8 miljoner ton plast hamnar i haven globalt. Minst.Och de tar evigheter att bryta ner. Och mängder av plast hamnar i naturen. Så kallad komposterbar plast måste lämnas i storskaliga varma kompostanläggningar för att brytas ner. Och det har vi inte många av i vårt land.

Men det händer så mycket roligt på området. Nu kommer komposterbar, nedbrytbar plast på riktigt. Det vill säga sådan plast som vi kan kompostera utan jättehöga temperaturer. Och vill vi inte det så finns det plastförpackningar vi kan äta upp. Kolla på den här filmen och läs artikeln i utmärkta The Guardian. Det finns hopp! Mer om plast här . Här kan du lyssna till Lena Lundberg om plast vid vårt seminarium Planetens hälsa 17 okt. 

Plast i haven pratas det mycket om – men plast på åkern? Några artiklar går att hitta. De handlar om att reningsverken skiljer av de flesta mikroplasterna från avloppsvattnet, vilket är bra, men plasten hamnar i rötresterna stället för i haven och rötresterna läggs ut på bondens åkrar. Vilket är dåligt. Kanske, för forskningen är i sin linda.

Men tänk allt matavfall som går till biogasanläggningarna. Tänk all plast och plastförpackningar som hamnar i matavfall hemma i köket. Några oavsiktligt,  som livsmedelsförpackningar. Några avsiktligt som matavfallspåsar av till exempel majsstärkelse. Majsstärkelsepåsen är en bioplast som är komposterbar, men den behöver hög värme och syre för att brytas ner. Den miljön finns inte i de flesta biogasanläggningar i Sverige, inte heller i trädgårdskomposten om någon nu trodde det. Därför måste plast och annat som hamnar i matavfallet skiljas av i ett första steg innan matresterna gå in i rötkammaren. På del flesta ställen.

Men hur effektiv är avskiljningen?  Hur mycket plastbitar följer med rötresterna ut på åkern? Vem kollar? Vem mäter? Vem forskar om eventuella miljörisker?

Ingen, verkar det som efter några telefonsamtal. Kan det bero på att vi inte gärna ifrågasätter något som i grunden är mycket gott? Som att göra energi och bränsle av matavfall, och kunna göda åkrarna och sluta kretsloppet mellan stad och land.

Viss plast som den av majsstärkelse bryts ner efter ett tag i naturen under gynnsamma förhållanden, men den mesta plasten bryts ju inte ner, inte heller sockerrörsplast som många tror.

Kanske oroar jag mig i onödan. Bra i så fall. Men det här måste någon titta på. Bums.

Tillägg  22 sept: Jag har rotat vidare och hittat nu en intressant liten studie som Avfall Sverige har gjort. Där hittat man endast en procent plastmaterial med matavfallet som för övrigt var ganska rent när det kommer till biogasanläggningen, 93-95 procent var matavfall. Men även Avfall Sverige tycker att man måste göra en ordentlig studie och undersöka förekomst av mikroplast och plastbitar och se hur effektiv avskiljningen är med olika metoder.  Ett forskningsområde är förstås också vad som händer med den plast som kommer ut på åkern. Hur lång tid tar det för den att brytas ner, och under vilka förhållanden..

Ta rejält betalt för alla bärkassar när vi handlar, inte bara för plastkassar utan även de av papper och annat material. Låt oss betala för bärkassarna inte bara i livsmedelsbutiker utan i alla butiker. Och destinera överskottet till forskning, innovation och information. Det är Konsumentföreningen Stockholms hållning till regeringens förslag om implementering av EU direktivet om plastkassar som har varit ute på remiss.

Vi använder troligen ungefär 1 miljard bärkassar per år när vi handlar. Låt säga att kassarna kostar en oss minst en femma, låt säga att vi köper färre kassar när de kostar en slant, låt säga att vi köper hälften så många kassar. Det blir ändå flera miljarder kronor som flyter in till handeln. Klart att pengarna ska användas till något vettigt och inte hamna i företagens fickor. Sverige kan till exempel storsatsa på forskning och utveckling av nya bättre material och metoder för att effektivisera och öka återvinningen. En svensk jättesatsning på ett forskningsområde som är så angeläget och aktuellt och som hela världen tampas med skulle kunna placera oss  i framkant och skapa produktion, nya företag och arbetstillfällen. Och med pengarna kan vi dra iväg stora kampanjer typ ”Panta mera” så att så många förpackningar och annat material som möjligt går till återvinning till nya bra produkter. Ett exempel är järnvägsslipers av plast. Håller längre än trä och betong.

