I förrgår skrev jag ett inlägg om silverjoner och silversalter, med anledning av två debattartiklar i SvD där åsikter bröts mot varandra. Ämnena har en antibakteriell funktion i bl.a. sköljmedel när man tvättar kläder.
Vem har rätt om ämnenas miljöpåverkan- tillverkaren Polygiene eller Naturskyddsföreningen och Svenskt Vatten?
Härär Anders Finnsons, SvensktVatten, svar på min fråga:
”Precis som du skriver i din blogg är det ju oerhört viktigt att vi baserar våra utspel på fakta – annars kan vi i förlängningen inte påverka. Innan vi skrev DNdebattartikeln gjorde vi en grundlig genomgång av både silvrets miljöpåverkan och olika silverprodukter som säljs till konsumenter.
Vi har baserat debattartikeln på bl a på Stockholms stads projekt ”Nya gifter – nya verktyg”, Göteborgs genomgång av antibakteriella ämnen i konsumentprodukter, ett antal forskningsartiklar om silver samt tyska miljödepartementets rapport om silver.
Under resans gång har vi vid flera tillfällen varit i kontakt med Polygiene och berättat vad vi tycker om deras (och liknande produkter). Polygiene har hela tiden svarat ungefär det som står i deras DNdebattreplik.
Det enda som är korrekt i Polygienes replik är att silversulfid inte är speciellt giftigt för vattenlevande organismer.
Vi anser däremot att det inte går att hävda att allt silver blir silversulfid i avloppet och att denna nybildade silversulfid ej påverkar avloppsvattenreningen eller i en framtid övergår till annan form när den kommit ut i vattenmiljön/sedimenten.
Det går inte heller att hävda att silversulfiden ej skulle orsaka miljöproblem i bottensedimenten nedströms reningsverken.
När det gäller kvaliteten på slammet så är silver den metall som vi behöver arbeta allra hårdast med för att få ner till långsiktigt hållbara koncentrationer.
Polygiene låter det även framstå som att deras sköljmedelsprodukt är märkt med Bluesign. Detta är helt fel, däremot finns det en textilfiber som tagits fram av Polygiene som är Blusesign märkt. Jag ställde frågan direkt till Bluesign när jag hade ett möte med dem i vintras om det nu KO-anmälda sköljmedlet kunde Bluesignmärkas. ”En sådan sköljprodukt kan aldrig bli Bluesignmärkt” var Bluesigns svar.”
Anders Finnson, Svenskt Vatten
Comments on this entry are closed.
Huja, det är inte lätt att veta hur man ska säga för att det ska bli rätt, det är inget för oss dussinkonsumenter. Tur att konsumentföreningen finns och härjar när det behövs!
Det bör också påpekas att Buesign inte är en miljömärkning utan en industristandard. Alltså helt irrelevant i i detta sammanhang.-
Enligt Bluesign själva så är deras huvuduppgift att täcka alla aspekter kring miljö, hälsa och säkerhet i tillverkningskedjan för textil. Som jag då förstår det så är det en industristandard som kräver att bl.a. utloppsvatten inte ska vara farligt för varken människa eller miljö. Hur kan det vara irrelevant? http://www.bluesign.com/index.php?id=150
Enligt Detlef Fischer från Bluesign så är Bluesign inte en miljömärkning utan en industristandard med miljöinnehåll. Att då, som Polygiene gör, kalla det för ”miljöcertifiering” är enligt min mening att förvanska sanningen. Miljöaspekten i Bluesign relaterar sig dessutom till tillverkning av produkter, inte till användningen som riktiga miljöcertifieringar typ Falken, EU-blomman, Svanen mm gör. Vid tidigare kontakter med Christian von Uthmann så var hans försvar att deras silverbidrag var så litet så det spelade ingen roll. Alltså samma resonemang som om jag hävdade att jag kunde använda DDT i min trädgård eftersom ingen annan använder det och då gör det ingen skada i det stora hela. Nu är försvaret att det blir silversulfid istället, något som kräver en syrefri miljö vilket det inte är i avloppssystemet. För övrigt spelar det för avloppsslammets del ingen roll i vilken form silvret är eftersom det är totalhalten silver, oavsett form, som mäts och avgör om slammet är användbart eller inte. Polygienes ”Active odour control-impregnering” är inte Bluesign-märkt och skulle enligt Bluesign heller aldrig kunna bli det. Så Bluesign-snacket i repliken är irrelevant. En flaska vi köpte för några månader sedan var inte märkt med ”silversalt” utan med ”mineralsalt”. Vid analys visade den sig innehålla 40 mg silver/liter vätska.
