I dagarna diskuteras om slam från reningsverken ska läggas på åkermark. Det är bra. Frågan måste debatteras. Men själv känner jag obehag för att ge mig in i debatten.
Jag är nämligen positiv till att slam certifieras. Naturvårdsverket har ansvar för att slam som läggs på åkermark ska vara godtagbart ur hälso- och miljösynpunkt. Certifieringen säkerställer att halterna av tungmetaller och miljögifter hålls under kontroll och att kraven skärps år från år. För att få ett certifierat slam måste reningsverken jaga fatt på och åtgärda utsläpp av tungmetaller och miljögifter. Något som på sikt gynnar hela miljön.
Det finns problem med ämnen som inte bör finnas i slammet. Men om det är ett stort eller mindre problem beror på i hur stor mängd ämnena förekommer och hur mycket och hur ofta slammet påförs markerna. Att det ställs krav på det slam som ska ut på åkern är ett stort steg i rätt riktning.
Det finns en del som tycker annorlunda. Och med dem vill inte jag debattera. Jag tycker det är obehagligt. Eftersom jag är positiv till certifiering kommer jag troligen att skyllas för att gå i reningsverkens ledband och manipuleras av storindustrin.
Slammotståndarna målar i svartvita penseldrag, hårdvinklat och utan utrymme för nyansering. Vad man än säger kommer det att vändas emot en. Och fakta undanhållas. Som nu i DN där debattörerna får det att verka som om allt slam ska ut på åkrarna. Så är det inte. Det är fjorton reningsverk som har fått godkänt slam. Tills i dag har slam körts ut okontrollerat. Det nämns inte.
Vi äter mat som kommer från åkrarna, resterna -vår egen skit och annat- återförs till marken genom slammet. Fosforn och andra näringsämnen som förs bort från åkern återförs och gödningsämnena ingår i ett kretslopp. Människor har i flera år funderat över hur detta ska göras utan risk för människor och miljö eftersom toalettavloppen blandas med andra avlopp där det kan finnas föroreningar.
Fosforn kommer att ta slut inom en inte allt för lång framtid, och andra lösningar måste till så att grödorna får den näring de behöver.
Vårt avfall måste tas om hand på något sätt, att bränna upp viktig näring eller lägga det på deponi kan inte vara en hållbar lösning. Tills någon har kommit på något bättre sätt att återföra näringsämnena till åkermarken tycker jag att det är bra att slammet kontrolleras och certifieras.
Målsättningen måste vara att få fram ett slam av toalett- eller åtminstone stallgödselkvalitet och kraven måste därför höjas från år till år. Det är detta certifieringen syftar till. Innan jag sätter punkt undrar jag var Naturvårdsverket finns i debatten? Punkt.
Add to Google
Facebook
{ 15 Kommentarer… Läs nedan eller Skriv en }
Hej Louise!
Slammet från avloppsreningsverken är bara en del av problemet. Grundfelet ligger i att naturens kretslopp brutits.
Reningsverken är ett exempel på teknik bryter naturens kretslopp. Avloppsreningsverken skyddar egentligen inte miljön, utan förstör de livsbetingelser, som vi är beroende av för vår existens. Slammets innehåll av långlivade naturfrämmande kommer att förorena marken och tas upp av och anrikas i de växter som växer där och anrikas vidare i de djur människor som äter grödorna.
Små utsläpp blir till slut stora problem, det handlar egentligen enbart om tid.
Här kan man luta sig mot de fysikaliska lagar som alltid gäller, t ex termodynamikens första och andra huvudsats ( allting sprids inget försvinner inget kommer till)
Vi på http://www.stallom.se anger några referenspukter för vårt resonemang. DNS Hållbarhetsprinciper.
http://stallom.se/referenspunkter-for-stall-om/
häls
Martin
Hej Martin,
Och vad är din lösning? Hur ska vi få ihop naturens kretslopp igen? Om vi är realister och inte drömmer.
Håller med dig helt om att vi inte kan lägga slam med dagens kvalitet på åkermarken hur länge som helst. Men tills vi har hittat en bättre lösning tycker jag det är OK, under förutsättning att slammet kontrolleras och det gör det med certifieringen.
Otroligt bra och informativ webbsida svt och du arbetar med. Heja er!
http://www.stallom.se
Hej Louise!
En certifiering innebär i detta fall att man kontrollerar och godkänner sedan slammet trots att det innehåller samma mängd föroreningar som tidigare.