Visst vore det väl bra med en storsatsning på hållbara material? Här är hela KfS yttrande.

Läs för övrigt vår bärkasserapport:. Vilken bärkasse är minst dålig för miljön?

Försöker lära mig om plast och plaståtervinning så gott det går. Svårt, det upptäckte vi när vi gjorde vår ”Bärkasserapport” där vi frågade oss vilken bärkasse som är minst dålig för miljön.

Det finns så många olika plaster, med olika egenskaper, av olika råvaror och med olika tillsatser.Vissa är gjorda av olja och andra av biologiskt material varav vissa är nedbrytbara och vissa inte och vissa går i kompostanläggningar och vissa gör det inte och inte alla försvinner när de rötas men det beror på om det är rötning med eller utan syre och alla har de namn som består av förkortningar som låter likadant typ PE, PP, PET, PC, PA, PLA, – hur ska man hålla skillnad?

Anledningen att vi håller på med plast och plastpåsar är regeringens förslag att all handel inklusive take away restauranger med flera ska ta minst fem kronor per plastpåse man lämnar till kund för att få ner användningen. Kostar det så svider det är det tänkt, och i stället ska vi förmås att ta med oss en egen kasse. Ingen dum idé, men inte helt okomplicerad. Remissvaret ska in 16 september så vi funderar och läser på.

Bild Leif Andersson, Plaståtervinning AB visar svensk (vänster) respektive norsk (höger) insamlade  plastförpackningar. Norrmännen lägger sina förpackningar  i stora plastpåsar som hämtas vid dörren. Vi släpar plasten till containers.

Nu har jag varit i Arvika, på Plaståtervinning AB och tittat på hur man samlar in och återvinner plast och på Lundin AB där de tillverkar mängder av plastbärkassar med blixtens hastighet. Mycket  intressant och lärorikt. Härom veckan var jag i Värnamo på Swerec och tittade på plastsortering. Tack alla trevliga, kunniga och inspirerande personer som visat mig runt.

I LOVE INDUSTRIBESÖK! Kolla bara den tuffa maskinen som blåser och drar i plasten så den blev tunnare och tunnare för att till slut bli plastpåsar för livsmedelshandeln. Eller järnvägsslipers nedan,tillverkade av insamlade blandade plastförpackningar som håller betydligt längre än trä och betong och inte ger ifrån sig något kreosot. På försöksstadiet, men ändå.

Plastgranulat, dvs råvara till plast från både jungfrulig fossilplast, vit, och återvunnen plast, grå eller brun.

Flera miljarder kronor kommer handeln att hysta in på att sälja bärkassar i plast om Naturvårdsverkets förslag går igenom. Verket föreslår att plastbärkassarna ska kosta fem kronor styck. Därmed ska vi konsumenter dra oss från att köpa kassar, försäljningen kommer att minska och EUs direktiv uppfyllas om att minska antalet plastkassar inom unionen. Bra så, men  plastkassarna är bara en liten del av all den plast cirkulerar i världen. Tänk bara på allt annat förpackningsmaterial, till exempel.

Ellen Mc Arthur Foundation i Storbritannien har gjort en stor gedigen rapport om plast och vad som behövs för att få in plasten i kretsloppet, ”Rethinking the future of plastic”. Mycket mer forskning behövs både om cirkulär plaståtervinning och mer resurssnåla och fossilfria plaster. Bland annat.

När nu handeln, som en skänk från ovan, troligen kommer att få in storkovan på bärkassarna-  inte minst de butiker, klädaffärer, apotek och alla andra som aldrig tidigare tagit betalt för sina bärkassar – är det hög tid att miljarderna används till något vettigt. Bland annat till forskning och utveckling för bättre plaståtervinning och bättre plastmaterial, t ex från skogsråvara. Något annat vore skamligt.

Tycker att även papperskassarna ska beläggas med avgift. De slukar också resurser i tillverkningen även om de inte skräpar ner lika mycket eller är gjorda av fossil plast. Vi måste ju använda färre påsar totalt när vi handlar, inte bara plastpåsar. Inte sant? Läs vår bärkasserapport!

Ulf, min man, kom just hem och rapporterade att alla datorer som effektuerar mediciner på samtliga apotek han besökt låg nere. Inte bra, han fick inte ut sin medicin. Men riktigt bra var att han på Apoteket som tröst fick en liten present, en ihopvikbar kasse. Heja!

