Bild ifrån Karin Ahlborgs krönika i Aftonbladet

Karin Ahlborg skriver i gårdagens Aftonbladet bland annat att skivad smörgåsskinka håller i ungefär fem dagar efter bäst före datum.

I Sverige är den högsta tillåtna temperaturen i butikernas charkdiskar + 8 grader. Det är supersunkigt! I övriga EU är det 4 – 6 grader som gäller. Charkprodukter håller nästan dubbelt så länge om man sänker temperaturen från 8 till 4 grader. Det borde alla handlare göra. Vi har skrivit till livsmedelskedjorna och branschorganisationen Svensk Dagligvaruhandel och ställt krav om sänkt temperatur i kyldiskarna. Då kan nitrathalten minska, och vi får fräschare varor som håller längre.

Har något hänt? Ja, Kött -och charkföretagen,  köttbranschens egen organisation håller med. Många handlare håller med och vi ser allt fler dörrar och luckor på kyldiskarna som bevarar kylan. Men många håller emot att investera i nya diskar, luckor och dörrar. Det kostar pengar. Så resonerar sunkbutiker tycker jag.

Kräv sänkt kyla och därmed fräschare varor av din handlare! Och sänkt temperaturen själv till fem grader hemma i ditt kylskåp.

I oktober äger Chark-SM rum i Göteborg. Då samlas alla i branschen. Då ska jag medverka, och sätta någon från handeln i ”heta stolen” och pressa dem på varför de inte lägger en plan att alla butiker ska ha +5  grader i alla kyldiskar inom, låt säga, tre år.

Det skulle inte bara minska matavfallet. Det skulle ge oss fräschare varor. Och energiåtgången skulle inte öka, det är jag nästan övertygad om. Nya kylar med dörrar = energieffektivare

Idag drar vi igång vår serie om fyra ”Dilemman”.  Ett varje dag. Vi vill veta vad du tycker!

Samtidigt kommer vi att presentera snabba återkopplingar på bloggen, direkt ifrån Kungsträdgården där vi befinner oss  resten av veckan.

I Kungsträdgården händer det mycket. Där äger Smaka på Stockholm rum, och där befinner vi på KfS oss, tillsammans med Coop.  I Änglamarkspaviljongen.

Vi kommer alltså att presentera fyra konsumentfrågor under fyra dagar. Idag handlar det om konserveringsmedel i sylt… Titta på videon och gör din röst hörd! Och välkommen till Kungsträdgården 2 – 6 juni!

Uppdatering. Nu kan du se uppföljningen på dilemmat här. Och nästa dilemma hittar du här.

Notera: Det finns en omröstning i denna post, för att delta besök sidan.

Visst går väl kylskåp, tvättmaskiner och TV-apparater sönder snabbare nu än förr? Det är i alla fall min bestämda uppfattning. Jag skrev i ett tidigare inlägg om bra kvalité på min gamla tvättmaskin.

För ett år och nio månader sedan köpte vi ny kyl och frys, självavfrostande och med digitala temperaturmätare. Väldigt tjusiga.

För två månader sedan började det knaka i dörren till kylen. Knak, brak sa den när vi öppnade och stängde den. Ringde Electrolux, ut kom en serviceman. Det nedre gångjärnet har gått sönder, ni har nog lassat på för tunga varor i facken i dörren sa han. Aldrig i livet sa jag. Kylen härbärgerar mat för två personer nuförtiden, förr var vi fem vuxna och dörren till förra kylskåpet höll tills vi körde det till skroten.

Räknas som slitage sa servicemannen, ny dörr kostar 4000 kronor. Men ta det på hemförsäkringen så blir det bara självrisk på 1500 spänn sa han hjälpsamt.

Jag blev vansinnig. Ja faktiskt. Mitt försäkringsbolag ska väl över huvud taget inte bekosta en dörr som går sönder efter ett år och sju månader.  Oavsett om så självrisken hade varit noll spänn så är det oacceptabelt. Eller hur? Tacka för att försäkringspremierna bara blir dyrare och dyrare när försäkringsbolagen står skador som beror på usel kvalitet.

