Jag känner Sofia Arkelsten som en ambitiös och kul riksdagsledamot. Igår friades hon från misstanke om mutbrott. Det är säkert korrekt.
Själv brottas jag med frågor om mitt och vår förenings oberoende. Inte varje dag, men ganska ofta. Två gånger har jag till exempel åkt på lärorika studieresor med Procter & Gamble, P&G. Ena gången till deras laboratorium i Frankfurt för att titta på hur man prövar tvätt- och diskmedel, diskutera kemikalier m m. Andra gången till Bryssel där vi bland annat tittade på hur man utprovar hårfärgningsmedel, balsam och kosmetika. Hur intressant som helst!
Det är viktigt i mitt jobb att också lyssna och lära av leverantörer och tillverkare. Men flygresor och hotell, det får givetvis min arbetsgivare stå för. Ingen annan.
När det kommer till den goda middagen som ofta bjuds på kvällen efter studiedagen blir det knepigare. Det är jättekrångligt rent administrativt att få betala middagskostnaden själv. Numera löser jag det genom att föreningen betalar in ungefär motsvarande belopp som middagen till Röda Korset eller Rädda barnen eller något liknande. Men visst- det kan väl diskuteras av någon vän av ordning….
Så var går gränsen?
Förra veckan talade jag för kött- och charkbranschen på Chark SM, ett seminarium med 3 -400 deltagare. Middagen på kvällen var hur trevlig som helst med bland annat ett urbra rockband och kul komiker. Den middagen bjöds jag på av charkbranschen. Rätt eller fel av mig?
Rätt anser jag, men det är inte alldeles självklart. Lika lite som det är fullständigt självklart att jag, som synar och granskar livsmedelsbranschen tackar ja till Livsmedelsföretagens, Lis, årsmöte eller ICAs stämma, med bra seminarieprogram och goda middagar. Men det gör jag.
För mig handlar det om utbildning i mitt jobb och möjligheter att samtala, lära och påverka. Under väldigt trevliga former. Det medges. Men jag är alltid varse hur lätt det är att själv påverkas, att bli lite för god vän med dem man är satt att granska.
Och det aktar jag mig för.
Comments on this entry are closed.
Med öppenhet kommer man långt och jag litar helt och fullt på ditt omdöme det är som du säger kompetensutveckling måste vi alla ha. Och många gånger är det den bästa när man får komma in i branschen ordentligt att därefter analysera och fundera på mutrisken tror jag är bra. Det bästa är att du/ni skänker lika mycket till behövande!