Nu är tio duktiga finalister ustedda bland 90 nominerade till Coops Änglamarkspris 2012. Temat i år är socialt entreprenörskap med miljöinrikting.

Gör din röst hörd. Rösta här! NU!

Det något speciellt med män och bilar- eller?

Vi kommer att behöva byta bil om något år. Jag vill ha en mindre bil, bränslesnål och helst biogas. Ulf vill fortsätta att köra en ganska stor bil, typ Mazda 6, som vi har nu, givetvis med mindre utsläpp, men ändå…större. Varför, kan man undra. Barnen har flyttat hemifrån, vi kör högst 1000 mil om året, en gång om året är vi fler än två i bilen och mindre bilar har också stora bagageutrymmen där vi kan frakta jord och annat till trädgården och skrot till miljöstationen.

- Bra att ha stort lastutrymme om vi ska hjälpa barnen att flytta säger Ulf. Men herre min je’ säger jag,  då kan vi väl hyra en skåpbil! Och så håller vi på.

Läser just att män köper bilar med mer utsläpp än kvinnor. Gillar inte att generalisera, men det  är något med män och bilar tänker jag…

Lyssnade just på Ekot i radion. I Västerbottens skolor har man just nu ekologisk vecka och serverar ekologiskt viltkött från Nya Zeeland. Det låter ju faktiskt inte riktigt klokt.

Jag vänder mig just nu inte i första hand mot att livsmedel transporteras från andra sidan jordklotet, faktiskt. Transporterna är oftast inte boven när det gäller livsmedels miljöbelastning, i motsats till vad majoriteten av oss svenskar tror. Närodlat är inte alltid bättre för miljön än därodlat. MEN…

Ekologiskt viltkött? Kunde man inte lika gärna ha tagit älgkött från de Västerbottniska skogarna utan ekostämpel? Det hade väl dugt väl så bra. Älg=eko.

Just när det gäller viltköttets färd från jord till bord väger transporten med båt från Nya Zeeland absolut tyngst när det gäller miljöutsläpp till luft och vatten ur ett livscykelperspektiv. Så dumt!

Svenskt viltkött genererar ju knappast några miljöutsläpp alls förutom en och annan metangasprutt och uppäten granplanta och energiåtgången för jaktlaget och styckningen.

Läser i ATL att korna mår bättre och släpper ut mindre metangas, en superpotent växthusgas,  om de utfordras med linfrö i stället för soja och palmolja. Skoj! Räknar man dessutom bort de mycket negativa klimateffekterna av sojan och palmoljan så borde det bli en riktig win-win situation. För korna, miljön och sveriges bönder, ty linfröt kan odlas här.

Frågan är bara hur mycket dyrare kornas foder blir. Tål vi en höjning av mjölkpriset? Och priset på osten och yoghurten? Eller kommer billigare mejerivaror att strömma in i landet och konkurrera ut den svenska mjölken och mjölkbönderna i dess följe? Vore synd tycker jag.

Ska bli spännande att följa forskningen.

I en butik i Fjärås mals vacuumförpackat kött ner till köttfärs dagen efter ”bäst före datum” och säljs ytterligare ett dygn. Om jag har förstått GT rätt. Det är fusk menar miljö- och hälsoskyddsnämnden i Kungsbacka. Rent juridiskt må det vara så, fast jag undrar jag…. Men i så fall bör lagen ändras. Under förutsättning att köttet har hållts i obruten kylkedja i max´+ 4 grader, helst lägre, så bör det absolut inte vara något fel på köttet. Att då mala ner det och sälja i stället för att slänga det är bra. Teoretiskt. Är det olagligt är det inte bra förstås, men då ska lagen ändras. Bäst vore väl att mala ner det på bäst före datum, och inte vänta en dag…

Apropå att slänga mat… I dag har DN en artikel om Doggybag. AGs och andra restauranger frågar gästerna om de vill ha en doggybag om de inte orkar äta upp. Bra. Ännu bättre vore om man inte får så hiskligt stora portioner och kan be om mer om man inte blir mätt.

Här är länk till vår kampanj om Doggybag, som verkar ha gjort viss nytta! Kolla videon ”Dogge diggar doggybag!!

Nu börjar det röra på sig på förpackningsfronten även i Danmark. Söndagsavisen har gjort ett test.  En femtedel av en babycreme, 14,5 procent av tandkrämen och 13,5 procent av ketchupen blev kvar i flaskan trots att man försökte få ut så mycket som möjligt. Det är enorma kvantiteter mat, shampo, tandkräm och annat som försvinner med förpackningarna till ingen nytta alls. Och hiskligt mycket pengar.

Arla ska forska på att utnyttja nanoteknik för att göra material som blir så glatta att inget fastnar. Utmärkt tänker jag. Fast Danske Förbrukerrådet varnar för risker med nanoteknik som är svåra att förutse.

Javisst, håller med. Man måste vara extremt försiktig med hälso- och miljörisker när  nanomaterial och substanser tas fram. Men jag litar på att Arla är det. Det är ett stort företag och skulle inte tåla en skandal. Eller är jag kanske naiv när jag förutsätter att Arla och forskarna jobbar med både hängslen och livrem?

Funkar nanomaterialet och vi får förpackningar där allt slurpar ut på ett kick,  då kommer den nya tekniken verkligen till stor konsument- och miljönytta! Läs för övrigt Anna-Maria Corazza Bildt om matsvinn i Di i dag!

