Siffran i DN:s intervju med Marit Paulsen, om att varje svensk slänger 100 kg mat i onödan kommer från vår (KfS) studie, som vi redovisade i höstas. Vi vill att man tar den siffran med en nypa salt, för den bygger på grova uppskattningar. Studien bygger på siffror från en mycket stor och välgjord undersökning som genomförts på 2 700 hushåll i Storbritannien. Vi lät räkna om de brittiska siffrorna till svenska förhållanden, därav de grova uppskattningarna.
Men vi lät oss inte nöjas med det. I förra veckan släppte vi resultatet av en studie vi gjort på 72 hushåll i Stockholmstrakten. De studerade hushållen slängde i genomsnitt 5,6 kg matavfall under den vecka som studien bygger på. 57 procent var onödigt matavfall, resten var sådant som inte går att äta som ben, skal, kaffesump etc. Till 5,6 kilo per vecka och hushåll ska läggas sådana livsmedel som inte hamnar i soppåsar utan slängs via vasken som mjölk, yoghurt, soppor etc. Studien är liten – vi kan inte skala upp den på hela svenska befolkningen.
Kanske är siffran om 100 kg onödigt matavfall per person och år korrekt, kanske är den något lägre. Ingen vet. Nu hoppas vi att andra aktörer, forskningsstiftelser med flera tar över, och gör en större studie av det onödiga matavfallet och dess orsaker. Vår studie kan användas som förstudie.
Det är inte tu tal om att slängd mat är den största miljöboven när det gäller livsmedel. All miljöpåverkan, som växthusgaser och övergödning av sjöar och hav, har ju skett helt i onödan om livsmedlen slängs. Betänk att den slängda maten maten produceras, lagras, transporteras, distribueras och kanske kyls i butik för att sedan gå direkt i slaskhinken. Ibland kanske den värms upp och tillagas innan den går i slaskhinken.
Att ta vara på maten och inte låta den gå till spillo är den största miljöinsatsen vi kan göra, och det gäller i hela livsmedelskedjan – lantbrukare, industri, grossister, butiker och hushåll.