I förrgår skrev jag ett inlägg om silverjoner och silversalter, med anledning av två debattartiklar i SvD där åsikter bröts mot varandra.  Ämnena har en antibakteriell funktion i bl.a. sköljmedel när man tvättar kläder.

Vem har rätt om ämnenas miljöpåverkan- tillverkaren Polygiene  eller Naturskyddsföreningen och Svenskt Vatten?

Härär Anders Finnsons, SvensktVatten, svar på min fråga:

”Precis som du skriver i din blogg är det ju oerhört viktigt att vi baserar våra utspel på fakta – annars kan vi i förlängningen inte påverka. Innan vi skrev DNdebattartikeln gjorde vi en grundlig genomgång av både silvrets miljöpåverkan och olika silverprodukter som säljs till konsumenter.

Vi har baserat debattartikeln på bl a på Stockholms stads projekt ”Nya gifter – nya verktyg”, Göteborgs genomgång av antibakteriella ämnen i konsumentprodukter, ett antal forskningsartiklar om silver samt tyska miljödepartementets rapport om silver.

Under resans gång har vi vid flera tillfällen varit i kontakt med Polygiene och berättat vad vi tycker om deras (och liknande produkter). Polygiene har hela tiden svarat ungefär det som står i deras DNdebattreplik.

Det enda som är korrekt i Polygienes replik är att silversulfid inte är speciellt giftigt för vattenlevande organismer.
Vi anser däremot att det inte går att hävda att allt silver blir silversulfid i avloppet och att denna nybildade silversulfid ej påverkar avloppsvattenreningen eller i en framtid övergår till annan form när den kommit ut i vattenmiljön/sedimenten.
Det går inte heller att hävda att silversulfiden ej skulle orsaka miljöproblem i bottensedimenten nedströms reningsverken.
När det gäller kvaliteten på slammet så är silver den metall som vi behöver arbeta allra hårdast med för att få ner till långsiktigt hållbara koncentrationer.

Polygiene låter det även framstå som att deras sköljmedelsprodukt är märkt med  Bluesign. Detta är helt fel, däremot finns det en textilfiber som tagits fram av Polygiene som är Blusesign märkt. Jag ställde frågan direkt till Bluesign när jag hade ett möte med dem i vintras om det nu KO-anmälda sköljmedlet kunde Bluesignmärkas. ”En sådan sköljprodukt kan aldrig bli Bluesignmärkt” var Bluesigns svar.”

Anders Finnson, Svenskt Vatten

Svenskt Vatten och Naturskyddsföreningen anmäler företaget Polygiene till Konsumentombudsmannen för vilseledande marknadsföring. Polygiene säljer ett medel med silversalt som ska ta bort bakterier när man tvättar kläder.

I dag skriver företagets vd på DN debatt att Svenskt Vatten och Naturskyddsföreningen har fel.Kemikalien inte har någon negativ påverkan på vattenmiljön, silverjonerna förenar sig med svaveljoner till olösliga silversulfider som enligt en Institutet för Vatten och Luftvårdsforskning ( IVL) inte är farliga för vattenlevande organismer.

Att driva konsument – och miljöfrågor är inte lätt. Det är mycket möjligt att jag hade reagerat med ryggmärgen om någon journalist hade stoppat micken under truten på mig och bett om ett uttalande om silverjoner i tandkräm eller silversalter i tvätten. Risken finns att jag hade förfasat mig utan att riktigt veta.

Därför är det en god regel, att alltid ta kontakt med tillverkaren eller leverantören för att få reda på mer och höra den andra sidan av saken, innan man uttalar sig. Den devisen försöker vi att leva efter, och det har räddat mig många gånger från att trampa i klaveret. Att anmäla företag till myndigheter och kritisera företag i medier och det sedan visar sig att man är helt fel ute är ungefär det värsta som kan hända en organisation som vill driva opinion och påverka.

Förlorar man trovärdigheten går det inte att påverka alls. Då lyssnar ingen.

Det knepiga i kråksången är att våga sticka ut hakan även om man inte är påläst till 110 procent. För det kan vi aldrig bli. Den frågan brottas vi ständigt med.

Hur som helst. Hur det är med silversaltets påverkan på miljön eller förmåga att bidra till resistenta bakterier vet jag inte i dag. Har Polygiens vd rätt eller Svenskt Vattens? Jag vet inte. Men att vi ska omge oss kontinuerligt med starka antibakteriella medel i munhålan, på kläder, i möbler och andra pryttlar, är jag, liksom Naturskyddsföreningen och Svenskt Vatten rent allmänt mycket skeptisk till. Vi har agerat tidigare i frågan.

