Skoj! Träffade på en kompis från mina fem år med Upplands bönder på 90-talet. Sune Hansson, Ånö gård, bjöd på mjölk på Coop i Häggvik häromdagen. Nu får vi som bor i Stockholm norr om Slussen (ganska) lokalt producerad mjölk. Fyra bönder i Roslagen har startat Roslagsmjölk och säljer ekologisk mjölk, grädde och gudomligt god yoghurt. Mjölken skickas till ett litet mejeri på Åland som förpackar. 

Ja, jag vet, Sju gårdar huserar också ganska nära Sollentuna där jag bor, men känner mig mer befryndad med Roslagen än Uppsalatrakten på något sätt.  

Så lycka till med korna och mejeriet Sune & Co. Kul med lokala initiativ och bra att livsmedelskedjorna stöttar och tar in mjölken.  

Det blir nästan parodiskt med den enorma vurmen för svenska råvaror och svenska bönder som sveper över landet. Jämte varandra i tunnelbanan, på enorma stortavlor talar ICA om att deras grädde nu är svensk och Pågens berättar att deras bröd minsann är gjort på spannmål från Skåne och Västergötland och den kallpressade rapsoljan är från Österlen. Jag är mycket förtjust i både svenska råvaror och svenska bönder men det kan bli  för mycket av det goda.

Som när Jordbruksverket ålägger Statens Veterinärmedicinska anstalt, SVA, att tona ner sig när de vill varna för den ökande förekomsten av campylobacter i svensk kyckling. Om det är så illa är det gräsligt och helt oacceptabelt och dessutom tecken på en vidrig dubbelmoral.

För som vi svenskar har skrämts för utländskt kött och salmonella under alla år. Sverige fick till och med en särskild garanti att importköttet inte skulle innehålla salmonella när vi gick med i EU. Samtidigt som campylobacterna i svensk kyckling – inte minst KRAV-kycklingen- gärna har viftats bort i den allmänna debatten. Nu är det så att både campylobacter och salmonella är elaka bakterier men båda försvinner när köttet tillagas över 70 grader. Så det är ingen skillnad där. Salmonellan minskar i EU medan campylobacterna ökar. Så även i Sverige. Och det ska myndigheterna förstås berätta om så vi konsumenter är extra försiktiga när vi tillreder kyckling. 

Vurmen för svenskt, svenska bönder, svensk djuromsorg och svenska råvaror får ibland en överton av protektionism och självförhärligande. Det ska vi akta oss för. De finns saker att ta i, här också.   

TEASER!

Tiden går rasande snabbt. Snart dags för ett nytt Vårseminarium. Boka in 20 mars. Anmälan och program läggs ut i slutet av januari. Välkommen!

Hur korrekt är konsumenters uppfattning om hur mycket ekologisk mat de köper?  Om konsumenter får se hur mycket ekolivsmedel de egentligen köper kan det överbrygga klyftan mellan deras uppfattning och deras faktiska inköp? Det har KTH-forskarna Jorge Zapico och Cecilia Katzeff undersökt tillsammans med Coop som bistått med inköpsdata från 65 Coopanställda som deltagit i en test av en så kallad Ecopanel. 

Deltagarna fick återkoppling på sina matinköp. Genom enkel grafik fick de information om hur mycket de handlade mat för varje månad och hur stor andel av det som var ekologisk. De kunde se hur  inköpen fördelade sig i olika kategorier, som t. ex. frukt och grönt, bröd och mejeri och hur ekoinköpen varierat under året. Samtidigt informerades testpanelen om fördelen med ekologiska livsmedel och sortimentet i butik. Hypotesen var att ökad medvetenhet om deras matköp också skulle innebära ökade inköp av ekologiska livsmedel.

Hur det gick?  De anställdas inköp av ekologiska livsmedel ökade med 23 procent. I en lika stor kontrollgrupp, som inte hade tillgång till tjänsten ökade inköpen också, men endast med sex procent. Försöket visar att så kallad visualiseringsteknik  kan ändra beteende.  Framöver kommer en Ekopanel i större skala att testas.

Rolig produktutveckling från Coop. Nu kommer hönsfärsbullar med bönor i Änglamarkssortimentet. Ska genast pröva. Påpassligt när det råder proteinhajp på butikshyllor och i media.

SvD hade flera stort uppslagna artiklar i helgen om vår stora konsumtion av kött och nödvändigheten av att skifta till mer vegetabilier för hälsan och planetens skull. Och i dag kom inbjudan till Kungliga Skogs- och Lantbruksakademiens seminarium om ”Ärtor, linser och bönor – smart mat för både mark, hälsa och klimat” Seminariet är kostnadsfritt och äger rum eftermiddagen 14 december.

I debatten, och i SvDs artiklar låter det som om vi proppar i oss 87 kilo kött per person och år. Det gör vi inte. Vi äter cirka 50 – 55 kilo kött. Mycket det också. 87 kg är inräknat ben och annat oätligt på djuret och dessutom krymper köttet vid tillagning. Rätt ska vara rätt.

Om man får tro utbudet på den enorma matmässan SIAL i Paris som just gått av stapeln så kommer veganska och vegetariska alternativt ännu starkare. Produktutveckling med chiafröer, hemmaodlade svampar och drycker med allsköns jox i står också högt i kurs enligt nyhetsbrevet Food Ingredients.

Te med cassiafrön kanske vi kommer att höra mer av. Blockerar fettupptaget enligt uppgift. Fan tro’t. Folk som vanligtvis kinkar med mat kan och skyr  livsmedelstillsatser kan ibland peta i sig de mest märkliga saker de hittar i hälsokostaffärerna.

Apropå hälsokostaffärer. Heja SVTs Rapport som häromkvällen granskade vad som påstås kring olika preparats effekt på alzheimers sjukdom. VDn för hälsokedjan Hälsokraft intervjuades och låtsades som om han inte kände till vad hans personal dillar i folk i butikerna. Pinsamt. Fler sådana reportage önskas. Folkbildning på bra nivå.

Livsmedelsverket och Läkemedelsverket – gör något!

Doftar det kakor och bullar utanför kaféet blir vi köpsugna och ägnar mycket mer tid åt att granska vad stället erbjuder. Det slår Karlstad universitet fast i en studie där man har följt kundernas ögonrörelser samtidigt som man brassat på med med bulldoft.

– Det är främst den söta doften som är drivkraften för uppmärksamhet. Deltagarna som blev exponerade för kakdoft tittade 51 procent längre tid på skyltmaterialet och hade 21 procent högre villighet att köpa kaférelaterade produkter. Så om man vill öka försäljningen av kaféprodukter är det bättre att använda sig av en doft av kakor än kaffebönor, säger Poja Shams, lektor i företagsekonomi och en av dem som genomfört studien till tidningen Fri Köpenskap.

Skojigt men inte oväntat. Många studier visar att vi köper mer pizzas om det doftar pizza i och utanför butiken och så vidare. Bränt gummi är  en uppskattad doft som sätter fart på plånböckerna vid Mantorps racingbana fick vi reda på under ett av våra seminarier för några år sedan, som just handlade om så kallad sinnesmarknadsföring. Vi kallade seminariet för ”Sinnen till salu”. Ja, vi är lättpåverkade.

Oatly som gör havremjölk- eller havredryck snarare, mjölk får den inte kallas- går in som storsponsor till Alex och Sigges välbesökta podd. Oatly får inte annonsera och samtidigt snacka skit om kor och mjölk, men Alex och Sigge får, därför samarbetet.

Kor spyr ut växthusgaser menar Oatly, därför ska man dricka deras havremjölk. Och det är klart. 90 procent vatten och tio procent havregryn som Oatly består av ger inga större utsläpp. Så är det. Det ger inte heller några större mängder vitaminer och mineraler så de tillsätts. Gott nog.

Vill dock dra en lans för kor. Åkte från Värnamo mot Avesta och upp mot Stockholm i somras. Skog, skog, skog och så plötsligt öppnar sig landskapet lite och där ligger en gård med kor, vall och beteshagar, och så skog, skog, skog igen och se där, en gård med kor.  Så vackert och så nödvändigt för blommor och bin, flora och fauna och markernas bördighet. Vill påstå att varenda svensk ko behövs, helst i skogslandskapen.

