Gästbloggare, Adam Svensson

Eftersom Konsumentföreningen Stockholm är en väldigt gammal förening springer vi i ibland på intressant information från förr. På kontoret hittade jag en gammal prisbok från 1962 som tillhörde en Konsumbutik. För att ta reda på hur prisutvecklingen på mat har varit under de senaste 50 åren gick jag till ett Coop Extra för att kolla upp priset på samma eller likvärdiga produkter. Många varumärken finns inte längre kvar men eftersom produkterna är någorlunda homogena tror jag inte att märkets värde har en avgörande betydelse. Dock finns det en mängd andra faktorer som spelar en stor roll på hur priserna ser ut.

En intressant upptäckt var hur mycket större alla förpackningar är idag. O’boy och kaffe köper vi idag nästan i bulk medan det var lyxprodukter i små förpackningar för ett halvt sekel sedan. Mindre förpackningar ger ökade kostnader i hantering och förpackningsmaterial.

Den viktigaste aspekten, som vi ofta förbiser i hur det var förr, är inflationen. Det kanske är svårt att tro men sedan 1962 har vi haft en inflation på 952,75 %. Vad vi kan tro är att varor har blivit dyrare medan det egentligen är värdet på valutan som har minskat. Här kan man enkelt räkna om värdet.

Inom jordbruket och tillverkning har det skett en otrolig utveckling när vi ser till effektiviseringen. Mer spannmål per hektar kan skördas och färre arbetstimmar behövs i både jordbruk och tillverkningen med alla maskiners hjälp. Storskalig produktion med minimerad arbetsinsats ger lägre kostnader.

När vi gick med i EU förändrades mycket i handeln. Att analysera exakt vilken betydelse det har för priset skulle kräva mer utrymme än vad jag har plats med här.

Momsen har sedan 1962 pendlat både upp och ner, från 6,4 % till dagens 12 % för livmedel.

Bostadskostnaderna har generellt höjts vilket har gett ändrade förutsättningar för hur mycket vi kan eller är villiga att spendera på mat. Men samtidigt har den disponibla inkomsten ökat vilket gör att vi i dagens läge har mer pengar i hushållet att spendera på annat än de fasta utgifterna.

Det finns givetvis andra faktorer som inte nämns här. T.ex. kan vi inte, av givna skäl, göra någon jämförelse av matens kvalitet nu mot då.

Adam Svensson, Konsumentföreningen Stockholm

Uppdatering: Intervju i Rapport längst ner.

Jag har testat senapssill. Upptäckte att alla sillburkar utom en har helt fel jämförpris angivet i butikshyllan.Som kund har man noll koll på vad sillen kostar. Jämförpriset ska anges med  kilopriset på sillen, såsen oräknad, ”om såsen är avsevärt billigare än huvudvaran” enligt prisinformationslagen. Och det måste man ju anse att den är i detta fallet. Medvetet eller omedvetet slarv, okunskap, snikenhet. Inte vet jag. Men jag blir förbannad!

Det började med att jag retat mig på all senapssås som blir kvar när man ätit upp sillen i burken. Knappt hälften är sill, får alltid slänga en massa sås som blir över. Känns det igen?

Nyfiken i en strut köpte jag hem sju olika burkar med senapssill från Coop , ICA och Citygross för att kolla sillinnehållet. Alla burkarna innehåller mer sås än sill, om än bara någon procent.Det skiljer våldsamt mycket i pris, det blev jag också varse. Därför kunde jag inte låta bli att blindtesta sillarna. Vilken är godast? Den dyraste, billigaste eller den mitt emellan?

Smakpanelen: Christian, Malin, Tomas, Charlotte, Carina och Pam

Sagt och gjort. Två av pojkarna, deras flickvänner och två goda vänner fick bli den högst ovetenskapliga smakpanelen när de var hemma på middag i söndags. Sägas ska dock att en är kock och de övriga mycket matintresserade. Vilken av senapssillarna vann? Vilken förlorade?

