Precis som jag trodde. Det är inte många som känner till att man kan reklamera en vara i tre år efter inköpet. Går plattan på spishällen sönder, gånggärnet på kylskåpsdörren eller sömmen på dina skor inom tre år efter köpet. Reklamera! Har du behandlat din ägodel varsamt och inte utsatt den för onormalt slitage och den ändå går sönder. Reklamera!

Endast 14 procent av vi som bor i Sverige känner till den rättigheten. Det visar en undersökning av SKOP som vi låtit göra. Vi blandar ihop garanti med reklamation och har garantitiden gått ut anser många att loppet är kört. Men si det är det inte. Garanti är ett frivilligt åtagande av tillverkaren eller butiken. Reklamationsrätten är inskrivet i lag. Kruxet är att eftert sex månader så är det vi själva som ska påvisa att felet har funnits på varan från början, och att det inte är vi själva som varit oaktsamma.Det kan vara knepigt.

Men såvida inte fläkten har dunsat ner på spishällen, att barnen har hängt på kylskåpsdörren eller du gått med skorna i ur och skur, sällan smörjt in dem och ställt dem under elementet så att skinnet torkat ut, så är det fel på varan om den går sönder. Saker ska hålla i minst tre år om de är av någorlunda kvalitet. Reklamera felet - och stå på dig!

Många gånger hänvisar företaget till att garantitiden har gått ut och man kan få ersättning genom sin hemförsäkring. Gå inte på det. Då får du betala självrisk och kan få ålderavdrag när det gäller ersättning. Vid normal användning och försiktighet ska varor hålla, annars är det fabrikationsfel.

Läs hur jag fick rätt när kylskåpsdörren knakade och hur min kollegaUlrika  fick ge sig trots fel på spishäll och att hon hade rätt i sak.

Vi äter ännu mer kött än DNs uppgifter i dagen tidning. 63,5 kilo kött per person och år skriver DN, en ökning med 1,8 kilo kött på ett år. Men det är värre än så. Kycklingköttet är inte med i statistiken. Konsumtionen av kyckling har fördubblats på tio år. I dag äter vi 18,2 kilo kyckling , en ökning med 4,6 procent på ett år. Totalt äter vi alltså 81,7 kilo kött i genomsnitt per person och år, inräknat spädbarn, åldringar och vegetarianer, så egentligen mycket mer än så i genomsnitt per ”normalkonsument”- eller hur man nu ska uttrycka det.

Men det är heller inte riktigt hela sanningen. Kött krymper vid tillagning, fett skärs bort ( kanske) och vi äter inte ben. Om det till nöds skulle vara ben på styckningsdetaljerna, det är det knappast någonsin numera. Så mindre än 81 kilo hamnar till slut i våra magar

Oavsett, vi äter massor mer kött än vi gjorde för tjugo år sedan. Och det tror inte jag är bra, vare sig för hälsan eller planeten.

Nu ska det snart vara slut på min litania om mobiltelefoner, Apple och Phone House i synnerhet. Men kan inte låta bli att delge detta:

I går kväll slinker jag in i en Telenorbutik som jag råkar passera för att kolla utbudet av telefoner. Jag ska ju köpa en ny, och inte en iPhone! Tycker Samsung Galaxy II verkar bra men den är ju så himla stor… Så jag kollar runt lite.

Telenor verkar i alla fall ha en försäkrings som är vettig. 59 kronor per månad, d v s 700 kr,  och tappar man en iPhone i toaletten tar fuktskador 1 vecka på verkstaden att kolla upp. Går  den inte att reparera så får man en helt ny telefon i den vanliga förpackningen. Allt enligt försäljaren. Schysst tänker jag… Men så kommer det in en kvinna i 45 års åldern…

Hon har köpt en iPhone för tre dagar sedan. När hon ska använda telefonen visar det sig att den är sönder. Jaha, säger butikssäljaren, det där får vi titta på. Nu? säger kvinnan. Nej, den måste skickas in till reparationsverkstaden. Jaha säger kvinnan, och hur lång tid tar de på sig? Fyra veckor säger säljaren. Du menar alltså att jag som har köpt en helt ny iPhone som är obrukbar ska vänta fyra veckor på att någon tittar på den och under tiden ska jag inte ha någon telefon. Ja, sådana är rutinerna säger Telenorförsäljaren.

Är ni inte kloka? säger kvinnan. Vore det inte på sin plats att i stället be tusen gånger om ursäkt för att ni har sålt en telefon som är sönder och genast ge mig en ny? Nej det går inte säger säljaren.

