I går släppte vi vår saltrapport ” Mer eller mindre salt i maten”, en granskning av salthalten i 300 produkter jämfört med samma livsmedel 2013. Den visar bland annat att det är stora skillnader på salthalt i likadana livsmedel beroende på vem som har tillverkat dem. Kan en tillverkare sänka salthalten i ett varumärke utan att kunderna flyr borde ju alla kunna göra det resonerar vi. Så sätt igång!

I går kom också en intressant undersökning från WASH, ”World Action on Salt and Health” där man jämfört socker och salthalten i frukostflingor i olika länder och sett att mängderna skiljer sig väsentligt. T ex så innehåller nästan alltid Kelloggs och Nestlés frukostflingor som säljs i Mexiko massa socker och salt medan det är betydligt beskedligare innehåll i de nordiska länderna, inte minst i Finland som har jobbat på bra under många år med att få ner salthalten i maten. Inte konstigt att Mexikanerna är tjocka och att regeringen har gjort sockerrik mat dyrare för att stävja diabetesepidemin i befolkningen. 

Kanske kan vi ta åt oss lite av äran av att Sverige inte ligger i sockertoppen. För tio år sedan fanns det även här frukostflingor som till hälften var gjorda av socker. Vi har sedan dess arbetat ganska intensivt med att få ner socker och salthalt i maten. Men det kan bli ännu bättre förstås. 

UKs ”Salt action week”

Vi i Sverige inbillar oss att vi är på tå och ligger långt framme när det gäller det mesta. Men glöm det. Inte när det gäller folkhälsan kopplat till mat.

I Svenska Dagbladet i dag berättar Anders Högberg som är ansvarig för området nutrition och hälsa på Orkla och jag om vad som händer i Norge för att minska salthalten i maten. Där agerar man på högsta nivå.

Och i UK har man sedan länge ett aktivt arbete med ett gemensamt program mellan regeringen och livsmedelsföretagen. Och de har lyckats bra. Det är inte gjort av sig själv utan politikerna har tagit på sig ledartröjan, stakat ut vägen och anslagit pengar och arbetstid för att se till att livsmedels- och restaurangbranschen minskar salthalten i maten. Det lönar sig nämligen. Färre lär få högt blodtryck och sjukvårdskostnaderna minskar. Och livsmedelsindustrierna jobbar på. Många produkter innehåller 10 – 40 procent mindre salt i dag. Liknande sker i andra länder.

Vad görs här? Nada. Eller rättare sagt knappast någonting om man jämför. Inte kul.

Håller för övrigt på att grotta ner mig i ämnesområdet barn, mat och hälsa inför vårt Vårseminarium 14 mars ”Ät och må bra- hur svårt kan det va’? 

Vi skriver en rapport om vad som har hänt med både övervikt/undervikt hos barn och försöker se hur barns livsmedelskonsumtion har förändrats över tid. Rättare sagt från 2003 då vi hade vårt första seminarium i ämnet. Det är uppseendeväckande hur lite Sverige gör på nationell nivå i förhållande till andra länder när det gäller uppföljning av barns hälsa och vikt, hur den utvecklas över tid och vilka barn som riskerar att blir tjocka respektive tunna. En hel del görs regionalt och det är utmärkt, men vi har ingen aning hur det går med barns vikt i Sverige som helhet.

Riktigt skamligt dåligt är det faktiskt. Mer om detta när rapporten är klar. För vi i Sverige är sannerligen inte på tå i denna fråga, vilket är förvånande och gör mig argsint.

Anneli Bylund, hållbarhetsstrateg på Coop.

Är du en av de få som kollar att den mat du köper inte innehåller för mycket salt? Betydligt fler intresserar sig för att maten inte innehåller för mycket tillsatser. Är du dock det minsta intresserad av att göra hälsosamma val i butiken borde du ta för vana att kolla hur mycket salt maten innehåller.

Salt kan tyckas harmlöst men är i själva verket en av de största orsakerna till ohälsa, skrev DN igår. Det är natriumet i saltet som bidrar till att höja blodtrycket. Drygt en fjärdedel av svenskarna lider av högt blodtryck och tittar man på åldersgruppen över 65 år har hälften högt blodtryck, som i sin tur ökar risken för hjärt- och kärlsjukdomar och stroke.

