Griskris, köttkris, mjölkkris, kris,kris,kris. Så låter det för jämnan när man pratar med lantbrukare och lantbruksnäringen. Fast så illa kan det väl ändå inte vara när bönder betalar fantasisummor för åkermarken. Förra året steg priset på åkermark igen, med åtta procent trots att vi inte har någon inflation, och betesmarken steg med sex procent. Som mest betalas nu över 200 000 kronor per hektar. Låter ju inte klokt. Lite svårt att tycka synd om lantbrukarna när de betalar så himla mycket, då sätter de ju sig själva i en ohållbar situation.
Fast glädjande nog, hör och häpna, går det riktigt bra för gris- och köttproducenterna just nu. Sedan en tid får de rejält mycket mer betalt än kollegorna i Europa. Vi svenskar köper svenskt kött som aldrig förr. Det betalar sig.
Mjölkbönderna har det eländigt på grund av stora överskott och för mycket mjölk på världsmarknaden. Men det börjar ordna sig, ryktas det. Hoppas.
Comments on this entry are closed.
Bloggen är så enkelriktad och med en underliggande surhet över förb-e bönder så den är inte värd att kommentera men jag kan inte heller motstå. Pris på alla fasta investeringar bygger på förväntningar om att det på sikt blir en hållbar och lönsam investering. Hur är det med priserna på boenden i stockhomlsregionen bakåt och idag? Nej, gå till Konsum och rannsaka edra budskap i reklamen istället, men så har det alltid varit att man för att hålla fred igen egen härd måste man utse en yttre fiende. Den strategin håller till början men är aldrig långsiktigt hållbar.
Johan: Tack för synpunkter. Jag är varken sur eller tycker ” förbannade bönder” . Jag har mycket stor respekt för ert arbete och är bekymrad över lantbrukets lönsamhet, liksom många bönder är. Därför är det väl inte så konstigt om jag undrar över hur man kan betala så herrans mycket för marken, och hur markpriserna kan stiga år efter år. Hur ska man förränta det?
Det är väl för övrigt ingen som tycker att de skenande bostadspriserna i Stockholm är något att hurra över. Går dock inte att dra en parallell eftersom lönerna på Stockholmsmarknaden har gått upp väsentligt för många de senaste åren, lönsamheten i lantbruket har knappast haft en lika gynnsam utveckling. Lantbrukarna ska ta ut de stigande markpriserna på marknaden. Något som inte låter sig göra så lätt som du väl vet, och betalar man mycket för marken så finns inga marginaler. Inte sant?.
Stiger räntorna för familjer och bostadskostnaderna skenar så kan man alltid dra in på mat eller eller resor eller nöjen. Det är inte lika lätt att dra in på foder eller handelsgödsel. Därför min stilla undran.