Som sagt, vi har fått massor av reaktioner på mejeriernas ”takåsförpackningar”. Oavsett vad vi tycker så har de kommit för att stanna – ett tag i alla fall. Investeringar i nya förpackningsmaskiner är redan gjorda, de kostar multum.
Därför denna film!
Om du vill läsa mer om vad jag skrivit i debatten finns mina tidigare inlägg staplade här.
Vilket liv det blev om takåsförpackningarna
Ljus i förpackningsmörkret – fortsättning
2000 ton yoghurt rakt ner i soporna
Tetra Pak visar även hur man tömmer andra förpackningar i följande filmer.
Comments on this entry are closed.
Jättebra att ta vara på alla droppar men ni inkompetensförklarar konsumenterna. Ingen är dummare än att man fattar hur man ska klämma ihop förpackningarna. Det handlar mer om en ovilja att konsumera den den där sista tjocka slatten i youhurten och om ren bekvämlighet.
Nu valde ni ju att visa en ”lätt” förpackning. Hur får man – utan kniv och slickepott! – ut sista decilitern ur A-filen? Den har en hård limmad botten.
Pernilla: Den förpackningen som min son Christian tömmer på filmen och A-filen är likadana, med hård limmad botten. Titta en gång till! Men håller med… jag fattade absolut inte hur man gjorde förrän Christian visade mig. Och det är inte bara du och jag som har problem visar det sig.
Jag vidhåller. Takåsförpackningarna är inte bra. De går att tömma men det blir himla mycket bök och klet.
Men vill man verkligen ha sista slatten på blåbärsyoghurten? En trögflytande klump som sakta plumsar ner i filskålen och skapar svallvågor och kladdar ner runt skålen. Dessutom ger det en smått gelekänsla i halsen när man oturligt nog råkar få upp hela gammelklumpen på skeden (gömd i ett täcke som har samma färg som resten av yoghurten!) Klumpen borde helt enkelt inte försöka gömma sig tillsammans med den fin-flytande och välsmakande blåbärsyoghurten utan byta färg som varningstäcken. Eller så struntar man helt enkelt i slatten, precis som vi gör med den avslagna colan. Lite svinn får man räkna med och håller man inte med så får man gärna trycka, klämma och slicka rent kartongen. Något mer spännande är hur de egentligen tänkte att konsumenten ska återvinna förpackningen när det är plast, lim, klister och kartong blandat. Jag återvinner gärna men fippla med saxsar, dra och skära i plast i en halvtimmer varjegång yoghurten tar slut (ca 4 ggr i veckan vilket därmed blir 2 timmar i veckan i yoghurtförpackningsåtervining) är lite överambitiöst. Nä, för att undvika alla problem med gammelklumpar, slatt-spill och tervinning så jag nöjer mig helt enkelt med hederlig naturell yoghurt på traditionell tetravis och liksom slatten så får de exotiska yoggi-smakerna vara kvar i kyldisken.
Lina: Så här återvinns takåsförpackningen: Korken läggs i hårdplastinsamligen, förpackningen i pappersinsamlingen. Förpackningen görs av plast, papper och aliminium. Vid återvinningen läggs allt i ett kar,rivs itu och separeras. Jag antar att plasten flyter åt ett håll, pappret åt ett annat och aliminiumen sjunker till botten. Så får man tre fraktioner att återvinna. Om jag har förstått rätt.
Ah, jag missade att er skiljde sig från Arlafilmerna. Men jag tycker ändå det är svårt för jag är inte speciellt stark i nyporna.
Arla måste ha fått många klagomål på nya förpackningen, de har till och med en sektion på sin hemsida där förpackningen förklaras och försvaras: http://www.arla.se/Default____31291.aspx ! Men de förklarar inte hur man utan att kladda ner sig öppnar a-filens långt ifrån moderna förpackning utan skruvkork.
varför skall det alltid komma nya förpackningar ? Takåsförpackningar,tar för stor plats i kylskåpet och omöjligt att dra bort platskorken om man har lite ont i händerna. att trycka ihop är också omöjligt för hård papp om man har ont ihänderna.Jag har slutat att sortera det,orkar inte trycka ihop,så blir brännbara sopor istället.Jättebra att du har tagit upp detta problem,för Arla är inte intresserade,de svarar att kunden vill ha ett svepskäl. Jag tror att de har för stora vinster och vill ha mer,så det blir lite investeringsavdrag nu i början
Gunilla och Pernilla: Jag håller med er, helt och hållet. Förpackningen är usel, och även om det går att trycka ihop botten så är det hårt och knöligt. Och har man svaga nypor som många med er och mig är det besvärligt. Arla och övriga mejeriföreningar kräver alldeles för mycket jobb av oss konsumenter för att tömma och återvinna deras förpackningar. Anledningen att man har valt takåsförpackningen är att den är billig, patentet har gått ut för länge sedan. Det är min hypotes.
Billigt och billigt… Om vi är många som tokvägrar takås så blir det ingen förtjänst för Arla.
Karin, hur skall vi ”tokvägra takås” tänker du? Än så länge har vi tack och lov tegelstensmjölk i Stockholm, men den dagen då Arla i Kallhäll byter ut sina gamla förpackningsmaskiner så får vi nog välja mellan takåsmjölk och ingen mjölk, är jag rädd. Och med fyra-fem mjölkdrickare i familjen är det bara att bita i det sura äpplet och bulla kassarna fulla med takåsförpackningar.
Jag brukar göra som Christian, men jag skulle ju föredra en annan mer konsumentvänlig förpackning. Låt oss fortsätta kampen för bättre förpackningar, både för konsumenter och miljö!