Jag har gått och glatt mig åt att antalet svenska kycklingflockar med campylobakter har minskat så radikalt de senaste åren enligt Statens Veterinärmedicinska anstalts, SVAs, provtagningar. Jag har också glatt mig åt det program som myndigheterna sjösatte 2011, och kycklingbranschens arbete för att få bukt med bakterierna som också har intesifierats med goda resultat. Bakterierna finns i jorden och flugor kan bära den med sig. Således är campylobakter väldigt knepiga att komma tillrätta med. Ekologiska kycklingar, KRAV och andra, som går ute och pickar har därför mycket hög förekomst av bakterien. Det ligger i sakens natur.
Blir faktiskt förvånad när jag hör Jan Bertoft på Sveriges Konsumenter skälla på svenska kycklingproducenter och tycker ”att de borde skämmas” när Råd och Rön publicerar sitt test av campylobakter i kyckling i veckan. Förekomsten i svensk kyckling är förhållandevis liten i testet i jämförelse med dansk och svensk Kravkyckling. Råd och Rön hittar mer campylobakter än SVA och sådant kan ske. SVA har dock gjort 2 800 prover, Råd och Rön ungefär 80, om jag förstår rätt.
Det är stor säsongsvariation på förekomsten av bakterierna, värst är juli och augusti. Så har det alltid varit. Kanske är det därför att R&Rs prover har en högre förekomst än SVAs omfattande provtagning som är ett årsgenomsnitt.
Campylobakter smittar mellan djur och människa. Det är därför vi i åratal har lärt oss att inte använda samma skärbräda och kniv för kyckling och annan mat och att hetta upp kyckling ordentligt, till 70 grader. Då dör campylobakter liksom salmonella och så gott som alla andra bakterier som kan förorsaka magsjuka och annat otyg. Bakterien är allvarlig och ska på intet sätt negligeras, men svenska kycklingsuppfödares resultat ska uppmuntras, inte skällas på.
{ 4 kommentarer… läs dem nedan ellerlägg till en }
Bra rytet!
Eftersom jag blivit apostroferad får jag ju bemöta: Om Svensk Fågel på sin webb säger att de fått ner smittan rejält från 60 procent på 80-talet och testet visar över 60 procent så tycker jag att det bör uppmärksammas, det är allvarligt. Visst har det gjorts mycket och visst är läget än mer allvarligt på importerad kyckling men att vifta bort testresultatet känns väldigt fel. Dessutom handlar detta också om antibiotikaresistens och där måste allt göras. Vad vi också hoppas på är att bidra till en generell diskussion om hur mat, inklusive svensk kyckling, faktiskt produceras. Råd & Rön har förtjänstfullt beskrivit vad priset för den extrema prispressen är och vilka faror som lurar. Testet finns på deras hemsida, läs originalet.
Jan: Jag viftar absolut inte bort testresultatet. Och antibiotikaresistens är mycket allvarligt, det vet både du och jag som har arbetat med frågan i många år. Men att kycklingproducenterna ”borde skämmas” för att man hittar campylobakter i kyckling är att ta i.Det står jag fast vid. Här är Råd & Röns artikel som ger en bra bild av bakterierna. http://www.radron.se/kycklingfile, Trodde jag hade länkat till den men uppenbarligen inte.
När det gäller campylobakter är det nog inte prispressen i just detta fall som är den största orsaken till förekomsten i kyckling.
Jag har berättat för Råd Och Rön och Jan Bertoft att Svensk Fågel tog tag i frågan kring ESBL, resistenta bakterier, redan 2010. http://gunnela.nu/2013/10/25/efterspel-kring-fragan-om-bakterier-i-kyckling/ och http://gunnela.nu/2013/10/23/bakteriefynd-i-kycklingtest/ Varför tar man inte reda på vad som gjorts i stället för att gå ut och kritisera i en mycket förnedrande ton. Råd och Röns test är en varningsignal, men måste sättas in i sitt sammanhang. Gärna saklig kritik när det är verkligen är befogat.