Välmående, solbränd och utvilad efter nästan fyra veckors semester i Vietnam öppnar jag lojt posten vid köksbordet. En julhälsning har kommit från organisationen Velki i Lettland dit jag sedan många år, genom Hoppets Stjärna, skickar futtiga 200 kronor i månaden som bidrag till en utvecklingstörd pojkes omkostnader på barnhemmet. Läser brevet. Funderar. Så olika liv, deras och mitt.
Bestämmer mig för att jag aldrig, aldrig mer ska ironisera, som jag har gjort i olika sammanhang, över företag som hakar på ”göra gott trenden”. Det vill säga alla de företag som nu plötsligt börjar skänka pengar till olika hjälporganisationer och biståndsprojekt för att stärka sitt varumärke. I dag kan man knappast köpa en korv utan att någon krona går till välgörande ändamål.
Och bra är det, för pengarna behövs. Och oavsett skäl så finns det i företagen många människor som känner stolthet och engagemang för att deras arbetsplats bidrar till att människor som har det svårt får möjlighet att skapa sig ett bättre liv. Och oavsett skäl så kan företagens bidrag göra stor skillnad för enskilda individer och familjer.
Läs gärna brevet. En annan verklighet, så nära.
Comments on this entry are closed.
Välkommen hem och till jobbet, vi ser fram emot nya frächa tankar och funderingar som ger oss konsumenter input och nya perspektiv. Fördelen med bloggen är att man håller sig lite uppdaterad om konsumentvärlden.