Nej, nej, nej. Så blev utfallet av vårt ”Dilemma” där vi frågade om det är okej med viss engelsk text på livsmedelsförpackningar eller ej.

En klar majoritet av KfS Medlemspanel och övriga av de 800 personer som röstade tycker att ingen text ska vara på engelska. Utom möjligen namnet på gröten vars förpackning vi tog som exempel. Nämligen gröten ”Great”. Själv tycker jag också att namnet är fyndig.

Vi frågade även Livsmedelsverket som skickade frågan vidare till den kommunala livsmedelstillsynen i Södertälje. De har ansvar för Lantmännen Cerealia som gör varumärket ”Axa”. De sa också nej klart och tydligt till engelsk text och har ålagt Lantmännen Cerealia att ändra produktinformationen. Men det var inte bara den engelska texten som fick anmärkning:

• Information om namn och adress på tillverkare saknas på svenska. På produkten finns endast en webbadress och det är inte tillräckligt.
• Bruksanvisning på svenska saknas.
• Näringsvärdesdeklarationen ska uppges per 100 g alternativt per 100 ml. På AXAs förpackning anges den per 50 g. Man får deklarera näringsvärde per portion om portionsstorleken anges, men det är inte klart uttryckt på förpackningen.
• I näringsvärdesdeklarationen anges inga enheter utan bara värden. Utan enheter säger näringsvärdena ingenting.
• Ingredienserna anges inte i fallande ordning som sig bör.

Tack alla som har sagt sitt och hjälpt oss med vårt Dilemma! Nu vet vi vad som gäller, naturligtvis inte bara för gröten Great utan för alla livsmedelsförpackningar. Viktig text måste anges på svenska.

I dag skriver DNs Karin Bojs om sambandet mellan hög konsumtion av kött och charkprodukter och cancer. Bland annat nämns nitrithaltiga charkprodukter som en riskfaktor.

Enligt EUs regler får charkföretag högst tillsätta 150 mg nitrit per kilo chark. Danmark har på grund av kopplingen mellan nitrit och cancer begärt undantag, där får man blanda in 60 – 100 mg beroende på produkt. För EU ekologisk chark är högsta tillåtna gräns 50 mg.

Det verkar som om många charktillverkare i Sverige ligger på den högsta gränsen, ca 140-150 mg.

Nitrit blandas i chark för att skydda mot den mycket elaka bakterien clostridium botulinum, men nitrit påverkar också korvar och annat så de får en mer tilltalande rosa färg.

Det är hög tid att Livsmedelsverket antingen, kräver undantag från EUs regler och sänker den tillåtna halten nitrit i charkprodukter  alternativt går ut med en stark rekommendation till tillverkarna att sänka nitrithalten till åtminstone Danmarks nivå.

Norges livsmedelsmyndighet  har i dagarna antagit nya kostrekommendationer där man bland annat lyfter fram att norrmännen inte bör äta mer än 500 gram tillagat rött kött och chark i veckan.

När får vi ett sådant råd, tro?

Omdiskuterade tillsatser som nitrit och även andra tillsatser kan troligen hållas på en lägre nivå om temperaturen i kyldiskarna sänks.

Enligt nuvarande lagstiftningen ska all information på en livsmedelsförpackning vara på svenska. Godkänt är också om stavningen av ett ord ”obetydligt skiljer sig från svenska”.
I dag är det allt vanligare med engelska ord i vårt språkbruk. Kan vi i regel så mycket engelska idag att viss information på till exempel livsmedelsförpackningar kan godtas om den ges på engelska? Är lagstiftningen föråldrad? Vad tycker du?

Titta på videoexemplet och tyck till!

Take Our Poll

Här om dagen var jag hungrig som bara tusan och köpte en påse med nötter och bär i Pressbyrån. Gott och ganska nyttigt tänkte jag. Och nötterna passade också in i min hastigt påkomna GI diet för att gå ner ett kilo eller två efter alla sommardrinkar på verandan.

När jag stjälpte ut innehållet i handen såg jag nästan bara nötter, knappt några bär. Kollade ingrediensförteckningen :  jordnötter (50 %), cashewnötter (20 %), torkad bärmix 30% (socker!!!, ananas (26%), tranbär (16%), blåbär (15%). Räknar till sex jordnötter och nio fruktbitar på förpackningen. Bilden stämmer inte på något sätt med innehållet.

Så sur jag blir. Kan OLW inte hålla sig för god för att vilseleda oss på det simplaste sätt.

