Läs mitt tidigare inlägg med frågorna.
Stort tack Mats-Eric för att dina svar, jag vet att du har massor att göra. Jag har det också extra hektiskt den här veckan, så jag kommenterar dina svar lite då och då under kommande dagar i det här inlägget.
Louise Konsumentkoll: När du inte längre är tjänstledig kan du då fortsätta att skriva om mat i t ex SvD om du så ensidigt tar ställning mot mat utan några som helst tillsatser (utom pektin och bakpulver)?
Mats-Eric Nilsson svarar: Att jag är emot tillsatser, och anser att man kan klara sig utan de flesta, kan knappast vara någon nyhet för någon som läst mina böcker eller lyssnat på mina föredrag. Och att jag är med i en förening som valt att skapa en så tydlig märkning som möjligt, med ett minimum av accepterade tillsatser, förändrar knappast detta. Några nyhetsartiklar är dock inte aktuella från mitt tangentbord, allraminst om själva märkningen ”Äkta vara”.
Louise:
OK, anledningen att jag undrade är ju för att föreningen Äkta vara än så länge inte är en allmän förening utan består av fem medlemmar varav du och din familj utgör fyra av dem. Föreningen Äkta Vara är ju emot alla tillsatser utom bakpulver och pektin. Du anser att man kan klara sig utan ”de flesta”. Finns det några andra tillsatser som du tycker kan behövas då och då?
Louise Konsumentkoll: Hur mycket kostar det att få en vara godkänd?
Mats-Eric Nilsson svarar: Det är en fråga för föreningen Äkta vara Sverige, som sköter märkningen.
Louise: Jag har frågat tidigarer via en kommentar på sajten men kunde inte hitta något svar då. Och du är ju en av fem medlemmar i föreningen – varför kan inte du svara direkt?
Louise Konsumentkoll: Hur svårt är det att se på en ingrediensförteckning om ett livsmedel innehåller tillsatser eller ej?
Mats-Eric Nilsson svarar: Många konsumenter tycker att det är knepigt att läsa innehållsförteckningar. Inte bara för att texten är liten – vilket utreds på EU-nivå – utan för att den upplevs som kryptisk av den som inte är insatt i livsmedelsteknologisk terminologi och myndigheternas regelverk. Om det vore lätt att ta till sig informationen skulle mina böcker knappast ha blivit sådana bästsäljare. Och att många producenter på senare tid av taktiska skäl har valt att inte deklarera E-numren, har ju heller inte gjort det lättare för konsumenten.
Äkta vara-märkningen handlar dock inte bara om tillsatser. Produkterna får inte innehålla aromämnen eller sådana industriella ingredienser som traditionellt inte brukar ingå. Exempelvis accepteras inte den smakförstärkande ingrediensen jästextrakt, som många producenter använder när de tar bort den kritiserade glutamaten. Vid granskningen kontrolleras även att varan inte säljs med vilseledande marknadsföring och att de har tillräckligt mycket av den karaktärsgivande råvaran. Exempelvis måste apelsinmarmeladen ha en hög halt av apelsin.
Märkningen är alltså till för att underlätta för de konsumenter som inte varje gång vill fingranska innehållsförteckningen för att undersöka allt detta.
Under certifieringsprocessen har producenterna dessutom fått redogöra för sina tillverkningsmetoder. Dessa framgår ju inte av innehållsförteckningarna, men har vägts in i märkningsbesluten.
Louise: OK, håller verkligen med dig om att det är knepigare när producenten inte sätter ut e-nummer. Jag menar bara att innehåller ingrediensförteckningen endast namnet på rena råvaror och inget annat, så är det ju inte så svårt att se att det inte är några tillsatser eller aromer i livsmedlet.
Nu springer jag iväg till vårt seminarium ”Mat,Kultur, tradition” där vi har bjudit in skol- och äldrevårdspersonal för att lära oss mer om mat och måltider i mellanöstern och östafrika av två duktiga föredragshållare, Maria Massoumi och Yodit Abebe. Musik blir det också! Fler kommentarer kommer…
Och här kommer de…
Louise Konsumentkoll: Anser eller anser du inte att konsumenter som är skeptiska till tillsatser ska undvika allt från falukorv till mellanmjölk? Och i så fall, vilken korv ska de äta istället?