Lars: Intressant! Jag skickar blogginlägget med dina kommentarer till Polygiene och ber att de kommenterar.
OK !
Redovisa fakta, inte tyckande!
Polygiene bemöter inlägg från Svenskt Vatten och Gryaab
Vi stöder helt och fullt Naturskyddsföreningens, Svenskt Vattens och Gryaabs strävan att få bort farliga miljögifter från våra sjöar, hav och vattendrag. Men vi uppmanar till en faktabaserad diskussion om de verkliga källorna till potentiellt silverutsläpp.
Silver finns naturligt runt omkring oss i våra sjöar och marker. Varje dag får vi i oss silver via det vatten vi dricker och den mat och de grönsaker vi äter. Naturvårdsverket bedömer att varje person i Sverige bidrar med ca 0,3 mg silver/dygn till vårt avloppsvatten. Det silverläckage som en familj på fyra personer bidrar med, baserat på ett års användande och tvättande av tio Polygienebehandlade plagg, uppgår till cirka 3 mg silver. Alltså samma mängd som varje svensk naturligt bidrar med till vårt avloppsvatten under tio dagar.
Främst vill vi uppmana Svenskt Vatten och Gryaab att redovisa de vetenskapliga fakta på vilka deras anklagelser mot Polygiene bygger. Inte som i dessa fall, rent tyckande.
”Det går inte heller att hävda att silversulfiden ej skulle orsaka miljöproblem i bottensedimenten nedströms reningsverken”, skriver Anders Finnson, Svenskt Vatten.
I Naturvårdsverkets rapport (IVL report B1826, oktober 2008) har silverhalten mätts i en rad sjöar i Sverige. I Spjutsjön utanför Falun uppmättes silverhalter i bottensedimenten på över 20 mg/kg. Silverhalten i sjön, naturligt förekommande och varierande över tid, har inte lett till några rapporterade miljökatastrofer.
Finnson skriver vidare att ”det inte går att hävda att allt silver blir silversulfid i avloppet och att denna nybildade silversulfid ej påverkar avloppsvattenreningen eller i en framtid övergår till annan form när den kommit ut i vattenmiljön/sedimenten”.
I bland annat den rapport från tyska miljödepartementet (Umwelt Bundes Amt, ISSN 1862-4804) som Finnson hänvisar till, refererar författarna till vetenskapliga studier (Adams N.H.W., Kramer J.R., 1999, Silver speciation in wastewater effluent, surface water and pore water, Environ, Toxicol Chem 18, 2667-2673) som konkluderar: ”Sulfide in wastewaters …was 200 to 300 times in excess of silver”, och fortsätter ”With sulfide in excess of silver, we predict silver sulfide complexes to dominate silver speciatation”. Fritt översatt – det finns flera hundra gånger mer sulfid i vattnet än silver och silversulfid kommer att vara den dominerande silverföreningen.
Angående Lars Nordéns argument mot bluesignmärkning som en miljömärkning får Detlef Fischers kommentar räcka som svar (se replik nedan). Vi vill dock understryka att det är riktigt att den produkt som KO-anmälts inte är bluesignmärkt. Detta har Polygiene inte hävdat, varken på förpackning eller i marknadsmaterial. Om det uppfattats annorlunda beklagar vi detta.
Den KO-anmälan som gjorts mot oss föregicks av flera möten med såväl Svenskt Vatten som Gryaab, där både Anders Finnson och Lars Nordén varit närvarande. Ingen deltagare har vid dessa möten hävdat att Polygienes produkter avger fria silverjoner i vattnet som är farliga för vattenlevande organismer.
Vi måste därför ställa frågan; Vilken ny forskning har Svenskt Vatten nu tillgång till rörande Polygiene som plötsligt ändrar på detta?
