Grisar i Danmark och många andra länder fodras med blod och fettprodukter från grisar rapporterar ekot idag. Det ska man akta sig för. En hypotes i galna kosjukans spår var att oönskade effekter som sjukdomar och infektioner kan uppkomma om djur får foder som utvunnits ur samma djurslag.
Kött – och benmjöl från livsmedelsgodkända slaktkroppar är högvärdigt protein. I dag är det förbjudet att fodra lantbrukets djur med kött och benmjöl i hela Europa. Det beslutades i kölvattnet av galna kosjukan. Miljontals ton med bra foderråvara läggs som fyllnad vid vägbyggen eller i bästa fall går fodret till biogas eller minkfoder. Det är riktigt dumt och ett stort slöseri med resurser.
Jag vill se ett certifierat kött- och benmjöl, där även blodplasman ingå, med höga krav och kontroller på
- att det kommer från friska djur godkända för humankonsumtion
- att det är upphettat under tryck
- att det bara utfordras till allätare och inte till samma djurslag. Det vill säga: köttmjöl från gris ska ges till fjäderfä och vise versa. Inget annat. Och aldrig till vegetarianer som kor och får.
Det skulle bli ett utmärkt foder med stora miljöfördelar. Det är hög tid att ta frågan tas upp till diskussion igen.
PS. Hörde just Jan Bertoft på radion, han sa att blod och fett i foder inte gav någon konsumentnytta. Jag håller inte med. Jag tycker att det är stor nytta att ta tillvara på bra foderråvara om det görs på rätt sätt. Det handlar om att tillvarata resurser. Däremot håller jag helt med om att vi bör äta mindre kött och bättre kött och att prispressen leder för långt idag.
PS 2. Ikväll är jag med i Rapport kl 21 och diskuterar frågan med jordbruksminister Eskil Erlandsson
Grisblod i nyheterna
Artikel i DN, Artikel i GP, Artikel i Expressen,
Följ min blogg med bloglovin
Comments on this entry are closed.
Denna fråga är framför allt moralisk, det finns skäl till att även branschen i Sverige bestämt sig för att avstå från denna typ av foder. Och det måste åtminstone finnas möjlighet för konsumenterna att välja bort kött där djuren ätit delar av sina artsfränder, oavsett vilka delar det handlar om. Läs mer på min blogg http://bertoft.se
Här är vi överens Jan. Djur ska inte behöva äta sina artsfränder. Det står klart och tydligt i mitt inlägg. Mitt argument är inte så mycket moraliskt, utan snarare vetenskapligt, dvs hypotesen att oönskade sjukdomar kan uppkomma. Kuru, prionsjukdomen som drabbade kannibaler, tror man just orsakades av att de åt av samma art.
En fundering: Hur är det under ”normala” förhållanden, äter grisar varandra? Jag tror att det är en bra utgångspunkt innan man börjar laborera. Att ge kossor, som av naturen är växtätare, foder innehållande kött och benmjöl av andra kor ledde ju till katastrof. Men hur är det med grisar, vad är deras ”naturliga” föda?
Klok fundering. Ja, under normala förhållanden äter grisar det som kommer i deras väg. De äter gärna köksavfall, som skulle kunna bestå av rester på fläskkotletter och annat. De äter också gärna upp varandras svansar om de har det riktigt tråkigt och stressigt, och de kan börja knapra på döda grisar om det råkar finnas någon sådan i deras box allt för länge.
I Argentina, där jag jobbade som cowboy för många år sedan, utfordrade vi hushållsgrisarna med döda kalvar. De gick åt i ett huj. Jag är säker på att hade man slängt till dem en död gris i stället så hade den gått åt också. Men det gjorde vi inte. Det ”tog emot”, det var aldrig aktuellt.
Hur det är med vildsvin, om de i vilt tillstånd skulle ge sig på att äta upp någon död griskulting eller annan gris vet jag inte. Men det här hittade jag på Jägarförbundets sida:
”vildsvin äter nästan allt. Deras val av föda varierar mycket under året. Mest äter de växter och svamp men de kan även äta kött och fånga små djur.
När vildsvinen söker efter föda under marken bökar de upp jorden och detta skapar tydliga spår i marken. När de bökar i gräsmark är det ofta smådjur som mask eller skalbaggslarver de är ute efter. När man hittar bök i lövskog är det troligare att de letat efter ollon från träden. Vissa år är det mycket bok- och ekollon och då lever vildsvinen nästan uteslutande på dessa. Ollon från bok och ek innehåller mycket fett som vildsvinen behöver inför vintern.
Vildsvinen äter också gärna kött när de hittar kadaver, men det är sällan de själva lyckas fånga och döda större djur än möss och sorkar. Det förekommer också att de tar fågel- och harungar under försommaren.
Det är vanligt att man utfodrar vildsvin och då är det ofta jordbruksprodukter som majs, ärter eller sockerbetor man använder. På många platser använder man bröd eller till och med godis. Det är känt att vildsvin älskar sötsaker som wienerbröd och godis. Men det är inte bra att utfodra vildsvin med sådant, det är skadligt både för deras tänder och magar.
