I dag börjar Stockholm World Water Week där världens vatten sätts i fokus. Scandic hotel är en av de stora sponsorerna. Heja Scandic, och heja Stockholm International Water Institute, SIWI, som håller i trådarna för vattenveckan.

Scandickedjan gör en stor affär av att man inte längre säljer vattten på flaska på restaurangerna, som ett led i arbetet att bidra till bättre miljö.

Men varken i alla pressmeddelanden som går ut eller på deras webbplats talar man om att de tar rejält betalt för vattenkarafferna. Närmare 60 kronor litern kostar det att få bubbelvatten tillverkat av filtrerat kranvatten på Scandics restauranger.

Jag har retat mig på det förr, och gör det i dag också.

Öppenhet och ärlighet  är ledord för företag i dag. Jag har mycket stor respekt för Scandic hotels miljöarbete. Men jag blir helt enkelt besviken att de inte är ärliga och också redogör för att de tar ordentligt betalt för vattnet.

Det är inget fel att tjäna pengar på sitt miljöarbete. Men med Scandics information förleds man att tro att övergången till kranvatten mer eller mindre är en ideell handling från Scandics sida. Det gillar inte jag.

I dag var det knökfullt på pendeltåget .Det pratades kinesiska, portugisiska, ryska och massor av andra språk. Alla var på väg till en jättekonferens på Älvsjömässan för hjärt - och kärlläkare och forskare, så kallade kardiologer.

I går släpptes nyheten att margarin som tillförts omega 3 inte har någon  märkbar effekt på hjärt och kärlsjukdomar.

Jag tittade förbi Coop Nära i morse. En liten ask vanligt Lätt och Lagom kostade 17.50, en med Omega 3 kostade 24:50.  Man slänger såldes mycket pengar i sjön om man väljer omega 3 - asken. Bra att det blev utrett en gång för alla.

Och Livsmedelsverket bör oberoende av alla diskussioner som pågår i EU kring hälsobudskap i livsmedel omedelbart se över texten på Lätt och Lagom Omega 3.

Där står: ”En näringsriktig kost med långa omega 3-fettsyror från fisk bidrar till att hålla ditt hjärta och dina blodkärl friska”. Må så vara, men sedan kommer ”Med Lätt & lagom Omega 3 på smörgåsen så får du automatiskt i dig de nyttiga omega 3-fettsyrorna från fisk”. Yepp, men tydligen inte så att de ”håller hjärta och blodkärl friska”. Härmed anmäler jag Arla foods forumuleringen till Livsmedelsverket så får de se över om texten är  vilseledande eller ej.

Ja, mycket ska man höra innan öronen trillar av.

Tidigare skrev jag om det höga priset på grisöron. Jag började undersöka varför torkade grisöron till hund (ett slags hundgodis) kostar närmare 400 kronor kilot i butik.
Så här ligger det till.
Det är brist på grisöron i hela världen och därför är priset så extremt högt. Så enkelt är det. Men bara i Sveriges slaktas det ju tre miljoner grisar invänder jag, det är gör ju 6 miljoner grisöron på marknaden. Spelar ingen roll säger min källa. Coop t ex säljer nog minst en halv miljon grisöron som hundmat. Och i Kina och andra asiatiska länder räknas grisöron som en stor delikatess och en växande medelklass kan betala ordentligt. Det är brist på grisöron på världsmarknaden.

Friterade grisöron med majonäs

Dessutom finns ingen prispress nedåt på hund och kattmat. Billig djurmat går knappt att sälja i dag. De senaste tio åren har vi börjat skämma bort våra husdjur ordentligt och bara det bästa är gott nog.

Därför är kilopriset på torkade grisöron som oxfilé, ungefär. Och hundägare betalar.

Jag blir så trött på den allt vanligare föreställningen att vi konsumenter genom vår val ska ställa allt till rätta i världen. Nu senast menar en lantbrukare i dagens Svenska Dagbladet att vi konsumenter bär ansvaret för att svenska grisproducenter blir utkonkurrerade av billigare fläskimport från utlandet, där kraven på djuromsorg är lägre.

Självfallet ska vi ha möjlighet att kunna välja vilket kött vi köper, så självfallet ska alla produkter som innehåller kött ursprungsmärkas med vilket land djuren är uppfödda i. Det kravet har vi drivit i många, många år. Men viktigt är också att vi får märkning när det gäller köttkvalitet, smak, mörhet, uppfödningssystem etc.

Men att fläskproducenter blir utkonkurrerade av sina mindre nogräknade grannar är banne mig inte vårt fel.

