Jag älskar att laga mat, det är bland det bästa jag vet.

Men är det bara jag nuförtiden som inte tycker att all mat måste lagas från grunden utan att många hel- och halvfabrikat visst går att äta med god aptit?

Henrik Ennart och Mats Eric Nilssons senaste bok ”Döden i grytan” spinner på temat ”den verdervärdiga sjukhusmaten”, och säkert är viss sjukhusmat just vedervärdig, men säkert inte all.

Och nu senast säger Miljöpartiet att de ska arbeta för att all sjukhusmat ska lagas från grunden i riktiga kök av utbildade sjukhuskockar.

Döden i grytan

Jag har inget emot det, tvärt om.

Men att åldringar och sjuka människor går ner i vikt, att många har näringsbrist och äter dåligt beror inte alltid på att maten de serveras är dålig. Det beror på att de av andra skäl har förlorat aptiten och hur god, bra och vacker mat de än serveras så går den bara inte att få i sig.

Häromdagen var mina föräldrar och jag sugna på fläsk och bruna bönor. Vilken lycka då att kunna trava iväg till affären och köpa bruna bönor i plastrulle. Här förfasar sig säkert många. Men det var jättegott, speciellt med lite extra ättika i. Eller Felix delikatessköttbullar. .Mums. Och jag gillar frysta soppor till lunch. Smörgåsar med räkost och gurka! Ja, jag vet. Den görs säkert med mängder av tillsatser och bara några få räkor. Men jag tycker det är gott. För att inte tala om frysta grönsaker, enkelt, krispiga och näringsrika, men de kanske inte räknas till halvfabrikat. Eller?

Det är utmärkt att kvalitén på mat diskuteras högt och brett, och väldigt mycket gott för diskussionen med sig. Men jag blir provocerad när alla rusar åt samma håll i debatten, och det knappast ges utrymme för andra åsikter. Och det måste kännas ganska ledsamt för många som lagar mat i offentlig sektor att ständigt få höra denna klagosång, utan några nyanser.

I förrgår skrev jag ett inlägg om silverjoner och silversalter, med anledning av två debattartiklar i SvD där åsikter bröts mot varandra.  Ämnena har en antibakteriell funktion i bl.a. sköljmedel när man tvättar kläder.

Vem har rätt om ämnenas miljöpåverkan- tillverkaren Polygiene  eller Naturskyddsföreningen och Svenskt Vatten?

Härär Anders Finnsons, SvensktVatten, svar på min fråga:

”Precis som du skriver i din blogg är det ju oerhört viktigt att vi baserar våra utspel på fakta – annars kan vi i förlängningen inte påverka. Innan vi skrev DNdebattartikeln gjorde vi en grundlig genomgång av både silvrets miljöpåverkan och olika silverprodukter som säljs till konsumenter.

Vi har baserat debattartikeln på bl a på Stockholms stads projekt ”Nya gifter – nya verktyg”, Göteborgs genomgång av antibakteriella ämnen i konsumentprodukter, ett antal forskningsartiklar om silver samt tyska miljödepartementets rapport om silver.

Under resans gång har vi vid flera tillfällen varit i kontakt med Polygiene och berättat vad vi tycker om deras (och liknande produkter). Polygiene har hela tiden svarat ungefär det som står i deras DNdebattreplik.

Det enda som är korrekt i Polygienes replik är att silversulfid inte är speciellt giftigt för vattenlevande organismer.
Vi anser däremot att det inte går att hävda att allt silver blir silversulfid i avloppet och att denna nybildade silversulfid ej påverkar avloppsvattenreningen eller i en framtid övergår till annan form när den kommit ut i vattenmiljön/sedimenten.
Det går inte heller att hävda att silversulfiden ej skulle orsaka miljöproblem i bottensedimenten nedströms reningsverken.
När det gäller kvaliteten på slammet så är silver den metall som vi behöver arbeta allra hårdast med för att få ner till långsiktigt hållbara koncentrationer.

