Nu ska vi tvaga och smörja oss med ”naturliga” och ”rena” produkter. ”Utan parabener”, ”utan petrokemiska produkter” och ”utan parfymämnen”. Och vi vill ju så gärna att det ska vara bättre än allt det där andra som vi kladdar på oss. Men är den så kallade naturliga kosmetikan bättre än den ”vanliga”? Vi har granskat naturkosmetiken i allmänhet och dess marknadsföring i synnerhet. Idag presenterade vi resultatet i rapporten ”Naturligt – Värderingar eller vetande?”, vid ett fullsatt seminarium.

Någon liknande studie har oss veteligen inte gjorts tidigare. Och det är verkligen på tiden, för detta är en snårig business. Det kan min urduktiga kollega Ulrika Lamberth, som skrivit rapporten intyga. Hon har verkligen slitit sin lockiga kalufs för att reda ut begreppen.

Det finns en uppsjö av olika märkningar, alla med olika certifieringsorgan. Som alla har olika kriterier. Det är omöjligt för en normalbegåvad konsument att begripa skillnaden. Det hela blir inte enklare av att naturkosmetikbranschen och förespråkare från ”vanliga” kosmetikbranschen är oense om naturkosmetikens miljö- och hälsoeffekter. Naturkosmetikbranschen hävdar till exempel att vegetabiliska oljor är bättre än mineraloljor, medan ”vanliga” branschen menar att det inte finns några vetenskapliga bevis för det. Vem har rätt?

Vi har också reagerat på är att så gott som alla naturkosmetiska produkter marknadsförs med vad de inte innehåller – att det är fria från artificiella parfymer, silikoner, paraffin- och mineraloljor, parabener och annat.  Vi ställer oss tveksamma till så sådan här ”innehåller inte-marknadsföring”. Majoriteten av vår Medlemspanel håller med, 67 procent av de 1 130 som svarade på vår enkät om naturkosmetik tycker att ”innehåller inte-marknadsföringen” får dem att fundera över vad som finns i andra produkter, som inte har samma information. Å andra sidan uppger 37 procent att det är bra information som hjälper dem i valet av kosmetisk produkt.

Vi vill i alla fall att Läkemedelsverket och Konsumentverket sätter ner foten och talar om vad som gäller på det här området. Därför överlämnar vi idag några exempel att begrunda till dem. Även Reklamombudsmannen ska få ta sig en titt på detta.

TV 4 Nyheterna intervjuade Ulrika, så förhoppningsvis blir det ett inslag i kvällens sändning.

Kosmetikajätten L’Oréal som i princip äger vartenda stort varumärke i branschen, vägrar att rätta sig efter Konsumentombudsmannens uttalande och ska fortsätta att ha stora förpackningar till små krämburkar.Deras ytterförpackning med skönhetskrämen Lancôme Aqua Fusion är dubbelt så stor som burken i sig. Vilseledande tycker KO. Det struntar vi i säger L’Oréal, vars argument är att konsumenterna  känner till hur stor burken är och därmed lurar man ingen.

L’Oréal har efterföljare.

Det skulle kunna rymmas två niveakrämer i förpackningen på bilden, men det finns bara en. Men Nivea lurar inte uppmärksamma kunder. För på ena kortsidan av förpackningen visas en bild på burken i rätt storlek.

Men hur kan företag som L’Oréal och Beiersdorf, som gör Nivea, agera så idiotiskt och djupt miljöovänligt att de använder större förpackningar än vad som krävs?  För att transportera produkterna blir det dubbelt så många lastbilar, dubbelt så många kilometrar, dubbelt så mycket fossilt bränsle och däremed dubbelt så mycket växthusgaser och andra utsläpp.  För förpackningarna tar ju dubbelt så stort utrymme än nödvändigt.

Men visst är väl krämen på bilden samma som Chanel haussar i fredags  i en artikel om antirynkkrämer i Svenska Dagbladets helgbilaga? Nämligen ”Chanel Precision Ultra Correction line repair”. Den här heter i och för sig ”anti-wrinkel restructuring cream”, men det betyder väl samma sak?

I så fall har krämen inte ett dugg bättre effekt på rynkorna  än vanlig billig ansiktskräm. Det har Marie Lodén och Karin Halvarsson et al bevisat i en vetenskaplig artikel publicerad i Skin Research and Technology 2007:13.

Jag hittade burken i badrumsskåpet i morse, inhandlad för några år sedan (pris nästan 1000 kronor) när föreningen började sitt arbete mot vilseledande reklam för hudvårdsprodukter, främst antirynkkrämer. Redan 2006 anmälde vi ett sjuttiotal annonser till Läkemedelsverket. Inte mycket hände där.

Ett år senare, i juli 2007, gick vi vidare och anmälde sex av annonserna till Konsumentombudsmannen. KO gav oss uppmuntrande besked, frågan var viktig, reklam för kosmetika borde granskas hårdare och verket skulle ge frågan hög prioritet.

Det är snart två år sedan. Inget  har hänt – än.

Och företag fortsätter- i dag som då- att marknadsföra prdoukterna med nonsensord eller vetenskapliga termer som är totalt obegripliga för oss konsumenter.

Våra krav på kosmetikabranschen är tydliga och lika aktuella i dag som för tre år sedan. Vi ger oss inte.

Hyllorna för hudvård och kosmetik i varuhus och stormarknader börjar skifta färg. Allt fler produkter marknadsförs med epiteten naturell, eko, bio, organic. Burkar och flaskor lockar med ingredienser som jungfruolivolja, grönt te eller björkextrakt. Vad gömmer sig i burkarna? Hur mycket örter handlar det om och gör de någon verkan? Konsumenter är ganska skeptiska visar KfS senaste medlemspanel.

Undersökningen är gjord i samarbete med Svensk Egenvård.

Ska det vara tillåtet att som Åhléns lansera en hudvårdsserie ”OLIV naturell med ekologisk jungfruolivolja” om själva olivoljan inte utgör mer än mellan 0,5 och 5 procent av ingredienserna i produkterna?

Det borde åtminstone vara samma regler för kosmetika som livsmedel. Framhäver man en speciell ingrediens på förpackningen ska det stå i innehållsförteckningen hur mycket av ingrediensen produkten innehåller. Då har vi konsumenter chans att välja mellan olika märken och väga pris mot upplevd kvalitet.

Senare i år kommer föreningen att granska marknaden för så kallad naturkosmetik, se hur den marknadsförs, vad den innehåller och försöka skilja agnarna från vetet. Och förhoppningsvis få svar på om exempelvis olivolja eller ginko biloba verkligen är bättre för huden. För inte vet jag…

Uppdatering: Nu kan du läsa vår rapport om naturkosmetik här