Louise Konsumentkoll

I går skällde jag på Findus för deras märkning ”utan konserveringsmedel” på frysta färdigrätter. I dag berömmer jag.

För beröm ska Findus ha för informationen på deras nya förpackningar. Bland annat för att de på baksidan av förpackningarna avbildar den frysta maträtten precis som den ser ut när den kommer ur förpackningen. Häftigt. Det har så vitt jag vet inget annat företag gjort tidigare.

Dessutom informerar Findus om varför man använder en viss tillsats, om man nu gör det. Det är lite banbrytande. Heja!

PS Just nu såg jag att Findus bemött min kritik mot deras märkning och även tar bort märkningen med ”utan konserveringsmedel”. Ännu mer beröm åt Findus för snabbt agerande. Läs deras svar här.

Vid mitt studiebesök hos Findus diskuterade vi företagets nya märkning på deras frysta produkter. Där är vi absolut inte överens.

Att det står ”utan onödiga tillsatser ” på paketen kan till nöds gå an ett kort tag. Företaget plockar bort så gott som alla tillsatser i sina produkter just nu, liksom t ex Dafgårds och många andra som säljer fryst mat.

Men ”utan konserveringsmedel” och ”utan transfetter” är en helt oacceptabel märkning tycker jag. Den vilseleder och förvirrar.

1. Findus frysta rätter har ju aldrig haft mycket av konserveringsmedel i sig. Behövs inte. De är ju frysta. Det hjälps inte att konsumenter enligt undersökningar tror att det är konserveringsmedel i fryst a rätter. Märkningen ska bort!
2. Hur mycket transfetter har det funnits i de frysta färdigrätterna de senaste åren? Inga alls. Det lilla som fanns togs bort helt 2007. Det är tre år sedan. Bort med märkningen – nu genast!

Hallå Livsmedelsverket! – varför agerar ni inte?

Läser i ATLs nyhetsbrev följande:

”En ny och bättre märkning av smörgåsskinka är också på gång i Sverige. Där ska tydligt framgå att skinkan är sammansatt och inte kommer från en hel muskel. Märkningen kan bli verklighet på förpackningar i butikerna tidigast i höst.
- Vi håller på att förankra detta hos Livsmedelsverket, därefter ska vi kräva detta av samtliga företag som är anslutna till KCF, säger Rutegård.”

Heja och äntligen säger jag! Särskilt med tanke på debatten som blossade upp om köttklister.

Säkert kommer det också att leda till att det blir fler skinkor gjorda av hela stycken, så kallade helmuskelskinkor, i butikernas charkdiskar.

Oavsett om kycklingen kommer från Brasilien eller Sverige så var  i alla lägen försiktig med kyckling. Och alldeles speciellt om du är sjuk eller gammal eller har nedsatt immunförsvar. Hetta alltid upp kycklingen till minst 70 grader och skär inte kyckling och sen något annat utan att tvätta kniven och skärbrädan emellan!

Efter att ha haft en nära släkting som drogs med resistenta campylobaktbakterier i flera år, och var urdålig,  så är jag -  som inte brukar vara petig med hygienen  – trots det väldigt försiktig med kyckling.

Givetvis ska vi som Karin Ahlborg skriver i Aftonbladet i dag, kräva ursprungsmärkning av allt kött så att vi kan välja eller välja bort. Även på restauranger. Men även svensk kyckling dras med problem, inte salmonella som i många andra länder tack och lov, men väl campylobakter. Även om flockarna är betydligt mindre smittade än i andra länder. 

Ca 13 procent av svenska kycklingflockar har bakterien. Den är svår att komma till rätta med. Och 100 procent av Kravmärkt kyckling har campylobacter. Det beror på att den vistas ute och bakterien finns i bland annat jorden.

Så take care out there!

Till skillnad från min gode vän Jan Bertoft på organisationen Sveriges Konsumenter tycker jag att det kan vara okej med klistrad fläskfilé under förutsättning:

• Att det står med stor och tydlig text på paketet att köttsstycket består av flera olika stycken och som är ihopklistrade med trombin
• Att köttstycket till 100 % består av vad det utger sig för att vara, t ex filéer och inget annat
• Att priset är väsentligt mycket lägre än på hel filé , typ 40 – 50 procent lägre

Då står det var och en fritt att köpa köttet och man kan som konsument göra ett medvetet val.

En anledning att vara skeptisk är att det finns massor av tillfällen till fusk från köttindustrins sida.  Möjligen är det skälet så stort att handeln helt och hållet ska avhålla sig från produkten.

Jag skulle bli förvånad om den blir en storsäljare.

PS 12 februari: Såg just att Köttbranschens VD Åke Rutegård chattar med Sydsvenskans läsare om ”köttklistret”.

PS 16 februari: Ledare om köttklister i Värmlands folkblad

Bjöd in mig för en tid sedan till Gunnar Dafgård AB. Var nyfiken på deras arbete med ”skafferimetoden”. Efter att ha blivit grymt kritiserade för tillsatsstinna frysta färdigrätter av Mats- Eric Nilsson i boken ”Den hemlige kocken” bestämde sig Dafgårds. Deras produkter ska framöver bara  innehålla ingredienser som förekommer i ett vanligt skafferi. Familjen Dafgård- för det här är verkligen i alla hänseenden ett riktigt familjeföretag- påbörjade ett stort utvecklingsarbete.

Hur gick det?