Bäst blev Torekovs senapssill från Fiskexporten med minst sill 120 gram ( 46 % ) och mest sås 140 gram  (54 %) . Den vann. Som god tvåa kom Falkeskogs senapssill med något mer sill i burken, 49 %.

Sämst ut kom Coops Prima hovmästarssill. Det vill säga Coops premiumprodukt, den som ska vara godast och finast av alla. Fem av sex i panelen var utan att tveka helt överens. Synd. Kanske är det hovmästarsåsen som gör det. ”För söt” angav någon. Men vad jag kan se av ingrediensförteckningen så skiljer sig inte den i ingredienser  från de andra senapssåserna.

Samtidigt med testet upptäckte jag alltså att det är fel jämförpris på sillburkarna. Och apropå det så är nog inte sill den enda varan där det felas.

Jag skickar förstås bloggen till alla livsmedelskedjor med uppmaning att skärpa sig. Ska även ta upp frågan med Konsumentverket. De ska se till  att prisinformationslagen följs. I love jämförpriser! Korrekta sådana…

”OBS” i tabellen anger att Fiskeexportens sill hade fel jämförpris på ICA Maxi, Häggvik, 146:85.

Är jag sur och otacksam som gnäller över alla rabattkuponger jag  får från KappAhl? Ja kanske, men måttet är rågat när till och med folk står och delar ut  rabattkuponger från KappAhl utanför T-banan. Det hände mig häromdagen. Det var inte många som tog erbjudandet när jag gick förbi. Tycker att företaget förstör sitt varumärke, ständiga rabatter visar ju knappast något större självförtroende. Tydligen är de inte heller någon större hit , läser jag i Dagens Handel.

Om Konsumentföreningen Stockholm  lyckas koppla rabatter på Sister och Brothers till oss medlemmar hoppas jag att de aldrig att de gödslar lika mycket  med kuponger.  Då känns det ju inte som ett erbjudande, då känns det som om man först höjer priset med 25 % för att sedan dra av rabatten. Eller har jag fel?

Jag fortsätter att fundera på hur det kommer sig att maten är så  jämförelsevis billig i dag enligt min högst ovetenskapliga undersökning  av några matpriser 1993 och 2011. Inte minst mot bakgrund av att flera dagligvarukedjor, nu senast ICA, har gått ut i stora annonser och deklarerat att de kommer att sänka matpriserna ytterligare. Först ska det ske på egna varumärken och sedan på övriga leverantörers.Vad får det för konsekvenser?

Först en rättelse: Vår disponibla inkomst har inte stigit med det dubbla som jag skrev i ett tidigare inlägg. Det var inte helt korrekt. Den har stigit med drygt 42 procent mellan 1993- 2009. Disponibel inkomst visade sig vara ett svårt och knepigt begrepp med många bottnar. Det var inte så enkelt som läsa av första bästa tabell.  Med hjälp av SCB och Jordbruksverket är frågan nu  utredd. Vill du veta hur man kommer fram till siffran 42 procent? Läs längst ner i inlägget.

Klart är i alla fall att på många vanliga basvaror knappt har stigit alls i pris sedan 1993 och att vissa till och med är billigare i dag, i löpande priser. Och mellan 1993 och 2009 minskade livsmedelshandelns andel av hushållsbudgeten från 19 procent till dagens 12 procent med hänsyn tagen till inflationen.