Arg som ett bi hamrade jag iväg ett mejl till Electrolux, berättade vad som hänt och bad företagets kvalitetschef ringa mig. OMGÅENDE! Undertecknade med  Louise Ungerth, chef för konsumentfrågor, Konsumentföreningen Stockholm. Yepp, så låg var jag, utnyttjade min titel.

Och kvalitetschefen ringde snabbt. Trevligt samtal. Inte skulle jag behöva betala för en ny dörr, det var ett misstag för givetvis skulle en dörr hålla längre än så. Och givetvis ska man kunna lassa in så många varor som får plats i hela dörren utan att den går sönder. Electrolux testar tungt lastade dörrar med tiotusentals öppningar och stängningar innan nya modeller går till försäljning sa han. Ny dörr utan några som helst kostnader skulle levereras. Tack för det sa jag och undrade i mitt stilla sinne att om jag hade hetat Abdullah och bott i Rinkeby, hade jag blivit bemött på samma sätt?

Hur som helst. Jag passade på att häva ur mig min frustration till kvalitetschefen över alla varor som går sönder så mycket snabbare nu än förr. Han kollade upp och återkom med att de inte har fler reklamationer och reparationer i dag än för tio år sedan, snarare färre.

OK, men jämför med för tjugo år sedan, bad jag. Då höll vit- och brunvaror (TV-apparater, stereoanläggningar på fackspråk) längre än de 6 -8-10 år som är fallet i dag hävdade jag. Men de hade inte jämförelse så långt tillbaka.

Varorna höll längre förr. Det är min absoluta uppfattning.  Jag tror att det byggs in fel i produkter i dag, de ska gå sönder om typ åtta år. Då får företagen sälja nya modeller ( förvisso oftast med bättre funktioner och betydligt mer energisnåla), hjulen snurrar och ekonmin hålls i gång. Rätt eller fel? Vad tycker du?

Så himla glad jag blir över alla duktiga forskare i detta land. Jag frågade Marie Olsson som är adjungerad professor vid SLUs institution för hortikultur om hur näringsämnena i frukt och grönsaker klarar lagring mot bakgrund av Lifebutikernas annonser som jag inte gillar. Men också eftersom en kommentator till mitt inlägg hävdade att äpplen kan ha lagrats i tre fyra år innan de säljs. Jag ville veta mer.

Nu har jag fått svar från Marie. Stort tack för det! I korthet visar studier att en god hållbarhet vid lagring, t ex modern lagring av äpplen i kyla med mindre syre och mer koldioxid i lagringsatmosfären bevarar näringsämnena bättre.

Marie sammanfattar med att säga att om man förvarar produkterna på ett bra sätt så tror hon inte att det finns någon alarmerande risk att vi inte får i oss de näringsämnen som vi behöver. Det är snarare mängden av intag av frukt & grönt som bör öka, inkl de frysta produkterna. 

Vi äter faktiskt ganska mycket mer frukt och grönt i dag än bara för 10 år sedan. En studie pekar på att vi i genomsnitt nu nästan kommer upp i de 500 gram per dag som Livsmedelsverket förordar. 

Så här skriver Marie Olsson

Hej Louise!

Nu har jag tittat lite på vad jag har kunnat hitta idag för undersökningar om näringsinnehåll och andra nyttigheter i frukt & grönt efter lagring för att på ett bättre sätt kunna ge dig mer fakta.

Man kan säga att hur väl de olika ämnena bevaras efter skörd beror på vilket ämne  och vilken produkt som man undersöker.

