≡ Menu

Missuppfattar Landsbygdsministern- eller förstår han inte? Om för salt mat.

saltbildIbland vet jag inte om Eskil Erlandsson medvetet missuppfattar en fråga eller bara inte förstår. I Ekots intervju i dag får han frågan hur regeringen ska agera när det gäller att få ner mängden salt i mat, apropå Lena Hulthéns och min debattartikel i SvD i dag. Landsbygdminstern svarar att han inte vill lagstifta eller komma med tvingande regler för att få ner saltmängden i maten.DET VILL INTE VI HELLER!!! Eskil Erlandsson vill fortsätta dialogen med livsmedelsbranschen. Den dialogen har förts sedan 2005, varje år. Lite har skett, men vi har fortfarande alldeles för salt mat enligt all expertis. Dags att kavla upp ärmarna kanske?

En nationell strategi med mål och åtgärder som vi önskar innebär INTE tvingande regler. En nationell strategi betyder att regeringen visar att den vill något och tänker göra något för att bidra till att vi äter mindre salt och därigenom risken för högt blodtryck och för tidig död . Till  exempel  att i nästa regleringsbrev uppdra åt Livsmedelsverket  att högprioritera frågan och i samarbete med livsmedelsbranschen och restaurangnäringen arbeta konstruktivt för att minska saltet i maten. Som man gör i andra länder. Till exempel att informera oss konsumenter och andra om att lägre salthalt minskar risken för högt blodtryck och därmed sammanhängande sjukdomar och lidande. Till exempel informera föräldrar om att barn inte bör äta så mycket salt som de gör i dag.

Eskil, det är inte ens lagligt att tvinga svensk livsmedelsindustri eller restaurangnäring att minska saltet i maten. Upplysningvis har vi EU – gemensam livsmedelslagstiftning och har att hålla oss inom den. Vad jag vet har det aldrig varit tal om att lagstifta om maxhalter av salt i olika sorters livsmedel i EU.

För övrigt så är det en och annan som har hört av sig och tycker att jag ska skita i hur mycket salt de äter. Absolut! Det gör jag också. Men jag skiter inte i att vi tvångsmatas med massa salt i livsmedelsprodukter och på restauranger som vi gör i dag. 1968 åt vi kvinnor 6 gram salt per dag. I dag äter vi det dubbla. WHO rekommenderar 5 gram per dag, gärna mindre.

Sänk salthalten i maten och gör det successivt och under några år så att vi hinner vänja oss, det är min enkla uppfattning.

Och till dig som tycker att jag inte ska bry mig om att maten är ohälsosamt salt. Om maten blir mindre salt kommer här ett tips:  SKAFFA ETT SALTKAR OCH SALTA SJÄLV!:-)

Comments on this entry are closed.

  • Kerstin 18 juli 2013, 19:39

    Landsbygdsministern Erlandsson är bara gravt okunnig. Det Finland främst lyckades göra var ju att minska den mängd salt som konsumenterna får i sig utan att egentligen veta om det, d v s salt i olika sorters färdig mat och i andra livsmedel. Det är ju något som i grunden skapar valfrihet åt konsumenterna, då kan var och en själv välja hur mycket salt man vill äta, men den friheten vill alltså vårt Landsbygdsminister inte ge konsumenterna.

  • Gunnela 19 juli 2013, 8:27

    Pernilla Ivarsson landsbygdsdepartementet var i alla fall på plats på ditt seminarium,vilket kan tolkas som ett postivt tecken. Eskil har något slags ryggmärgsreflex som innebär att alla förslag till åtgärder besvaras med att man inte ska lagstifta, eftersom detta innebär ökade kontrollkostnader.I en fråga har han dock vänt och det är ursprungsmärkning, där vi sedan 2006 försökt övertyga Eskil om att konsumenterna vill ha detta. Äntligen har han insett att han köper poltiska poäng med att ställa upp på obligatorisk ursprungsmärkning.