Tror aldrig jag varit så smutsig. Det röda dammet lägger sig som en matta över kroppen när vi skumpar omkring på vägarna på landsbygden nordväst om Nairobi, Kenya. Dammet ger sig inte ens av i duschen när vi kommer fram till landsbygdshotellen, handdukarna vi torkar oss med blir alldeles röda. Men vad gör det. Inte ett dugg.

Överallt möts vi av så himla fina människor, småbönder som på mycket kort tid, kanske 2-3 år har gått från djupaste fattigdom till gladaste framtidstro. I går träffade vi bönder som har odlat te, det gör de fortfarande. Men en del av jordplättarna ger numera också foder till kon och kalven som de har köpt, kål, passionsfrukt, avokado, mango, potatis, tomater och mycket annat. De har fått utbildning genom Vi-skogen för att ta hand om jorden och regnet, att odla flera grödor, föröka plantor och mycket mer.

Låter jag nyfrälst på biståndsverksamhet. Ja faktiskt, det är jag. När det sker så här.

I dag besökte vi ett kaffekooperativ som har fått hjälp alla oss som bidrar till Vi-skogens verksamhet. Hundratals bönder säljer inte längre sin kaffeskörd till uppköpare utan har gått ihop och har investerat i teknik för de många moment som måste till för att kaffebuskens bär ska bli till kaffebönor. De äger helt enkelt två kaffefabriker tillsammans. Det låter kanske inte så märkvärdigt, men det är det. Jag lovar.

Så många nyfikna, trevliga och stolta bönder och rådgivare vi träffar på vår resa och så stolta vi kan vara som hjälper dem på vägen. De allra mesta gör de själva. Och så positivt att se utveckling av landsbygden. Det sämsta är när bönder och deras ungdomar flyttar in till  Nairobis slum, en grogrund för den kriminalitet som florerar i landet.

För övrigt begriper jag inte hur kaffe kan vara så billigt när det är så knepigt och tar så lång tid att tillverka.

Relaterade inlägg:

Forts Prisjämförelse mat 1993 – 2011. Billigt!!! Köttskatt- bra för miljön och bra för hälsan Ge linfrö till korna i stället för soja

– Från att ha varit blyga, utan självförtroende och knappt kunnat svara på tilltal har dessa kvinnor numera en enorm energi, stolthet och stora förhoppningar för framtiden. 250 kvinnor i 26 byar gör smycken av glaspärlor som de säljer på den lokala marknaden men det som verkligen har gjort skillnad är de tusentals armband som har exporterats till till We Effect i Sverige och som säljs i nätbutiken. Det berättar Damien som arbetar som landsbygdsutvecklare i området precis på gränsen mellan Kenya och Tanzania.

Vi är sex damer från Konsumentföreningen Stockholm, KF och biståndsorganisationen We Effect Sverige som gör nedslag bland massajerna. De vandrar med sina stora hjordar av av getter, får och kor över det torra, torra busklandskapet omgärdat av vackra bergskedjor. Vi ska se hur pengarna som samlas in av oss via öresavrundning på Medmerakortet och på annat sätt kommer till nytta.

Med pengarna från halsbanden kan de investera, köpa djur, föda upp och sälja och långsamt, långsamt, en tegelsten i taget, bygga sina hus med högt i tak, riktiga golv, kök och toalett. Till skillnad från de hyddor de bor i idag. Beckmörkt, knappt ståhöjd och med eldstaden inomhus som gör luften fyllständigt livsfarlig för de många barn och vuxna som trängs i varje hydda.

Ett armband är det samma som tegelstenar till hus som bygger bättre hälsa och framtid för familjerna. Bra idé.

Pengarna vi samlar in genom We Effect går i detta område går till småbönder och deras familjer för rådgivning, utbildning i jämställdhet (det behövs) hushållsekonomi, mikrofinansiering, hälsa och familjeplanering och inte minst hur man ska kunna möta klimatförändringarna genom att ta tillvara på vattnet, tåligare växtsorter och djur. Väldigt roligt att få ta del av den stora utveckling som sker.

Relaterade inlägg:

Rapport från en slaskhink Rapport från fransk småmarknad Rapport från en slaskhink- webb TV!

Herre jisses så mycket mat som kommer att gå till spillo i kölvattnet av Rysslands embargo mot livsmedelsimport från USA, EU, Australien med flera länder. Mjölken kan man väl till nöds göra mjölkpulver av, fläsket kanske går att frysa in men alla grönsaker… vad gör man med dem? En en enorm ratatouille kanske, konserverar eller fryser in och skänker till alla fattiga människor för att boosta deras hälsa och plånböcker? Skulle det gå att ordna? Inte vet jag, men här måste alla inblandade anstränga sig för att inte all mat läggs på det redan enorma sopberget. Det vore förfärligt. Eskil Erlandsson- vad gör du? Du som har gjort  matsvinnsfrågan till en valfråga.

Och utan några som helst sanktioner går cirka 224 000 ton mat och dryck rakt ner i avloppen i Sverige. Riktigt kasst det också. Funderar på vad vi kan göra åt det.