Så även jag uppmanar: Köp inte produkterna!

Så bra! Nu har även förvaltningsdomstolen förbjudit livsmedelsföretagen att märka med ”utan onödiga tillsatser” och  ”utan konserveringsmedel” när det inte finns absoluta skäl för det i frysta varor.

Vi på Konsumentföreningen Stockholm för en ojämn kamp mot oskicket att märka livsmedel med vad som inte finns i produkten, och skrev tidigare om Findus. Det är jättevanligt i många andra länder, inte minst USA och Storbritannien.

Med förvaltningsdomstolens och Livsmedelsverkets uttalanden i ryggen förutsätter vi att alla kommunala livsmedelskontrollanter med argusögon nu kommer att slå ner på alla märkningar som talar om vad livsmedlet inte innehåller enligt Livsmedelsverkets regler. Läs Findus uttalande i DI här.

Givetvis med undantag för ”livsmedel för särskilda näringsändamål”, som fri från gluten, allergener, laktosfri osv. Det är mycket viktig information, förstås!

Vad var det jag sa om Lifebutikerna? Lagstiftningen är usel  när det gäller att stoppa vilseledande  och oredlig marknadsföring.

I går meddelade Konsumentverket att de lämnar Lifebutikernas enorma och helt oseriösa annonskampanj helt utan åtgärd. Life hade ju dragit tillbaka sin oredliga annonskampanj.

Fel, fel, fel, Konsumentverket. Life körde på som attan och fick ut hela sitt budskap på annonstavlor, i tidningar, i busskurer. Överallt i hela Stockholm kunde man se deras bedrövliga budskap, typ ”eftersom den vanliga maten inte innehåller någon näring – ät bara ekologiska livsmedel eller köp kosttillskott ( i Lifebutikerna…)”

När Livsmedelsverkets anmälan om vilseledning kom så skylde Life på reklambyrån, att de inte visste bättre, om jag förstår rätt .

Sååå himla pinsamt av en stor detaljhandelskedja.

Konsumentverket har för få medel till buds för att kunna slå till på direkten när en anmälan om vilseledande marknadsföring eller olagliga hälsopåståenden kommer in. Konsumentverket skriver till företaget, och medan företaget i fråga grunnar på vad de ska anföra till sitt försvar så fortsätter de att köra ut sin reklam. Reklam som de ofta vet går över gränsen för vad som räknas som anständigt, redligt och god affärssed.

Konsumentverket måste ges muskler att agera mycket snabbare. Nu kostar det inte företaget ett dugg att göra fel. Dåligt! På liknande sätt har Sova sängvaruhus använt vilseledande reklamkampanj om pengarna tillbaka om det regnar på midsommarafton. Samma kampanj tre gånger! Erbjudandet gäller bara om det regnar mer än 5mm mellan kl 13-15 i Malmö.

Lifebutikernas kampanj har resulterat i en liten bloggserie, nedan hittar du tidigare inlägg.

Lifebutikernas reklam vilseledande säger konsumentombudsmannen

Lifes källor har band till livsmedelsbranschen

Livsmedelsverket anmäler Lifebutikernas annonser

Snuvad av Life del? 2

Snuvad av Lifebutikerna?

Behöver vi ta vitamintillskott?

I dag har vi bett Livsmedelsverket pröva om det är okej att en korv signalerar gammalt beprövat recept och original när köttråvaran kommer från Danmark respektive Finland, dels om det är korrekt eller ej att ursprungsmärkningen kan stå lite varstans på förpackningen så man som intresserad konsument ska behöva leta efter den.    

Vissa av er kanske tycker att vi är småaktiga.  Må så vara.

Men frågan kommer upp allt som oftast, och det är bra att få den prövad en gång för alla. Bl a  i artikel i GP i veckan.

Som sagt. Jag är smoothie-freak. När jag åker tåg, och det gör jag ofta och länge, köper jag utan undantag en smoothie att ha med mig. Plus en Daim och en trekantsmörgås. Så nu vet ni det.

