”Nanoblur”, nanopartiklar för att sudda ut rynkor är det nya, om jag förstår rätt. ”Tio år yngre på 40 sekunder” lovar en kräm som jag råkade få syn på i taxfreeshoppen på Arlanda. Vilka kvinnor i min ålder kan motstå ett sådant löfte? Många antar jag, men inte jag. Bland annat ville jag ta mig en närmare titt eftersom att vi har engagerat oss mycket under årens lopp mot vilseledande marknadsföring av antirynkkrämer.  Men, ska villigt erkännas, hoppet överger en ju inte heller för den delen. Så jag köpte asken och skred till verket.

Men nej, tyvärr. Det enda som hände var att gojan jag smetade på mig la sig som en stel mask över ansiktet och stramade upp huden. Låter kanske hoppingivande, men ingen effekt på rynkorna. Bad flera personer att kolla mina rynkor före jag smetade på krämen och efter. Men nej. Rynkorna är envist kvar.

Ska vi anmäla företaget för vilseledande marknadsföring? Nej, orkar faktiskt inte den här gången. Men det är ju fanken också att kosmetikaindustrin ska komma undan lagen, gång efter gång.

Lurigt  också av företaget Indeed Laboratories att med väldigt små bokstäver skriva ”look up to” 10 years younger…” . ”Upp till” behöver ju inte handla om år, utan kan handla om någon sekund tänker väl företaget…

Å andra sidan ska konsumenten enligt marknadsföringslagen ges rätt information om produkten ”vid en hastig blick/eller genomläsning. Det fick jag inte här. Inte såg jag pyttebokstäverna när jag köpte krämen.

Blåst.

Tydligen har några studenter gjort ett tekniskt genombrott. De har lyckats få till ett nanomaterial som gör att man slipper skaka ketchupflaskan för att få ut det sista. Med materialet på insidan av flaskan åker även den sista slatten ut med ett kick. Det är också den lösning som länge har diskuterats för att få ut den sista yoghurten och andra substanser med stark vidhäftningsförmåga ur förpackningarna.

Problemet har hittills varit att nanopartiklar kan släppa, migrera, från förpackningen till livsmedlet. Och nanopartiklarna vill man ju knappast ha i yoghurten, eller ketchupen för den delen. Har månne studenterna löst den ekvationen?

Och här är ett annat kul sätt att få ut ketchup.

Finns det nanopartiklar i maten på butikshyllorna?

Ja förvisso, naturligt förekommande sådana som till exempel vissa proteiner finns i maten. Men nanopartiklar som medvetet tillförs maten för att på ett eller annat sätt förbättra näringsvärden, smak, konsistens eller på andra sätt ändra livsmedlets egenskaper finns inte på marknaden ännu, och lär inte komma på ett bra tag heller.

Det var den samfällda bedömningen vid Kungliga Skogs-och Lantbruksakademiens( KSLAs) seminarium i går. Skälet är att regelverket är strängt och säkerhetsbedömningarna blir för svåra, omfattande och dyra. Livsmedelsförpackningar som förbättrats med hjälp av nanoteknik kan däremot dyka upp på marknaden. Där är jag positiv! Tänk yoghurt- och ketchupförpackningar där allt innehåll åker ut i ett huj! Det vore verkligen en innovation, och där är riskvärderingen lite enklare. Då gäller det bland annat att se till att partiklarna stannar i förpackningen och inte migrerar till maten. 

Inom en vecka ungefär så läggs alla föredrag ut på www.ksla.se. Läs och begrunda! Det är ett väldigt spännande område som ger stora möjligheter. Men, som vanligt med alla ny teknik, det gäller att hålla tunga rätt i mun så att vi inte drar på oss nya problem.

Tack alla duktiga föreläsare, och tack all publik som kom med kloka inpass och funderingar!