I radions ”Matens pris” diskuteras odling av fisken Pangasius. WWF får kritik för att fisken inte är rödlistad ( dvs ”köp inte”) eftersom många odlingar i Vietnam är dåliga, med bland annat stor användning av antibiotika och bedrövligt fiskfoder. Pangasius är satt i en ny ”färglös” kategori som betyder ”På väg mot certifiering”.
Coop har drivit ett mycket ambitiöst policyarbete för vilken fisk de ska erbjuda sina kunder. Coop har köpt Pangasius av företaget Lobster.
I höstas tog några Coopbutiker in Pangasius från en annan leverantör som inte var godkänd av Coop enligt deras fiskpolicy. Det är helt oacceptabelt enligt Coops miljöchef Micke Robertsson. Det är den fisken P1 pratade om i dag.
(OBS! I dag 9/2 har jag fått höra att Pangasiuspartiet var bra mycket större än att bara några butiker, som jag skriver här ovan, hade tagit in det. Kollar. Återkommer!)
(11/2 Ja, partiet av icke av Coop godkänd fisk var stort och fanns i många butiker. Coop har haft möte med samtliga kedjor och förklarat allvaret med att ta in fisk som inte är godkända enligt Coops fiskpolicy. Vi kunder ska inte behöva fundera över när vi går i butiken om fiskarna som ligger är disken är producerade på ett okej sätt eller ej. Det ska Coop göra åt oss genom att ställa hårda krav i inköpsorganisationen.
Nåväl, det goda hela medieuppmärksamheten har fört med sig är att nu fattar alla att har man bestämt en policy så är det allvar och mycket viktigt att den följs, överallt och alltid av alla. Det parti pangasius som diskuteras verkar komma från bra odlingar, men det kanske är mer tur en skicklighet….)
Förra vintern besökte jag fabriken som producerar och packar Lobsters Pangasius. Den ligger i Mekongdeltat, Vietnam. Superfin och med superkoll på odling, kemikalier, miljö och arbetsförhållanden för anställda. Jag tycker WWF gör rätt i att inte rödlista fisken, utan att istället arbeta för för att förbättra och förändra odlingarna. WWF har ett ambitiöst program för att kunna miljö- och kvalitetscertifiera Pangasiusodlingar. Aquaculture Dialogue kallas arbetet. Inte lätt men någon stans ska man börja.
Vi konsumenter bör gynna den dialogen anser jag genom att köpa Pangasius från livsmedelskedjor som har koll på bra odlingar. Slutar vi köpa fisken helt finns ju inga incitament till förbättringar, produktionen kommer ändå att hålla på – vare sig vi vill eller inte. Men då gäller det att livsmedelskedjorna har råkoll. Uppenbart brast Coops i höstas. Det får inte ske igen.
Här nedan är några bilder från mitt besök.
Comments on this entry are closed.
Jag tycker att KSFs representanter borde vara lite mer försiktigt med att uttala stöd till WWFs turer kring fisket i Vietnam. Jag citerar……”Jag tycker WWF gör rätt i att inte rödlista fisken, utan att istället arbeta för för att förbättra och förändra odlingarna. WWF har ett ambitiöst program för att kunna miljö- och kvalitetscertifiera Pangasiusodlingar. Aquaculture Dialogue kallas arbetet. Inte lätt men någon stans ska man börja….”.
Jasså, gäller det även alla bönder som odlar ekologiskt men inte är KRAV godkända, skulle de kunna få en märkning med ”nästan KRAV eller på väg mot KRAV 2020” på Coop?
På WWFs hemsida säger man:
”Efter ett avtal mellan WWF, Vietnams regering och fiskeindustri i december 2010, kommer andelen certifierad hajmal att successivt öka från dagens 0,5 procent till minst 75 procent år 2015. Hajmalen flyttas som ett resultat av överenskommelsen till en ny kategori – ”på väg mot certifiering”.
Jag tycker detta är vanskligt och otydligt gentemot konsumenterna. Detta stärker inte märkningen och förtroendet för fisks ursprung och odlingsmetoder. Jag har även länge arbetat i Sydostasien, känner till affärskulturen väl, bott i Vietnam och kan garantera att alla organiserade besök på fabriker alltid ”ser bra ut” i linje med bilderna ovan. Detta är inte någon som helst kvalitetsgaranti.
WWF bör tänka om, göra om och förhandla om. De sänker förtroendet för NGOs, och märkning för fisken samt generellt.
Nej, jag tänker inte vara försiktig med att stödja WWFs hållning i pangasiusfrågan. Jag är fullt medveten om att det förekommer korruption i Vietnam, och säkert kommer det att upptäckas fel och brister och dokument och certifikat som inte är sjyssta på resan mot bättre fiskodling, där och i andra utvecklingsländer som försöker höja sig över fattigdomsgränsen. Jag är illa trött på alla som har synpunkter på allt och alla i länder som inte ännu har hunnit så långt i sin utvecklingsprocess och som har mängder av svårigheter att tampas med.
Hur såg våra egna fabriker ut för 50 år sedan? Hur var arbetsmiljön? Hur såg våra vattendrag ut och vad fanns i dem?
Genom att stimulera goda krafter, genom kunskapsöverföring, genom dialog och viss ödjmukhet kommer man längre än med köpbojkotter. Och vad gäller den fabrik jag besökte så har den nog ett och annat att lära ut till vissa fiskfabriker på våra breddgrader.
För 25 år sedan då KRAV ännu inte etablerats stimulerade KF så kallad ”alternativ odling” genom att ge de bönder som började lägga om produktionen och odla utan bekämpningsmedel och handelsgödsel långa kontrakt med högre betalning. Varorna marknadsfördes genom varumärket ”Lanthandeln”, föregångaren till Änglamark. Under årens lopp skärptes sedan kraven på produktionen. Paralleller kan lätt dras till WWFs med fleras arbete i dag.
Nu gäller det att Coop och andra kedjor köper in Pangasius från de fabriker som har kommit längst, så att övriga företag ser att det lönar sig att kavla upp ärmarna. Därför är det viktigt, precis som jag skriver, att t ex Coops fiskpolicy följs och att den Pangasius som vi köper i butikerna tillhör odlingar i framkanten. Jag har förtroende för Coops ambitioner.
Jag håller med dig, Louise. I den bästa av världar skulle allt rättas till omgående, men i det här fallet (och säkerligen många andra) så tror jag att man kommer längre med den överenskommelse som fattats. Kan vid första anblicken verka lamt av WWF men om avtalet hålls så kommer alla att vinna på det i slutändan. Krävs dock att WWF är uppmärksam så att produktionen verkligen ställs om. Anfall är inte alltid bästa försvar. Med dialog kommer man oftast längre, även om det kan ta lite längre tid.