Ja just det. Dra in miljarder till skattkistan på sockerskatt, precis som Philadelphia USA just har gjort. Tro för all del inte att någon svensk sockerskatt kommer att ha en avgörande betydelse på folks hälsa, att man börjar äta mindre godis, kakor och läsk. Det tror i alla fall inte jag. Men vilken nytta pengarna skulle göra att för ge de barn som verkligen behöver, barnen i så kallade utanförskapsområden, en riktig god start i livet. När Philadelphias borgmästare lovade att skatten, som förväntas inbringa 90 miljoner dollar det första året, ska gå direkt till att utveckla bra förskolor i fattiga områden och att rusta upp nedgångna parker och sunkiga områden så röstades skatten igenom. Tredje gången gillt.

Läser Barnavårdsrapporten för Stockholms stad. Blir berörd, även om det inte står något jag inte visste tidigare. Att det är en enorm skillnad i  förutsättningar för en god hälsa mellan barn i rika

Andel kariesfria treåringar efter område

och fattiga områden, men ändå. Det är hjärtskärande att se hur diagrammen för till exempel barnens kariesförekomst vid tre års ålder, utsatthet för passiv rökning  samt  fetma  så slaviskt följer familjeinkomsten i områdena.

Inför en sockerskatt omedelbart och låt pengarna oavkortat gå till att förebygga ohälsa i dessa områden. Det finns goda förlagor, till exempel Rinkebyprojektet. Där får alla familjer som får sitt första barn flera påhälsning under barnets första 15 månader. En barnsköterska, en familjerådgivare och en tolk kommer hem till familjen, lyssnar och lär med stor respekt för familjens situation, och tipsar på hur man kan ge sitt barn en riktigt god start i livet. Av 122 familjer tackade 119 ja till hembesöken.Projektet som har varit lyckosamt har följts av forskare och håller nu på att utvärderas.

Det finns bra modeller, det fattas pengar. Kör!

UKs ”Salt action week”

Vi i Sverige inbillar oss att vi är på tå och ligger långt framme när det gäller det mesta. Men glöm det. Inte när det gäller folkhälsan kopplat till mat.

I Svenska Dagbladet i dag berättar Anders Högberg som är ansvarig för området nutrition och hälsa på Orkla och jag om vad som händer i Norge för att minska salthalten i maten. Där agerar man på högsta nivå.

Och i UK har man sedan länge ett aktivt arbete med ett gemensamt program mellan regeringen och livsmedelsföretagen. Och de har lyckats bra. Det är inte gjort av sig själv utan politikerna har tagit på sig ledartröjan, stakat ut vägen och anslagit pengar och arbetstid för att se till att livsmedels- och restaurangbranschen minskar salthalten i maten. Det lönar sig nämligen. Färre lär få högt blodtryck och sjukvårdskostnaderna minskar. Och livsmedelsindustrierna jobbar på. Många produkter innehåller 10 – 40 procent mindre salt i dag. Liknande sker i andra länder.

Vad görs här? Nada. Eller rättare sagt knappast någonting om man jämför. Inte kul.

Håller för övrigt på att grotta ner mig i ämnesområdet barn, mat och hälsa inför vårt Vårseminarium 14 mars ”Ät och må bra- hur svårt kan det va’? 

Vi skriver en rapport om vad som har hänt med både övervikt/undervikt hos barn och försöker se hur barns livsmedelskonsumtion har förändrats över tid. Rättare sagt från 2003 då vi hade vårt första seminarium i ämnet. Det är uppseendeväckande hur lite Sverige gör på nationell nivå i förhållande till andra länder när det gäller uppföljning av barns hälsa och vikt, hur den utvecklas över tid och vilka barn som riskerar att blir tjocka respektive tunna. En hel del görs regionalt och det är utmärkt, men vi har ingen aning hur det går med barns vikt i Sverige som helhet.

Riktigt skamligt dåligt är det faktiskt. Mer om detta när rapporten är klar. För vi i Sverige är sannerligen inte på tå i denna fråga, vilket är förvånande och gör mig argsint.

Det har tagit några år av kraftiga påtryckningar, men skam den som ger sig. Nu har Coops lanserat ett helt nytt sortiment frukostflingor som riktar sig till barn. Grattis säger jag bara! Flingorna har gott om fullkorn och kring 12 procent socker. 12 procent är väldigt lite i detta sammanhang. Flingorna är nyckelhålsmärkta, och om man överhuvud taget ska köpa barnflingor till sina barn kan jag inte se annat än att dessa är bra alternativ.

