≡ Menu

Coops biffar från Australien – hur har djuren det?

KOHickade till lite när jag såg att Coop hårdlanserar biffkött från Australien. Hur är djuromsorgen där, månne?

Den är okej tror jag, efter lite efterforskningar.

Djuren av rasen Angus och Hereford, går på bete tills fyra månader innan slakt då de slutgöds på feedlots. Inte vad jag förstår i trånga, dammiga fållor som på de flesta ställen i USA. Det finns bra med plats och marken är gräsbesådd. Där får korna en blandning av exempelvis majs, sorghum, klöver, bomullsfrö, melass, vitaminer och mineraler. Djuren behandlas med antibiotika endast om de är sjuka, antibiotika i förebyggande syfte är inte tillåtet. Inte heller hormonbehandling, det är förbjudet för införsel i hela EU.

Djuren tittas till minst en gång om dagen av ”cattle riders” dvs personal till häst. De får bra överblick och djuren blir inte stressade.

Efter cirka 24 månader driver man djuren till slakteriet från hästryggen. De slipper transport och på- och avlastning. Låter lite för bra för att vara sant men jag har dubbelcheckat och så är det. Bra, så vida djuren drivs i maklig takt. Jag har själv arbetat ett år som cowboy i Argentina för väääldigt länge sedan så jag vet att kor mår fint om man driver dem lite lagom lojt om de ska gå långt.

På det hela taget verkar djurens liv inte alls så tokigt. Och bra mycket bättre än hur många tjurar har det i Sverige som står på spaltgolv och aldrig kommer ut i solen innan slaktbilen hämtar dem.

Ska pröva biffarna,de är säkert jättegoda. Men sedan håller jag mig nog ändå till svenskt hagmarks- eller ekologiskt kött, eller kött från någon gammal mjölkko. Ty då får man även arbetstillfällen och ett svenskt öppet landskap på köpet. Det är mycket värt.

PS 12/5: Nu har jag prövat köttet. Entrecote. La på utegrillen några minuter. Berättade inte för middagsgästerna vilket kött de åt. Efter första tuggan sa någon ”men Gud så gott kött” och sedan haglade lovorden. Och jag håller med. Är inte överförtjust i kött i allmänhet, inget jag går och längtar efter, förutom råbiff. Men köttet från Australien var alldeles sagolikt. Nu ska jag leta efter ett lika gott svenskt kött, det kommer inte att bli alldeles enkelt. Jag rapporterar!

 

Comments on this entry are closed.

  • Madeleine Camenius 08 maj 2015, 7:19

    Fast hur bra har en mjölkko i Sverige det? Stå inne större delen av året, insemineras om vartannat för att kunna ge mjölk, tas ifrån kalven som blir med ångest som följd, mjölkas mycket för att ge 10 ggr mer mjölk än en ekologisk ko. Och mjölken vi får av all den stressen blir den bra?

  • Agronom 09 maj 2015, 13:09

    En ekologisk ko mjölkar ca 8000 liter per år, menar du att en konventionell ko mjölkar 80 000 liter per år? Inte riktigt. Men visst, det skiljer några hundra liter per år. Skulle vi analysera mjölken ser den nog ganska lik ut den som vi får av en konventionell ko, det är mest utfodringen (vall/kraftfoder) som utgör den största skillnaden i mjölkens sammansättning.

    En mjölkko i Australien som mjölkas lika intensivt som i Sverige har det nog lika ”tungt” som den svenska.

    Att Australien har ett så bra klimat där köttdjuren kan gå vilda fram till slakt är alldeles underbart, förutom att de inte riktigt har koll på alla djuren (då största cattle station är lika stort som Belgien) och en skadad vild tjur är väldigt farlig att försöka plåstra om. Numera drivs mertalet av djuren in av helikoptrar och motorcyklar snarare än hästar (för dyrt med hästar, och mindre coolt för unga bönder antagligen).

  • Louise Konsumentkoll 09 maj 2015, 13:18

    Agronom: Djuren går knappast vilda fram till slakt, utan går ju i feed lots de sista månaderna. Du har säkert helt rätt att det är motorcyklar och inte hästar som driver dem för det mesta. Så sker även i Argentina nuförtiden. Inte riktigt lika coolt som när jag arbetade där men möjligen mer effektivt och enkelt.