I januari presenterade vi en rapport ” Vilken bärkasse är minst dålig för miljön” där vi på skarpen uppmanade alla detaljhandelsföretag, bland andra apotek och  klädbutiker, att sälja en liten ihopvikbar kasse som vi kan ha med oss i fickan eller väskan i stället för att automatiskt tillhandahålla plast- eller papperskassar.

Först ut att anta den utmaningen sedan vi släppte rapporten är Apoteket! Braaaavoooo!

I vår rapport ”Vilken bärkasse är minst dålig för miljön” föreslår vi att alla plast- och papperskassar ska vara rejält dyra. Förhoppningsvis svider det i plånboken så att man tar med sig en egen bärkasse till butiken och sparar material och resurser. Pengarna butikerna får in kan gå till miljöinsatser, välgörande ändamål eller annat gott. Vi föreslår att man alltid har en i hopvikbar påse med sig så slipper man köpa. Vi föreslår att fler butiker tar in och säljer sådana kassar. Lätta att få tag på och används stort i andra länder. Men inte här.

Naturvårdsverket har nu lagt förslag på att handeln ska ta betalt för samtliga plastkassar. En kasse ska kosta minst fem kronor. Herre jisses vad lukrativt detta kommer att bli för handeln. I dag används över en miljard plastkassar. Det blir fem miljarder kronor att dela på för livsmedelshandeln, klädhandeln, apotek etc. Men låt säga att folk betalar för hälften mot idag, 500 miljoner kassar, åtminstone till en början. 2,5 miljarder kronor är inte fy skam det heller.

Naturvårdsverket föreslår att handeln ska vara med och finansiera informationskampanjer kring plast och skräp med pengarna de får in. Helt okej, men det blir ena sjutusan till kampanjer för två miljarder spänn. Nog måste pengarna räcka till annat också.

Här är ett förslag. Gör som Tesco i Storbritannien. De skänker sina plastkassepengar till lokala projekt och låter kunderna vara med att välja vart en del av pengarna ska gå. Heja!

Tänk så glad jag blev när jag läste att Löfbergs tagit fram komposterbara kaffekapslar,gjorda av fiber av sockerrör. Efterlängtade av mig. Men sedan blev jag fundersam.

Att slänga kapslarna i varmkomposten i trädgården lär inte fungera, det blir inte tillräckligt varmt. Och anläggningar för industriell kompostering i stor skala har vi ju knappast i Sverige längre, till skillnad från övriga Europa och USA. Vi låter ju vårt matavfall gå till biogasanläggningar.

Hur fungerar kapslarna i rötkammarna i biogasanläggningarna? Sorteras de möjligen ut i tidigt skede tillsammans med allt annat skräp som har hamnat i påsarna? Eller går de in i rötkammaren och ut som biogödsel på åkrarna och förmultnar där?

Jag ringer några samtal.

Svaret från en expert på Scandinavian Biogas är att han inte vet om kapslarna fungerar i biogasanläggningar, han låter lite tveksam men vill gärna testa. Löfbergs vet inte heller. Kapslarna är testade enligt alla konstens regler och fungerar enligt en speciell standard för varmkompostering i stora anläggningar och lämnar till exempel inga mikroplaster efter sig. Hur bra som helst. Men om de fungerar i våra svenska biogasanläggningar dit matavfallet går vet inte Löfbergs. Blir förvånad.

Nu kommer Löfbergs att testa kapslarna i ett speciellt biogaslaboratorium. Svar kommer i maj.

Bra är att Löfbergs kapslar är tillverkade helt av förnybar råvara och inte av aluminium vilket ger betydligt mindre klimatpåverkan, att kaffet är miljöcertifierat och att förpackningen är FSC-märkt.  Jag håller tummarna för att testet går bra.

För övrigt har Hamburg i dagarna förbjudit stadens offentlig förvaltning att köpa in vanliga kaffekapslar. De förstör miljön, de är svåra att återvinna eftersom de består av både aluminium och plast menar man. Där kan säkert Löfbergs kapslar vara ett alternativ liksom i andra länder där kompostering är vanligt.

Sedan kan man förstås ifrågasätta hela utvecklingen med kaffekapselmaskiner. Inte sant? Att ha så himla mycket förpackning till några få gram kaffe. Men gott är det.