Den skulden lägger jag dels på handeln och industrin, dels på politiken, dels på bönderna själva.

Den största boven är lockpriser. Alla livsmedelskedjor säljer ut kött till ständiga lockpriser där alla tävlar med alla för att ha det absolut billigaste erbjudandet. Det trycker ner priset till bonden. Här är ett inlägg där jag utvecklar mitt resonemang.

Att det skulle vara dyrt att ursprungsmärka begriper jag inte.  Använd skrivaren som snudd på varje timma ändrar bäst före datum på livsmedelsförpackningarna till att också skriva vilket land djuret kommer från, så slipper man trycka om förpackningarna så snart man ändrar köttråvara. Så enkelt är det.

Och livsmedelskedjor med hög svansföring i miljöfrågor, som Coop, bör väl  garantera att köttet de säljer kommer från djur som har haft det hyfsat, så slipper vi stå där och vända och vrida på förpackningarna. Vill de sälja billigt kött med osäker djurhantering, så märk ut det på förpackningen,  ”rödmärk” förpackningarna.

Och fega politiker: se till att ställ krav på att  kött som bereds i offentlig förvaltning, skolkök och vårdinrättningar  köps in med minimikrav på djuromsorg. Det behöver inte vara svenskt, men djuren ska ha haft det gott nog.

Bönder: Ni får väl tuffa till er i prisförhandlingarna. Jag begriper inte varför tyska och danska bönder  får mer betalt för sina grisar än svenska. Har de bättre förhandlare?

Så skyll inte på oss konsumenter. Ca 80 procent av det kött som säljs i butikerna är svenskt, d v s det som för tillfället är det land som har lagstadgade krav på  rimlig djuromsorg i dag.

Har varit på grekisk ö den senaste veckan,  Helt gudomligt. Men jag fick en rejäl inflammation  i en tand. Vad göra? Stolpade iväg till ett vanligt apotek och förslog apotekaren att jag skulle få antibiotika. Det tyckte han var en god idé och gav mig en rejäl dos rakt över disk.

En av de viktigaste frågorna framöver är att minska spridningen av resistenta antibiotikastammar. Det gör man inte genom att sälja antibiotika till vem som helst när som helst, som man gör i många länder i världen.

Men det talade jag inte om för apotekaren just då, utan var mäkta glad att jag slapp att uppsöka en tandläkare mitt i solgasset.

Köpte också Panodil för tandvärken.  En ask om 20 tabletter kostade 0,57 euro, alltså  ca kr 5,70. Tabletterna hette i och för sig Panadol, men innehöll precis samma substans, paracetamol 500 mg. Varför kostar 20 st Panodil  37 – 38:50 kr  överallt i Sverige, från apotek till stormarknader och bensinstationer, mot knappt 6 kronor i Grekland?

Jag har ställt frågan tidigare. I sommar tänker jag gå till botten med den. Det är ju sjukt. Skattesubventioneras värktabletter  i Grekland? Eller är det fullständigt ohemula priser på receptfria läkemedel i Sverige? Vad tror du?

Jag köpte en snygg t-shirt på H&M för 99 kronor i helgen. Den är gjord av ekologisk bomull. Om en snygg, mjuk och go’  t-shirt kan kosta nittionio kronor trots att den har  tillverkas av ekologisk bomull och sytts av sömmerskor, väverskor och färgerskor som har förhållandevis någorlunda lön och arbetsvilkor. Varför  tillverkas då inte alla kläder i hela världen av ekobomull?

Jag gillar H&M. Jag hittar ofta något jag tycker om  i deras butiker och jag gillar dem för att de håller de fanan högt när det gäller att ha koll på arbetsvillkoren i fabrikerna.

Just därför  är det mig obegripligt hur de kan sälja en ekologisk t-shirt för nittionio kronor inklusive moms/skatt  om 25 procent. Hur går det till? Någon?

Som sagt. Jag är smoothie-freak. När jag åker tåg, och det gör jag ofta och länge, köper jag utan undantag en smoothie att ha med mig. Plus en Daim och en trekantsmörgås. Så nu vet ni det.

Chiquitas vanliga smoothie kostar 23 kr i Pressbyrån för 250 ml. Köper en ny variant, ”superfruit”, den kostar också 23 kronor men innehåller bara 200 ml. Flaskan är lika stor men insvängd. Det är i midjan på flaskan som 50 ml försvinner och literpriset plötsligt ökar från 92 till 115 kronor.”Granatäpple, acai, blåbär” står det på flaskan. Fast mest är det bananpuré i, följt av apelsinsaft och druvsaft läser jag på baksidan av flaskan.