- Det har gått bra, det är roligt, men inte alldeles enkelt berättar Magnus Dafgård, vice Vd och barnbarn till Gunnar Dafgård som la grunden till detta jätteföretag.  Att byta ut potatismospulver och göra potatismos av riktig potatis kräver till exempel ett helt annat kunnande. Kvaliten på potatisen varierar under året, det påverkar färg och konsistens. Inköpare och produktionspersonalen har fått lära nytt för att få till ett gott och snyggt potatismos. Skoj och utvecklande tycker alla.

Svårast har varit att få jämn och fin färg på köttbullar, kåldolmar och såser utan att använda färgämne. Soja vill Dafgårds inte använda, det är en allergen, så det har fått bli ett naturligt färgämne som utvinns från bränt socker i, för övrigt samma som också ger färg till Coca Cola. Tuffast har prisförhandlingarna med livsmedelskedjorna varit, att få täckning för våra ökade kostnader för råvarorna säger Magnus.

I Mats- Eric Nilssons bok lyfts Dafgårds ”Jennys kåldolmar” fram som ett varnande exempel på ”fusket i livsmedelsindustrin”. Rätten innehöll 67 ingredienser. Visserligen hade Mats- Eric räknat alla ingredienser i margarinet tre gånger, dels när det penslades på kåldolmarna, dels när det förekom i sås och potatismos. Detta oräknat så kvarstod 53 ingredienser, varav många tillsatser. Knappast något som Mor Jenny hade petat i kåldolmarna på sin tid.

I dag innehåller Jennys kåldolmar 20 ingredienser. Titta på förteckningen. Inga konstigheter här. Visst är det bra jobbat av ett företag som tillverkar livsmedel i mycket stor skala?

Går till Bokhandeln och tittar i senaste upplagan av ”Den hemlige kocken”. På omslaget ståtar fortfarande Jennys kåldolmar med sina 67 ingredienser och jag hittar ingen fotnot om Dafgårds skafferimetod och att ingredienserna i dag är reducerade till 20.

Men det kommmer väl i nästa upplaga.

Tack alla 929 personer som hittills har röstat i vårt dilemma om ”innehåller inte”-marknadsföring. Resultatet visar att ungefär hälften av er tycker att det kan vara okej med ”innehåller inte”-märkning ibland, t ex när en tillsats just har tagits bort. Dvs under en övergångsperiod. Ta del av resultatet i sin helhet – samt Coops reaktion, i filmen.

Igår hade vi vår första After Work-kväll för Facebook-fans. Temat var ”Jul” och vi höll till på Green Room på Coop Extra på Medborgarplatsen, som för övrigt är en jättefin restaurang med rättigheter att servera öl och vin. Besökarna fick provsmaka canapé med chévrekräm och fikon, janssons frestelse och köttbullar. Sara Begner från Coop, som pratade och inspirerade under kvällen tillagade på plats en efterrätt, Ris á la Malta med björnbärscoulis, som vi också fick provsmaka. Fantastiskt gott!

Kvällen gick i julens tecken, men vi kom ändå in på ett antal stickspår. Tillsatser i maten var ett sådant stickspår. I filmen berättar Sara om sin syn på tillsatser och hur man kan prata med tillsatser med sina barn. Sara påminde oss också om det gamla barnprogrammet ”Kroppen”. Någon som minns? Kika nedan!

I ”Dilemmat” är det du som konsument och medlem som vägleder oss i vårt arbete. Dilemmat handlar denna gång om så kallad ”innehåller-inte-marknadsföring”. Titta på filmen och rösta nedan. Observera att det inte handlar om den sortens märkning som man använder för att varna allergiker, t ex ”Fri från gluten”.

 Laddar ...

Här kan du läsa om hur det gick med ”Dilemma” nr 1, som handlade om hur tillverkarna deklarerar vegetabilisk olja.

Läs mitt tidigare inlägg med frågorna.

Stort tack Mats-Eric för att dina svar, jag vet att du har massor att göra. Jag har det också extra hektiskt den här veckan, så jag kommenterar dina svar lite då och då under kommande dagar i det här inlägget.

Louise Konsumentkoll: När du inte längre är tjänstledig kan du då fortsätta att skriva om mat i t ex SvD om du så ensidigt tar ställning mot mat utan några som helst tillsatser (utom pektin och bakpulver)?

Mats-Eric Nilsson svarar: Att jag är emot tillsatser, och anser att man kan klara sig utan de flesta, kan knappast vara någon nyhet för någon som läst mina böcker eller lyssnat på mina föredrag. Och att jag är med i en förening som valt att skapa en så tydlig märkning som möjligt, med ett minimum av accepterade tillsatser, förändrar knappast detta. Några nyhetsartiklar är dock inte aktuella från mitt tangentbord, allraminst om själva märkningen ”Äkta vara”.

Louise:

OK, anledningen att jag undrade är ju för att föreningen Äkta vara än så länge inte är en allmän förening utan består av fem medlemmar varav du och din familj utgör fyra av dem. Föreningen Äkta Vara är ju emot alla tillsatser utom bakpulver och pektin. Du anser att man kan klara sig utan ”de flesta”.  Finns det några andra tillsatser som du tycker kan behövas då och då?

Louise Konsumentkoll: Hur mycket kostar det att få en vara godkänd?

Mats-Eric Nilsson svarar: Det är en fråga för föreningen Äkta vara Sverige, som sköter märkningen.

Louise:  Jag har frågat tidigarer via en kommentar på sajten men kunde inte hitta något svar då.  Och du är ju en av fem medlemmar i föreningen – varför kan inte du svara direkt?

Louise Konsumentkoll: Hur svårt är det att se på en ingrediensförteckning om ett livsmedel innehåller tillsatser eller ej? Läs mer »