Chiquitas vanliga smoothie kostar 23 kr i Pressbyrån för 250 ml. Köper en ny variant, ”superfruit”, den kostar också 23 kronor men innehåller bara 200 ml. Flaskan är lika stor men insvängd. Det är i midjan på flaskan som 50 ml försvinner och literpriset plötsligt ökar från 92 till 115 kronor.”Granatäpple, acai, blåbär” står det på flaskan. Fast mest är det bananpuré i, följt av apelsinsaft och druvsaft läser jag på baksidan av flaskan.

Chiquita tycker nog att jag förföljer dem och deras marknadsföring. Ja, det gör jag, och det finns skäl till det.  Men de har goda smoothies.

Så bra. KO anser att Lifes annons är vilseledande, precis som jag och många andra kloka människor har tyckt. Läs skrivelsen ifrån KO här.

Lite pyrt för Life med tanke på att annonskampanjen måste ha kostat miljontals kronor. Men Life kanske tänker som många andra  att ”all publicitet är bra och vi fick ju ut vårt budskap”.

Själv hoppas jag att ledningen för Lifebutikerna skäms. Och att kedjan får ordentligt badwill och dåligt rykte för sitt utomordentliga dåliga omdöme och affärsmannaskap.

Jag skrev tidigt om Life och att allt inte stod rätt till. nedan hittar du alla inläggen.

Lifes källor har band till livsmedelsbranschen

Livsmedelsverket anmäler Lifebutikernas annonser

Snuvad av Life del? 2

Snuvad av Lifebutikerna?

Behöver vi ta vitamintillskott?

Lars Fins, som är VD för hälsokedjan Life, kallar Livsmedelsverkets anmälan av Lifes stora annonskampanj till KO, för ”bisarr och förbluffande”.

Jag kallar Lars Fins debattartikel på Newsmill ”förvånande”.Inte vet jag om han har skrivit den själv eller haft någon PR-byrå till hjälp, men jag tycker hans resonemang är konstigt och faktiskt inte riktigt värdigt en VD för ett stort internationellt företag. (Läs mina övriga inlägg om Lifebutikernas annonskampanj:  http://louisekonsumentkoll.se/behover-vi-ta-vitamintillskott/http://louisekonsumentkoll.se/snuvad-av-lifebutikerna/ http://louisekonsumentkoll.se/snuvad-av-life-del-ii/ )

• Lars Fins. Fråga vem som helst, från barnungar till åldringar, vad som är hälsosamt att äta. Jag lovar dig att minst nio av tio vet att vi bör äta mycket frukt och grönsaker. Livsmedelsverket har inte misslyckats med kostbudskapen som du säger, däremot gör vi människor inte alltid som vi bör.
• Lars Fins tycker att det går att sätta likhetstecken mellan att få i sig omega 3-fettsyror från kapslar och från fet fisk. Men äter man fet fisk får man förutom omega 3 dessutom i sig mat, vitminer, bl a D-vitamin, och mineraler. Inte sant Lars?
• Lars Fins säger att allt färre äter vad som krävs för att uppnå rätt halter av omega 3. Det är möjligt, men jag har för mig att vi äter mer fet fisk i dag, inte minst lax, än för låt säga 20 år sedan. Eller?
• Lars Fins hänvisar till en SIFO-undersökning som säger att endast sju procent av svenskarna äter fisk tre gånger i veckan.  Livsmedelsverkets kostråd är att vi ska äta fisk tre gånger i veckan, varav fet fisk minst en gång i veckan. Det är fet fisk som innehåller gott om omega 3-fettsyror. Säkert äter inte alla av oss det heller, men rätt ska vara rätt i en debattartikel.
• Lars Fins refererar till Livsmedelsverkets ”hastigt producerade”(?) rapport vars slutsats är ”att det är svårt att bedöma om det skett reella förändringar i näringsinnehåll över tiden”. Verkets rapport är gedigen och innehåller en diger lista över referenser, bland andra även dem som Life refererar till. Lifes källhänvisningar är betydligt tunnare. Jag tycker det är märkligt att Life, som måste ha spenderat miljontals kronor på sin annonskampanj, inte har lagt ner mer arbete på att hitta fler studier som belägger deras teser.
• Lars Fins tycker att det är konstigt att verket ifrågasätter Lifes redovisade forskningsrön. Uppenbarligen har verket inte tolkat rönen på samma sätt som Life. Att man gör olika tolkningar av vetenskapliga studier är vanligt i forskarsammanhang.  Det måtte du väl veta, Lars?
• Lars Fins misstänkliggör Livsmedelsverkets verksamhet, bland annat hänvisar han till att verket för några år sedan fick kritik för att anlita experter med ekonomiska band till livsmedelsindustrin. Men Lars Fins egna tyngsta referens är en artikel av David Thomas, som han kallar oberoende forskare. I en fotnot till en av Thomas artiklar uppges att han är  ”the UK Distributor of a liquid, readily assimilated, (non colloidal), multi trace element supplement.” Dvs David Thomas är distributör i Storbritannien av ett flytande kosttillskott med mineraler/spårämnen. Hans studier behöver inte vara inkorrekta för det, men oberoende? Han har uppenbara band till kosttillskottsindustrin.
• Lars Fins hänvisar till läkaren Annika Dahlqvist och Per Wikholms kritik av Livsmedelsverkets kostråd i kvällstidningen Expressen. Jag vet inte riktigt var du Lars har varit de senaste åren, men det är ju knappast dessa människor som har den tyngsta renommén inom vetenskapssamhället i dag.

