Gillar inte tonen i “Äkta vara”

Nu blir jag snart “tvärtemot”.

Mats- Eric Nilsson har med sitt upprop mot tillsatser i maten gjort ett jättejobb som har fått effekt. Onödiga tillsatser börjar fasas ut i allt fler livsmedel. Så bra.

Men jag blir lite lätt illamående inför allt som är antingen svart eller vitt, där det aldrig  finns några gråzoner, eller resonemang som inbegriper “å ena sidan-å andra sidan”.

När ståndpunkter börjar likna fanatism, då sparkar jag bakut och börjar tycka tvärtemot. Den gränsen är jag farligt nära när jag går in på Mats- Erics & Co:s  sajt www.aktavara.org.

Det är den första meningen i “Om oss” som gör mig skogstokig. ”Den här sajten har kommit till av en längtan efter mat som det inte har fuskats och trixats med”. Och så skopar man ut alla tillsatser, förutom bakpulver och pektin.

I paritet med detta skulle alla våra flaskor med hemmagjord flädersaft och  burkar med vinbärssylt inte vara “äkta vara”. De är gjorda medels fusk och trix för att vi tillför natriumbensoat för att vara säkra på att allt vårt slit inte ska mögla.

Jag är så himla trött på ekologisk sylt och saft och annat utan konserveringsmedel som möglar innan man vet ordet av. Jag har inte lust att vräka på med socker för att sylten ska hålla längre. Jag tycker inte det är gott med sötsliskig sylt. Och jag vill inte förvara burkarna i kylskåpet för att de ska hålla, där vill jag ha plats för annat.

Och inte vill jag köpa ytterligare en frys som drar massa el för att få plats att frysa all saft och bär från trädgården, för att sedan ta upp påse för påse och laga till i småportioner, som man väl ska göra om man ska vara “rätt” enligt Mats- Eric. Never. Jag har varken tid eller lust med det.

Jag gillar konserveringsmedel som gör att våra flaskor och burkar ute i boden håller sig fräscha tills det är dags för nästa skörd. Och jag vill inte räknas som avfälling för det. För den tonen finns i www.aktavara.org. Och den tonen gillar inte jag.

Däremot gillar jag skarpt Lisa Förare Winblads ton i senaste Råd och Rön.