Här är några förklaringar: EU-medlemskapet 1995, förstås. Det innebar minskade tullar och ökat utbud av varor från andra länder. Konkurrensen har också ökat genom fler stormarknader och riktiga lågprisbutiker som Lidl och Netto. 1996 sänktes matmomsen från 21 till 12 procent. Teknikutvecklingen har lett till rationaliseringar och effektiviseringar. Färre anställda behövs när order läggs automatiskt, datasystemen är effektivare och vi själva scannar varorna så att antalet kassor kan dras ner i butikerna.Vidare har  handeln har utvecklat egna varumärken som är billigare än marknadsledarena och som också har satt press på övriga leverantörerna att sänka priserna. Råvarukostnaderna har också varit relativt låga tills för några år sedan. Nu åker foder och spannmålspriser upp och ner, men klart är att råvaruleverantörer som mjölk, kött-  och grisbönder har svårt att klara sig på sina jordbruk. De överger jordbrukandet eller rationaliserar och slår ihop till större djurbesättningar och arealer för att få debet och kredit att gå ihop. Lönsamheten är usel på många ställen men produktiviteten har ökat.

Nåväl. Frågan är om det är bra eller dåligt att matpriserna nu  pressas ytterligare? Jag kan faktiskt inte bestämma mig. Givetvis är det bra för alla som har ont om pengar. Men kommer prispressen leda till att kvaliten på maten blir sämre? Hur går det med djuromsorgen? Bönder som har god lönsamhet sköter ofta om sina djur bättre än de som inte har pengar över till investeringar eller utbildad arbetskraft. Kommer vi att få se ännu färre anställda  i butikerna, så att vi får gå omkring i timmar ( känns det som…) och leta efter någon som kan visa på vilken hylla pumpakärnorna finns? Jag bara undrar…

Här kan du lära dig om ”disponibel inkomst”: Det här med disponibel inkomst var inte så enkelt som jag trodde, utan en hel, knepig vetenskap. Med hjälp av Jordbruksverket och SCB har vi nu enats om att den disponibla inkomsten, medianinkomsten, har ökat från 139 400 kronor till 191 699 kronor, d v s med 42 procent.   Att det står disponibel inkomst per konsumtionsenhet betyder att hushållets disponibla inkomst har justerats efter försörjningsbörda. Detta görs främst för att man ska kunna jämföra köpkraften hos olika typer av hushåll, t.ex. ett tvåpersonershushåll med ett trepersonershushåll.

 Så här räknar SCB ut den disponibla inkomsten. Läs här. Så nu vet vi det!

Läser i Svenska Dagbladet i dag att Konsumentombudsmannen, KO, har begärt att ICA ska redogöra för sina ”superpriser”. Är priserna verkligen  ”superbilliga” och är det ett tillfälligt ”superpris” och inte ordinarie. Utmärkt att KO reder ut frågan. Jag har en känsla av att det inte bara är ICAs prisinformation som behöver granskas utan också många andra livsmedelskedjors. Men det är bara en känsla, jag har ingen vetenskap bakom mitt påstående.

Den frågan hade vi nämligen ingen möjlighet att reda ut när vi gjorde vår rapport ”Extrapriser, Multipriser, Super Duperpriser” som publicerades för någon månad sedan. Den handlar om att prisinformationen är otydlig i de flesta mataffärer, och vad som bör göras åt det.

I höst följer vi upp rapporten och ser om det har blivit  någon bättring. KOs granskning av ICA hjälper säkert till att få övriga kedjor att se över hur de informerar om sina priser i butiker och annonsblad. Bravo!

Allt är minsann inte billigt i dag jämfört med 1993. Rakblad till exempel. Då kostade  19 pack rakblad ”Gillette Contour plus”  64 kronor. I dag kostar en packe med 8 av Gillettes rakblad ungefär 250 – 300 kronor. Inte konstigt att sönerna har stubb. Det är billigare med en trimmer säger de.

Och rakcremen har blivit dyrare den också. Gillettes raklödder kostade 21 kronor 1993, i dag kostar Gillettes rakgel 47:90. Å andra sidan har vi ju fördubblat vår disponibla inkomst mellan 1993 och i dag…

Men tillverkningen av raklödder och rakblad kan ju inte vara svår att effektivisera och robotisera, de borde ju snarare vara betydligt billigare att tillverka i dag . Säkert ligger många forskningstimmar bakom nya rakbladsmodeller och geler med allsköns vitaminer och mineraler i, men det gjorde det ju för 20 år sedan också.

