Nu ska vi tvaga och smörja oss med ”naturliga” och ”rena” produkter. ”Utan parabener”, ”utan petrokemiska produkter” och ”utan parfymämnen”. Och vi vill ju så gärna att det ska vara bättre än allt det där andra som vi kladdar på oss. Men är den så kallade naturliga kosmetikan bättre än den ”vanliga”? Vi har granskat naturkosmetiken i allmänhet och dess marknadsföring i synnerhet. Idag presenterade vi resultatet i rapporten ”Naturligt – Värderingar eller vetande?”, vid ett fullsatt seminarium.
Någon liknande studie har oss veteligen inte gjorts tidigare. Och det är verkligen på tiden, för detta är en snårig business. Det kan min urduktiga kollega Ulrika Lamberth, som skrivit rapporten intyga. Hon har verkligen slitit sin lockiga kalufs för att reda ut begreppen.
Kosmetikajätten L’Oréal som i princip äger vartenda stort varumärke i branschen, vägrar att rätta sig efter Konsumentombudsmannens uttalande och ska fortsätta att ha stora förpackningar till små krämburkar.
Jag slänger mängder av duschkräm, schampo och rengöringskräm. Flaskorna har lock med bula och går inte att ställa upp och ner så att det sista kan rinna ut. Jag blir så sur.
Men visst är väl krämen på bilden samma som Chanel haussar i fredags i en artikel om antirynkkrämer i Svenska Dagbladets helgbilaga? Nämligen ”Chanel Precision Ultra Correction line repair”. Den här heter i och för sig ”anti-wrinkel restructuring cream”, men det betyder väl samma sak?
Hyllorna för hudvård och kosmetik i varuhus och stormarknader börjar skifta färg. Allt fler produkter marknadsförs med epiteten naturell, eko, bio, organic. Burkar och flaskor lockar med ingredienser som jungfruolivolja, grönt te eller björkextrakt. Vad gömmer sig i burkarna? Hur mycket örter handlar det om och gör de någon verkan? Konsumenter är ganska skeptiska visar 



