Har fördjupat mig lite ytterligare i några enportionsrätter, i ursprung, kvalitet, pris. Högst ovetenskapligt, men ändå.
Det är trots allt väldigt bekvämt att langa in några portioner i kylen/frysen och ta ut när man ska ha en snabb lunch på kontoret. Här är några reflektioner:
Trodde det var mängden kyckling som bestämde priset på rätterna, men det verkar inte så. Alla rätter jag tittat på innehåller ungefär 20 procent kyckling. Urpsrunget,var kycklingen är uppfödd, verkar viktigare för priset och troligen också kvalitén på köttet.
Provade Coops ”sousvide” ”Kyckling i sötsur sås med jasminris”, bra mycket dyrare än den jag provade tidigare. 45 kronor/ 420 gram och 21 procent ”svensk kycklinglårfilé”. Ingen uppgift om vilken industri som tillverkat den, bara ”tillverkad i Sverige för Coop Norden”. Måste vara en gammal förpackning. Coop Norden finns inte längre.
Nåväl. 50 procent dyrare = dubbelt så god? Nja, nästan faktiskt. Mer grönsaker, mindre vattnig sås, större kycklingbitar, blev mätt. Om man föredrar den dyrare eller den billigare beror förstås på hur man är stadd vid kassa. För priset 30kronor duger kanske den förra, den med kycklingen från Thailand. Man får vad man betalar för, i bästa fall. För övrigt ska jag försöka få tillstånd ett studiebesök i vinter på thailändsk kycklinguppfödning och fabrik. Undar hur kycklingarna har det där? Säkert trängre än här.
Har också prövat Goohs Kycklingfilé med rosmarinpasta: 24 procent svensk kyckling i rätten om 400 gram, pris 60 kronor. Smakade ganska gott men väldigt salt. Inte så konstigt eftersom den innehåller hela 4,5 gram salt per portion. Vi ska helst inte äta mer än 5- 6 gram per dag.
Coops rätter med kyckling i sötsur sås innehåller 2,8 resp 2,9 gram salt. Ganska okej.
Comments on this entry are closed.
Oj, vilken kunskap jag fick om färdigmat. Har aldrig köpt sådant utan helt husmoderligt tagit till fler postioner än vad som går åt när jag lagar middag själv. Får nog säga att jag hellre äter min mat, men om jag ska välja köpt gör jag som du.