För övrigt: 23 kronor för en påse nötmix om 70 gram. Det gör 328 kronor kilot. Och  570 kilokalorier per 100 gram, långt mer än lösgodis…

Fast köpte man tre påsar blev det väsentligt mycket billigare per påse. Men varför ska jag köpa tre när jag behöver en…retar mig på alla ”multipriser”.

24 aug PS: Jag fick hjälp att räkna ut sockerinnehållet, det är  15,8 g sockerarter per 100 Gram. Det ger 10,5 g per 70 gramspåse.  Jag tillhör inte dem som tycker att socker är ett gift, men begriper inte varför man ska tillsätta socker. Nötmixen ska ju vara ett extra nyttigt mellanmål och ananasen i sig är ju söt…

Vigo tuggummi har varit en het fråga under dagen. Det är fler organisationer än oss som ifrågasätter reklamen för tuggummit. I reklamen påstås att man ska bli snygg, pigg eller smart om man tuggar tuggummit. Inte riktigt så enkelt skulle jag vilja säga. Vigo Beauty innehåller betakaroten som ska ”bibehålla hudens elasticitet”, något man enkelt kan få i sig genom att äta morötter. Så samma påstående skulle man kunna säga om en billig påse morötter. Samtidigt råder det knappast någon brist på betakaroten hos svenskarna, så tillskottet kan till och med vara överflödigt om man håller en balanserad kost.

Att EFSA (Europeiska myndigheten för livmedelssäkerhet)har godkänt näringspåståendet om betakarotens påverkan på huden och koffein och ökad koncentrationsförmåga betyder ju inte att produkterna i sig har den effekten. Att därför signalera att man blir snygg är överdrivet. Många konsumenter vill hitta genvägen till att bli smart och snygg men tyvärr måste jag göra er (och mig) besvikna, varken tuggummi, vitamindrycker eller vitamintabletter fixar den biffen. Det är även förvånande att apoteken, som vi har högt förtroende för, tar in produkter med sådana här reklampåståenden i sitt sortiment. Det är illa att Coop också gör det. Se gärna klippet från Nyhetsmorgon. Här är även artiklar från DN, SvD och GP

Idag är det Adam Svensson på KfS som gästbloggat

Tuggumit Vigo är den  dummaste, mest korkade produkten jag någonsin har sett på en butikshylla! Finns i tre olika varianter. En är ”Vigo Beauty”  som ”bibehåller sund och elastisk hud”. Innehåller vitaminer, betakaroten och selen.

Det är betakarotenet i tuggummit  som ska göra susen. Tuggar man fyra stycken i minst 10 minuter vardera får man i sig 50 procent av det rekommenderade dagliga av vitaminen läser jag. Som om vi lider brist på betakaroten i landet. Som om tuggandet skulle göra det minsta för vår hud. Som om vi är korkade nog att gå på geschäftet… Eller är vi det? För 35 kronor för 14 tuggummin i en påse? Gud hjälpe oss i så fall.

Jag  befarar att månglarnas påståendet om betakarotenets påverkan på huden inte är olagligt, utan stämmer överens med EUs nya knäppa regler för näringspåståenden i marknadsföringen av livsmedel och kosttillskott.  Övriga tuggummivarianter är ”Vigo Focus – fär skärpa och ökad mental prestationsförmåga” och ”Vigo Active – för uthållighet och ökad fysisk kapacitet”. Herre min Je!

Hittade eländet i Pressbyrån. I stora annonser i fackpress står också att tuggummit ska säljas på Apotek och Coop!!!  Kan det vara sant??? Ska kolla.

Hjälp till att få få bort oläsbara texter på livsmedelsförpackningar från butikshyllorna! Du kan vara med om utlottning av fem restaurangcheckar om vardera 1000 kronor. Läs mer här!

Videoklippet är från SVTs morgonsoffa i går där jag uppmanar handel och industri att skärpa sig. Även Livsmedelsverket får sig en släng av sleven!

Visst är Saltå Kvarns förpackningar snygga. Men försök själv att läsa texten på gavlarna på Havrekli och Råg. Det går inte om man inte anstränger sig över hövan. Inget fel på storleken på bokstäverna, men kontrasten på den guldiga texten på gavlarna och bakgrunden gör att det hart när är omöjligt.

Nåväl, Saltå är verkligen inte de enda syndarna. Vi och organisationen Sveriges Konsumenter är trötta på svårlästa förpackningar, för att inte tala om alla medlemmar som hör av sig i frågan år efter år.

Därför har vi granskat marknaden, skrivit en rapport med dåliga exempel och startat ett upprop.