Där lämnade jag butiken för jag tänkte att står jag kvar kommer jag få ett vansinnesutbrott och det verkade också kvinnan få. Räcker med ett tänkte jag och drog.

PS: Se kommentar från Telenor nedan

Eftersom jag har haft otur med tidigare mobiltelefoner så har jag alltså köpt en försäkring privat. Tycker inte att föreningen ska stå för kostnader för en ny mobiltelefon om jag klantar mig, tappar eller får en telefon fuktskadad.
Försäkringen kostade 1495 kronor. Svindyr, men så fick det bli. Jag tackade min skapare för försäkringen när mobilen föll i toaletten.
Väl hemkommen från min långa resa i måndags gick jag glad och nöjd till Phone House för att äntligen hämta en ny telefon. Min egen telefon gick ju inte att laga, det visste jag ju från början.

Men jag fick ingen ny telefon.

Jag fick en ”ersättningstelefon”, allt enligt Phone House – och Apples antar jag- finstilta försäkringsvillkor. Det kan vara en ny iPhone 4 , men det kan också vara en gammal som har reparerats till fullgott skick, sa säljaren. Självrisk 500 kronor. Totalt har jag alltså betalat 2000 kronor för en försäkring för att få en, troligen gammal, telefon.
OK. Om jag inte hade haft Phone House försäkring, vad hade jag då fått betala? Då hade jag haft möjlighet att få samma telefon för 1995 kronor (!). Kan jag få en ”ersättnings” iPhone 4S med bättre kamera i stället för den här mobilen (alltid något tänkte jag…)? Nej, det går absolut inte. Det godkänner inte Telia. Säljaren föreslog att jag skulle ta ersättningsmobilen, sälja den på Blocket för 2000 kronor, och köpa en ny för 2 800 kronor genom att förlänga abonnemanget.

Någonstans där tappade jag bort mig i resonemanget och begav mig till Telia.

På vägen bestämde jag mig att för att jag inte vill ha med varken Apple eller Phone House att göra. Aldrig mer. Jag kommer att ta ”ersättningstelefonen” och sälja den på Blocket. Så köper jag en ny Samsung direkt av Telia för en hundralapp mer i månaden än vad det fasta abonnemanget kostar. Visserligen tvingas jag teckna ett 24-månaders abonnemang och det hatar jag, men jag får bita i det sura äpplet.

Samsung har bättre kamera och video och en radio som man inte behöver ladda ner från nätet utan som går utan störningar både morgon och kväll. Dessutom två års garanti till skillnad från iPhone som bara har ett års garanti, trots att den går sönder lättare enligt uppgift från flera försäljare jag har talat med. Så är det med det.

PS: Se kommentar från Phone House nedan

Tycker hjärtligt illa om Apple och Phone House

Två dagar innan en fem veckors lång semesterresa kombinerad med jobb, tappar jag min Iphone i toaletten. Det är inte första gången, men förhoppningsvis den sista. Hoppades att den hade klarat den halva sekunden i vattnet, men mobilen sprakade till och tvärdog. Kortslutning. Goda råd var dyra. Tack och lov för min privata telefonförsäkring tänkte jag. Dyr, men nu kommer den väl till pass.

Men si så enkelt var det inte. Hade mobilen varit en Samsung eller annat märke hade jag fått en ny telefon på direkten av Phone House, där vi har avtal. Men nu var det en Apple. Då ska telefonen in på besiktning i 14 dagar för att kolla att den verkligen är stendöd och inte går att reparera. Dessutom kräver de att simkortet följer med till reparatören.

14 dagar! Jag ska ju resa bort i fem veckor! Jag vädjade på mina bara knän i butiken om en ny telefon, eftersom jag var bombsäker att den inte skulle gå att laga. Icke. Jag ringde till Phone House och klagade min nöd, högljutt, och frågade om de inte kunde göra ett undantag eftersom jag skulle ut på resa och verkligen behövde en telefon med alla lagrade uppgifter. Nix. Jag föreslog att jag kunde köpa en ny telefon, och om det mot alla förmodan gick att reparera min gamla fick jag stå mitt kast, om inte kunde de ju få min utbytestelefon tillbaka. Nix, det gick inte det heller. Mitt simkort då’? Nix det gick inte, det ska följa med telefonen. Om hur lång tid kan jag få en ny telefon och simkortet? Om ungefär fjorton dagar. Men då är ju jag på andra sidan jordklotet svarade jag. Nix. Det går inte att göra något, vi har våra rutiner svarar Phone House. Vems rutiner är detta frågade jag. Apples fick jag till svar. Kunde jag få telefonnumret till Apple och tala med dem och be dem göra ett undantag? Nix det gick inte. De hade inte telefonnumret. Men hallå…