Jag vet inte om maten har tappat näring. Det kan säkert vara så. Men de  flesta av oss äter mer frukt och grönsaker än tidigare, och om jag inte har fel så äter vi mer fet fisk i dag än på många år. Och att äta allt mer hälsosam mat måtte väl ändock vara bättre än att ta kosttillskott. Eller?

Jag tycker att Lifes annonskampanj är oetisk. Life drar för höga växlar på forskningsrapporter och man är ute för att skrämma folk till hälsokostaffärerna. Räkna inte med maten säger Life, den är näringsfattig. Det kostbudskapet är bra mycket sämre än Livsmedelsverkets.

Jag är en av dem som hörde av sig till verket och ansåg att kampanjen borde prövas av Konsumentombudsmannen. Jag är glad att Livsmedelsverket anmälde kampanjen, så slapp jag. Fallet är principiellt viktigt.

Och jag begriper inte att Lars Fins tycker att det är konstigt att verkens båda generaldirektörer diskuterar anmälan.

Jag begriper mig helt enkelt inte på Lars Fins.

Upplysningsvis: Jag är ledamot av Livsmedelsverkets strategigrupp för konsumentfrågor. Det betyder inte att jag har några band till Livsmedelsverket. Jag, och de andra som ingår i gruppen, representerar bland annat olika konsumentorganisationer. Vi har ombetts att ge synpunkter på myndighetens verksamhet och dela med oss av erfarenheter som vi tycker att verket bör ta till sig till nytta för konsumenterna.

Nu har Livsmedelsverket anmält Lifebutikernas annonser till Konsumentverket. Så bra! Reklamen är osaklig och spelar på människors oro är Livsmedelsverkets bedömning. Det är även min bedömning.

Problemet är bara att skadan redan är skedd. Många företag anar eller vet att deras reklam inte följer lagstiftningen, men ändå sätter de stora kampanjer i sjön. I tidningar och stortavlor på stan trumpetas budskapet ut. Företaget anmäls. Konsumentverket uttalar att om de inte upphör med annonseringen så ska de betala böter.

Oj då säger företaget, då får vi rätta oss efter det.

Det kostar inte företag något att tänja på gränserna. Det tycker jag är dumt.

Här har Lotta Brinck bloggat klokt om Lifes annonser

Så himla glad jag blir över alla duktiga forskare i detta land. Jag frågade Marie Olsson som är adjungerad professor vid SLUs institution för hortikultur om hur näringsämnena i frukt och grönsaker klarar lagring mot bakgrund av Lifebutikernas annonser som jag inte gillar. Men också eftersom en kommentator till mitt inlägg hävdade att äpplen kan ha lagrats i tre fyra år innan de säljs. Jag ville veta mer.

Nu har jag fått svar från Marie. Stort tack för det! I korthet visar studier att en god hållbarhet vid lagring, t ex modern lagring av äpplen i kyla med mindre syre och mer koldioxid i lagringsatmosfären bevarar näringsämnena bättre.

Marie sammanfattar med att säga att om man förvarar produkterna på ett bra sätt så tror hon inte att det finns någon alarmerande risk att vi inte får i oss de näringsämnen som vi behöver. Det är snarare mängden av intag av frukt & grönt som bör öka, inkl de frysta produkterna. 

Vi äter faktiskt ganska mycket mer frukt och grönt i dag än bara för 10 år sedan. En studie pekar på att vi i genomsnitt nu nästan kommer upp i de 500 gram per dag som Livsmedelsverket förordar. 