Nu kommer vän av ordning att påpeka att priset ut mot kund inte har något som helst med produktionskostnader att göra. Pris handlar om vilken kostnad man kan ta ut, konkurrenssituation, varumärke etc. Så sant, så sant, men ändå… Köttpriset minskar rejält och rakbladen blir svindyra, trots att det är svårt att effektivisera tjuruppfödning jämfört med rakbladstillverkning.  Konstig värld vi lever i….

Fast förklaringen ligger väl i att Gilette mer eller mindre har monpol på marknaden och sätter de priser de vill. Och butikerna lägger säkert på en del de också.

Nästan 40 kronor för ett rakblad…Knäppt! Å andra sidan finns det mycket som är knäppt. Skönhetskrämer för en tusenlapp till exempel.

Med Konsums annonsblad från 1993 i högsta hugg pilar jag återigen ner till Coop Xtra Medborgarplatsen för att jämföra priser, nu mot då. Kan inte låta bli. Och det är banne mig fortsatt jättebilligt oavsett vad man jämför med. Inte minst om man betänker att vi har ungefär dubblat vår disponibla inkomst ökat vår disponibla inkomst med 42 % på dessa 18 år. Fortsätter att häpna!

Det är i princip bara osten, smöret, raklödder och tandborstar som har blivit rejält dyrare. Övrigt är billigare eller ungefär samma pris som för 18 år sedan om man jämför ordinariepriser. Det är faktiskt knäppt. Kolla kycklingen till exempel, den är 10:- billigare - och prinskorven 35 kronor billigare per kilo jämfört med för 18 år sedan.  Och korven är även billigare i dag än extrapriset då. Ska jämföra kötthalten på prinskorven vid tillfälle och försöka utröna om det är någon påtaglig kvalitetsskillnad.

Jag noterar att ordinariepriserna är klart och tydligt utsatt i annonsbladet, till skillnad mot i dag…. Då gick det minsann!

Konsums reklamblad från 1993

Så himla intressant, se bara! Av pur nyfikenhet tog jag tag i ett annonsblad från Konsum från 1993 sprang ner till Coop Extra Medborgarplatsen och jämförde dåtidens matpriser med dagens.
Så här blev resultatet. Jag häpnade!

Det har gått 18 år sedan 1993 och det skiljer inte mycket i pris på de flesta varorna. Trots att hushållens disponibla inkomster säkert har stigit med det dubbla. Vissa varor är ju till och med billigare! Kollar på SCB, och ja, hushållens disponibla inkomster har nog ökat med 42 % det dubbla, ungefär. Den enda serien jag kunde hitta var från 1995 – 2008. Här har den disponibla inkomsten ökat från 106 000 kronor till 172 000. Så mellan 1993 och 2011 är det inte otroligt att inkomsterna har fördubblats. Men det har sannerligen inte matpriserna. Det är inte okänt för varken mig eller livsmedelsbranschen, men det är ganska kul att se det svart på vitt så här. Ska kolla vidare och jämföra andra varor vid tillfälle.

Varorna jag undersökte är nog sådana som alltid har varit prispressade. Men ändå…Begriper inte hur Kelloggs kan ligga kvar på samma pris till exempel. Eller Arlas Yoggi.

OBS! OBS! OBS! Tillägg 1 /9 2011: Det här med disponibel inkomst var inte så enkelt att läsa av som jag trodde, utan en hel, knepig vetenskap. Med hjälp av Jordbruksverket och SCB har vi nu enats om att den disponibla inkomsten, medianinkomsten, har ökat från 139 400 kronor till 191 699 kronor, d v s med 42 procent. Inte till det dubbla som jag skriver här ovan. Att det står disponibel inkomst per konsumtionsenhet betyder att hushållets disponibla inkomst har justerats efter försörjningsbörda. Detta görs främst för att man ska kunna jämföra köpkraften hos olika typer av hushåll, t.ex. ett tvåpersonershushåll med ett trepersonershushåll.