Polygiene låter det även framstå som att deras sköljmedelsprodukt är märkt med  Bluesign. Detta är helt fel, däremot finns det en textilfiber som tagits fram av Polygiene som är Blusesign märkt. Jag ställde frågan direkt till Bluesign när jag hade ett möte med dem i vintras om det nu KO-anmälda sköljmedlet kunde Bluesignmärkas. ”En sådan sköljprodukt kan aldrig bli Bluesignmärkt” var Bluesigns svar.”

Anders Finnson, Svenskt Vatten

Så bra! Nu har även förvaltningsdomstolen förbjudit livsmedelsföretagen att märka med ”utan onödiga tillsatser” och  ”utan konserveringsmedel” när det inte finns absoluta skäl för det i frysta varor.

Vi på Konsumentföreningen Stockholm för en ojämn kamp mot oskicket att märka livsmedel med vad som inte finns i produkten, och skrev tidigare om Findus. Det är jättevanligt i många andra länder, inte minst USA och Storbritannien.

Med förvaltningsdomstolens och Livsmedelsverkets uttalanden i ryggen förutsätter vi att alla kommunala livsmedelskontrollanter med argusögon nu kommer att slå ner på alla märkningar som talar om vad livsmedlet inte innehåller enligt Livsmedelsverkets regler. Läs Findus uttalande i DI här.

Givetvis med undantag för ”livsmedel för särskilda näringsändamål”, som fri från gluten, allergener, laktosfri osv. Det är mycket viktig information, förstås!

Nej, faktiskt inte.

Här om året kom ett stort larm om att man hittat bensen, som är cancerframkallande, i läsk som har tillsatt citronsyra och konserveringsmedel. Inte i stora mängder, men ändå. Fyra läsk av 150 hade förhållandevis ganska mycket bensen.

Är det någon stans det skulle kunna finnas massor av bensen så är det i flädersaft, tänkte jag förra sommaren när jag proppade i citronsyra och lite natriumbensoat i saften.

Sagt och gjort. Jag skickade ner ett prov av flädersaften till Eurofins, ett stort ackrediterat laboratorium och bad dem leta efter bensen. De hittade spår av bensen men i pytte, pyttemängder, under 0,7o mikrogram per liter.

Här om månaden var det en duktig person, väl insatt i livsmedelsbranschen, som viskade i mitt öra att bensenen i läsk utvecklas om den får stå i solljus. Inget solljus, ingen bensen. Jag ställde ut en flaska med flädersaft i solen i några dagar och skickade den återigen till labbet. Nu var halten ännu lägre, under 0,2 mikrogram per liter.

Men jag kan inte låta bli att fortsätta att luska i ryktet. Så snart skickar jag ner en flaska Fanta som har fått stå någon vecka på min altan i full sol till labbet. Jag rapporterar hur det går!

Mer om flädersaft på min blogg kan du läsa här

http://louisekonsumentkoll.se/antligen-santa-maria/

http://louisekonsumentkoll.se/mer-an-dubbelt-sa-dyrt/

http://louisekonsumentkoll.se/gillar-inte-tonen-i-akta-vara/

Tack duktiga paneldeltagare och publik för många bra inlägg under vårt seminarium om ”Myter om maten” idag.  Det blev totalt fullsatt. Roligt!

Alla medverkanden var överens om att vi inte behöver känna någon oro över att maten är farlig, men däremot lyfte flera i publiken upp att man ofta känner sig lurade av tillverkarna. Dels genom otydlig märkning, svårläst text, kött som ”mörats” med insprutat saltlake, livsmedel som försöker påskina att de är äkta och naturliga och ”efter gammalt recept”, men som inte är det, etcetera.

Snabba frågor till några av talarna

Själv är jag inte riktigt nöjd med min egen prestation. Jag tycker att jag som moderator kunde ha satt mer press på Margareta Thorngren från Scan och Magnus Nelin på Coop med tuffare frågor, men det får bli någon annan gång. Bland annat kunde jag ha frågat varför  man har väntat så länge med att klart och tydligt deklarerar vilken slags skinka vi köper. Är den i hopfogad av småbitar eller är den från en hel muskel? I höst kommer vi äntligen att få raka besked om det på förpackningen. Bra!