T.ex. för vitamin C kan man generellt säga att det finns en allmän trend, om man generaliserar över alla produkter, att de färska produkterna innehåller mest, och att det förekommer minskning i innehåll av vitamin C (ref.1). MEN det gäller inte för alla produkter, och minskningen är olika stor beroende på vilken typ av produkt det är, och även mellan sorter, tex hos äpplen, förkommer stor variation och bäst bevarande av halten av vitamin C i de sorter som håller bäst i lagring (ref.2). Moderna lagringsförhållanden; kyla och för vissa produkter (äpplen) mindre syre och mer koldioxid i lagringsatmosfären, medför också att näringsämnen bevaras bättre. En god hållbarhet under lagringen sammanfaller ofta med bra bevarande av näringsämnen. Det är ofta när en allmän nedbrytning av produkten sker, som även vissa näringsämnen bryts ner snabbare. Även lagring i ljus eller mörker kan påverka; i ljus blev det ingen minskning, eller tom ökande halter av vitamin C under lagring av spenat (ref. 3)

För folat (vitamin B9), så har man funnit i en studie att halterna minskade i färdigförpackad spenat under lagring (ref.4) eller var beroende på sort, om halter minskade eller var oförändrade(ref.3), medan i en annan studie rörande jordgubbar, så fann man ingen nämnvärd minskning av halter efter lagring (ref.5).

Vissa karotenoider som finns i frukt & grönt kan vi omvandla till vitamin A, och de är alltså förstadier till detta näringsämne. Under lagring av spenat kan halterna av dessa vara oförändrade, minska eller tom öka, beroende på under vilka förhållanden produkterna lagras, och lagringslängd (ref.3 + ref. 6). Vid lagring av hela jordgubbar var halter av karotenoider oförändrade, medan i de skivade minskade halterna (ref.8)

Beträffande ämnen som per definition inte är näringsämnen, men som ändå anses ha en positiv effekt på vår hälsa, exempelvis antocyaner, som ger röd till blå färg i frukter och bär, så finns det tex en undersökning som fann att halten av antocyaner minskade under lagring av äpple i 120 dagar om de lagrades i ett vanligt kylrum, men att halterna var oförändrade om  de istället lagrades i kyla och kontrollerad atmosfär (dvs mindre syre och mer koldioxid) (ref. 9). I jordgubbar var halter av olika undersökta antioxidanter; askorbinsyra, ellagsyra och klorogensyra, oförändrade eller ökade efter lagring (ref. 7).

Ja, det är alltså inte så att det finns en allmän sanning som gäller för alla produkter, utan det är helt enkelt olika! Man kanske skall säga att det är önskvärt att äta produkterna så färska som möjligt, men om man förvarar produkterna på ett bra sätt så tror jag ändå inte att det finns någon alarmerande risk att vi inte får i oss de näringsämnen som vi behöver. Då är snarare mängden av intag av frukt & grönt (i en blandad mix av produkter) som man önskar skulle öka. Så finns ju också de frysta produkterna.

Hör gärna av dig om du är intresserad av någon speciell referens, eller något annat!

Hälsningar, Marie

Referenser:

1. Lee & Kader, Postharvest Biol. Techn., 20, 207-220, 2000.
2. Davey & Keulemans, J Agr Food Chem, 52, 8031-8038
3. Lester et al., J. Agric. Food Chem. 2010, 58, 2980–2987
4. Pandrangi,& LaBorde, J. Food Sci. 2004, 69, 702–707
5. Strålsjö et al., J. Agric. Food Chem., 2003, 51 (1), pp 128–133
6. Bergquist, et al., J. Agric. Food Chem. 2007, 55, 8444–8451.
7. Olsson et al, J. Agric. Food Chem. 2004, 52, 2490-2498
8. Gil et al., J. Agric. Food Chem. 2006, 54, 4284-4296
9. Leja et al., Food Chemistry, 80, 303-307, 2003.

Jag kan inte sluta reta mig på Lifebutikernas annonser. Och jag kan inte sluta förundras över Anders kommentarer på mitt första inlägg om annonserna. Han påstår att det finns stor chans att de äpplen jag köper i affären kan vara  3 – 4 år gamla. Så jag ringer och tar reda på fakta. Först ett samtal med Agne Andersson på Everfresh, frukt- och grönt-grossist.

Just nu får de in de första äpplena för säsongen, de skördas just nu i Argentina, berättar han. De kommer med båt.