Niklas Holmqvist
Problemet med att äta den egna arten är att man på så sätt öppnar en ny smittväg, detta ofta för sjukdomar som aldrig eller svårligen kan fortplanta sig på annat sätt. Detta är ingen ny kunskap, utan grundläggande säkerhetstänkande. Många riktigt otäcka sjukdomar som drabbat Afrika har just att göra med kannibalism.
Dessutom ser jag inga större ekonomiska konsekvenser av att förbjuda användning av foder som ger kannibalism, det behöver inte gå något till spillo för att man alltid säkerställer att kannibalism inte förekommer, det behövs bara lite bättre ordning på saker och ting.
Håller med dig Gerte. När jag grävde i frågan för något år sedan och bland annat talade med Statens veterinärmedicinska anstalt, så menade någon där att problemet är att det är oreda och slarv på slaktmarknaden i Europa. Så även om det ur vetenskaplig synpunkt inte finns några skäl att förbjuda rätt behandlat köttmjöl till djurfoder, så var det svårt att få garantier på särhållning så att fodret skulle gå till rätt djurslag. Dvs hon litade inte på att gris inte skulle få foder gjort på gris, kyckling på kyckling osv. Må så vara. Men det måste ju gå att få fram seriösa slakterier och foderindustrier som skulle kunna distribuera ett certifierat foder till rätt målgrupp. Inte sant? Som nu är är det ett enormt resursslöseri tycker jag, som sagt.
På något sätt känns det ju då lämpligt att införa någon sorts certifiering, och de som inte kan visa att fodret är fritt från djurdelar från X får inte inte sälja det som foder för X. Har man så dålig ordning att man inte kan garantera det så löser marknaden problemet, de slipper köpare…
Dvs fodret måste vara märkt med ”certifierat fritt från djurdelar från andra djur än A, B och C” för att få utfodras till djur (som då inte ska vara A, B eller C, naturligtvis).
Sedan spelar antagligen något enstaka misstag ingen roll ur smittspridningssynpunkt, däremot att försöka tillåta gränsvärden på hur lite ”kannibalkött” som är tillåtet (som verkar vara fallet), dvs. tillåta ett litet konstant läckage, är däremot farligt; produktionslinjerna måste hållas skiljda, vissa smittämnen (t.ex. prionerna) behöver bara enstaka molekyler för överföring. Jag har inga som helst tvivel på att detta går snabbt och enkelt att lösa så länge man inte låter slakterierna komma undan med att det är för krångligt.
Intressanta tankar och synpunkter, även jag funderade på hur de hade gjort i vilt tillstånd! Oavsett kan vi ju bestämma oss för att det är en etisk fråga och därmed jobba på att även EU tycker det.
Åh du var så förbannat bra på Aktuellt nyss! Var bara tvungen att säga det. =)
Tack, tack Jonas. Det är en inte alldeles lätt fråga att debattera på fem minuter.
Angående din medverkan i Aktuellt i går: Det var inte första gången – förhoppningsvis inte heller sista – jag kande en ilning av välbehag när du framträder i nyhetsmedia. Verkligen välkommet att höra ditt sakliga och nyktra resonemang i kontrast till den hysteri och okunnighet som ofta utmärker debatten när det handlar om lantbruk och animalieproduktion. Till och med LRF har visat sig odla en romantiserad bild av ”livet på landet för folk och fä”. Vi som lever i den jordnära verkligheten mår riktigt illa av den utbredda okunskapen på många nyhetsredaktioner – ingen nämnd och ingen glömd.
Må du inte förtröttas!
Bengt
Förr om tiden när vi matade grisarna med köksavfall som både blodpudding, fettslamsor och halva kotletter var det ingen som rasade och skrek sig hes om dålig etik?
Tack för en ovanligt jordnära o vettig konsumentmedverkan i aktuellt.
Bra att du tog upp frågan om kött o benmjöl. Grisar o höns måste ju ha animaliskt protein o det problemet måste få en lösning.
Varmt tack alla för alla vänliga ord!
Hej Louise
Vi är fullkomligt överens om att det finns förnuftsmässiga skäl till att tiilåta kött – och benmjöl som foderråvara. Speciellt eftersom det efter alla kriser är livsmedelskvalitet på råvaran. Det var skillnad på 80-talet då ursprungråvaran innehöll kadaver och sjuka djurdelar. Detta tog Sverige bort redan 1986. Precis som du sa så är köttmjöl en utmärkt proteinfoder som kan ersätta en del importerad sojamjöl. Sedan gör det mig något frustrerad att den kära Marit Paulsen hävdar att grisar inte äter grisar. Jag har förstått att hon med all rätt har fått backa i denna fråga. Djursättalliansens film från november förra året visar med all tydlighet att grisar äter vad man hittar. Och att påstå som Eskil Elnadsson och Johan Beck-Friis gjorde att detta berodde på brist på halm är bara nys. Gå in i en box med grisar även med mängder av halm så börjar de genast nafsa på dig.
Appropå grisar äter grisar så har ju KRAV-grisar mindre svansbitning, kan det delvis bero på att dom måste ha grovfoder (konserverat gräs) och bete i sin foderstat. Att grisar annars utfodras med nästan enbart väldigt finmalen spannmål är ju rätt onaturligt och borde få deras blodsocker att åka kraftigt upp och ner, vilket dom borde bli rätt frustrerade av.