Ingen skugga ska falla på den hygglige kille i Phone House butik som fixade ett annat simkort till mig som jag kunde använda i en mobil av gammal modell som fanns på jobbet. Men där fanns ju en bråkdel av de uppgifter jag hade behövt.
Uppenbarligen är det Apple som har dessa hårdnackade regler inskrivna i kontraktet mellan Apple och vidareförsäljarna. De verkar sitta helt i knät på Apple och tvingas till rutiner utan en enda möjlighet till avsteg.

Apple står numera som nummer 1 på listan på företag jag tycker riktigt illa om. Är man stor måste man vara snäll. Det är inte Apple. Phone House kommer god två på listan. De säljer en fullständigt värdelös försäkring för 1500 kronor. Ska förklara i morgon. Fortsättning följer.

PS 27/1: Läser just om  att det går bra för Samsung, men att Apple gör mycket större vinst. Kan i och för sig beror på ineffektivetet hos Samsung, men också på att Apple snor massa pengar av oss på grund av osjyssta villkor- inte sant…?http://www.mentoronline.se/iuware.aspx?pageid=132580&ssoid=149877.

PSS: Hur stavas osjyssta??? Hjälp!

Gästbloggare, Adam Svensson

Eftersom Konsumentföreningen Stockholm är en väldigt gammal förening springer vi i ibland på intressant information från förr. På kontoret hittade jag en gammal prisbok från 1962 som tillhörde en Konsumbutik. För att ta reda på hur prisutvecklingen på mat har varit under de senaste 50 åren gick jag till ett Coop Extra för att kolla upp priset på samma eller likvärdiga produkter. Många varumärken finns inte längre kvar men eftersom produkterna är någorlunda homogena tror jag inte att märkets värde har en avgörande betydelse. Dock finns det en mängd andra faktorer som spelar en stor roll på hur priserna ser ut.

En intressant upptäckt var hur mycket större alla förpackningar är idag. O’boy och kaffe köper vi idag nästan i bulk medan det var lyxprodukter i små förpackningar för ett halvt sekel sedan. Mindre förpackningar ger ökade kostnader i hantering och förpackningsmaterial.

Den viktigaste aspekten, som vi ofta förbiser i hur det var förr, är inflationen. Det kanske är svårt att tro men sedan 1962 har vi haft en inflation på 952,75 %. Vad vi kan tro är att varor har blivit dyrare medan det egentligen är värdet på valutan som har minskat. Här kan man enkelt räkna om värdet.

Inom jordbruket och tillverkning har det skett en otrolig utveckling när vi ser till effektiviseringen. Mer spannmål per hektar kan skördas och färre arbetstimmar behövs i både jordbruk och tillverkningen med alla maskiners hjälp. Storskalig produktion med minimerad arbetsinsats ger lägre kostnader.

När vi gick med i EU förändrades mycket i handeln. Att analysera exakt vilken betydelse det har för priset skulle kräva mer utrymme än vad jag har plats med här.

Momsen har sedan 1962 pendlat både upp och ner, från 6,4 % till dagens 12 % för livmedel.

Bostadskostnaderna har generellt höjts vilket har gett ändrade förutsättningar för hur mycket vi kan eller är villiga att spendera på mat. Men samtidigt har den disponibla inkomsten ökat vilket gör att vi i dagens läge har mer pengar i hushållet att spendera på annat än de fasta utgifterna.

Det finns givetvis andra faktorer som inte nämns här. T.ex. kan vi inte, av givna skäl, göra någon jämförelse av matens kvalitet nu mot då.

Adam Svensson, Konsumentföreningen Stockholm

- Hur reklamerar jag medicin som inte fungerar, frågade en klok person häromdagen vid ett möte med Konsumentverkets insynsråds. Alla blev svaret skyldigt. Tänker på det när jag läser om hostmedicin som inte funkar. Åtminstone inte bättre än vanligt vatten. Vi köper hostmediciner för 400 miljoner kronor om året. 