Mats-Eric Nilsson svarar: Konsumenten bör göra sitt eget val. Med mina böcker vill jag visa vad de moderna livsmedlen egentligen innehåller och berätta hur de framställs, för att skapa ett bättre beslutsunderlag för kunden. Det var därför jag nyligen fick Nationalencyklopedins Kunskapspris som en av årets kunskapsspridare. Vilket val den enskilde konsumenten sedan gör har jag faktiskt ingen synpunkt på.
Louise : Men du måste väl trots mena att vi konsumenter inte väljer ”Äkta varor” om vi köper falukorv eller mellanmjölk, även om du inte lägger någon värdering i det. Jag kan inte tolka det på annat sätt än att ni tycker att alla andra varor än” Äkta varor” inte är mycket att hurra för. Ni vill ju hjälpa folk att välja bort dem.
Som du väl vet – du har ju tre- fyra gånger inbjudits av Konsumentföreningen Stockholm att tala vid skilda tillfällen- så tycker jag att du har gjort ett superbra arbete med dina böcker som har lett till en allmän debatt om livsmedelskvalitet, manipulation av maten, och att många tillverkare nu plockar bort massa tillsatser från sina produkter.
Louise Konsumentkoll: Om konsumenter prioriterar livsmedel i handeln märkta med ”äkta vara”, hur kommer deras hushållsbudget att påverkas?
Mats-Eric Nilsson svarar: De flesta ”Äkta vara”-märkta produkter är dyrare än motsvarande omärkta varor. Det beror på att de håller högre kvalitet, eftersom de innehåller riktiga råvaror istället för billiga tillsatser och utdrygande ingredienser. Men märkningen gäller bara sammansatta och/eller förädlade produkter. I butiken finns ju även många rena råvaror, och använder man dem för att laga maten från grunden blir det vanligtvis billigare än att köpa hel- eller halvfabrikat.
Louise Konsumentkoll: Du säger att det inte behövs tillsatser om man hanterar maten rätt. Kan du utveckla vad du menar med det?
Mats-Eric Nilsson svarar: Om producenterna väljer skonsammare framställningsmetoder istället för högteknologiska processer kan exempelvis många färgämnen, aromämnen, smakförstärkare och konsistensmedel undvikas. Dessutom kan man på olika sätt minska den utbredda användningen av konserveringsmedel, som slentrianmässigt även kan ingå i frysta produkter.
Men om konserveringsmedel tas bort måste vi konsumenter inse att vi inte kan hantera livsmedlen exakt så som vi blivit vana vid under senare decennier. Sylten måste till exempel stå i kylen så fort den inte används.
Louise: Jag är helt överens med dig om att det är helt knäppt med konserveringsmedel i frysta produkter och massor av annat oskick. Men det kommer att bli trångt i kylskåpen. Vitvaruleverantörerna kommer säkert att bli glada åt att få sälja fler.
En fundering: För saltades, torkades och röktes mycket mat för att den skulle hålla längre. Nu lfår vi lära oss att vi ska minska på saltet för att minska risken för högt blodtryck och att rökta produkter ökar risken för tjocktarmscancer. Det är sannerligen inte lätt att vara konsument.
Louise Konsumentkoll: Jod är ju en tillsats som finns i salt av folkhälsoskäl, för att vi ska undvika att få problem med sköldkörteln. Kommentar?
Mats-Eric Nilsson svarar: Den som är orolig för detta ska förstås välja den jodberikade produkten. Själv äter jag havssalt som varken har ”berikats” eller innehåller klumpförebyggande medel.
Louise: Så bra, då får du i dig jod på naturlig väg eftersom havssalt, vad jag förstår innehåller gott om jod, till skillnad från ”vanligt” salt, så kallat bergssalt. Själv har jag havssalt eller flingsalt på sallader etc men använder jodberikat salt när jag till exempel kokar potatis eller grönsaker.
Louise Konsumentkoll: Du har många gånger uttalat att din kamp mot mat med tillsatser inte handlar om oro för hälsan utan för mat som det inte fuskas och trixas med. Nu stiger oron för maten kraftigt bland oss svenskar enligt olika undersökningar. Främst är man orolig för tillsatser i maten. Kommentar?