Svenskar gillar salt. Smaklökarna vänjer sig vid den salta smaken och utan salt kan maten uppfattas som trist och smaklös. Det går dock att ”tvätta ur” smaklökarna på en relativt kort tid. Utomlands används sällan salt i samma omfattning som här i Sverige. Har du varit på en tre veckors resa utanför våra landsgränser är det mycket möjligt att du tycker att maten smakar ovanligt salt när du kommer tillbaka hem. Svenska kockar som tävlar internationellt vet att de måste dra ned ordentligt på mängden salt för att ha en chans till topplaceringar.

I Sverige äter vi omkring 10-12 gram salt om dagen i genomsnitt. Det är dubbelt så mycket som WHO anser hälsosamt och runt tio gånger så mycket som kroppen kräver. De värsta saltbovarna är inte chipsen på fredagskvällen. Nej, det är mat som vi äter ofta som vi kanske inte tänker på innehåller en hel del salt. Bröd, frukostflingor, korv och charkprodukter samt andra hel- och halvfabrikat. När du är ute på restaurang är det också svårt att styra över hur mycket salt maten innehåller.

Salt som vi inte kan välja bort är vad Konsumentföreningen Stockholm har engagerat sig i att försöka minska. Vi tycker att man ska själv kunna bestämma hur mycket salt man ska få i sig. En väg att ta kontrollen över saltet är att laga all mat från grunden. En annan möjlighet är att hålla utkik efter Nyckelhålet när du köper mat.

Det pågår olika frivilliga initiativ inom livsmedelsbranschen att sänka salthalten, men det går alldeles för sakta tycker vi. Extra roligt är dock att Coop är ett av de företag som valt att satsa friskt på att minska mängden salt, främst i de produkter som barnfamiljer vanligtvis köper. Närmare 16 ton salt har Coop tagit bort från produkter ur sitt eget sortiment under de knappa två år som arbetet pågått. Det tycker vi är jättebra och vi kräver att fler följer Coops goda exempel!

Inlägget är skrivet av gästbloggare Minna Hellman, projektledare inom Mat & Hälsa på Konsumentföreningen Stockholm.

Det är för mycket salt i maten för att vara hälsosamt. Det har vi tjatat om tidigare, i debattartiklar, med seminarier och rapporter. I dag har vi genom en debattartikel i SvD lagt  bränsle på den tynande brasan och uppmanat livsmedelsbranschen att sänka salthalten i maten. Hög salthalt ökar risken för högt blodtryck, högt blodtryck ökar risken för hjärt-kärlsjukdom och stroke.

Hög salthalt i maten anges alltid bland de tio högsta på listan över orsaker till sjukdom och för tidig död som till exempel i rapporten ”Global Burden of Disease”. Liv kan sparas.

Coop meddelar just att de på senare år sänkt salthalten med 10 ton i 22 egna varumärken. Jättebra, men det räcker inte. Hela branschen måste sättas på spåret . Här har Livsmedelsverket och ytterst regeringen ett ansvar. Lägg upp en plan. Peka med hela handen. Sätt mål och delmål. Bestäm tidpunkter för uppföljning och utvärdering. Få hela branschen att skriva på ett åtagande att sänka salthalten med si och så mycket för olika produkter. Precis som man gjort i Storbritannien. Om vi i snitt äger 11 gram per dag så har de kommit ner till 8 gram, vilket har sparat en del liv. Inte tokigt. Och de fortsätter på inslagen väg. Sakta men säkert sänks salthalten i massa produkter och på restauranger och i storhushåll.

I dag har Livsmedelsverket, Sveriges Konsumenter och vi rutit till mot livsmedelsbranschen. Nu är det dags att återigen ryta till mot regeringen och myndigheterna. Gör något nu! Härma England! Håll i taktpinnen! För livsmedelsbranschen lär inte göra det självmant i tillräckligt stor omfattning.

De senaste veckorna har två högintressanta studier publicerats. De visar bland annat att högt saltintag inte utgör så stor risk för högt blodtryck, tvärs emot vad WHO och stort sett alla livsmedelsverk i världen anser. Världshälsoorganisationen förordar att man inte ska äta mer än cirka 6 gram salt per dag för att inte öka risken för högt blodtryck. I Sverige får vi i oss i genomsnitt 10 – 12 gram salt per dag, många mycket mer, andra mindre. (Här är länk till den andra studien).