Så här skriver Marie Olsson

Hej Louise!

Nu har jag tittat lite på vad jag har kunnat hitta idag för undersökningar om näringsinnehåll och andra nyttigheter i frukt & grönt efter lagring för att på ett bättre sätt kunna ge dig mer fakta.

Man kan säga att hur väl de olika ämnena bevaras efter skörd beror på vilket ämne  och vilken produkt som man undersöker.

T.ex. för vitamin C kan man generellt säga att det finns en allmän trend, om man generaliserar över alla produkter, att de färska produkterna innehåller mest, och att det förekommer minskning i innehåll av vitamin C (ref.1). MEN det gäller inte för alla produkter, och minskningen är olika stor beroende på vilken typ av produkt det är, och även mellan sorter, tex hos äpplen, förkommer stor variation och bäst bevarande av halten av vitamin C i de sorter som håller bäst i lagring (ref.2). Moderna lagringsförhållanden; kyla och för vissa produkter (äpplen) mindre syre och mer koldioxid i lagringsatmosfären, medför också att näringsämnen bevaras bättre. En god hållbarhet under lagringen sammanfaller ofta med bra bevarande av näringsämnen. Det är ofta när en allmän nedbrytning av produkten sker, som även vissa näringsämnen bryts ner snabbare. Även lagring i ljus eller mörker kan påverka; i ljus blev det ingen minskning, eller tom ökande halter av vitamin C under lagring av spenat (ref. 3)

För folat (vitamin B9), så har man funnit i en studie att halterna minskade i färdigförpackad spenat under lagring (ref.4) eller var beroende på sort, om halter minskade eller var oförändrade(ref.3), medan i en annan studie rörande jordgubbar, så fann man ingen nämnvärd minskning av halter efter lagring (ref.5).

Vissa karotenoider som finns i frukt & grönt kan vi omvandla till vitamin A, och de är alltså förstadier till detta näringsämne. Under lagring av spenat kan halterna av dessa vara oförändrade, minska eller tom öka, beroende på under vilka förhållanden produkterna lagras, och lagringslängd (ref.3 + ref. 6). Vid lagring av hela jordgubbar var halter av karotenoider oförändrade, medan i de skivade minskade halterna (ref.8)

Beträffande ämnen som per definition inte är näringsämnen, men som ändå anses ha en positiv effekt på vår hälsa, exempelvis antocyaner, som ger röd till blå färg i frukter och bär, så finns det tex en undersökning som fann att halten av antocyaner minskade under lagring av äpple i 120 dagar om de lagrades i ett vanligt kylrum, men att halterna var oförändrade om  de istället lagrades i kyla och kontrollerad atmosfär (dvs mindre syre och mer koldioxid) (ref. 9). I jordgubbar var halter av olika undersökta antioxidanter; askorbinsyra, ellagsyra och klorogensyra, oförändrade eller ökade efter lagring (ref. 7).

Ja, det är alltså inte så att det finns en allmän sanning som gäller för alla produkter, utan det är helt enkelt olika! Man kanske skall säga att det är önskvärt att äta produkterna så färska som möjligt, men om man förvarar produkterna på ett bra sätt så tror jag ändå inte att det finns någon alarmerande risk att vi inte får i oss de näringsämnen som vi behöver. Då är snarare mängden av intag av frukt & grönt (i en blandad mix av produkter) som man önskar skulle öka. Så finns ju också de frysta produkterna.

Hör gärna av dig om du är intresserad av någon speciell referens, eller något annat!

Hälsningar, Marie

Referenser:

1. Lee & Kader, Postharvest Biol. Techn., 20, 207-220, 2000.
2. Davey & Keulemans, J Agr Food Chem, 52, 8031-8038
3. Lester et al., J. Agric. Food Chem. 2010, 58, 2980–2987
4. Pandrangi,& LaBorde, J. Food Sci. 2004, 69, 702–707
5. Strålsjö et al., J. Agric. Food Chem., 2003, 51 (1), pp 128–133
6. Bergquist, et al., J. Agric. Food Chem. 2007, 55, 8444–8451.
7. Olsson et al, J. Agric. Food Chem. 2004, 52, 2490-2498
8. Gil et al., J. Agric. Food Chem. 2006, 54, 4284-4296
9. Leja et al., Food Chemistry, 80, 303-307, 2003.