- Men varför berättar ni inte vad ni gör?

Den frågan får jag allt som oftast när det gäller Coops arbete. Till exempel att man ska kunna gå in i vilken Coopbutik som helst och känna sig trygg med att all fisk som ligger i disken eller i frysen är okej att äta ur miljösynpunkt. Coop har gjort valet. Du som kund ska slippa att ha med dig långa listor på rödlistad fisk eller vända och vrida på den frysta fisken för att leta KRAV eller MSC-märke. Coop har valt åt dig efter ett långt och tålmodigt arbete för att utröna vad som kan räknas som acceptabel fiskproduktion i dag.

- Men det är ju utmärkt säger många. Varför berättar dom inte? Kör en reklamfilm och jag lovar att Coop får kunder, sa någon till mig senast i går.

Ja, varför berättar inte Coop högljutt om sin fiskstrategie kan man fråga sig.

En förklaring är säkert att Coop kan dra på sig kritik. Kritik från folk med andra uppfattningar än Coop om vad som är rätt och riktigt, eller för att det finns risk för att någon gör fel. Just nu skriver media om att någon har sålt ål i en Coopbutik i Malmö under julen tvärs emot Coops policy. Det är åt skogen, men sådant kan hända. Lika bra att hålla tyst.

Det är utmärkt att företag granskas. Det gör vi själva. Men risken är att företag som går före till exempel på miljöområdet inte vågar gå ut publikt med det man gör. För att man får kritik. För att inte alla delar ens värderingar till 100 procent eller för att det någon gång kan fallera i den långa, svåra, komplicerade kedja som länkar produktion, människa och produkter på butikshyllan. Så lika bra att hålla tyst.

Synd. För det behövs modiga företag som också kan peppa varanda i arbetet mot mer hållbar produktion. Som går ut och säger att det här står vi för i dag. Kommer ny information fram så kan vi ändra oss och ibland kommer någon att göra fel. Men det här är vad vi vill med den fisk som ligger i hyllan och du kan lita på att vi gör vad vi kan för att du ska känna dig trygg med fisken du köper. Och ännu bättre ska det bli i framtiden för det finns alltid mer att göra.

Der räcker inte med information gömd på en hemsida. Gå ut i en reklamkampanj med bra saker ni gör så peppar ni också andra företag- och kunder. Det behövs!

Vilka skor väljer du? Fyll i Naturskyddsföreningens tänkvärda enkät. Tar max fem minuter, om ens det!

Vi äter ännu mer kött än DNs uppgifter i dagen tidning. 63,5 kilo kött per person och år skriver DN, en ökning med 1,8 kilo kött på ett år. Men det är värre än så. Kycklingköttet är inte med i statistiken. Konsumtionen av kyckling har fördubblats på tio år. I dag äter vi 18,2 kilo kyckling , en ökning med 4,6 procent på ett år. Totalt äter vi alltså 81,7 kilo kött i genomsnitt per person och år, inräknat spädbarn, åldringar och vegetarianer, så egentligen mycket mer än så i genomsnitt per ”normalkonsument”- eller hur man nu ska uttrycka det.

Men det är heller inte riktigt hela sanningen. Kött krymper vid tillagning, fett skärs bort ( kanske) och vi äter inte ben. Om det till nöds skulle vara ben på styckningsdetaljerna, det är det knappast någonsin numera. Så mindre än 81 kilo hamnar till slut i våra magar

Oavsett, vi äter massor mer kött än vi gjorde för tjugo år sedan. Och det tror inte jag är bra, vare sig för hälsan eller planeten.

Häromdagen fick vi ett brev från en medlem. Per blir inte glad när han får vårt medlemsblad ”Medlem Stockholm” skriver han, och jag känner mig riktigt träffad. Hör här:

”Jag blir sannerligen inte glad när jag får något skriftligt från er. Alltid kritik och pekpinnar mot oss som handlar hos er. Nu sist får vi skäll och påstås slänga 20-25 procent av vår mat. /…/ Vidare klagar ni på att vi slänger vatten. /:::/ Tidigare har ni kritiserat att vi inte stänger av TVn på natten/…/

Klaga i stället på all reklam, alla energislukande evenemang och alla eluppvärmda indrottsarenor men lämna oss vanliga människor i fred. Jag ser INTE fram mot era hurtfriska men sadistiska pekpinnar i nästa numer. Ni låter som en del präster från förr som hotade med helvetet om församlingen inte gjorde bot och bättring.” Så avslutar Per sitt brev.

Det ligger en hel del i Pers resonemang. Staplat på varann kommer föreningen ofta med pekpinnar. Släng inte mat, släng inte kläder,  släng inte vatten,  släck ljuset , köp ekologiskt och rättvisemärkt, ät inte så mycket kött, gör si och gör så….Medan vi själva  har  jättekonsert på Globen i veckan som slösar energi och Coop som vi äger, skickar ut mängder med tryckt reklam i brevlådorna.

Vår verksamehtsidé är att föreningen ”ska verka för att medlemmarna i sin konsumtion kan bidra till en hållbar utveckling för människor och miljö”. Men är vi alldeles för tjatiga och pekpinneaktiga?  Kanske det. Vad säger du?