Här är ett klipp som TV4 Malmö gjort om seminariet. Kul att vi syns och märks. Som svar på Affis kommentar så kan jag visa att vi idag uppmärksammas lite.

Idag har vi vårt seminarium i Almedalen ”Myter om maten – vad tusan ska man tro”.

Vi ska diskutera det faktum att vi svenskar är oroliga för maten. För det är vi, det visar bland annat en studie som gjorts bland 35 barnfamiljer. Läs gärna rapporten ”Varför skiljer sig intention från handling vid val av livsmedel”.

Vår egen studie ”Gamla och nya matmyter” visar att det finns många missförstånd om mat. Bland annat att det skulle finnas plastkulor i lättmargarin och mycket industriella transfetter i maten.  Vi tog pulsen på några förbipasserande i Visby.

Jag vet inte hur många säckar jord vi köper till grönsaksland och rabatter varje år. Säkert sjuttio stycken. För några år sedan hade DN, tror jag, en test av planteringsjord. Änglamarksjorden var bland de sämsta. Nu har GP/Testfakta gjort om testet och något har hänt. Änglamarksjorden är näst bäst, trots att den bara gödslas med naturlig gödsel. Så bra. Heja.

Den vanligaste kommentaren på vårt dilemma om konserveringsmedel på sylt var att många av er läsare får ekologisk sylt att hålla mycket längre än 2-3 veckor. Som vi berättade i uppföljningen så kan det bero på en mängd olika saker. Sockerhalten, om man använder ren sked, hur länge den står framme i rumstemperatur eller hur mycket mögelsporer den utsätts för.

Eftersom vi vet att det kan skilja sig mycket så påbörjar vi idag ett test. Att se hur länge en drottningsylt utan konserveringsmedel håller om vi tar fram den 30 min varje dag. Jag återkommer om en månad så får vi se om den har blivit luden eller inte. Vi har tagit med en sylt med konserveringsmedel också för att se hur den mår sen. Valet föll på en ekologisk sylt ifrån Torfolk gård och en sylt med konserveringsmedel ifrån Önos.

[Uppdatering 2010-08-26] Vi har nu länge försökt att få den ekologiska sylten att mögla här på kontoret men det har fortfarande inte kommit fram ett minsta tecken på mögel. Jag återkommer…

Här är  vårt andra av fyra Dilemman den här veckan. En uppföljning på förra Dilemmat, om konserveringsmedel i sylt,kan du läsa här.

Det finns en stark trend mot att fler och fler konsumenter är intresserade av mat som är lokalt producerad, närproducerad. Definitionen på närproducerat är enligt flera konsumentundersökningar livsmedel som har producerats max 15 – 20 mil från där man bor. Frågeställningen den här gången handlar om vad som är viktigast för dig,  närproducerat eller ekologiskt .

Kolla på videoklippet och lämna din synpunkt, så lägger vi ut en återkoppling imorgon.

Vi finns på plats i Kungsträdgården hela veckan på ”Smaka på Stockholm”. Idag var det utdelning av Änglamarkspriset på 100 000 kr som gick till Maria och Anders Engvall på Forsa gård se videoklipp på prisutdelningen här.

Notera: Det finns en omröstning i denna post, för att delta besök sidan.

Idag drar vi igång vår serie om fyra ”Dilemman”.  Ett varje dag. Vi vill veta vad du tycker!

Samtidigt kommer vi att presentera snabba återkopplingar på bloggen, direkt ifrån Kungsträdgården där vi befinner oss  resten av veckan.

I Kungsträdgården händer det mycket. Där äger Smaka på Stockholm rum, och där befinner vi på KfS oss, tillsammans med Coop.  I Änglamarkspaviljongen.

Vi kommer alltså att presentera fyra konsumentfrågor under fyra dagar. Idag handlar det om konserveringsmedel i sylt… Titta på videon och gör din röst hörd! Och välkommen till Kungsträdgården 2 – 6 juni!

Uppdatering. Nu kan du se uppföljningen på dilemmat här. Och nästa dilemma hittar du här.

Notera: Det finns en omröstning i denna post, för att delta besök sidan.