Svenska äpplen börjar skördas i slutet av juli och skörden håller på till oktober/november. Därefter säljs de tills de tar slut. Kan hända att de varar som längst in i februari -  mars.

Europeiska skördesäsongen börjar i slutet av juli och varar in på hösten. Äpplena säljs också så länge de går att få tag i, som längst till maj nästa år. Då kan de ha lagrats sju-åtta månader. Men äpplen kan lagras upp till ett år om det skulle behövas.

Att livsmedelskedjorna skulle sälja äpplen som är tre-fyra år gamla håller Lars Olof Börjesson på Äppelriket i Kivik för uteslutet. Han säger att det inte går teoretiskt. Äpplen långtidlagras i dag i + 2 graders kyla och med reducerad syrehalt i luften. Det gör att äpplena ”ligger och sover”. Trots detta skrumpnar de efterhand eftersom äpplena ”andas”.

Själv undrar jag om det är lönsamt att lagra äpplen länge. Det kostar ju en massa pengar.

Jag ringer också Marie Olsson, forskare på SLU i Alnarp. Hon är duktig på näring och lagring. Hon ska återkomma om hon hittar något om äpplenas näringsförluster vid lagring.

Det är inte bara jag som har uppmärksammat de tvivelaktiga annonserna, du kan läsa mer på bloggarna Matälskaren , Hungry & Angry och Lotta Brink

Lyssnar på P1s reportageserie ”Matens pris” om vedervärdiga miljö-och hälsokonsekvenser när soja besprutas med skadliga bekämpningsmedel i Brasilien. Soja som sedemera blir foder tillvåra svenska kött- och mjölkdjur. 

Under förutsättning att radiointervjun i dag med Lantmännens chef för hållbarhetsfrågor inte blev klippt på ett för honom väldigt ofördelaktigt sätt, så är det en del jag inte begriper.

Sojaodlingen i Brasilien och svenska lantbruks inköp av mängder av en miljö- och hälsomässigt förkastlig fodersoja har ju diskuterats i många, många år. Lantmännenchefen lät förvånad över frågan. Försök har gjorts, och om jag inte minns fel ganska lyckosamma sådana, med att i stället ha raps som ersättning till soja. Och bekämpningsmedlen Paraqvat och Metamidofos känner till och med jag till som inte dagligdags arbetar med frågan. Jag trodde faktiskt att de förbjöds över hela världen för något år sedan. Ett utslag av min alltför stora godtrogenhet.

Det är hög tid att säkra ett okej sojafoder till bland andra våra svenska kött- och mjölkkogårdar. Vi betalar ofta bra mycket mer för det svenska produkterna, ”för de svenska mervärdena”. Låt oss då vara säkra på att inte djuren är uppfödda på en helt oacceptabelt producerad soja. Låt ett bra foder ingå i ”mervärdena”.

Det kan vara dags för handeln att sätta tryck i frågan- eller hur Coop och övriga livsmedelskedjor?

Undra hur mycket mer köttet och mjölk en skulle kosta per kilo om svenska lantbrukare sa nej till foderråvaror sprutade med Paraqvat eller andra medel förbjudna i EU? Går lantbrukare över till bättre foder som är dyrare, så ska de ha betalt för det också.

Vi äter massor av kött i dag och kött är förhållandevis billigt jämfört med för 15-20 år sedan. Några kronor mer per kilo kött borde vi klara av i utbyte mot ett acceptabelt foder. Eller hur?

Foder till ekologiska djur besprutas inte. Men ekologiskt kött utgör fortfarande en försvinnande liten del av den svenska marknaden och dras också med andra regler som fördyrar produktionen. Det mesta kött som säljs är från så kallade ”konventionella” gårdar.

Aftonbladet har blindtestat kolsyrat vatten! Coop X-tra (5,25/l) vann före trendmärken som San Pellegrino (20 kr/l) och och Evian (18.50/l). Skoj! De kom på sist och näst sist i en test av sju varumärken. Trendiga varumärken förför, men står sig ofta slätt i blindtester.