Kärnan i diskussionerna med de båda organisationerna har varit silverhalten i slammet och långsiktigt hållbara koncentrationer. Det nya föreslagna gränsvärdet från Naturvårdsverket är 8 ppm (parts per million = 8 mg/kg) i slammet. Gryaabs mätningar av det slam som produceras i deras egna anläggningar visar på en silverhalt mellan 2 och 3 ppm i medelvärde, det vill säga en tredjedel av gränsvärdet.
Med mindre lukt i kläderna kan man använda plagget flera gånger vilket innebär färre tvättar, lättare packning och längre hållbarhet. Enligt studien Well Dressed? (Cambridge University 2006) kan 60 procent eller mer av den totala miljöpåverkan från ett friluftsplagg under dess livslängd komma från tvätt, överdosering av tvättmedel, sköljmedel osv. Polygiene behandlingen minskar denna negativa miljöpåverkan och ger kläderna en längre livslängd.
Dear Lars,
I received a mail regarding you comments in this blogg. Sorry my skills in your language are not sufficient enough to write in Swedish. But what I understand from your blogg I had to clarify.
bluesign technologies ag is in case of environment the highest standard worldwide, but we also check not only the waste water, air emission, occupational health, we also check all products which are used for the manufacturing of textiles or accessories for the whole industry. With about 878 limited or restricted substances we know all!! substances which could be problematik for the consumer and for the enviroment as well as for the working place atmospheare.
I think you made a misunderstanding about this.
For your silver debate I could feed you with our criterias for the antibacterial agents, which are used in the textile industry.
Maybe you could understand after reading these documents our vision a little bit better.
If you like to inform you, please contact me directly or visit our homepage, where you could find the criteria’s for the standard.
Please remove your statement, because this is definitivly not correct.
Detlef Fischer
I refered to the dicussions you had with Anders Finnson from The Swedish Water & Wastewater association the 11 of december 2009 at Arlanda in Stockholm.
Huvudförsvaret är uppenbarligen fortfarande att Polygienes bidrag är så litet att det inte spelar någon roll. Det gamla ordstävet ”många bäckar små blir till en stor å” har uppenbarligen förkastats. Fakta är att silverhalten i Gryaabs slam steg 2008 trots att silverbidraget från fotoframkallning reducerats dramatiskt efter att digital fotografering slagit igenom. Debatten om silver tog fart och allmänheten tog den uppenbarligen till sig, 2009 sjönk silverhalten igen. Heder åt svenska folket som tar miljöproblemen på allvar.
Jag håller med Anders Nordén. Dessutom – även om det mesta av silvret fastnar i reningsverkens slam (kanske 90 % eller mer) finns det en del som tar sig vidare ut i vattenmiljön. Enligt en sammanställning av Blaser m.fl. (http://dx.doi.org/10.1016/j.scitotenv.2007.10.010) kan vi inte utesluta att ens dagens belastning är helt ”ofarlig” för vattenmiljön. Och även om dagens silverkoncentrationer i slammet är för låga för att orsaka någon toxicitet i jordbruksmarken, leder en långsiktig slamanvändning (på samma sätt som för kadmium) till att markens förråd av silver successivt byggs upp, vilket så småningom kan orsaka problem.
Det finns alltså skäl för oss att vara försiktiga med silver, särskilt kanske som användningen av produkter som innehåller silvernanopartiklar tycks öka – på sikt riskerar detta att ytterligare öka belastningen på reningsverken om inget görs.
Mot den bakgrunden känns det ganska naturligt att fundera på om vi verkligen behöver silver i konsumentprodukter som kanske inte är så jättenödvändiga, som t.ex. Polygienes silversalt. Jag tycker också att det finns uppenbara svårigheter att försvara användningen av silversaltet i ljuset av definitionen av riksdagens miljömål ”Giftfri miljö” (http://www.miljomal.nu/4-Giftfri-miljo/Definition/).
(Läs gärna även mitt blogginlägg om silvernanopartiklar, http://jonpetterg.blogspot.com/2010/08/tillagg-till-debatten-om-silver-i.html)
Om man väljer att ta ett aktivt ställningstagande mot dennna farliga och onödiga silveranvändning är det inte alltid lätt att reda ut vilka produkter/märken som faktiskt använder sig av silver. Det är ofta dåligt angivet på produkterna. De märken som jag vet använder silver på vissa av sina produkter är:
– Haglöfs
– Houdini
– X-SOCKS
– Buff
– Peak Performance