Relaterade inlägg:

BI HAPPY – Nu ska vi snacka om bin i Almedalen Oatly vill snacka skit Dags att snacka SKRÄP!

Det är mycket spännande man får vara med om. Tillbringade två dagar på EAT Stockholm Food Forum förra veckan där de stora framtidsfrågorna diskuterades.  Det går inte att göra en sammanfattning. Dagarna var fyllda av så många intryck, så mycket fakta, så många bra talare, så mycket engagemang och så många möten. Och så mycket god och hållbar mat.

Ett stort varmt tack till Stordalen foundation, alla sponsorer och inte minst Gunhild Stordalen och Johan Rockström som tagit initiativ till EAT och samlat företag, politik och vetenskap för att tillsammans diskutera hur vi ska kunna försörja en växande befolkning med hälsosam mat, producerad på ett hållbart sätt och tillika få hejd på växthuseffekten samt minska fetman och undernäringen bland jordens befolkning. Här är bara några ytterst få av mina anteckningar från talarna:

• Det behövs stora satsningar i infrastruktur för att få fram mat, i vägar, lager, bra bevattningssystem. En stor potential för företag som vill investera i utvecklingsprojekt i utvecklingsländerna.
• År 2100 kommer 80 procent av världens befolkning att leva i Asien och Afrika
• Småbrukare i Malawi har genom investering kunskap, utsäde, gödning, lagring och smart bevattning kunnat öka produktionen av livsmedel 2,5 gånger, och sin inkomst med 560 procent.
• Företag måste lära sig ”to make money in a diffrent (sustainable) way”
• Mycket har blivit bättre på många ställen i världen, utbildningsnivån har höjts, barnadödligheten minskat, antal barn per familj gått ner. Detta vet inte svenska folket om. Sagt av Hans Rosling.
• Bill Clinton, en av talarna, är vegan sedan tio år.
• Oljeindustrin är mycket skickliga att ta hand om varenda fraktion av sin råvara, till bränsle, plast, kemikalier med mera, med mera. Lika skicklig måste livsmedelsbranschen bli. Vi måste utvinna protein, kolhydrater och mikronäringsämnen ur restprodukter som blast och annat som inte används i dag.
• ”The foodindustries are the new tobacco” , d v s orsakar död genom att marknadsföra ohälsosam mat (!).
• Sluta att tala om företagens sociala ansvar, CSR, som en sak för sig. Det måste integreras i varje företagsbeslut. De ekonomiska riskerna är enorma om företagen sitter still i båten. Klimatförändringar leder bland annat till livsmedelspriser som rakar i höjden, vilket bidrar till social oro etc etc.
• Tata- indiskt företag- har utvecklat en billig vattenreningsanläggning för hushållen som renar vattnet till 99 procent genom att använda kli, en restprodukt för spannmål, tillsammans med nanosilver.
• 65 procent av orsakerna till att människor dör för tidigt finns i vår livsstil och matvanorna. För lite frukt och för mycket salt ligger  etta och två på den globala risklistan.
• Utveckla god, spännand växtbaserad mat! Hög köttkonsumtion är alldeles ohållbar avseende hälsa, klimat och miljö
• Här kan man lyssna på några av föredragen

Relaterade inlägg:

Tack för blommorna, Stockholm stad! Grisblod till gris- nej tack, kött och benmjöl- ja tack! EAT well

H&M har som mål att få bort skadliga kemikalier vid klädtillverkning till år 2020. Så himla bra. Och kan H&M så kan andra…

I veckan träffades ett tjugotal representanter för modeindustrin, återvinningsindustrin, forskare, insamlings/ välgörenhetsorganisationer och konsumentrepresentanter ( det vill säga jag) för att diskutera hur alla kläder och textilier som vi köper och slänger kan tas tillvara och få ett längre liv. Till nytta för miljön, förstås. Alla inser att vi måste hushålla med resurser och att det inte går i längden att köpa och slänga material som det har åtgått massor av vatten, kemikalier, energi och annat för att producera. Och att det är fullständigt ohållbart på sikt att  kemikalier som är skadliga för hälsa och miljö åker rätt ut i naturen och förgiftar allt i dess väg.

På mötet såg vi bland annat sen skojig film från Stena Recyclins lumpfabrik på 1950-talet. Då tog man tillvara varenda trasa, antingen för att göra nya plagg, mattor eller annat eller också så rev man sönder fibrerna, sorterade och pressade ihop till filtar, madrassfyllning osv. Klokt. Det behöver vi komma tillbaka till i stället för att bränna upp massa textil som vi gör i dag.

Och välgörenhetsorganisationerna får bara in en bråkdel av alla bra plagg som vi sorterar ut från våra gardrober. De vill ha fler! De säljer kläderna vidare, i Sverige eller på världsmarkanden och för pengarna de tjänar gör de stor nytta!  Fler insamlingscontainrar på fler platser behövs. När vi rensar våra proppfulla gardrober ska det vara enkelt för oss att lämna paltorna vidare där de gör nytta. Inte sant?