Till exempel Lego innehåller inte farligheter

”Snälla föräldrar, sluta köpa farliga leksaker till era barn” skriver Annie Andersson, föräldraledig bloggerska i en debattartikel i Metro. De stora leksakstillverkarnas utbud nämns som ett särskilt hot.

Har inte Metro och andra tidningar ansvar för vilka åsikter de släpper fram i sina tidningar? Vilken fakta som sprids? Att även det som står i debattartiklar ska vara någorlunda relevant, i synnerhet om det riktar sig till en sårbar och orolig grupp som föräldrar? I synnerhet Metro som förtjänstfullt har tagit som sin uppgift att slå hål på hälsomyter och virallögner?

Jag har verkligen inga babies ihop med leksaksindustrin, men rätt ska vara rätt och det är knappast de stora tillverkarna eller leksakskedjorna som säljer flest leksaker med ämnen i förbjudna halter. Troligen har man störst chans att hitta dem på knallemarknader, i billighetsaffärer med dålig koll och om man köper leksaker från on-linebutiker i till exempel Asien. Gör inte det.

Kemikalieinspektionen undersökte häromåret innehållet av det hormonstörande ämnet Bisfenol A i leksaker.  Kemikalieinspektionen ansåg att exponeringen är så låg att risken för skadliga effekter inte kunde identifieras. Då hade man ändå simulerat att barn sög på leksaken i två timmar per dag.

I tillsynen 2008 – 2013 av oönskade ämnen, hade en av fem leksaker, maskeradräkter, tuschpennor etc halter över de tillåtna. Kan tyckas mycket men då ska vi också hålla i minnet att Kemikalieinspektionen letar där det finns mest chans att hitta. Det är inte i de stora leksakskedjorna, numera. Och gränsvärdena är satta med hög säkerhetsmarginal, speciellt gäller detta när barn riskerar att få i sig ämnena.

Testfakta har också granskat leksaker utan att knappt hitta något. Branschen har skärpt sig.

Farliga ämnen i leksaker och andra produkter som barn kan komma i kontakt med är hårt reglerade. Allt är sannerligen inte frid och fröjd och nya ämnen tillkommer hela tiden,  men att gå på med storlarmet anser jag inte är befogat. Att skrämma föräldrar genom att dra alla leksaker över en kam tjänar ingen. Ge i stället råd som föräldrar har nytta av, t ex att köpa leksaker av god kvalitet av kända varumärken i leksaksaffärer med god koll. Och att undvika leksaker som doftar starkt. Alla gillar inte träleksaker eller att virka gosedjur.

Det har hänt en del positivt när det gäller leksaker. Lagstiftningen har skärpts, skadliga ämnen har fasats ut och tillsynen är i dag omfattande i flera länder. Det behöver också uppmärksammas. Det tror jag ger leksakstillverkare energi att fortsätta arbetet.

Bästa bärkassen för miljön? Så här tänker vi!

Regel 1. Tacka nej till bärkassar som erbjuds. Den bästa bärkassen för miljön är den som aldrig har tillverkats.

Regel 2. Återanvänd. Oavsett material på bärkassen, återanvänd, återanvänd, återanvänd.

Hopvikbar kasse i polyester.

Regel 3. När kassen har tjänat ut, lämna till textil- eller plaståtervinningen, i andra hand lägg i soporna och skicka till förbränning.

Kasse i återvunnen polyester.

Regel 4. Ha alltid en hopvikbar kasse med dig, gärna av återvunnet, stark och tåligt material som till exempel återvunnen polyester, d v s
av PET-flaskor. Lätt att alltid ha med i fickan, väskan eller ryggsäcken och bara att plocka fram när du handlar i i livsmedels- eller klädbutiken, på apoteket, byggmarknaden eller varuhuset.

Visste du, att att du måste använda en kasse gjord av bomull cirka 150-400 gånger för att komma ner i till samma miljöpåverkan som en plastkasse tillverkad av sockerrör ger upphov till. Säkert finns det en och annan som använder sina bomullskassar så många gånger, men troligen inte det stora flertalet.

Själv hittade jag 10-12 bomullskassar i min gardeob som jag fått under årens lopp, hängandes mer eller mindre oanvända. Eländigt ur miljösynpunkt. Tillverkade till ingen nytta eftersom jag alltid använder min hopvikbara kasse. Den är bäst!

Du hittar mer fakta och funderingar i vår rapport ”Vilken bärkasse är minst dålig för miljön” som publiceras i dag.