Louise Konsumentkoll

Efter en del grävande, med anledning av den enorma prisskillnaden på värktabletter i Sverige och Danmark, fick frågan en tvärvändning.Tillverkaren av Panodil, GlaxoSmithKline, förklarar att en burk med 100 Panodil kostar 56 kr (56 öre/tablett) i Sverige. Men det krävs recept för att kunna köpa så många tabletter åt gången. Utan recept får man snällt köpa en ask med max 20 tabletter till priset av 38.50 kr (1.92 kr/tablett) i Apotekets webbshop. Det är samma pris över disk på både Medstop och Coop.

Hur i hela världen kan prisskillnaden på en receptbelagd och receptfri produkt vara så hög som 243%?!

Tar telefonen för att söka svar. Tandvårds- och Läkemedelsförmånsverket säger att de sköter prissättningen på de läkemedel som är receptbelagda och som ingår i högkostnadsskyddet. Det gör Panodil. De styr däremot inte priset på receptfria läkemedel. Där är prissättningen fri.

Jaha- det märks, så att säga.

Även om jag hade mina farhågor inbillade jag mig att en av anledningarna till att slå sönder apoteksmonopolet skulle vara ökad konkurrens och till följd lägre priset. Bör även nämna att prissättningen inte är något nytt påhitt, skillnaden var lika stor när apoteket var helstatligt.

Jag kan acceptera att mindre förpackningar är något dyrare, men att ta ut det mer än tredubbla priset är orimligt.

Kan någon ge mig en acceptabel förklaring?

Bildar aktörerna någon slags kartell för att tillsammans hålla priset uppe? Eller vad är det frågan om?

Uppriktigt sagt Coop:Det är helt sjukt att alla apotek, gamla som nya, nu har exakt samma pris för 20 tabletter Panodil. Gå i bräschen och gör nytta för medlemmarna. Prispressa marknaden!

Fäbodknäcke

Ulf, min man, kommer hem från Coop Forum i Rotebro och säger att han inte hittar Fäboknäcke, vår favorit, på hyllorna. Måste ha tagit slut säger jag.

Men icke. Coop och Leksandsbröd kan inte komma överens om pris.

För att sätta press på Leksansbröd fotar man ut deras produkter ur hyllorna. Det gillar inte jag. Jag vill ha mitt Fäbodknäcke och kan gott tänka mig att betala mer för brödet. Det är jättegott och kostar ändå mycket mindre än vad alla andra liknande knäckebröd kostar.

Tips till Coop: Varför inte sätta upp en skylt: ”Leksandsbröd och vi kommer inte överens om pris. Vi tycker deras produkter är för dyra. Men vi vet också att många medlemmar gillar produkterna. Därför har vi beslutat att ha kvar dem i hyllorna”

Så blir det upp till oss kunder att bestämma vad vi tycker är prisvärt eller inte. Säljer det sedan för dåligt på grund av för högt pris, så får väl knäckebrödet åka ur hyllorna av den anledningen.

PS. (2010-03-01) Nu finns åter igen Leksandsbröd i hyllorna, Leksandsbröds VD Peter Joon säger att det är tack vare uppståndelsen genom sociala medier

Dags att slå hål på en myt.  Jag hävdar nämligen att det är en myt att ekologisk mat alltid är dyrare än konventionellt framställd mat. Visst stämmer det att ekologisk mat ofta är dyrare. Ibland är ekologiskt till och med mycket dyrare men oftast skiljer det bara någon krona. Och ibland är som sagt det ekologiska alternativet billigast. För att bevisa min tes stegade jag ner till Coop Extra på Medborgarplatsen för en priskontroll. Under min snabba runda fann jag sex exempel. Fyra där det ekologiska är billigast och två där det inte är någon prisskillnad. Den som har tid kan säkert hitta fler exempel.

