Måste bara förmedla att jag är mer än nöjd med mitt Coop MedmeraMer kort. Jag handlar allt med kortet och får poäng på allt. Flest poäng får jag när jag handlar på Coop. Och nej, jag är inte bra på att ta ut poängvaror eller rabattcheckar om 5 eller 10 procent på köp. Säkert jättebra men antingen gitter jag inte eller så glömmer jag.  Så antal poäng har ackumulerats under åren till några hundra tusen.

Nu har jag sett ljuset. Jag har växlat in Coop-poäng mot SAS Eurobonus. Ingen superbra växlingskurs direkt, men det gick hur lätt och snabbt som helst. Så nu kommer vi väldigt billigt till London tur och retur i maj när vi ska hälsa på barn. Så bra! Det här ska bli min melodi framöver.

Kom hem från storhandling med goda smoothien ”Innocent”. Den är inte alls så ”innocent” som man kan tro. Tyckte förpackningen kändes lite tunn när jag la in den i kylskåpet. Och det hade jag fog för .

750 ml innehåller Innocent i stället för 1 liter som är gängse för sådana här förpackningar.

Det står tillverkarna helt fritt att använda vilken volym eller mängd de vill, men volymen ska banne mig stå med tydliga bokstäver på förpackningen. Och på framsidan och inte med pyttebokstäver på baksidan av förpackningen som tog mig lång tid att hitta.

FY! Det är andra gången jag blir besviken på Innocent. Blir sur igen på företaget och det hjälper inte hur många hattar som stickas för att samla pengar till äldre behövande i UK. Bli ändå sur. FY!

Kr 31,50 trodde jag den litern kostade, men där bedrog jag mig. Den kostar ju 42 kronor.

Med risk för att svära i kyrkan och få arga bönder på mig vågar jag ändå drista mig till att fundera över hur det kan komma sig att bönderna vågar ta så stora risker som de gör när de köper dyra åker- och betesmarker.

I Skåne betalar man nu i snitt 154 000 kronor per hektar åkermark och 79 000 kr för betesmark. Snittet för en hektar åkermark i landet ligger på 67 000 kr. En hektar är två fotbollsplaner.

Herre jisses! Begriper inte hur böndernas kalkyler går ihop när de köper mark för astronomiska summor. Hur tusan ska man förränta sådana hiskliga markpriser? Jag förstår att man kan betala en hel del för tillskottsmark, maskinerna utnyttjas bättre och maskinkostnaderna per hektar minskar. Utökar man djurbesättningen behöver man också mer mark. Men ändå.

Har månne en del lantbrukare försatt sig själva i knipa genom att betala orealistiska priser för åker och beten? Och på vilka premisser godkänner bankerna lånen?

Detta sagt med all respekt för många mjölkbönders akuta kris. Mjölköverskott och prispress till följd av att EU avvecklat mjölkkvoterna – det kunde man räkna med, men knappast Rysslands bojkott av mjölk och andra produkter som petat avräkningspriserna helt i sank.

5 mars: Hu’ så gräsligt pinsamt. Här nedan skryter jag om jag har vunnit ett vad. Men det har jag inte alls. Jag har förlorat vadet. Glömde nämligen helt av att Jan Bertoft och jag hade kommit överens om att den som kom närmast att gissa var konsumtionen av kilo rött kött per person och år skulle hamna 2014 skulle vinna. Jag tippade att köttkonsumtionen skulle gå ner med tre kilo på tre år 2012 – 2014 – hur jag nu kunde vara så dum – och Jan att den skulle ligga kvar eller öka. Konsumtionen av rött kött har minskat, i och för sig ett stort trendbrott och där hade jag rätt, men bara med 0,7 kilo per person. Jan ligger närmast. Jan vinner vadet och jag är den som bjuder på brakmiddag. Det ska bli skoj!

————————————————————————-

JAG VANN VADET!

För tre år sedan slog jag vad med Jan Bertoft, generalsekreterare på organisationen Sveriges Konsumenter, att köttkonsumtionen skulle minska inom tre år. Och det har den gjort! Jan trodde inte på det och höll emot.

För tre år sedan rådde det nämligen kötthajp. Spännande hur fort det kan ändra sig. Nu råder vegohajp. Kanske inte riktigt än på alla håll, men försäljningssiffror visar en kraftig ökning av vegetariska alternativ.