Så här räknar SCB ut den disponibla inkomsten. Läs här. Så nu vet vi det!

.

Extrapris, Vårt pris, Multipris, Just-nu pris, Flerköp, Superklipp, Priser alla gillar, Medlemspris, Super Duper, Super Spar, 26 % billigare, Matglada varor, Kan det bli billigare?…

Det är inget fel på fantasin när livsmedelskedjorna ska locka oss att köpa mer. Visst kan man bli trött, inte minst på mängden av skyltar som anfaller en i butikerna i dag.

Men att handeln skulle bluffa, som rubriken är i en artikel i DN idag om vår rapport ” Extrapriser, Multipriser, Super Duperpriser- en rapport om prisinformation i butik” har jag varken menat eller sagt. Blir så sur…att morgontidningarna börjar rubriksätta som kvällstidningar. Nu ligger artikeln ute på DN.se också. Har precis ringt till tidningen och bett dem ändra rubriken, BUMS! Nåväl…

Föreningen är i grunden kritisk till det omfattande systemet med kampanjvaror. Det blir ryckig logistik som driver upp kostnader i hela livsmedelskedjan, kostnader som i slutändan drabbar konsumenten. Ingen inom livsmedelsbranschen som jag har talat med har sagt emot mig. Tvärt om! Samtidigt vet vi att många konsumenter uppskattar extrapriser. Då är det viktigt att informationen är tydlig.

Våra duktiga förtroendevalda och jag själv har besökt ett trettiotal livsmedelsbutiker i Stockholmsområdet, stora som små.

Vi fann bland annat:

• Att ordinariepris många gånger saknas för kampanjvaror i flygblad och på skyltar i butik.
• Att skyltar för varor till ordinariepris och för kampanjvaror ofta är förvillande lika, med samma färgsättning och layout.
• Att multipriserna/flerköpspriserna  -”köp fler och spara mer” – ökar. Ibland är vinsten försumbar eller så blir det riktigt dyrt att enbart köpa ett styck.
• Att multipriser och extrapriser är angivna i en volym/vikt och ordinariepriset i en annan, så man vid en hastig blick förleds att tro att priset är mer förmånlig än vad det är.

Det är dags för livsmedelskedjorna att skärpa sig tycker vi.  Vad tycker du? Läs hela rapporten här och titta på bilder med exempel från butikerna vi har granskat.

År 1993 försökte Konsum ta bort alla extrapriser och införa ett Alltid Lågt Pris. Det gick åt skogen. Vi svenskar är så vana vid prisjakt  på mat, flygblad som dimper ner i brevlådan och bjärta skyltar i butiken, så vi tyckte väl att det såg alldeles för blekt och dyrt ut i Konsumbutiken utan alla störtexponeringar.  Kunderna svek och Konsum hoppade på extrapriståget igen.

Tycker för övrigt att det ser värre ut än vanligt i butikerna just nu. Stora skyltar överallt.Åtminstone på stormarknaderna, oavsett livsmedelskedja. Man ser inte priserna för alla skyltar. Butikerna biter sig i svansen tror jag när de hänger upp plakat  med vanliga ordinariepriser som om det vore extra billigt. Snart gitter vi inte titta på skyltarna, prisinformationen är för kompakt. ”Säljtryck” heter fenomenet på branschspråk. Vete tusan…

Annonsbladet här ståtar med priset på varorna, från 1993 alltså. Jag tog mig just en runda på lunchen för att jämföra med dagens priser. Ganska intressant resultat…    Det kommer på måndag. För i morgon släpper vi vår rapport ”Extrapris, multipris, super duperpris- en rapport om prisinformation i livsmedelsbutiker”. DN skriver, jag bloggar.