I dag släpper vi för femte gången sedan 2005 en rapport om marknadsföring av livsmedel till barn, de  med förpackningar med roliga figurer på eller leksaker i paketen. 2005 hittade vi  55 produkter på livsmedelsbutikernas hyllor, oräknat läsk, chips och godis. I dag är det 97 stycken.

Förbättringar av näringsinnehållet har skett under de senaste tio åren men fortfarande innehåller en fjärdedel av flingorna mer än 30 gram socker per 100 gram och de flesta yoghurtar är  söta och har bra mycket mer mättat fett än vad myndigheterna rekommenderar. Läs och begrunda!

Kl 12.00 har vi bjudit in företag och press till ett miniseminarium. Totalt fullbokat!

Christel Larsson, professor vid Göteborgs universitet berättar om barns sockerkonsumtion i Europa och vi kommer att presenterar rapporten.

Vi har frågat vår Föräldrajury vad de tycker om att marknadsföra livsmedel med barn som målgrupp. De flesta gillar det inte. Det gjorde de inte för tio år sedan heller.

Frukostflingorna Frax och Havre fras har vi korat till bäst 2014. De har lågt sockerinnehåll och mycket fibrer.

Vi anser att om livsmedel överhuvud taget ska marknadsföras till barn bör de i alla fall vara nyttiga.

”Hello, we are Innocent… deklarerar den hypade juice- och smoothietillverkaren som har kul marknadsföring och vettiga produkter. Och som berömmer sig rejält av att ”göra gott”för både hälsa och samhälle.

Men Innocent är inte alls så oskyldiga utan riktigt luriga enligt min mening.

Som en del i vår nya rapport om marknadsföring av livsmedel till barn granskar vi även alla nya fruktmoser och smoothies som har dykt upp på marknaden de senaste åren. Så också Innocent.

Strawberries, blackberries and rasberries deklareras klart och tydligt på framsidan på Innocents förpackningar. Att det mesta är äpple, apelsin, banan och druvor i smothien och endast 3/4 av en jordgubbe, 2 björnbär och 1 hallon förväntar jag mig inte.

Blir överraskad. Blir sur. Blir besviken. Anmäler i dag Innocent till Livsmedelsverket för vilseledande marknadsföring.

Jag kan till nöds fördra att det är bilder på bären om det nu är bär som juicen smakar mest av. Men då måste det stå klart och tydligt på framsidan att drycken också  innehåller äpple, apelsin, banan och druvor. Det ska man inte behöva läsa i liten text på baksidan.

Kasst Innocent!

21/7: I dag skriver DN om vår anmälan. Sorry Innocent UK som DN har talat med. Det räcker inte med att produkten smakar bär som ni påstår för att förpackningen ska vara okej. I alla fall inte i Sverige. I så fall ska det stå ”smak av” och bilder på bären.

Det verkar som om fettmaepidemin bland svenska barn har gjort halt. Det verkar till och med som om färre barn än tidigare är överviktiga eller feta, åtminstone i Stockholms län. Riktigt rolig nyhet, som påminner mig om det seminarium vi höll om barn, socker och övervikt 2003. ”Flytande godis och andra läckerheter” kallade vi det. Det ”flytande godiset” var läsken. 2003 fanns knappt någon diskussion om mat, socker och hälsa bland allmänheten. Sedan tog den fart. Minst sagt. Och läskkonsumtionen har faktiskt gått ner.

Livsmedelsverkets Åsa Brugård Konde berättar tidigare i SvDs nätbilaga hur man kan se på barns intag av socker och var sockerfällorna finns.  Kloka råd.

Vill gärna ha en likadan artikel om barns intag av salt. Där bör man verkligen höja ett varningens finger. Men som sagt, salt är inte alls lika hett som socker fast mycket svårare att undvika. Undra varför.

I sommar har vi Mikaela, en praktikant från SLU, här på kontoret. Hon ska uppdatera våra rapporter om marknadsföring av livsmedel till barn och bland annat titta på saltinnehållet i livsmedlen som riktar sig till barn. De med roliga gubbar på förpackningarna eller leksaker i paketen.  Blir spännande att se vad som har hänt sedan 2009 då vi skrev vår senaste rapport.

Nu ska jag sluta tjata om salt på ett tag.