Relaterade inlägg:

Mat med mindre kemikalier- att tänka på Hela listan över leksaker med förbjudna kemikalier Apoteksmonopolet väck- hur klokt är det?

Världsvattenveckan – World Water Week- har startat. Därifrån kommer bra rapporter om hur vi kan fixa ett matbrod till 9 – 10 miljarder människor  år 2050. 70 procent av maten som produceras kommer från småbönder, ofta fattiga. Med hjälp av enkel teknik som förbättrar böndernas hushållning med vatten kan deras produktion fördubblas eller tredubblas, och diskussionen om matbrist kommer att vara ett minne blott.

Det är bara att sätta igång. Bland annat är det hög tid att vårt bistånd går till utveckling av jordbruket i fattiga länder. Och det inkluderar satsning på infrastruktur, lager och kyla så att inte maten förstörs innan den hamnar i butiker, marknader eller går på export. I dag hamnar 30 – 40 procent av all producerad mat aldrig i våra magar.  Det är faktiskt inte klokt.

Relaterade inlägg:

1,3 miljarder ton mat går till spillo varje år 1000 spänn till restaurangbesök!- Hjälp oss att få förpackningstexter som går att läsa! Det går att laga mat ensam- jag ser ljuset!

Hade jag inte haft så mycket inplanerat i höst så hade jag tagit tjänstledigt och sökt jobbet!

Kooperation Utan gränser är den biståndsorganisation som bland andra vår förening arbetar med. Just nu har de ett superspännande projekt på gång. Svenska kvinnor uppmanas att anta utmaningen och söka världens tuffaste jobb. Utan Gränser syftar på det hårda jobb som tusentals kvinnor i Kenya utför, för en spottstyver.

Man kan alltså ansöka om en korttidsanställning för att hjälpa till vid sådden nere i Kirwara, Kenya. Hur intressant och lärorikt vore inte det?

Lönen ligger på under 10 kronor om dagen, för en låååång dags arbete. Kan även tänka mig att det är lite si och så med kollektivavtal, fikaraster, övertidsersättning, OB, arbetskläder mm.

Det är redan många som har anmält sitt intresse. Kan det här vara något för dig? Gå in på Kooperation Utan gränser för att läsa mer.

Hoppas att jobbet blir en riktig ”snackis” så att Utan gränser når fram med sitt budskap och vi kan lära oss mer om vart våra pengar går när vi trycker på ”biståndsknappen” i Coops butiker.

Relaterade inlägg:

Värdens roligaste jobb Världens godaste bröd Favorit V – mitt jobb!

I dag åker min kollega Anna Carlsson till Sveriges Lantbruksuniversitet. Där presenterar hon  fyra projektidéer för de duktiga fjärdeårsstudenterna på kursen Agrosystem. Ett projekt handlar om att  förutsättningslöst, med två Coop butiker som bas, undersöka vilka rutiner etc. som skulle behövas för att man på ett enkelt sätt kan hämta mat som annars skulle kastas. För att sedan distribueras till ideella organisationer som Frälsningsarmen med fler utan att livsmedelssäkerheten äventyras. För- och nackdelar, ekonomiska hinder, varumärkesfrågor och lagstiftningsfrågor ska studenterna bland annat grotta sig ner i. I projektet samverkar vi med företaget Allwin, och Coop förstås.

Hoppas studenterna nappar! Det är ett bra och nyskapande projekt. Precis som SLU-projektet ”Maten som försvann” från i våras.

Relaterade inlägg:

Släng inte maten! – medierna uppmärksammar matsvinnet Släng inte maten – economize! Höga böter till folk som inte bär reflex

Välmående, solbränd och utvilad efter nästan fyra veckors semester i Vietnam öppnar jag lojt posten vid köksbordet. En julhälsning har kommit från organisationen Velki i Lettland dit jag sedan många år, genom Hoppets Stjärna, skickar futtiga 200 kronor i månaden som bidrag till en utvecklingstörd pojkes omkostnader på barnhemmet. Läser brevet. Funderar. Så olika liv, deras och mitt.

Bestämmer mig för att jag aldrig, aldrig mer ska ironisera, som jag har gjort i olika sammanhang, över företag som hakar på ”göra gott trenden”. Det vill säga alla de företag som nu plötsligt börjar skänka pengar till olika hjälporganisationer och biståndsprojekt för att stärka sitt varumärke. I dag kan man knappast köpa en korv utan att någon krona går till välgörande ändamål.

Och bra är det, för pengarna behövs. Och oavsett skäl så finns det i företagen många människor som känner stolthet och engagemang för att deras arbetsplats bidrar till att människor som har det svårt får möjlighet att skapa sig ett bättre liv. Och oavsett skäl så kan företagens bidrag göra stor skillnad för enskilda individer och familjer.

Läs gärna brevet. En annan verklighet, så nära.

Relaterade inlägg:

Hatar företag som luras, typ Forever Living och nätkasinon. Se upp om det doftar gott – butiken vill åt dina pengar Jordens resurser är slut för i år