Den absolut största delen, nästan 80 procent av det salt vi äter, kommer från den mat vi köper eller äter ute. Vi på Konsumentföreningen Stockholm har agerat för att livsmedelsbranschen och restauranger successivt ska sänka salthalten i en hel del av den mat de tillverkar.  Till exempel kan köttbullar från en tillverkare kan innehålla nästan dubbelt så mycket salt som från en annan tillverkare, liksom kycklingfilé och smörgåspålägg.

Vi ska helt enkelt inte tvångsmatas med onödigt mycket salt från industrin. Det gör vi idag.

Mot bakgrund av de nya studierna skrev Karin Bojs i DN att Livsmedelsverket inte ska använda sina pengar till att få folk att ändra diet och äta mindre salt. Jag håller med. Det vill inte vi heller. Vi vill att industrin ska sluta att salta så himla mycket på maten att vi slipper onödigt översaltad mat. Bland annat så att den stora del av befolkningen som lider av högt blodtryck inte ska få i sig så mycket salt. De har nog med frågor att tänka på. Det är också är Livsmedelsverkets strategi som jag uppfattar det. Inte att i första hand övertyga folk att själva salta mindre på maten, utan se till att tillverkarna gör det.

Till slut, låt oss hoppas på att de nya studierna har rätt. Vad skönt om vi kunde avföra saltfrågan från vår agenda. Där är vi tyvärr inte än.

PS 6 sept: Lyssnade på ”Kropp och själ” i P1 i dag. Hela programmet handlade om ”striden om saltet”. Där rätas flera frågetecken ut av såväl forskare bakom den nya studien som av Livsmedelsverket.

Det verkar som om fettmaepidemin bland svenska barn har gjort halt. Det verkar till och med som om färre barn än tidigare är överviktiga eller feta, åtminstone i Stockholms län. Riktigt rolig nyhet, som påminner mig om det seminarium vi höll om barn, socker och övervikt 2003. ”Flytande godis och andra läckerheter” kallade vi det. Det ”flytande godiset” var läsken. 2003 fanns knappt någon diskussion om mat, socker och hälsa bland allmänheten. Sedan tog den fart. Minst sagt. Och läskkonsumtionen har faktiskt gått ner.

Livsmedelsverkets Åsa Brugård Konde berättar tidigare i SvDs nätbilaga hur man kan se på barns intag av socker och var sockerfällorna finns.  Kloka råd.

Vill gärna ha en likadan artikel om barns intag av salt. Där bör man verkligen höja ett varningens finger. Men som sagt, salt är inte alls lika hett som socker fast mycket svårare att undvika. Undra varför.

I sommar har vi Mikaela, en praktikant från SLU, här på kontoret. Hon ska uppdatera våra rapporter om marknadsföring av livsmedel till barn och bland annat titta på saltinnehållet i livsmedlen som riktar sig till barn. De med roliga gubbar på förpackningarna eller leksaker i paketen.  Blir spännande att se vad som har hänt sedan 2009 då vi skrev vår senaste rapport.

Nu ska jag sluta tjata om salt på ett tag.

”Vi tvångsmatas med salt” var den något radikala rubriken på vårt pressmeddelande som släpptes inför vårt saltseminarium under Almedalsveckan. Men det tog skruv. DN nappade och landsbygdsminister Eskil Erlandsson fick krypa till korset som felinformerad. Lite pinsamt…eller kanske snarare mycket pinsamt.

Nåväl. Det var fullständigt fullproppat med publik på vårt matsvinnsseminarium. Och halva lokalen tom på vårt seminarium om salt. Hade det handlat om socker i stället för salt hade väl köerna ringlat sig runt halva Visby ringmur.

Saltfrågan är inte het. Den borde vara det. Vi tvångsmatas med salt (natrium) eftersom vi får i oss 80 % av saltet med maten vi köper eller äter på restaurang. För mycket salt har minst lika negativa hälsoeffekter som för mycket socker och ökar risken för högt blodtryck, stroke, cancer och njursvikt radikalt. Så det så!

Hur som helst var det jättekul och givande i Almedalen även detta år. Och tack alla duktiga som medverkade vid våra aktiviteter!

En ny studie publicerad i den vetenskapliga tidskriften BMJ Open, menar att det brittiska programmet för att minska mängden salt i mat är en starkt bidragande orsak till att befolkningens blodtryck har gått ner. Därmed har ett stort antal fall av stroke och hjärt-kärlsjukdomar undvikits. Lägre blodtryck har lett till att minska antalet stroke och hjärtinfarkter med cirka 18.000 fall per år varav 9 000 dödsfall.