Mats-Eric Nilsson svarar: Opinionsmätningar är sällan särskilt enkla att tolka; som man ropar brukar man få svar. När undersökarna frågar om folks ”oro” för tillsatserna blir detta själva problemformuleringen, vilket kommer att påverka resultatet.
Men visst är det är uppenbart att engagemanget för matens kvalitet och innehåll har ökat de senaste åren. Och det gläder mig förstås om jag kan ha bidragit till detta.
Jag är i alla sammanhang noga med att inte skrämmas. Självfallet finns det hälsoaspekter här – på en del punkter vet forskarna för lite – men det är verkligen inte så enkelt som att alla tillsatser skulle vara farliga. Att många av dem används för att maskera att produkterna inte innehåller tillräckligt mycket av riktiga råvaror är förmodligen ett minst lika intressant hälsoproblem.
Louise :Jag håller med. Jag tycker också att du betonar att ditt engagemang mot tillsatser i maten inte primärt handlar om att de är farliga för hälsan. Men otvivelaktligen är det så att debatten har spätt på folks oro för maten , det visar även undersökningar med öppna svar. Fler mer veteskapliga studier är på gång om människors förhållande till mat i dagens Sverige. Det ska bli intressant att ta del av dem.
Comments on this entry are closed.
Stort grattis till alla som är less på matfusket – Äkta Vara-märkningen är ett steg i rätt riktning!
Och alla kritiker: Kom ihåg att inga varor kommer att förbjudas eller försvinna från butikerna, du kan fortsätta köpa kemisk och blaskig mat hur mycket du vill, märkningen kommer inte att hindra dig.
Men näringsvärdet i urvattnade produkter är självklart lägre än det pris vi får betala, och så skulle det fortsätta tills vi alla stryker med av näringsbrist om inte spelreglerna ändras.
Med Äkta Vara-märkning i alla butiker blir det lättare för alla att välja den mat de vill ha. Med Livsmedelsverket som ”facit” blir du itutad exakt vad som helst: De är allt utom opartiska, men det förväntas vi inte känna till.
Petter: Jag tycker det är lite konstigt att bara för att jag tycker att kriterierna för Äkta vara är för kategoriska så blir jag beskylld för att gilla matfusk och tillsatsstinna livsmedel. Tror du verkligen att jag gör det?
En av anledningarna att jag har svårt för ”Äkta varas” kriterier är att jag känner till så många duktiga små mathantverkare vars produkter hamnar utanför ”Äkta vara”, på grund av att de kanske använder någon procent citronsyra eller annat i sina produkter.
Den som generellt anser att tillsatser medför ”matfusk” gör det vansinnigt enkelt för sig. De
t tyder snarare på okunnighet. Många tillsatser är helt enkelt nödvändiga för att vi inte ska bli sjuka.
Andra används för att vi vill att maten alltid ska se likadan ut, ge samma upplevelse och smaka likadant.
Glöm aldrig bort att de flesta tillsatser har ett helt naturligt ursprung, de är utvunna ur sådant som vi aldrig skulle tveka att sätta i oss.
Slutligen finns det tillsatser som är helt onödiga, som azo-färgämnen.
Men förenkla inte på samma sätt som Mats-Eric gör!
Louise: Visst förstår jag att gränsen är svår att dra för vilka tillsatser som är ”nödvändiga”, och att en så lättbegriplig märkning som Äkta Vara därför medför vissa problem. Men så länge märkningen inte ersätter innehållsförteckningen är fördelarna många för mig som konsument!
Jag får möjligheten att handla mat snabbt utan att bli pålurad utspädda varor med emulgeringsmedel, konsistensgivare, aromämnen och konserveringsmedel. Det är viktigt för mig.
Carls naiva tro på att de ”nödvändiga” tillsatserna hamnat i maten för vår skull är söt men farlig. Det är tyvärr för tillverkarens, grossistens och butiksägarens skull maten späs ut och sockras.
När kan man gå ur Livsmedelsverket?! Jag har förlorat Carls fromma tro och vill inte längre bidra till verksamheten. Det vore väl rimligt att bara den som vill ha deras sjuka gamla kostråd betalar skatt till detta?