Bisfenol A och konservmat- några frågor

av Louise Konsumentkoll den 04 juni 2012

Utmärkt att Svenska Dagbladet har testat om konservburkar släpper det hormonstörande ämnet Bisfenol A till maten. Det gör konservburkarna  uppenbarligen.

Men jag saknar information i artikeln som gör att jag som läsare kan förstå om det är mycket eller lite bisfenol A som journalisterna kissar ut. EUs gränsvärde är satt till 50 mikrogram( mikrogram = miljondels gram) per kilo kroppsvikt och hormonstörande effekter har uppmätts i djurstudier i så låga halter som 0,025 mikrogram står det i artikeln. Är det också per kilo kroppsvikt på råttan- eller?

Journalisterna som har ätit konservmat kissar som mest ut ut 85,92 nanogram( nanogram = en miljarddels gram)per milliliter urin. Går det att räkna om den halten till ”mikrogram per kilo kroppsvikt”?  Det är en väldig skillnad på nanogram och mikrogram. Först då kan ju jag som läsare jämföra gränsvärdet- även om det är för högt satt enligt många- med hur mycket Bisfenol A journalisterna fick i sig och först då har jag möjlighet att ställa det ena värdet i relation till de andra. Inte sant?

Jag undar också hur snabb halveringstiden är för Bisfenol A. Är det ett ämne som stannar kvar länge i kroppen eller ej?

Och till sist en fundering till utan att för den skull förringa nyhetsvärdet i artikeln på något sätt: En ökning av Bisfenol A med 4 600 procent låter verkligen alarmerande, men är utgångspunkten nästan noll så blir ju en ökning lätt tusenprocentig.

Hur som helst: Artikeln är tänkvärd och kommer att resultera i att man gör fler tester på konservburksmat, i Sverige och globalt. Bra.

Till sist: Finns det inget annat material man kan klä konservburkar med än sådant som innehåller Bisfenol A?  Ämnet har ju varit omdiskuterat i många år. Eller har man bedömt riskerna som försumbara?

PS 7 juni: EFSA, EUs ”livsmedelsverk” har knappast suttit med armarna i kors när det gäller Bisfenol A. Man har också beslutat att göra en ny riskbedömning, den senaste gjordes 2010, och titta på nya data om lågdosexponering.

 

Tidigare inlägg:

Nästa inlägg: