Louise Konsumentkoll

Jag läser gårdagens Metro och stöter på en jätteannons från hälsokostkedjan Life. Den säger att maten har tappat mängder av vitaminer och mineraler på sjuttio år. Underförstått behöver vi kosttillskott som vi kan köpa på hälsokedjan Life. Läs annonsen här, det rekommenderar jag.

Några funderingar:

• På sin hemsida hänvisar Life till två amerikanska studier.  Är det samma näringsinnehåll i  livsmedel som odlas i Sverige som i USA?
• Mjölken, köttet och och osten har tappat 28 – 31 procent av sin näring under de senaste 70 åren. Hoppsan. Vilken sorts näring har de tappat?
• ”Ju mindre näring vi får i oss desto mer proppar vi i oss av dålig mat”. Studier?
• ”Därmed riskerar du att hamna i en ond cirkel av farliga tillsatser, socker, transfetter och tomma kalorier”. Jaså? Källa?
• Vilka tillsatser är farliga? Ge gärna exempel. Och i vilka livsmedel  finns alla transfetter?
• ”Det enda sättet att komma ur den onda spiralen är att ta ansvar för din egen hälsa” skriver Life i annonsen. Och fortsätter ”Antingen äter du så mycket närodlad, ekologisk mat du bara orkar. Eller också så kompletterar du maten med naturliga kosttillskott”. OK Life, men om man äter för mycket närodlat och ekologiskt så att man blir tjock och fet? Hälsosamt?
• Och om jag nu äter den näringsfattiga maten, är det OK, bara jag också äter naturliga kosttillskott?
• Hur ska jag som bor i Sollentuna få tag i närodlat och ekologiskt som inte har transporterats så långt eller lagrats? Kan ni rekommendera någon livsmedelsbutik? Coop har ju ett stort ekologiskt sortiment, men grönsakerna har lagrats och transporterats långt. Jag kanske ska gå direkt till en Lifebutik och shoppa loss?
• Förresten, eko och närodlad mat. Är det bombsäkert att den verkligen är mer näringsrik? Och närodlat, hur många kilometers avstånd till odlaren räknar ni som närodlat? Tacksam för studier som belägger tesen.
• Frukt och grönt innehåller ju massor av andra bioaktiva ämnen än vitaminer och mineraler. Finns de också i kosttillskotten?
• Vad räknas som naturliga kosttillskott? Om man äter vanliga vitaminer och mineraler på burk, slänger man då pengarna i sjön?

Det finns mer i annonsen som jag blir fundersam över, men jag nöjer mig med detta och skickar frågorna till Life och branschorganisationen Svensk Egenvård. Och så hoppas jag på svar.

Jag har nämligen för mig att frågan om att maten har sämre näring i dag än förr i Sverige har stötts och blötts . Svårigheterna att komma fram till fakta är att det inte finns några riktigt bra studier att jämföra med. Men vet Life allt detta så är det bara att gratulera. Och har de en så stor annons- och fler kommer säkert att följa- så måste de ju vara tvärsäkra. Eller hur?

En fundering till: Visst äter vi väl mer frukt och grönsaker i dag än för sjuttio år sedan? Om Lifes teser skulle stämma, då får vi ju troligen i oss mer vitaminer och mineraler + andra nyttigheter i dag än då – eller?

Jag älskar frysta grönsaker. Bland annat därför tacka jag ja när Findus bjöd ner mig till sin anläggning i Bjuv för diskussioner för någon vecka sedan.

Industribesök är alltid himla lärorika. Lärde mig bland annat att frysta grönsaker överlag tappar i försäljning. Jag begriper inte varför.

Konsumentundersökningar visar att trenden att laga allt från grunden, att använda färskt och inte färdiglagat har på något sätt smittat av sig så att frysta grönsaker inte längre anses lika fint att servera. Dumt tycker jag.

Frysta grönsaker är väl världens bästa produkt! Så gott som färska när de fryses in. Lika nyttiga. Man slipper skala, rensa och hacka, det är bara att öppna påsen och välta ner grönsakerna i en wok eller gryta, eller micra eller koka någon minut och ha som tillbehör.

Och man tar precis så mycket man behöver, lätt att portionera, rensade och klara, inget spill. Och blir det över i påsen så in med den igen i frysen. Inga småbitar purjolök, paprika eller kålbitar kvar som har en tendens att gömma sig längst in i  kylskåpet tills de kryper ut av sig själv.

Frysta grönsaker är ännu färskare än färska, som minsann kan vara tämligen ofärska när de väl har tragglat sig från fjärran länder eller har legat på lager eller i grönsaksdiskarna ett tag.

Jag brukar inte bjuda på recept men så här gör jag allt som oftast till lunch på jobbet:

Jag kokar upp vatten i vattenkokaren, häller det över någon god fryst grönsaksblandning, petar i en bit buljontärning- Knorrs ekologiska är godast- micrar grönsakssoppan några minuter, dryssar över fryst basilika eller asiatiska kryddor.  Och vips serverar jag mig själv en väldigt god och billig lunchsoppa!

Lyssnar på P1s reportageserie ”Matens pris” om vedervärdiga miljö-och hälsokonsekvenser när soja besprutas med skadliga bekämpningsmedel i Brasilien. Soja som sedemera blir foder tillvåra svenska kött- och mjölkdjur. 

Under förutsättning att radiointervjun i dag med Lantmännens chef för hållbarhetsfrågor inte blev klippt på ett för honom väldigt ofördelaktigt sätt, så är det en del jag inte begriper.

Sojaodlingen i Brasilien och svenska lantbruks inköp av mängder av en miljö- och hälsomässigt förkastlig fodersoja har ju diskuterats i många, många år. Lantmännenchefen lät förvånad över frågan. Försök har gjorts, och om jag inte minns fel ganska lyckosamma sådana, med att i stället ha raps som ersättning till soja. Och bekämpningsmedlen Paraqvat och Metamidofos känner till och med jag till som inte dagligdags arbetar med frågan. Jag trodde faktiskt att de förbjöds över hela världen för något år sedan. Ett utslag av min alltför stora godtrogenhet.

Det är hög tid att säkra ett okej sojafoder till bland andra våra svenska kött- och mjölkkogårdar. Vi betalar ofta bra mycket mer för det svenska produkterna, ”för de svenska mervärdena”. Låt oss då vara säkra på att inte djuren är uppfödda på en helt oacceptabelt producerad soja. Låt ett bra foder ingå i ”mervärdena”.

Det kan vara dags för handeln att sätta tryck i frågan- eller hur Coop och övriga livsmedelskedjor?

Undra hur mycket mer köttet och mjölk en skulle kosta per kilo om svenska lantbrukare sa nej till foderråvaror sprutade med Paraqvat eller andra medel förbjudna i EU? Går lantbrukare över till bättre foder som är dyrare, så ska de ha betalt för det också.

Vi äter massor av kött i dag och kött är förhållandevis billigt jämfört med för 15-20 år sedan. Några kronor mer per kilo kött borde vi klara av i utbyte mot ett acceptabelt foder. Eller hur?

Foder till ekologiska djur besprutas inte. Men ekologiskt kött utgör fortfarande en försvinnande liten del av den svenska marknaden och dras också med andra regler som fördyrar produktionen. Det mesta kött som säljs är från så kallade ”konventionella” gårdar.

Läser i ATLs nyhetsbrev följande:

”En ny och bättre märkning av smörgåsskinka är också på gång i Sverige. Där ska tydligt framgå att skinkan är sammansatt och inte kommer från en hel muskel. Märkningen kan bli verklighet på förpackningar i butikerna tidigast i höst.
- Vi håller på att förankra detta hos Livsmedelsverket, därefter ska vi kräva detta av samtliga företag som är anslutna till KCF, säger Rutegård.”

Heja och äntligen säger jag! Särskilt med tanke på debatten som blossade upp om köttklister.

Säkert kommer det också att leda till att det blir fler skinkor gjorda av hela stycken, så kallade helmuskelskinkor, i butikernas charkdiskar.

Till skillnad från min gode vän Jan Bertoft på organisationen Sveriges Konsumenter tycker jag att det kan vara okej med klistrad fläskfilé under förutsättning:

• Att det står med stor och tydlig text på paketet att köttsstycket består av flera olika stycken och som är ihopklistrade med trombin
• Att köttstycket till 100 % består av vad det utger sig för att vara, t ex filéer och inget annat
• Att priset är väsentligt mycket lägre än på hel filé , typ 40 – 50 procent lägre

Då står det var och en fritt att köpa köttet och man kan som konsument göra ett medvetet val.

En anledning att vara skeptisk är att det finns massor av tillfällen till fusk från köttindustrins sida.  Möjligen är det skälet så stort att handeln helt och hållet ska avhålla sig från produkten.

Jag skulle bli förvånad om den blir en storsäljare.

PS 12 februari: Såg just att Köttbranschens VD Åke Rutegård chattar med Sydsvenskans läsare om ”köttklistret”.

PS 16 februari: Ledare om köttklister i Värmlands folkblad

Tydligen ska man tycka illa om SVTs program Landet Brunsås. Läser i alla fall det i Expressen. Själv tycker jag att det första programmet var riktigt skojigt, och befriande opretentiöst. Bitvis tänkvärt och lärorikt. Bitvis förutsägbart med Mats-Eric Nilssons 1.5 procent avokado i guacamolen.

Bäst är Richard Tällström som häver ur sin kunskapsbank på sitt lite torroliga sätt. Lotta Lundgren och Henrik är kul och professionella. Sämst är Erik Haag som bluddrar, avbryter samt verkar förvånansvärt orepeterad. Skärp dig.

Jag ser fram emot nästa program.

Fäbodknäcke

Ulf, min man, kommer hem från Coop Forum i Rotebro och säger att han inte hittar Fäboknäcke, vår favorit, på hyllorna. Måste ha tagit slut säger jag.

Men icke. Coop och Leksandsbröd kan inte komma överens om pris.

För att sätta press på Leksansbröd fotar man ut deras produkter ur hyllorna. Det gillar inte jag. Jag vill ha mitt Fäbodknäcke och kan gott tänka mig att betala mer för brödet. Det är jättegott och kostar ändå mycket mindre än vad alla andra liknande knäckebröd kostar.

Tips till Coop: Varför inte sätta upp en skylt: ”Leksandsbröd och vi kommer inte överens om pris. Vi tycker deras produkter är för dyra. Men vi vet också att många medlemmar gillar produkterna. Därför har vi beslutat att ha kvar dem i hyllorna”

Så blir det upp till oss kunder att bestämma vad vi tycker är prisvärt eller inte. Säljer det sedan för dåligt på grund av för högt pris, så får väl knäckebrödet åka ur hyllorna av den anledningen.

PS. (2010-03-01) Nu finns åter igen Leksandsbröd i hyllorna, Leksandsbröds VD Peter Joon säger att det är tack vare uppståndelsen genom sociala medier

Bjöd in mig för en tid sedan till Gunnar Dafgård AB. Var nyfiken på deras arbete med ”skafferimetoden”. Efter att ha blivit grymt kritiserade för tillsatsstinna frysta färdigrätter av Mats- Eric Nilsson i boken ”Den hemlige kocken” bestämde sig Dafgårds. Deras produkter ska framöver bara  innehålla ingredienser som förekommer i ett vanligt skafferi. Familjen Dafgård- för det här är verkligen i alla hänseenden ett riktigt familjeföretag- påbörjade ett stort utvecklingsarbete.

Hur gick det?

- Det har gått bra, det är roligt, men inte alldeles enkelt berättar Magnus Dafgård, vice Vd och barnbarn till Gunnar Dafgård som la grunden till detta jätteföretag.  Att byta ut potatismospulver och göra potatismos av riktig potatis kräver till exempel ett helt annat kunnande. Kvaliten på potatisen varierar under året, det påverkar färg och konsistens. Inköpare och produktionspersonalen har fått lära nytt för att få till ett gott och snyggt potatismos. Skoj och utvecklande tycker alla.

Svårast har varit att få jämn och fin färg på köttbullar, kåldolmar och såser utan att använda färgämne. Soja vill Dafgårds inte använda, det är en allergen, så det har fått bli ett naturligt färgämne som utvinns från bränt socker i, för övrigt samma som också ger färg till Coca Cola. Tuffast har prisförhandlingarna med livsmedelskedjorna varit, att få täckning för våra ökade kostnader för råvarorna säger Magnus.

I Mats- Eric Nilssons bok lyfts Dafgårds ”Jennys kåldolmar” fram som ett varnande exempel på ”fusket i livsmedelsindustrin”. Rätten innehöll 67 ingredienser. Visserligen hade Mats- Eric räknat alla ingredienser i margarinet tre gånger, dels när det penslades på kåldolmarna, dels när det förekom i sås och potatismos. Detta oräknat så kvarstod 53 ingredienser, varav många tillsatser. Knappast något som Mor Jenny hade petat i kåldolmarna på sin tid.

I dag innehåller Jennys kåldolmar 20 ingredienser. Titta på förteckningen. Inga konstigheter här. Visst är det bra jobbat av ett företag som tillverkar livsmedel i mycket stor skala?

Går till Bokhandeln och tittar i senaste upplagan av ”Den hemlige kocken”. På omslaget ståtar fortfarande Jennys kåldolmar med sina 67 ingredienser och jag hittar ingen fotnot om Dafgårds skafferimetod och att ingredienserna i dag är reducerade till 20.

Men det kommmer väl i nästa upplaga.

Procordia skriver i ett pressmeddelande att de genomför ett omfattande arbete med att se över ingredienser och tillsatser i den mat och dryck man tillagar. Man stöder uthållig produktion av palmolja genom att köpa certifikat för Green Palm oil motsvarande den mängd palmolja som används i mat från Procordia. Bra så. Men längre ner i pressmedelandet studsar jag till. Så här skriver företaget:

”Procordia har också beslutat att flera tillsatser och ingredienser inte ska användas alls i produktionen av företagets  produkter: smakförstärkare (glutamat), industriellt framställda transfetter, genmodifierade råvaror, bestrålade råvaror och azofärgämnen.”

Va? Jag som inbillade mig att det inte på länge har funnits industriella transfetter eller azofärgämnen i produkterna och aldrig någonsin genmodifierade eller bestrålade råvaror. Är jag för godtrogen eller är det Procordia som nu vill framstå som speciellt framsynt?

Jag ringde och pratade med Göran Sajland, kvalitetschef på Procordia. Han tycker att det är dags att de talar om vad Procordia gör. Må så vara. Men i pressmeddelandet låter det som att det är just nu som Procordia har fattat dessa beslut, fastän det egentligen är beslut som fattades för länge sedan. (Vilket ju är jättebra!) Det finns risk att en del tolkar det som att många andra livsmedelsföretag håller på med transfetter, GMO och Azo. Så är det inte.

Mycket tåg blir det den här veckan. Och mycket klimat.

Efter möte om matkvalitet på Kungliga skogs- och lantbruksakademien på förmiddagen och med Konsumentverkets insynsråd på eftermiddagen sitter jag nu på tåget till Göteborg. Förbereder mig inför SVTs program Debatt kl 22.00 i kväll med bland andra Stefan Fölster och Göran Greider.

Om klimat och konsumtion. Sedan ska jag hälsa på Mamma och Pappa. Ska bli skoj!