På andra plats i testet kom helt vanligt kranvatten som körts genom en kolsyremaskin.

Just det. Kvalitén på vårt kranvatten är ypperligt, så varför köpa flaskvatten? Det finns större miljöbovar än vatten på flaska. Men trots det – ca 15 000 lastbilar kör omkring med vattnet på våra vägar varje år.

Är vatten på flaska en onödig lyx? Det får var och en avgöra men frågan bör ställas tycker vi!

Annika Creutzer slår ett slag för kolsyremaskinen i sin krönika. Vi har just köpt en sådan. Jag borde använda den oftare nu när den står där, men den kommer bra till pass när vi får gäster. En droppe hemmagjord flädersaft i flaskan gör susen!

Har just hittat ”Matblogg- äventyr i matens värld” som är riktigt läsvärd. I dag finns ett inlägg med exempel på tio snygga livsmedelsförpackningar de har hittat i Sverige och andra länder.  Håller helt med Christopher och de andra, att ovanliga, skojiga och snygga förpackningar gör det väldigt mycket roligare att handla mat.

 Jag har ju efterlyst exempel på spektakulära flaskor med buteljerat vatten. Här har vi ett exempel där designern har ”vridit till det”. Hittade flaskorna på en livsmedelsmässa i Paris för något år sedan.

Det är intressant att följa utvecklingen på flaskvattenfronten, trots att vi ställer oss frågande till att försäljningen av buteljerat vatten har ökat starkt. Vattnet ur kranen på de flesta ställen i Sverige är ju gott, lättillgängligt, billigt och av en kvalitet som människor skulle skatta sig lyckliga över i många delar av världen.

Fast på senare tid har ju flera svenskar ställt sig samma fråga, så försäljningen buteljerat vatten har sjunkit ordentligt, med 13 – 15 procent sisådär, sedan 2007. 

Gästbloggare: Ulrika Lamberth

Köpte en induktionshäll i augusti 2007 för 6990 kronor. Mycket pengar, men ett medvetet val, eftersom tillverkaren Cylinda står för bra kvalitet och vi var nöjda med tidigare köp. Och inte minst för att försäkra oss om att hällen skulle hålla ett tag.

Nu är 7000-kronors hällen trasig och måste repareras för drygt 5000 kronor. Ett år och sju månader efter att den installerades! Cylinda har bara garanti i ett år så den gäller inte längre. Återstår konsumentköplagen som ger oss konsumenter tre år att reklamera ett ursprungligt fel, till exempel ett fabrikationsfel, på en vara. Men, eftersom det gått mer än sex månader, så är det upp till mig att bevisa att felet är ursprungligt. Och hur i herrans namn ska jag kunna göra det? Jag vet inte vad det är för fel eller hur det uppkommit. Jag är inte elektriker! Hällen sitter där den sitter och har använts högst normalt i en tvåbarnsfamilj.

Konsumentverket medger att det är svårt för en konsument när det gäller att bevisa ett ursprungligt fel och man behöver hjälp av en oberoende expert. Men, affären där jag köpte hällen säger att de helst inte reparerar så länge reklamationstiden gäller, eftersom tillverkaren då kan hävda att reparationen åsamkat skada. Moment 22 minst sagt.

Enligt Cylinda är det inget ursprungligt fel och vi får ta det på vår hemförsäkring. Slutnotan blir 1200 kronors självrisk. Bättre än drygt 5000. Men, lik förbannat så gnager det i mig. Är det verkligen okej att en produkt som kostar nästan 7000 kronor att köpa ska gå sönder så snabbt och vara så dyr att laga? Är det en kvalitetsprodukt när kvalitén inte varar längre än ett år och sju månader. Får vi samma fel en gång till så kostar ju eländet mer att reparera än att köpa en ny. Sjukt!

Hur kommer man runt det här? Coop har en garantitid på två år på ”allt som har sladd”. Jag hade i alla fall varit gladare idag om jag handlat hällen där.

Ulrika Lamberth