• KRAV-Citronjuice Änglamark 55.60 kr/l, Citronjuice Coop 56 kr/l
• KRAV-aubergine 34,90 kr/kg, konventionell aubergine 39,90 kr/kg
• KRAV-hamburgare Änglamark 86,11 kr/kg, Hambugare Scan 86,71 kr/kg
• KRAV-senap Björnekulla 31,80 kr/kg, Slotts original 32,45 kr/kg
• KRAV-kolja Änglamark, 122,50 kr/kg, Kolja Findus 122,50 kr/kg
• KRAV-äppeljuice Änglamark 9.50 kr/l, Äppeljuice JO, 9.50 kr/l

Den 12  april ska vi ha ett seminarium på temat ”Myter om maten”. Innan dess vill vi samla ihop en lista med ”100  myter om maten”. Har du en myt på lut? Gå med i vår Facebook-grupp ”100 myter om maten” – och lämna din myt där. Eller lämna den här – i bloggen!

Dagens gästbloggare är Anna Carlsson, informatör på Konsumentföreningen Stockholm

Riktigt skoj med Matrebellernas utmaning tycker jag!

Vi konsumenter vinner på att konkurrensen ökar och att förhållandevis små kedjor och butiker slår sig samman och utmanar de tre stora, d v s en jätte – ICA- och två mindre – Coop och Axfood.

Det ska bli spännande att se hur det går, och om Matrebellerna kommer att ta marknadsandelar.

ICA ändrar priserna i samband med PRO:s prisgranskning. Om detta skriver DN i artikeln ”Ica bluffar om sina låga priser”. I en angränsande artikel uttalar sig PRO:s Curt Carlsson på ett märkligt sätt. Bland annat svarar han så här på frågan varför PRO inte gör någon stor sak av fusket.

”Vi vill ju ha ett samarbete med handlaren. Vi vill inte gå i clinch med dem.”

Det är häpnadsväckande. Om det nu inte är ett felcitat, hur i hela fridens dagar kan Curt Carlsson uttala sig så? Det är  inte PRO:s sak att ha ett gott förhållande till livsmedelshandlarna, vilka de än må vara. Om PRO är medveten om problemet skulle de ha angripit frågan seriöst för länge sedan. Organisationen måste komma på en rutin för att undvika att livsmedelshandlare sänker priser på varor som ingår i PRO:s undersökning. För att sedan höja dem när man kan blåsa faran över.

Om ICA, Coop, Axfood med flera är medvetna om problemet då ska det ingå i deras  riktlinjer att deras  handlare och butikschefer aldrig någonsin får manipulera priser i syfte att störa prisundersökningar. Gör dom det förlorar de jobbet, eller när det gäller ICA, utesluts de ur ICA-förbundet.

Prisundersökningar är jätteviktiga, även om de är trubbiga instrument eftersom de oftast bara mäter pris, inte kvalitet, utbud, öppettider, service och så vidare i butiken.

I Sverige är smörgåsskinkan tunn och sammanfogad av småbitar med skivorna klistrade intill varandra.  Ska jag ha något annat så får jag leta upp en butik med manuell charkdisk, och det vill jag inte. Jag vill hitta rejäla bitar gjorda av hela skinkan i den vanliga kyldisken, inte ihoppusslade och sammankletad skivor.

I Frankrike köper man rejäl skinka för samma pris som den svenska, ofta lägre. Bönderna får inte mindre betalt för grisarna där än här och slakteriarbetare och butiksanställda har ungefär samma lön som svenska. Fast Frankrike har större marknad förstås med sina 62 miljoner innvånare. Och tätare bor de också med 111 pers per km2 mot vårt glesbefolkade land med 22 per km2.  Det påverkar priset, men ändå…

Vad hindrar charkindustrin här från att erbjuda oss vettig skinka till ett vettigt pris i den vanliga kyldisken?

Är det vi som är flata och accepterar vad som helst? Eller vill vi kanske helt enkelt vill ha vår smörgåskinka som den är? Det kanske är jag som har apart smak. Matkultur skiljer ju sig från land till land.

Apropå flädersaft. Upptäckte just att en liten påse citronsyra har ett jämförpris på 400 kronor kilot (!) och i en stor påse kostar samma citronsyra 170 kronor kilot. Helt knäppt.

Jag kan förstå att en liten påse kostar mer i arbetskostnader, i material, i transporter, och  i hanteringskostnader. Men  mer än dubbelt så mycket? Nej aldrig i livet.

