Det var temat för Kungliga Skogs- och Lantbruksakademiens, KSLAs, seminarium i torsdags. Själv redogjorde jag för två konsumentundersökningar som visar att över hälften av oss svenskar är oroliga för vad som finns i maten, och mest oroliga är vi för tillsatser. Tillsatser oroar danskar, norrmän och finnar också, till och med något mer.
Under dagen gavs många bra inspel men absolut bäst var Ms Sue Barlow som med stor expertis och erfarenhet berättade hur EFSAs arbete går till med att ge råd till EU kommissionen när nya tillsatser ska godkännas – eller ej. Bedömningen görs av 30 oberoende vetenskapsmän och experter. Arbetet sker inte över en kafferast om nu någon skulle tro det.
Jag frågade enträget Ms Barlow om varför kommissionen inte använder sig av försiktighetsprincipen och förbjuder de omdiskuterade azofärgämnena. Det går ju fint att klara sig utan, det är Sverige ett exempel på.
Sue Barlow tror att det finns två skäl. Dels att det trots 75 olika studier på azofärgämnen fortfarande inte är klarlagt om ämnena utgör någon risk för hälsan. Dels menade hon att man bör fundera vad som kommer i dess ställe och nämnde färgämnet klorofyll som exempel. Det utvinns i och för sig ur en naturlig källa, gräs och klöver. Men vi människor är inte ämnade för att äta gräs och endast en eller två vetenskapliga studier finns om hur färgämnet påverkan vår hälsa. Hur riskfritt är det undrade Ms Barlow.
Klok kommentar. Och jag fick så att jag teg. Ett tag i alla fall .
Comments on this entry are closed.
Är inte spenatens, broccolins,mangoldens gröna färg just klorofyll? Och är inte just den gröna färgen ett tecken på mycket antioxidanter typ polyfenoler?
Och varför ska man färga något grönt? Är det inte bättre att istället tillsätta mycket grönt i form av gröna grönsaker?
Grön färg på pistaschglassen och päronsorbeten är bara lurande kosmetika. Äkta vara är inte grön. Vem saknar i dag den gula färgen på vaniljsåsen nu när vi vet att vanilj inte ger gul färg utan små svarta prickar?
Heder åt Dafgård som erkänner att deras mat blev godare och av högre kvalitet utan tillsatser. Som kan erkänna att kåldolmarna inte behöver 46 olika E-nummer- http://lottabrinck.wordpress.com/2009/09/24/fran-46-till-noll-e-nummer/.
Fortsätt att ifrågasätt e-nummer. Inte för att de kan vara farliga utan onödiga och fungerar som täckmantel för onödigt dålig kvalitet.
Lotta
Jo, jag antar att de gröna bladgrönsakernas färg är just klorofyll. Men jag tycker ändå att Sue Barlow har en mycket viktig poäng mot bakgrund av dagens mantra ”äkta” och ”naturligt”.
Alla naturliga ämnen är ju inte riskfria, tvärtom finner vi de mest potenta gifter i naturen. Och bara för att ett ämne förekommer i t ex grönsaker eller frukt, ska man ju inte för den saken skull ta för givet att det är totalt riskfritt när ämnet utvinns, koncentreras och stoppas i andra livsmedel eller piller i betydligt högre doser än de som är naturligt förekommande.
Varför ska man överhuvud taget färga något undrar du? För att det ser godare och mer tilltalande ut säger jag. Jag färgar gärna såsen med lite soja, och brungrått lösgodis vill i alla fall inte jag äta. Julskinka utan nitrit ser förfärligt trist ut. Visst kan man vänja sig vid att den är blekgrå i naturligt tillstånd, men jag har ingen lust!
Men om detta kan man naturligtvis ha olika åsikter. Och visst finns det mat som färgas helt i onödan.
Visst är det främst de onödiga tillsatserna som vi vill ha bort. Alla tillsatser är ju inte av ondo. Men det finns ju ekologiskt godis som har färg av de frukter som de är gjorda av. Det känns ju både godare och härligare även om det kostar några kronor mer. Såg en bra debatt på Kunskapskanalen i förra veckan om just tillsatser i maten och en del påståenden som industrin har på sina förpackningar. Den kritiska sidan nämnde några bakverk med mandelsmak som i själva verket inte innehöll mandel utan endast en artificiell mandelarom. Ironiskt nog kunde man även utläsa att kakorna kunde innehålla spår av nötter (dock inte mandel?!). En kvinna som företrädde livsmedelsindustrin hävdade dock starkt att det inte var vilseledande att skriva så på förpackningen. Hon tyckte kritikerna fördummade konsumenterna när de sa att en genomsnittskund, som inte lusläser innehållet, troligtvis förutsätter att kakor med mandelsmak innehåller mandel. Jag anser mig att vara en uppmärksam konsument men jag känner mig lurad när kakorna bara innehåller artificiell mandelarom och ingen riktig mandel. Vad tycker ni?
Minna
Innehåller inte mandelkakor mandel, utan endast mandelarom ska det förstås heta ”Kakor med mandelsmak”.