Jordbruksverkets siffror kom i dag.  Vi har ätit dryga halvkilot mindre kött per person jämfört med 2013. Sannerligen ett viktigt trendbrott eftersom svenskarnas köttkonsumtionen har stigit brant sedan EU inträdet 1995. Och vi äter mer svenskt kött än tidigare.

Jans och mitt vad gäller en brakmiddag på en bättre restaurang. Och jag har vunnit vadet! Om nu inte Jan är gnetig, för jag angav också med hur många kilo köttkonsumtionen skulle gå ner. Och det lyckades jag inte pricka…

Annonsblad från Konsum 1988

Det är inte konstigt att man var fattig som en lus i slutet på 80-talet. Vi hade just köpt hus, inflationen låg på över tio procent om året, räntorna galopperade, dagis-avgifterna var skyhöga och maten var svindyr i jämförelse.

Vi har jämfört priset på julmat i dag med 1988 års priser. Vi fick tag i ett reklamutskick från Konsum från 1988 och travade  iväg till Coop i Farsta Centrum.

Sedan 1988 har penningvärdet försämrats med 74 procent. 1988 kostade en julskinka 66,80 kr/kg, i dagens penningvärde motsvarar det 116 kr/kg. Betydligt dyrare än vad julskinkan kostar idag 2014, nämligen 79,90 kr/kg. En prissänkning med över 30 procent. Priset på köttbullar har droppat ännu mer, hela 58 procent lägre pris. Nästan alla varor vi har tittat på har fått sänkt pris. Om detta skriver DN i dag.

Här är vår tidigare prisjämförelse med förklaringar till varför matpriserna är lägre i dag än tidigare.

 Tabell – pris på julmat 1988 och 2014

1988 års priser är hämtade i ett annonsblad från Konsum 1988 och 2014 års priser är hämtade  Coop Farsta Centrum i december.

Ingen kan väl ha undgått schismen mellan LRF mjölk och företaget Oatly som gör havremjölk? Funderade över den något absurda prissättningen av livsmedel  när jag besökte en butik häromsistens.

Oatlys, Coops och Änglamarks havredryck kostar mellan 17 kr och 18: 50 på Coop Centralen, mellanmjölken kostar knappt 10 kr.  Om man då betänker vilket herrans jobb det är att få fram en liter mjölk och jämför det med att blanda ihop vatten med lite havre, lite rapsolja, lite kalcium och vitaminer så är prissättningen verkligen ett exempel på upp och nervända världen.

För att få fram en liter mjölk ska kon kalva. Innan dess har du fött upp den i cirka två år, plöjt, harvat, sått, skördat, fodrat, mockat, ryktat, seminerat, föst korna ut och in, kanske behövt en veterinär med mera. Och sedan ska du få kalven att dricka mjölk ur spann samt mjölka kon två tre gånger om dagen. Puh. Så kostar komjölken ändå väldigt mycket mindre än havremjölken. Det har  säkert bland annat att göra med vilken marginal butikerna lägger på varorna, men ändå.

Nu ska jag skicka ett mejl till Oatly och fråga varför de i reklamen skriver ” No GMOs. One more time. No GMOs.”, dvs att det inte använder GMO i Oatly. Det är inget att göra sig bred över. Det finns ju över huvud taget ingen genmodifierad havre varken i Sverige eller globalt. Det är faktiskt rent vilseledande att skriva så och knappast förenligt med marknadsföringslagen. Vi får se vad de svarar.
För övrigt fick jag mig ett gott skratt av den här Oatlyreklamen.

Turligt nog hittade jag ett gammalt reklamblad från Konsum för tre år sedan, 2011. Jag jämförde priserna på de 40 livsmedel jag fann i det gamla reklambladet med priserna i Coop Extra, Medborgarplatsen, och blev enormt överraskad. Köttbullar, chark, färsk kyckling, potatismos, tvättmedel och många fler produkter var mycket billigare än 1993. Kolla prisjämförelsen och läs mer här och här.

Nu i oktober jämförde jag igen i samma butik. Och även om vissa priser har gått upp på tre år, är  hälften av de livsmedel jag undersökt billigare än 1993, krona för krona. Lite märkligt- inte sant?

OBSERVERA då att jag har jämfört i löpande priser, utan att ta hänsyn till att inflationen är 28 procent och att vår disponibla inkomst har ökat 45 procent jämfört med för 20 år sedan. Lite märkligt- inte sant?

Här har du hela listan.