Har försökt att höra med Coop varför det är denna enorma prisskillnad, men inte lyckats få tag på rätt person så här i semestertider.

Återkommer!

Det är bara att krypa till korset. I mitt förra inlägg om kattmat hade jag noll koll. Begrep inte att det är skillnad på information om kattmat och människomat. Jag slarvade.

Läs  kommentarerna så lär ni er lika mycket som jag. Tack för dem!

Den viktigaste lärdomen är att det ”vatten” som står i näringsgarantin på kattmaten inkluderar vattnet som finns naturligt i fisken eller köttet. I ingrediensförteckningen som finns på livsmedelsförpackningar handlar det däremot om tillsatt vatten. I näringsdeklarationen för livsmedel tas aldrig vatten upp. 

Vi har en katt. Hon heter Molnet och är 22 år. Hon lever på övertid. Därför ska hon ha det extra bra tycker Ulf, min man. Jag är beredd att hålla med honom trots att jag inte är någon kattmänniska. Inte hundmänniska heller för den delen.

Med åren har Molnet blivit allt mer kräsen när det gäller  maten. Bortskämd med andra ord. Sedan Ulf började servera henne svindyra portionspåsar så duger inget annat. I veckan råkade jag ta fel i butiken och kom hem med en ny ännu dyrare sort.  78:50 kronor för 1 kg kattmat om 12 påsar . 56 kronor kilot kostar den vanliga dyra sorten. Enligt förpackningen ska hon äta tre påsar om dagen. Hon äter fler. Kan knappt slita sig från kattskålen.

Varför är den ena sorten så mycket dyrare än den andra? Kattmaten för 56 kronor  innehåller 4 % fisk, spannmål, vegetabiliskt proteinextrakt och mineraler . Och 82 gram vatten per 100 gram! Den andra har 14 procent hel fisk, kött och köttbiprodukter samt 83 gram vatten. Hiskligt dyrt vatten. Och hiskligt dyr fisk.

Tar mig till Whiskas websajt för att få veta mer. Där finns märkligt nog överhuvudtaget ingen information om ingredienserna i produkterna, mer än att just den dyraste innehåller  14 % hel fisk eller kött. Att den billigare varianten bara innehåller 4 procent fisk eller kött tiger man om, trots att  ”oxkött”, ”lamm”, ”tonfisk” och ”räkor”  basuneras ut på förpackningarna.  Om allt vatten  är det helt tyst.

Kilopriset på kattmat för en kräsen katt kan jämföras med priset på ren köttfärs. Räknas vattnet bort  i kattmaten kommer man upp i smått ofattbara siffror, runt  350 kronor kilot!

Kvinnor i åldern 55 +, vare sig rika eller fattiga, boendes på i landsbygd eller i tätort vurmar för ”Vin, växthus och vänskap”. Det har Helene Brembeck et al, Centrum för konsumentvetenskap i Göteborg konstaterat genom djupintervjuer.

Och hur rätt har hon inte. Jag har blivit besatt av  trädgården. Kvinnor i min närhet likaså. Just i år, just i vår. Anlägger rosengård och har köpt växthus. Vad sägs om detta, köpt för 375 kronor på Jula. Inte så himla snyggt men väldigt  ändamålsenligt. Och med en liten terassvärmare så håller det nattfrosten borta från alla frösådda plantor. Frösådd förresten? Trodde aldrig jag skulle hamna där. Men tydligen. (OBS! korrigering 17/5: : Jag skrev först att jag köpte växthuset på Rusta, men där köpte vi några små. Det var ju på Jula vi  köpte detta. Sorry!)

Måste skicka vidare ett tips från min trädgårdsguru, grannen Ulla.

I den här torra backen nedanför vedstapeln har jag tänkt att försöka med vallmo. Växer överallt inbillar jag mig. Plus lin. Ulla är skeptisk men tipsar ändå: 

Köp vanliga vallmo- och linfrön ( som man använder till brödbak)  i närmaste Konsum. Säkert 1000 gånger billigare än Lord Nelsons fröpåsar, och lika bra.  Kan hända att jorden här för eländig. Men det ska bli skoj att pröva.