Regeringen och myndigheter i England har sedan några år förmått livsmedelsindustri- handel och restaurangnäringen att dra ner på saltet i maten. Något som Konsumentföreningen Stockholm har uppmärksammat i flera av våra rapporter.

I England har intaget av salt minskat i populationen i genomsnitt från 9,5 gram per dag till 8,1 gram mellan 2003 – 2011.  Låter inte märkvärdigt kanske, men forskarna anser nu att detta har haft stort positivt inflytande på både sjukdom och för tidig död tillsammans med andra åtgärder som lägre kolesterolvärden, att folk har slutat röka,högre intag av frukt och grönsaker och bättre läkemedel under samma tidsperiod.

Liknande effekt har man haft i Finland där man tillsammans med andra åtgärder också har dragit ner på saltet. I Sverige äter vi i dag 10 – 12 gram salt i genomsnitt. 80 procent av saltet får vi i oss via mat vi köper eller äter ute.

Är ibland lite skeptisk hur man kan dra så stora växlar på att just sänkt salthalt bidrar till så många färre dödsfall, men artikeln är välgjord och resonemanget trovärdigt, åtminstone för en lekman som jag.

Intressant är det i vilket fall som helst.

Under politikerveckan i Almedalen kommer Konsumentföreningen Stockholm att diskutera varför det är så mycket salt i maten i Sverige. Vi undrar bland annat varför Storbritannien regering och andra länder kan ta ett samlat grepp om saltfrågan, medan Sveriges politiker inte gör någonting. Lägre blodtryck sparar liv och stora sjukvårdskostnader.

Välkommen tisdag 3 juli kl 13 – 14 till Visby Congress.

Här kan du läsa vad vi har gjort hittills i saltfrågan. Och mer kommer!

Är hon inte fin, Christina Möller,   f d chef för KF Provkök? Annonsen för lättsaltat margarin , med hela 50 procent mindre salt minsann, är från maj 1989.  Då varnades för mycket salt i maten, liksom vi gör nu 25 år senare.

Inte mycket har hänt. Frågan är fortfarande högaktuell. Beläggen för att för mycket salt, eller rättare sagt natrium, ökar risken för stroke och hjärt- och kärlsjukdom har blivit än starkare med åren. Många länders regeringar arbetar för att sänka salthalten i maten, ett kostnadseffektivt sätt att minska sjukvårdskostnaderna menar man, men inte Sveriges.

Nu har i alla fall Nordiska ministerrådet lättat på plånboken och givit myndigheterna i de nordiska länderna 1,5 miljoner danska kronor för att arbeta med att få medborgarna att äta mindre salt. Bra.

Men det viktigaste är att livsmedels- och restaurangbranschen jobbar på för att sänka salthalten. Nästan 80 procent av allt salt vi äter kommer med maten vi inhandlar eller äter ute.

Läs i KfS rapporter om vårt saltintag och vår granskning av saltmängden i 300 livsmedelsprodukter.

En helt osaltad lunchmåltid. Det var vad vi bjöds på Livsmedelsföretagens och Visitas saltseminarium i veckan. Där hade man samlat duktiga kockar, restauratörer och produktutvecklare från livsmedelsindustrin till en faktaspäckad förmiddag och workshop på eftermiddagen.

Vi fick oss mycket till livs. En medlem ur svenska kocklandslaget vittnade om att när laget tävlar internationellt gäller det att dra ner på den normala saltmängden i maten, annars har de ingen chans att vinna. En annan berättade att utländska turister gillar Sverige. Förutom, påpekar några, att de inte tycker om maten. Den är för salt.

Lunchen då’? God!

Fina råvaror väl tillagade behöver inte salt konstaterade de flesta av oss. Kryddar man kompetent lyfts smakerna, med till exempel pepparrot. Fast när det gäller koljan vi serverades hade det nog behövts lite salt i kokvattnet tycker jag. Inte för smakens skull utan för konsistensen. Salt gör att fiskköttet blir fastare. Salt binder vätska.

Summa summarum. Vi fick oss nog alla flera tankeställare. Det går att dra ner på saltet i maten. Det ger godare mat och bättre hälsa!

Här är en utmärkt sammanfattning av dagen av Anna Lind Lewin.