Så vill man bidra till att hejda klimatutsläppen ät mer vegetariskt generellt och dra ner på köttet, men det kött man äter och de mejeriprodukter man får i sig ska vara svenska.

Läste just ett blogginlägg som höjde Pellegrinos blodapelsindryck till skyarna. Förutom att den innehöll 20 procent ren fruktjuice var den färgad med paprika, alltså underförstått ett naturligt färgämne. Inte syntetiskt. Är det bra eller dåligt tänkte jag, och bestämde mig för halvkasst.

Paprikaodling tar enormt mycket resurser i anspråk. Energi för att odla eller värma upp växthus, gödning, vatten och bekämpningsmedel. I detta fall för att kunna ge en blodapelsindryck en snygg färg. Om man nu kan framställa samma färg syntetiskt så tar det mycket mindre resurser i anspråk. Likadant med aromer. Varför odla fram jordgubbar till en arom i en läskedryck om man lika väl kan tillverka samma molekyler i ett laboratorium? Jordgubbsodlingen kräver mängder av mark och ger stora utsläpp till luft och vatten.

Syntetiskt eller naturligt? Det var frågan på kemiindustrins och livsmedelsföretagens seminarium i Almedalen för några veckor sedan. Det är att svära så det osar i kyrkan att hävda att syntetiskt framställda färg- och aromämnen är bättre för planeten än naturliga. Kemi är fult, natur är vackert. Men att svära i kyrkan är precis vad  vi behöver göra lite oftare. Att vända och vrida på etablerade sanningar och inte vara så himla rädda för alla twitterstormar som kan bli följden när rättrogna ger sig ut på jakt efter en.

Vad gäller utvinning av naturliga färg- och aromämnen så får man väl i alla fall hoppas att det är frukter och grönsaker som annars skulle gå till spillo som tillvaratas.

Ja faktiskt. Jag hatar folk och företag som luras. Hata är en starkt ord. Men när det gäller företag som lurar  människor att till exempel köpa dyra bantningsprodukter eller spela bort sina pengar och utnyttjar människans godtrogenhet, svaghet och ofta också svåra livssituation för att att håva in miljoner, så ja. ”Hata”  är nog det närmaste jag kommer för att beskriva känslan, fast jag gillar inte ordet. Men ”tycker rejält illa om” räcker faktiskt inte här. ”Vidrigt” kanske är bättre än ”hata”? Nåväl.

Läs Anna Bäséns utmärkta reportage i Expressen om företaget Forever Living och hur de lurar på folk bantningsprodukter som dessutom kan vara riskabla för hälsan. Jag säger bara Aloe Vera. Är så himla trött på dessa produkter som säljs vitt och brett på mässor och marknader och genom hemmaförsäljning av många gånger godtrogna människor, oftast kvinnor. Inte alltid de mest välavlönade utan oftast kvinnor som som behöver tjäna en extra slant för att få livet att bli någorlunda uthärdligt, som säljer hopp om vackra och friska kroppar till likasinnade. Lägger  ingen skuld på dem utan på företaget som värvar dem och dillar i dem en massa strunt. Som att det de säljer är hälsosamt och nyttigt. Fy farao för nätverksförsäljning av hokuspokusvaror.

Eller nätpoker och kasinon. Lyssnade på två utmärkta dokumentärer om hur enkelt människor kan snärjas att spela bort sina pengar. Bland annat genom bonusar och frispel, så himla sinnrikt utformade så man fattar inte vad man gett sig in på förrän ens pengar har försvunnit . Här utlovas frispel för flera hundra kronor till exempel. Men för att få ut det man eventuellt vunnit på frispelen måste man själv komma upp i omsättning om minst 7 000 kronor. Hur mycket pengar lockas man inte att spela bort under tiden, tro? Och sedan försöker man desperat att spela tillbaka pengarna och förlorar ännu mer. Usch, fy och skam. Det är så sorgligt så man vill gråta.

Det är en utredning om spel på gång lärde jag mig i Almedalen när jag lyssnade till Spelberoendes förening. Heja dem och andra som engagerar sig i frågan. Detta måste få ett slut. Liksom  marknadsföringen av Aloe Vera och andra diskutabla kosttillskott. För att inte tala om SMS:ån. Listan är lång.

Agera Konsumentverket!