Det är ungefär som om man skulle sälja en TV apparat som inte visar bild eller en diskmaskin som inte diskar rent. Då reklamerar vi ju på direkten och för ett jäkla liv. Men med receptfria hostmediciner,  fettreducerande tabletter och allsköns andra mediciner inklusive naturläkemedel och kosttillskott som inte håller vad de lovar, där fogar vi oss beskedligt trots att hundralapparna flyger ur plånboken.

Tydligen har inte hostmedicinernas effekt prövats på många år. Läkemedelsverket godkänner ju all försäljning av läkemedel, och medicin som inte har effekt ska inte säljas. Hur kan de godkänna något sådant här? Det liknar bondfångeri- eller slarv rätt och slätt. Eller så finns det något annat bakom notisen.

Jag ringer Läkemedelsverket men får inte tag i någon som kan svara. Ringer  Kronans Droghandel som berättar att  Läkemedelsverket har ansvar för att återkalla mediciner om de inte har den effekt som åberopas. Om en vara är behäftad med fel får man vanligvis en ny. Frågan är om utebliven effekt kan betraktas som fel…

Jag tror att det är dags att vi konsumenter morskar upp,  ställer krav och för liv. De produkter som säljs på Apoteken och alla andra försäljningsställen som Coop, Statoil med flera ska ha den effekt som sägs på förpackningar och i reklamen. Inte sant? Har de det?  Inte vet jag.

Frågan om reklamationsrätt vid utebliven effekt får bli en uppgift på det nya året. En inte alldeles enkel fråga som kräver en del grävande.

Här hittar jag en rapport från Vetenskapsradion i dag och en intervju.

Enligt nuvarande lagstiftningen ska all information på en livsmedelsförpackning vara på svenska. Godkänt är också om stavningen av ett ord ”obetydligt skiljer sig från svenska”.
I dag är det allt vanligare med engelska ord i vårt språkbruk. Kan vi i regel så mycket engelska idag att viss information på till exempel livsmedelsförpackningar kan godtas om den ges på engelska? Är lagstiftningen föråldrad? Vad tycker du?

Titta på videoexemplet och tyck till!

Take Our Poll

Vi fick ju verkligen in en hit med vår anmälan till Konsumentverket av vilseledande reklam för antirynkkrämer. L’Oréal dömdes att vid vite om en miljon kronor sluta med sin vilseledande reklam på flera punkter. Och domen gäller ju inte bara L’Oréal utan reglerna gäller förstås även alla andra företag i branschen. Har de skärpt sig? Nja…Fortsättning följer i den frågan.

Brittiska ASA är också på krigsstigen. Nej, man får till exempel inte sätta på lösögonfransar på modellerna i annonser för maskara. Det ger ett intryck av maskaran har bättre effekt än den i själva verket har. Det är vilseledande säger ASA. Reglerna har förtydligats efter en dom mot en annons för Lancôme med Julia Roberts som modell. Varumärket Lancôme ägs av L’Oréal, som för övrigt äger vart och vartannat varumärke för skönhetsprodukter.

När kosmetikaföretagen ska marknadsföra sina produkter gäller bland annat följande i Storbrittannien:

• Kosmetikaföretagen får inte använda ”före och efter”-bilder där  ”efter-bilden” är manipulerad/fotoshoppad för att ge ett bättre intryck 
• Modellerna får inte fixas till med löshår eller annat som ger tjusigare intryck än vad som kan uppnås med naturligt hår i annonser för hårvårdsprodukter
• Lösnaglar etc får inte användas i annonser för nagelprodukter som ska ökar styrkan, längden eller förbättra formen på naglarna
• Retuschering av linjer och rynkor till exempel runt ögonen i annonser för ögonkräm blir förbjudet
• Manipulering av bilder för maskara som ger intryck av att ögonfransarna blir längre eller tjockare är inte heller tillåtet
• Inte heller är det tillåtet att  lägga på skimmer eller blänk i hår i annonser för hårprodukter som sägs ge ett skinande vackert hår   

Revolution för reklammakare och marknadsförare av kosmetik alltså! Himla spännande. För varför ska just kosmetikaföretag få strunta i allt vad marknadsföringregler heter, år efter år…Domslutet har förorsakat stor debatt i Storbrittannien. Vi vill ju bli lurade! säger många, och tycker reglerna är fåniga. Vad tycker du?

Vi tänker i vart fall ta ett nytt tag i frågan om reklam för kosmetika. Det finns mer att göra på området även i Sverige. Är du förresten intresserad av ett seminarium om kosmetika och dess effekter?  Titta här!