Jag tror att det godkända certifierade slammet innehåller 10 ggr mer naturfrämmande ämnen än vad som rekommenderas inom EU.
Hej Martin.
Jag undrar var du får uppgiften från att det certifierade slammet innehåller 10 ggånger mer naturfrämmande ämnen än EUs rekommendationer? Jag tror det är tvärt om. Vad gäller organiska ämnen finns det väl inga gränsvärden och för kadmium, som i och för sig inte kan räknas till naturfrämmande, är EUs gränsvärden 20 gram per hektar, och för det svenska certifierade slammet 0,75 gram per hektar. Det vill säga det svenska är mer än 10 ggr lägre. Eller pratar vi om olika saker?
Fosforn i slammet skall tillbaka till åkern, där är vi ense. Varianten med certifierat slam ser jag som en återvändsgränd. Dett därför att slammets kvaltitet ej kan garanteras dessutom är det 75 -80% vatten av totalvikten på slammet. Det är inte bra att köra omkring vatten. Det finns processer där man kan ta ta ut fosfor och fällningskemikalier (dessa kommer från ren- och avloppsreningsverk) ur slammet och fixa kretslopp för dessa. Finnesen blir dessutom att resterna där bl.a. tungmetaller finnes kan föras till säker deponi. Detta är inte fallet med certifierat slam.
Ulf: Är tekniken med att ta ut fosfor färdigutvecklad? Jag har uppfattat att den är klar på några års sikt.
Jag är inte själv kemist. Dock brukar jag hör med dom som jobbar med liknande processer nör jag vill veta något. 5. Återvinning av fällningskemikalier är möjlig och testad för denna process.
Om man kan skilja ut fosfor från juvenila malmkällor torde det inte vara svårare att plocka ut fosforn ur resterna från en superkritisk vattenoxidation. Superkritisk vattenoxidation är den teknik som är intressantast att använda för slam. Se även den utmärkta skriften ”Livscykelanalys av aktuella slamhanteringsmetoder för Stockholm Vatten. R nr 8 – 2004″. Du finner den på Stockholm vatten:s hemsida.
Ulf: OK! Jag ska läsa på.
Hur går det med läsandet?
Jag kan verkligen rekomendera att läsa den.
Inte mycket i slam/avloppsbranchen håller samma klass på noggrannhet.
Det lockar att nämna avskräckande exempel på så kallade forskningrapporter, men jag låter bli.
Ulf: Nej tyvärr har jag inte hunnit läsa rapporten ännu. Jag jobbar intensivt med att få klart andra frågor. Jag ska ha lång semester med början i kväll. Det får bli först efter nyår. Det är bara att inse, man kan inte hinna allt, tyvärr.
Hej Louise,
Här kommer en genväg till att läsa på om slamfrågan. Vi på Cirkulation gör just nu en rätt ambitiös granskning av frågan.
Första delen hittar du här:
http://www.cirkulation.com
När det gäller oxidation i superkritiskt vatten så är den metoden intressant och användbar men bedöms inte som konkurrenskraftig idag på grund av det höga priset.
Jag har inte sett någon livscykelanalys heller på den utvinningen. Processen sker vid 375°C och ett tryck på 220 bar så det går åt en del energi…
Du har livscykelanalysen på Stockhol Vattens hemsida.
Superkritisk oxidation är en exoterm reaktion dvs det frigörs värme. Efter rötning som är vanlig idag finns hälften av det organisk materialet kvar i slammet. Denna organiska rest gör att det blir så svårt att separera vattnet från torrsubstans. I nämnda LCA-analys finns mycket noggrant beskrivet energibalanser inklusive transporter, givetvis med antagande av transporternas längd för nya lösningar.
Ulf, tack för tipset. Det blir helgläsning!
Hur går det med läsandet?
Det lönar sig att lägga lite mer energi på att förstå LCA analysen. Det är helt annan klass på denna skrift jämfört med myckat annat som är skrivet om slam. Detta enligt min mening. I Göteborg satsar man nu halvhjärtat på REVAQ också. Detta med ett beslutsunderlag som med god vilja kan kallas mediokert. Jag skulle hellre använda starkare ord.
Se länk nedan för att följa slamdebatten i GBG. Detta för Ryaverket, Sveriges största avloppsreningsverk.
http://www.gp.se/nyheter/debatt/1.296621-forstor-inte-akrarna-med-kadmium-?articleRenderMode=article_full_discussion