Hjälp till att få läsbara förpackningstexter du med! Du kan vara med om utlottning av fem restaurangcheckar om vardera 1000 kronor. Läs mer här!

Nej tack säger Citygross i stora annonser till kött som packas i gas. Håller med. Visst är det roligare att köpa kött som styckats i butik och säljs av hängivna köttmästare.

Men, det är ganska lätt för Citygross att säga totalnej till gasat kött. Citygross är en kedja med enbart stormarknader, väldigt stora stormarknader. De storsatsar på svenskt butikstyckat kött och sätter en heder i det.

Mindre butiker har generellt  med den prispress som finns i dag, oftast inte råd att butiksstycka kött. Det kan man beklaga, men så är det.  Det kräver mycket personal med god utbildning i kötthantering. 

Då kan skivat kött som styckas på annat håll och hålls i skyddande atmosfär vara ett alternativ. Det stora felet som alla livsmedelskedjor gör  är att de använder helt fel gas. En gas med hög syrehalt som gör köttet segt. Detta har jag skrivit spaltmeter om i bloggen och ordar inte mer om det.

Livsmedelskedjor: Byt gas bums, till en bättre gas, så kan faktiskt jag, i motsats till Citygross, säga ja till skivat kött som styckats och packats någon annan stans. Under förutsättning att det har mörats länge innan det läggs i förpackningen. Helt kött köper jag vacuumförpackat, om det inte finns någon manuell köttdisk i butiken.

För övrigt är det intressant att notera hur Citygross bygger sitt varumärke. När tillsatser diskuteras sa man nej till tillsatser och för att köra på ”Äkta vara”. När diskussionens vågor gick höga om att svenska grisuppfödare släppte på sitt förbud mot GMO i foder ( de har återtagit det igen), så gick man ut i stora annonskampanjer och berättade att man bara sålde ”GMO fritt kött” ( en annons som för övrigt prickades av Konsumentverket). Och nu när syrechockat kött diskuteras så går man ut i nästa annonskampanj och berättar om Citygross gasfria kött. Skickligt!

15 maj: Såg just en annons i dag, där Citygross meddelade att de betalar svenska grisbönder 1 krona mer per kilo. Det gör de för att stötta svensk grisproduktion som är i fritt fall. Priset till konsument höjs inte. Heja! Hoppas Coop, ICA och de andra gör detsamma. Själv skulle jag kunna betala mer för bra kött – och hellre äta mindre. Köttkonsumtionen kan faktiskt inte bara öka och öka, då går det åt h-e för vår planet.

I vintras bloggade jag om oskicket att skriva ”inget socker tillsatt” på juicer, som om det skulle vara något speciellt. I Sverige innehåller vad jag har sett inte några juicer med tillsatt socker. Skånemejerier med flera kommenterade att den märkningen är korrekt enligt EU lagstiftning. Må så vara, men i Sverige är det vilseledande. Eller har jag möjligen haft fel?

Så häromdagen scannade jag även av ICA Focus i Göteborgs stora utbud av juicer och tyckte äntligen att jag hittat en juice med socker i ingrediensförteckningen.  ”Pomegranate juice” står det på framsidan. Varumärke Takdaneh. Men nej, det är inte en juice, det är en dryck. ”Granatäpple fruktdryck” står det på den svenska påklistrade etiketten på kortsidan. Innehåll ”Juicekoncentrat med granatäpplen ( 56 %) vatten och socker”. Alltså långt ifrån en juice, som ska innehålla 100 % juice från frukt, såvida den inte är supersur då tillåts det också lite socker.

I  övriga EU länder får kanske det som ska kallas för  ”dryck” i Sverige kallas för ”juice”. Är det svaret på att EU reglementen tillåter ”inget socker tillsatt” i märkningen för att särskilja sockrad juice från osockrad. Eller?

Hur som helst. Hur ska svenska konsumenter kunna tas ur villfarelsen att juice ofta är sötad när de stöter på Skånemejeriers/Pauluns m fl påståenden om ”inget socker tillsatt”  på förpackningarna? Det har jag väldigt svårt att förstå.

Enligt min mening handlar det inte om konsumentupplysning som Skånemejerier hävdar i en kommentar.  Det handlar om att Skånemejerier och Pauluns och också Arla ( fast inte lika framträdande) vill lyfta fram sina juicer som alldeles speciellt hälsosamma ( inget tillsatt socker). Fast de inte är det  i jämförelse med andra juicer.

Till syvende och sist handlar det om  företag vill tillskansa sig en konkurrensfördel, som den de facto inte har.