Var har prispressen slagit till hårdast? Utan att ha riktigt torrt på fötterna säger jag hos bönderna. EU-medlemskapet 1995 öppnade gränserna för konkurrens, lantbruket blev mer sårbart för världsmarknadsprisets svängningar och för konkurrens från företag med helt andra odlingsförutsättningar och uppfödningsmetoder än de svenska. Bara några år innan hade Sverige fattat beslut om världens strängaste djurskyddslag. Till exempel.

Jamen, säger vän av ordning, allt har blivit billigare, inte bara maten. Titta på elektronikbranschen, TV och datorer var väldigt mycket dyrare 1993 än i dag.

Fast det är skillnad hävdar jag. Lantbruksföretagare har ökat mjölkavkastningen per ko och antalet grisar per sugga, men man kan inte flytta åkermarken till låglöneländer för att pressa kostnader. Marken ligger där den ligger. Och en ko tar nio månader för att kalva, en gris nästan fyra månader och ett höstvetefält ungefär ett år från sådd till skörd. Det kan man inte skynda på. Och så har man med levande djur att göra. Inte döda ting. Det skiljer också. Väldigt mycket. Blir orolig när jag ser att djuren blir färre och färre.

Men givetvis finns det förklaringar till att många varor har blivit billigare. EU-inträdet som sagt, momssänkningen 1996 från 21 till 12 procent, rationaliseringar och effektiviseringar i hela livsmedelskedjan, lågpriskedjornas intåg, handelns egna varumärken som pressar priser och att vi betalar delar av matkostnaderna via skatten genom EU-avgiften. Visst går tillbaka till lantbruket i form av olika stöd. Och vissa av produkter är så kallade lågmarginalprodukter, t ex charkprodukter, yoghurt och creme fraiche. Där är vi konsumenter jättepetiga och byter butik om priset drar iväg. Men ändå.

För nästan sex miljarder kronor om året, 5 777 000 000 kronor,  köper vi kosttillskott, vitaminer, bantningspreparat och sportnutritionsprodukter . Och för varje år ökar köplusten.

Försäljningen av kosttillskott och vitaminer har ökat med 24 procent på fem år till dryga två miljarder kronor och träningsprodukterna med 55 procent till en miljard. Himmel och pannkaka!

Säkert finns det en och annan som behöver extra tillskott, D-vitamin till exempel, men till och med i USA börjar man ifrågasätta nyttan med vitamintillskott i pillerform. Och sportnutritionsprodukter, vem behöver det förutom elitidrottare och bodybuilders på tävlingsnivå? Någon?

Apropå dagens debattartikel om plast i DN: Ingen, och jag menar verkligen ingen, förutom jag köpte en plastpåse att lägga inhandlade grejer i på Marks & Spencers matvarubutik i helgen. Folk före mig i kön, folk efter mig i kön, folk i kön till kassorna runtomkring, alla hade de tagit med sig begagnade plastpåsar att lägga varorna i.

Visst gick det att köpa plastpåsar, tunna för 5 pence, tjockare och större för 10 pence, men ingen gjorde det.

Här är det vanligt att vi köper plastpåsar när vi handlar mat, trots att de kostar betydligt mer än i UK. Undra varför.

Är sugen på ansjovis. Så himla gott. Coops ansjovisburk kostar  18.95 kr ordinariepris och ABBAs Grebbestad ansjovis 23.50. Stor skillnad. Är Coops lika god så är det ju bingo, tycker jag.

Men så råkar jag tittar jag på jämförpriset, 291 kr kilot för Coops och 291 kronor för Grebbestad. Ingen skillnad alls på kilopriset. Coops burk innehåller 65 gram avrunnen ansjovis, Grebbestads 81 gram avrunnen, fast burkarna ser ungefär lika stora ut.

I love jämförpriser. Ett utmärkt verktyg för oss konsumenter när det gäller likadana varor med  olika volym, vikt och förpackningsstorlekar.

Nu kan man undra varför Coops ordinariepris är lika högt som Grebbestads per kilo. Livsmedelskedjornas egna varumärken ska ju per definition vara billigare. Här har man ju kapat mellanled. Köpt direkt och brandat sin egen sill. Blir fundersam.

Ringer Coop. De undersöker, kommer tillbaka och glad att jag har ringt. Priset ligger nämligen fel. Det ska rättas till omgående. Bra.

I vilket fall som helst blir jag glad att alla kedjor nu har jämförpris i avrunnen vikt, dvs utan spad. Det var en stor fråga för mig för några år sedan, som nu sillbranschen har rättat till.