Warning: Parameter 2 to M_DataMapper::set_custom_wp_query_where() expected to be a reference, value given in /home/slangint/louisekonsumentkoll.se/wp-includes/class-wp-hook.php on line 298
Warning: Parameter 2 to M_DataMapper::set_custom_wp_query_groupby() expected to be a reference, value given in /home/slangint/louisekonsumentkoll.se/wp-includes/class-wp-hook.php on line 298
Warning: Parameter 2 to M_DataMapper::set_custom_wp_query_fields() expected to be a reference, value given in /home/slangint/louisekonsumentkoll.se/wp-includes/class-wp-hook.php on line 298
Warning: Parameter 2 to M_DataMapper::set_custom_wp_query() expected to be a reference, value given in /home/slangint/louisekonsumentkoll.se/wp-includes/class-wp-hook.php on line 298
Nja säger jag, till skillnad från Claude Marcus och Stephan Rössner i dagens DN.
När sockerdebatten kom igång 2003-2004 och tidningarna började skriva om den ökande barnfetman och allt socker som fanns i maten, så sjönk försäljningen av av läsk, sötade frukostflingor, söt fruktyoghurt m m. Industrin sänkte sockerhalten i många produkter, supersöta produkter gick knappast att sälja ett tag. Många daghem slutade servera söta mellanmål och många föräldrar blev mer restriktiva med godis och läsk till barnen. Dock inte alla. Men sockerkonsumtionen gick ner med några kilo per capita i Sverige, för första gången sedan 40-talet.
Efter några år av intensiv diskussion om det ohälsosamma av att äta mycket socker har också ökningen av barnövervikten och barnfettman avstannat och till och med gått ner på vissa håll enligt några undersökningar. Möjligen kan den vara på väg upp igen, för sockret står inte lika mycket i fokus i hälsodebatten nu som då.
Skatt på godis och läsk har utretts. Och om jag inte minns fel av Livsmedelsekonomiska institutet som kom fram till att det inte var ett effektivt sätt att minska övervikt och fetma i samhället.
Jag tycker att skatt på godis och läsk är okej, för att dra in pengar till statskassan. Pengar som kan användas till angelägna områden Men det är information, information och åter information som gör susen. Det är trots allt föräldrar som bestämmer vad barnen äter upptill 10 – 12 års ålder. Vi får alla hjälpas åt, med debattartiklar som den idag, genom att påverka industri och handel, genom bra arbete från tidningar och TV, information och åtgärder i skolor och på dagis, på barnavårdcentraler och öppna förskolor.
Och informationen måste nå och anpassas till dem som behöver den bäst. Vi vet att det inte är barnen i Bromma eller Danderyd som är tjockast. Det är barnen i fattigare områden.