På sommaren surfar jag runt och spanar trender. Då kan man hitta man ett och annat roligt. CSPI, Center for Science in the Public Interest, är en organisation som lobbar för bättre livsmedel och bättre matvanor i USA. Bland annat har de länge arbetat för att folk ska få i sig mindre socker, till exempel genom dricka mindre läsk. I USA har läskkonsumtionen minskat något liksom i Sverige, men från en väldigt hög nivå. 165 liter per person och år dricker man i dag i USA mot 75 liter här. Konsumtionen i Sverige av läsk och stilldrink har minskat från 83,1 liter 2003 till dagens 75 liter.

Nåväl. CSPI har gjort en kul video om hur de går för dem som dricker mycket läsk. En travesti på Coca-Colas isbjörnsreklam.

Här är för övrigt en intressant artikel om läskkonsumtion kopplad till diabetes. 

Vårt arbete med att förmå industri och handel att sänka sockerhalten i livsmedel riktade till barn har varit någorlunda lyckad. Flingorna med roliga figurer på eller leksaker i paketen innehöll för några år sedan som regel mellan 35 – 50 procent socker. Vi jagade tillverkarna och engagerade hela KfS Föräldrajury för att få dem att ta fram nyttigare produkter. Inte har vi nått ända fram än , men sedan några år har inga flingor haft mer än 35 procent socker och flera har legat på 20 – 30 procent. Mycket ändå kan tyckas, men mindre socker än förr.

Men vad ser jag nu på hyllorna? Nya Kalaspuffar , ”Choco Puffs” med 43 procent socker och Coops ”ChocoBears” med 38 procent. Blir trött. Har skällt på Coop och de håller med. En miss. Coop ska ändra recepten så fort de kan.

Men uppenbarligen växer kategorin sockersöta barnflingor. Det innebär att föräldrarna köper mer barnlivsmedel än förr.

Har ställt mig vid mången mejeridisk under årens lopp och kollat när barnfamiljer gör entré. I åtta fall av tio  är det som att trycka på en knapp. Barnen rusar fram till  yoghurtförpackningarna med skojiga figurer på och börjar tjata. Och föräldrarna ger mycket ofta med sig.

”Tjatmakt” har barnen tillskansat sig. Inget nytt. Tjatade säkert till mig Cornflakespaket med cowboyar i plast på 50-talet när jag var barn. Men de innehöll inte 40 procent socker. Yoghurt  fanns överhuvud taget inte. Filmjölk var det närmaste man kom. Den var absolut inte skojig.

”No artificial flavours, no artificial colours, no preservatives”. Låter nyttigt kanske? Så står det på sugrören som ska få barn att dricka mer mjölk. Sugrören innehåller knallrosa kulor gjora av socker, glukossirap, dexros och jordgubbssmakämnen. Inbillade mig att den rådande trenden är att lära barn att mat kan vara gott utan att vara sött. Som att mjölk går att dricka utan att sörplas genom sockerstinna sugrör till exempel.

Hur har ni tänkt när ni tog in de här i sortiment, Coop? För det var på mitt stamlokus, Coop Forum i Häggvik jag stötte på dem. I ett ställ vid mejeridisken. I och för sig inget nytt under solen, det fanns jordgubbsugrör på 50-talet också.

Coop huvudkontor svarar när jag ringer att man valt att inte ta in produkten i det ordinarie sortimentet. Bra. Butiken har tagit in sugrören på eget bevåg.

Det jag retar mig mest på är att sugrörstillverkaren försöker ge rören ett sken av ”nyttigt” genom att lyfta fram vad de inte innehåller. Själva innehållet är ju skräp.

Kinderegg… När vi hade kalas förr, när barnen var små och vi ville sitta i lugn och ro och prata med våra (vuxna) vänner, utan barnskrik och stoj…Då köpte vi Kinderegg. Chokladäggen kunde hålla en hel hoper barn lugna och tysta i evigheter. I total koncentration plockade de ihop mängder av pyttsmå delar till  figurer av något slag. Och sedan lekte alla barnen med figurerna, plockade sönder dem igen och satte ihop dem. Tysta som små möss, i timmar.  Åtminstone är det så jag kommer ihåg det hela.

Fick fatt på ett Kinderegg i helgen. Stackars småbarnföräldrar tänkte jag. Kinderegg håller knappast dagens barn tysta någon längre tid. Det finns inget för barnen att plocka ihop längre. Allt är fixt och färdigt. Det tar två sekunder att placera en helt färdigjord igelkott i en helt färdiggjord livräddarstol. Till och med Kinderegg curlar barnen.