Chiquita tycker nog att jag förföljer dem och deras marknadsföring. Ja, det gör jag, och det finns skäl till det.  Men de har goda smoothies.

39 kronor  kostar fyra torkade grisöron, vikt 110 gram. Grisöron är hundfoder som tydligen jyckar gillar att tugga i sig.

Det blir 380 kronor kilot. För en slaktbiprodukt som väl i bästa fall annars skulle åka raka vägen till biogasproduktion. Läser i den danska kooperationens senaste nummer av den utmärkta tidningen Samvirke att en dansk hund – exemplet baserarsig på en labrador – äter mat för 86 633 danska kronor under sin levnad. Lägg därtill försäkring, veterinärkostnader, leksaker, snor (?) - det måste väl vara koppel-och hundpension då och då ,så har rackarn kostat totalt 187 000 danska kronor under sin levnad. Det är 250 000 svenska kronor.

Äter hunden torkade grisöron så förstår jag  att kostnaderna rakar i höjden. Ska gräva i varför fyra grisöron kostar 380 kronor kilot i butiken (Best friend Piggy/Coop Forum Rotebro). Det är mer än lammfilé, oxfile och all annan filé samt torkad salami av bästa kvalitet.  Jag begriper det inte, och inte heller min granne Jörn som tipsade mig om svinpriset.

Efter en del grävande, med anledning av den enorma prisskillnaden på värktabletter i Sverige och Danmark, fick frågan en tvärvändning.Tillverkaren av Panodil, GlaxoSmithKline, förklarar att en burk med 100 Panodil kostar 56 kr (56 öre/tablett) i Sverige. Men det krävs recept för att kunna köpa så många tabletter åt gången. Utan recept får man snällt köpa en ask med max 20 tabletter till priset av 38.50 kr (1.92 kr/tablett) i Apotekets webbshop. Det är samma pris över disk på både Medstop och Coop.

Hur i hela världen kan prisskillnaden på en receptbelagd och receptfri produkt vara så hög som 243%?!

Tar telefonen för att söka svar. Tandvårds- och Läkemedelsförmånsverket säger att de sköter prissättningen på de läkemedel som är receptbelagda och som ingår i högkostnadsskyddet. Det gör Panodil. De styr däremot inte priset på receptfria läkemedel. Där är prissättningen fri.

Jaha- det märks, så att säga.

Även om jag hade mina farhågor inbillade jag mig att en av anledningarna till att slå sönder apoteksmonopolet skulle vara ökad konkurrens och till följd lägre priset. Bör även nämna att prissättningen inte är något nytt påhitt, skillnaden var lika stor när apoteket var helstatligt.

Jag kan acceptera att mindre förpackningar är något dyrare, men att ta ut det mer än tredubbla priset är orimligt.

Kan någon ge mig en acceptabel förklaring?

Bildar aktörerna någon slags kartell för att tillsammans hålla priset uppe? Eller vad är det frågan om?

Uppriktigt sagt Coop:Det är helt sjukt att alla apotek, gamla som nya, nu har exakt samma pris för 20 tabletter Panodil. Gå i bräschen och gör nytta för medlemmarna. Prispressa marknaden!

Fäbodknäcke

Ulf, min man, kommer hem från Coop Forum i Rotebro och säger att han inte hittar Fäboknäcke, vår favorit, på hyllorna. Måste ha tagit slut säger jag.

Men icke. Coop och Leksandsbröd kan inte komma överens om pris.

För att sätta press på Leksansbröd fotar man ut deras produkter ur hyllorna. Det gillar inte jag. Jag vill ha mitt Fäbodknäcke och kan gott tänka mig att betala mer för brödet. Det är jättegott och kostar ändå mycket mindre än vad alla andra liknande knäckebröd kostar.

Tips till Coop: Varför inte sätta upp en skylt: ”Leksandsbröd och vi kommer inte överens om pris. Vi tycker deras produkter är för dyra. Men vi vet också att många medlemmar gillar produkterna. Därför har vi beslutat att ha kvar dem i hyllorna”

Så blir det upp till oss kunder att bestämma vad vi tycker är prisvärt eller inte. Säljer det sedan för dåligt på grund av för högt pris, så får väl knäckebrödet åka ur hyllorna av den anledningen.

PS. (2010-03-01) Nu finns åter igen Leksandsbröd i hyllorna, Leksandsbröds VD Peter Joon säger att det är tack vare uppståndelsen genom sociala medier