade om att dricka en bantningsprodukt i stället för lunch i några veckor nappade jag direkt.

Att banta är inte min specialitet, men protein har man ju hört mättar. Och vem vill vara hungrig. Så jag köpte några ”Nutrilett Hunger Control” som är”rik på protein” och ”part of a low calorie diet”.  Kronor 23:50 för 330 ml. Knappast billigt men vad gör man inte. För det priset fick jag 209 kilokalorier, 13,5 gram protein + en massa tillsatta vitaminer och mineraler per portion.

Men så råkade jag titta titta till i butikshyllan i dag och där stod Verum drickyoghurt. Den kostar 13:65 för samma mängd. Himla mycket billigare alltså. För det priset får jag 198 kcal och 10,2 gram protein per portion.

Nu är frågan, blir jag så mycket mättare på 3,3 gram mer protein så det är värt priset för ”hungerkontrollen”? Inte vet jag. Någon? Är man ute efter vitaminerna så kan man väl toppa yoghurten med en multivitamintablett. Eller?

Till råga på allt så hittade jag också  en ”isländsk yoghurt naturligt proteinrik och mättande”.  120 kcal och 16 gram protein per portion för 17:65.  Alltså nästan hälften så många kalorier men mycket mer protein än ”Hunger control”.

Vad tusan ska jag välja?  Hur blir jag mest mätt och fortast smalast för pengarna?  Ska pröva den isländska yoghurten, den är i alla fall av någorlunda fast konsistens.  Det roligare att äta än dricka sig smal. Får se hur länge jag håller ut. Fördelen är att jag har så tråkigt på lunchen med smalmaten att jag snabbt går tillbaka och arbetar och får mycket gjort. Men det är en klen tröst.

Hittade den här reklamen för en restaurang specialisterad på kött och stora biffar i en norsk tidning:

”Män älskar det - Kvinnor behöver det”. Kött alltså, och så fortsätter  man:

”Biff är också magert kött och en viktig järnkälla. Det är tillbehöret som avgör om biff är hälsosamt eller inte. Hos Big Horn väljer du tillbehöret själv.” Och så en logga med ”INSPECTED - for wholesomeness by B.H”!

Norges hälso- och livsmedelsmyndigheter har antagit nya kostråd och rekommenderar att man inte äter mer än 500 gram tillagat kött och charprodukter i veckan. Mot den bakgrunden får man förstå det något ovanliga reklambudskapet- eller hur? Läs mer i frågan här.

Apropå kött och dagens diskussioner om labköttet…

”No artificial flavours, no artificial colours, no preservatives”. Låter nyttigt kanske? Så står det på sugrören som ska få barn att dricka mer mjölk. Sugrören innehåller knallrosa kulor gjora av socker, glukossirap, dexros och jordgubbssmakämnen. Inbillade mig att den rådande trenden är att lära barn att mat kan vara gott utan att vara sött. Som att mjölk går att dricka utan att sörplas genom sockerstinna sugrör till exempel.

Hur har ni tänkt när ni tog in de här i sortiment, Coop? För det var på mitt stamlokus, Coop Forum i Häggvik jag stötte på dem. I ett ställ vid mejeridisken. I och för sig inget nytt under solen, det fanns jordgubbsugrör på 50-talet också.

Coop huvudkontor svarar när jag ringer att man valt att inte ta in produkten i det ordinarie sortimentet. Bra. Butiken har tagit in sugrören på eget bevåg.

Det jag retar mig mest på är att sugrörstillverkaren försöker ge rören ett sken av ”nyttigt” genom att lyfta fram vad de inte innehåller. Själva innehållet är ju skräp.

Få barn är laktosintoleranta men ges ändå diagnosen. Många vuxna i Sverige kan få besvär av laktos om de dricker eller äter mycket mejeriprodukter medan några knappt tål en gnutta laktos.

Laktosfria mejeriprodukter säljer som aldrig förr, och rävig som jag är har jag ofta tänkt att den numera frekventa diagnosen, var sig det är självdiagnos eller ställd av vänner, farmaceuter eller sjukvårdspersonal, måste vara ”gefundenes fressen*” för mejeriindustrin.

Laktosfri mjölk, yoghurt och alla andra produkter som spottas ut på de expanderande hyllorna för laktosfritt i butikerna, är dyra jämfört med vanliga mejeriprodukter. Visserligen görs laktosfritt i betydligt kortare serier än de vanliga mejerivarorna, och det kostar väl ett och annat att få bort laktosen och hålla mejerilinjen åtskild, men ändå…

Att en stor variation av laktosfria produkter finns och är lätta att få tag i är förstås utmärkt men vill bara erinra om att populära diagnoser också kan ge bra klirr i kassan

*)Gefundenes fressen är ett tyskt talesätt och betyder ungefär ”kommer väl till pass”